Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 15 juli 1997

1 Originalspråk: grekiska.

2 Dom av den 10 mars 1992 i mål T-15/89, Chemie Linz mot kommissionen (REG 1992, s. II-1275).

3 Beslut om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.149— Polypropen) (EGT L 230, 1986, s. 1) [beslutet är inte tillgängligt på svenska].

4 Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

5 De förenade målen T-79/89, T-84/89, T-85/89, T-86/89, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-98/89, T-102/89 och T-104/89 (REG 1992, s. II-315; svensk specialutgåva, volym 12).

6 Överklagandeskrivelsen måste prövas uttömmande och allomfattande med sikte på frågan om överklagandet kan tas upp till sakprövning. Som framgår av flera av domstolens avgöranden kan ett överklagande helt avvisas endast när samtliga anförda grunder har prövats och det har fastställts att ingen av dem får åberopas. Se dom av den 17 september 1996 i mål C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), dom av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO med flera mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), dom av den 24 april 1996 i mål C-87/95 P, CNPAAP mot rådet (REG 1996, s. I-2003) och dom av den 11 juli 1996 i mål C-148/96 P, Goldstein mot kommissionen (REG 1996, s. I-3883). Jämför vidare dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667).

7 Punkterna 10—15 i mitt denna dag föredragna förslag till avgörande i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen.

8 Se punkterna 40—42 i mitt förslag till avgörande i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen, och punkterna 9—18 i mitt förslag till avgörande i mål C-200/92 P, ICI mot kommissionen, vilka också har föredragits idag.

9 Se ovan fotnot 4.

10 Dom av den 29 juni 1995 i målen T-32/91, Solvay mot kommissionen (REG 1995, s. II-1825), T-36/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1847) och T-37/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1901).

11 Dom av den 6 april 1995 i de förenade målen T-80/89, T-81/89, T-83/89, T-87/89, T-88/89, T-90/89, T-93/89, T-95/89, T-97/89, T-99/89, T-100/89, T-101/89, T-103/89, T-105/89, T-107/89 och T-112/89, BASF m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. II-729).

12 Se ovan fotnot 4.

13 Chemie Linz hänvisar till ställen i det beslut som delgetts Chemie Linz, som är skrivna med annat typsnitt än den övriga texten, och gör gällande att originalbeslutet sannolikt har ändrats i efterhand.

14 Enligt Chemie Linzs uppfattning visar redan den omständigheten, att beslutet inte delgavs Chemie Linz förrän mer än en månad efter det att det antagits, att beslutets innehåll har ändrats.

15 Se ovan fotnot 4.

16 Dom av den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl. (REG 1994, s. I-2555; svensk specialutgåva, volym 15), se nedan punkt 20 och följande punkter.

17 Dom av den 23 februari 1988 i mål 131/86, Förenade kungariket mot rådet (REG 1988, s. 905).

18 Se mina denna dag föredragna förslag till avgörande i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen, punkterna 29 och 43—45, samt i mål C-227/92 P, Hoechst mot kommissionen, punkterna 26—28 och 36—38.

19 Artikel 41 i EEG-stadgan för domstolen som är tillämplig på förfarandet vid förstainstansrätten.

20 Se ovan punkt 17.

21 Dock skall den grund för överklagandet med vilken kritiseras att förstainstansrätten inte har vederbörligen använt sin behörighet att på eget initiativ pröva om de väsentliga formföreskrifterna iakttagits i det omtvistade beslutet även i denna form avslås som ogrundad. Jag hänvisar i detta hänseende till min utredning i punkt 30 och följande punkter samt punkterna 77—79 i mitt förslag till avgörande i målet Hüls.

22 Se punkterna 39—79.

23 Det är här onödigt att pröva Chemie Linzs argument beträffande det omstridda beslutets nullitet. Som redan har utvecklats har Chemie Linz i sin replik avstått från att åberopa denna grund. Dessutom är förstainstansrättens fastställande, att de påstådda formfelen i polypropenbeslutet, även om de skulle föreligga, inte gör beslutet till en nullitet, riktigt; som domstolen senare har avgjort i PVC-målen kan dessa fel bara medföra att det felaktiga beslutet blir ogiltigt, inte att det blir en nullitet. Jag hänvisar i detta hänseende till min undersökning av domstolens dom i PVC-målen i punkterna 20—24 i mitt förslag till avgörande i målet Hüls. Jag anser det dock lämpligt att för fullständighetens skull påpeka att motiveringen till den överklagade domen i denna del är bristfällig såvitt avser dess juridiska hållfasthet. Presumtionen för rättsenlighet gäller inte för en rättsakt som är en nullitet. Det rättsliga avgörandet om en rättsakt över huvud taget föreligger, föregår logiskt frågan om det finns grund för en presumtion för rättsenlighet, eftersom existensen av en rättsakt är ett nödvändigt villkor för att denna presumtion skall uppkomma. Förstainstansrättens uppfattning att det till bevis för att en rättsakt är en nullitet måste förebringas bevisning som är ägnad att upphäva presumtionen för rättsenlighet av ett beslut som tillkommer beslutet på grund av dess natur är ologisk och alltså rättsstridig (se punkt 36 i mitt förslag till avgörande i målet Hüls). Dessutom kräver en tillfredsställande domstolsprövning enligt min mening att domstolen prövar om det, av det som anförts om påstådda formfel i polypropenbeslutet, framgår att väsentliga formföreskrifter har åsidosatts, oavsett hur parterna har kvalificerat felen. Om en part anför en rad omständigheter, av vilka det enligt partens uppfattning framgår att den omtvistade rättsakten är en nullitet, är förstainstansrätten inte bunden av denna parts juridiska kvalifikation av omständigheterna. Rätten har att, inom ramen för sitt sökande efter den riktiga tolkningen av de handlingar som framlagts för dess avgörande, pröva om den omtvistade rättsakten faktiskt är behäftad med de av Chemie Linz påstådda felen, oavsett om Chemie Linz anger nullitet eller ogiltighet som följd av dessa.

24 Se punkterna 54—56 i mitt förslag till avgörande i målet Hüls.

25 Se punkt 57 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i målet Hüls.

26 Chemie Linz gör gällande att eftersom förstainstansrätten har prövat dess skrivelse i sak så går det inte att pröva huruvida denna ingivits för sent eller ej. Den ifrågavarande prövningen avser enligt Chemie Linz de faktiska omständigheterna och utgör inte någon rättsfråga i den mening som avses i artikel 51 i EEG-stadgan för domstolen. Jag anser inte att denna uppfattning är riktig. Dels nar förstainstansrätten inte prövat frågan om skrivelsen har ingivits inom rätt tid. 1 stället heter det uttryckligen i punkt 395: Man frågar sig därför om sökanden tillräckligt tydligt har visat varför denne i detta mål inte tidigare har åberopat de påstådda felen, som ju måste ha förelegat innan talan väcktes. Dels är frågan huruvida okända avgörande faktiska omständigheter har åberopats som motiverar ett återupptagande av det muntliga förfarandet av rättslig betydelse som skall prövas inom ramen för överklagandet (vad som utgör en rättsfråga, se punkterna 8 och 9 i mitt förslag till avgörande i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen, och punkt 38 i mitt förslag till avgörande i mål C-5/93 P, DSM mot kommissionen).