Förslag till avgörande av generaladvokat Claus Gulmann föredraget den 18 november 1993

1 Originalspråk: danska.

2 Det är förordning (EEG) nr 1408/71, såsom den ändrats och uppdaterats genom förordning nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, s. 6), som är relevant i detta mal. Denna version av förordningen gäller sedan den 1 juli 1982 (se artikel 3 i förordning nr 2001/83).

3 I artikel 14.1 a föreskrivs att [d]en som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag, till vilket han normalt är knuten, och som av detta företag sänds till en annan medlemsstats territorium för att utföra arbete dar för detta företags räkning skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, under förutsättning att delta arbete inte väntas vara längre än tolv månader och att han inte sänds ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod.

4 Se i detta avseende till exempel domstolens dom av den 15 december 1976, Mouthaan (39/76, Rec. s. 1901, punkt 17—21).

5 Se i detta avseende till exempel domstolens dom av den 3 juni 1992, Paletta (C-45/90, Rec. s. I-3423, punkt 13— 17).

6 Se i detta avseende målet Vigier (70/80, Rec. 1981 s. 229).

7 Domstolens dom av den 5 maj 1977, Jansen (104/76, Rec. s. 829, punkt 6, fjärde stycket).

8 Domstolens dom av den 24 juni 1975, Foot-Ball Club d'Andlau (8/75, Rec. s. 739, punkt 17).

9 Förordningen innehåller endast en uttrycklig bestämmelse avseende tredje mans rättsställning, nämligen om den behöriga institutionens rätt gentemot en skadeständsansvarig tredje man, se artikel 93.

10 Såsom jag förstår de nederländska reglerna — och som namnet pä 1981 års lag om ändringar också visar —är det fråga om ett kedjeansvar, det vill säga att den slutgiltigt betalningsansvarige kan vara ett företag som kanske i andra, tredje eller fjärde led som huvudentreprenör har utnyttjat tjänster av en underentreprenör som för utförandet av sin underentreprenad har erhållit tjänster av andra underentreprenörer osv. Om jag har förstått de nederländska reglerna och deras följder i sädana situationer rätt, kommer de att kunna leda till att till exempel en fransk huvudentreprenör som har utnyttjat ett belgiskt företag som underentreprenör vilken i sin tur till viss del har utnyttjat en nederländsk underentreprenör, kan bli betalningsansvarig för den nederländska underentreprenörens uteblivna betalning av socialavgifter.

11 Som bekant har domstolen vid upprepade tillfällen betonat att gemenskapsrätten skall vara tydlig och att rättssubjekten skall kunna förutse dess tillämpning, se bland annat dom av den 22 februari 1984, Kloppenburg (70/83, Rec. s. 1075, punkt 11) och dom av den 9 juli 1981, Gondrand fréres (169/80, Rec. s. 1931, punkt 17).