Förslag till avgörande av generaladvokat Claus Gulmann föredraget den 12 juli 1994

1 Originalspråk: danska.

2 Rådets förordning om tulltaxe-och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT nr L 256, s. 1).

3 Kommissionens förordning om klassificering av varor enligt undernummer 23.04 B i Gemensamma tulltaxan (EGT nr L 57, s. 23).

4 Rådets förordning om den gemensamma tulltaxan (EGT nr L 172, s. 1).

5 I den franska utgåvan av GT-nomenklaturen hänvisas till résidus et déchets. Samma uttryck används i titeln till kapitel 23 i den franska utgävan av den kombinerade nomenklaturen, jämför emellertid nedan där översättningen till danska lyder rest-og affaldsprodukter.

6 Rådets förordning om åtgärder som är nödvändiga för en enhetlig tillämpning av Gemensamma tulltaxans nomenklatur (EGT nr L 14, s. 1, se det andra övervägandet).

7 Kommissionens förordning om utbyte i vissa förordningar om klassificering av varor av de nummer som fastställts pä grundval av Gemensamma tulltaxans nomenklatur per den 31 december 1987 till de nummer som fastställts på grundval av Kombinerade nomenklaturen (EGT nr L 71, s. 20).

8 Kommissionens förordning om ersättande av nummer som är fastställda pä grundval av Gemensamma tulltaxenomenklaturcn i kraft den 31 december 1987 med KN-nummer som är fastställda pä grundval av Kombinerade nomenklaturen i vissa förordningar om klassificering av varor (EGT nr L 261, s. 24).

9 Kommissionens förordning om ersättning av de nummer som fastställts på grundval av Gemensamma tulltaxcnomenklaturen som gällde den 31 december 1987 med de nummer som fastställts pä grundval av Kombinerade nomenklaturen i vissa förordningar om klassificering av varor (EGT nr L 193, s. 6). Det skall när anmärkas att det i de skriftliga inlagorna i detta mâl endast hänvisas till de tvä förstnämnda förordningarna av denna typ.

10 Kommissionens förordning om upphävande av vissa förordningar rörande klassificering av varor i Gemensamma nomenklaturen som var gällande den 31 december 1987 (EGT nr L 52, s. 5).

11 Slutligen har kommissionen utfärdat ett antal förordningar i vilka man fastställer villkoren för klassificering av varor under tullnummer i KN-nomenklaturen, och i vilka man av hänsyn till tydligheten upphäver tidigare tulltaxeförordningar som utfärdats pä grundval av förordning nr 97/69 avseende samma varor. Det rör sig nämligen om situationer i vilka de tidigare tulltaxeförordningarna hade ändrats en rad gånger, och i vilka dessa ändringar därför tagits mcd i den nya förordningen. Se exempelvis de förordningar som avses i EGT nr L 387, 1987.

12 Mål C-315/88, Rec. s. I-1323, sc särskilt punkt 20.

13 Milet Angick en grundbestemmelse i en grundförordning, enligt vilken kommissionen — eller i förekommande fall rådet — enligt den si kallade förvaltningskommittéförfarandet kunde slå fast de villkor under vilka medlemsstaterna kunde frångå huvudregeln om att vinframställning skall förekomma inom bestämda odlingsregioner. Kommissionen hade utfärdat en sådan tillämpningsförordning. Den ursprungliga grundförordningen hade sedan ersatts av en senare grundförordning, som innehöll en motsvarande grundbcstammclsc. Frågan var om tillämpningsförordningen fortfor att vara gallande, även om den inte nade blivit uttryckligen upprätthållen.

14 I enskilda medlemsstater — däribland i Nederländerna — betyder upphävandet av en lag, att de rättsakter som har antagits med denna som grund, upphör att gälla. I andra medlemsstater är rättsakterna i fråga fortfarande gällande, dock under förutsättning att de inte strider mot senare lagstiftning. I en tredje grupp medlemsstater är den principiella utgångspunkten att upphävandet av en lag medtar bortfall av de rättsakter som antagits med denna som grund, men denna utgångspunkt modifieras i stor utsträckning av att de berörda rättsakterna under vissa omständigheter anses vara fortsatt gällande, t. ex. när en senare lag innehåller en grundbestämmelse motsvarande den som hade fastställts i den upphävda lagen. I några av dessa medlemsstater är det för övrigt en sedvanlig lagstiftningsteknik att det i den senare lagen införs en uttrycklig bestämmelse om an tidigare rättsakter som är utfärdade med den upphävda lagen som grund skall upprätthållas.

15 Se det sextonde övervägandet i den förordning i vilken den nya nomenklaturen införs, i vilket det anförs: Efter upprättandet av den kombinerade nomenklaturen måste många gemenskapsakter, särskilt beträffande den gemensamma jordbrukspolitiken, anpassas med hänsyn till tillämpningen av denna nomenklatur. Dessa anpassningar kräver som regel inte någon innehällsmässig ändring. För enkelhetens skull är det lämpligt att bemyndiga kommissionen att anta nödvändiga tekniska ändringar av dessa akter.

16 Van Es hänvisar i samband med detta till domstolens dom av den 9 juli 1981, Gondrand Frères (169/80, Rec. s. 1931, punkt 17), i vilken domstolen uttalade: Även om det antas att den tolkning som kommissionen framhållit rent logiskt överensstämmer med systemet med monetära kompensationsbelopp, tillkommer det inte desto mindre gemenskapens lagstiftare att utfärda nödvändiga bestämmelser. Rättssäkcrhetsprincipen kräver att ett system genom vilket den skattskyldigc påläggs avgifter är klart och otvetydigt, för att denne inte skall hysa några tvivel om sina rättigheter och skyldigheter, och själv vidta åtgärder i enlighet därmed.

17 Van Es har utöver detta anfört att det vid en jämförelse med de tulltaxcförordningar som kommissionen har ansett det nödvändigt an anpassa är svart att se varför en sådan anpassning inte också har ansetts nödvändig avseende förordning nr 482/74.

18 Kommissionens förordning om ändring i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe-och statistiknomenklaturen och Gemensamma tulltaxan (EGT nr L 37, s. 24).

19 Denna bestämmelse tar delvis tillvara samma syfte som det som tas tillvara av förordning nr 482/74. Det framgår således av sjätte övervägandet till förordning nr 482/74, att den här avsedda minimi-och maximihalten av stärkelse, fett och proteiner fastställdes [f]ör att kunna skilja de återstoder som utvunnits genom cxtraktion_av_majsgroddolja_ enligt undernummer 23.04 B, dels från de produkter som inte har undergått en fullständig process för utvinning av majsgroddolja, dels från produkter som, förutom de egentliga åtcrstoderna, innehåller beståndsdelar som inte har ingått oljeutvinningsproccssen. Det är därför möjligt, som Van Es anfört, att förordnings nr 315/91 är ett uttryck för, att ett tidigare gällande kvantitativt innehållskrav ersatts av ett kvalitativt innehållskrav. Det är alltså också möjligt att det, såsom har gjorts gällande av kommissionen, vid tolkning av denna förordning skall läggas avgörande vikt vid attdet är tal om insättande av en kompletterande bestämmelse i själva KN-nomenklaturen och inte om utfärdande av en tulltaxeförordning, och att förordning nr 482/74 fortsatt har betydelse som den tulltaxeförordning i vilken man närmare anger innehållet av nummer 23069091, som kompletteras av den nämnda bestämmelsen. Slutligen är det möjligt att förordning nr 315/91 faktiskt syftar till att komplettera förordning nr 482/74 för så vitt det i denna förordning i artikel 1 sista stycket fastställs att återstoderna endast kan innehålla beståndsdelar som härrör från majsgroddar, och att det därför har uppstått ett behov av att genom förordning 315/91 närmare ange att detta i övrigt endast gäller, om de här avsedda beståndsdelarna av majsgroddar har genomgått en oljeutvinningsprocess.

20 Den franska texten lyder complétant ainsi une première série de règlements, den engelska lyder so to complement an initial series of Regulations, den tyska lyder hiermit wird eine erste Serie von Verordnungen ergänzt och den nederländska lyder waarmede cen erste reeks verordeningen werd aangepast, wordt gecompleteerd.

21 Det tredje övervägandet lyder enligt följande pä danska: Nogle af de omhandlede forordninger har mistet deres betydning; især pi grund af ændringerne som følge af overgangen fra den izlies toldtarif baseret på konventionen af 15.12.1950 til den kombinerede nomenklatur; pi grund af afklaringen og den legale sikring, bør de omhandlede forordninger formelt ophæves. Den franska versionen av forordningen lyder des raisons de clarté et de sécurité juridique och den danska versionen borde istället lyda klarheds-och retsikkcrhedshensyn.

22 Se ovan punkt 34 och i synnerhet fotnot 19.

23 Det kan konstateras att ett stort antal tulltaxeförordningar som utfärdats pi grundval av förordning nr 97/69 varken har ändrats uttryckligen eller upphävts efter införandet av KN-nomenklaturen. Det är inte nödvändigt och vore alltför omständligt att räkna upp dessa här.

24 Mâl C-265/89, Rcc. s. I-3411.

25 Se också domstolens dom av den 19 januari 1988, Imperial Tobacco (141/86, Rcc. s. 57, punkt 13), av den 20 mars 1980, Bagusat, (87/79, 112/79 och 113/79 Rcc. s. 1159, punkt 10), av den 28 mars 1979, Biegi, (158/78 Rec. s. 1103, punkt 5) och dom av den 11 november 1975, Bagusat, (37/75 Rcc. s. 1339, punkterna 7 och 8).

26 Se också bland annat domstolens dom av den 8 februari 1990, Gijs van dc Kolk, (C-233/88 Rec. s. I—265, punkt 12) och senast dom av den 19 maj 1994, Siemens Nixdorf, (C-ll/93 Rec. s. 1—1955, punkt 11.

27 Domstolen har fastslagit detta på grundval av en tolkning av förordning nr 97/69. Den anförda begränsningen av kommissionens behörighet finner stöd i det andra övervägandet i förordning nr 97/69, i vilket det anges, att bestämmelser rörande den likformiga tillämpningen av GT-nomenklaturcn närmare [skall] ange innenållct i nummer och undernummer i Gemensamma tulltaxan, utan att ordalydelsen ändras. Det är utan tvekan sä att det rör sig om en motsvarande begränsning av kommissionens behörighet, för så vitt det rör sig om att fastställa bestämmelser som skall säkra en enhetlig tillämpning av KN-nomenklaturcn. Det kan inte tillmätas någon betydelse att detta inte uttryckligen utsägs i övervägandena till förordning nr 2658/87. En sådan begränsning av kommissionens behörighet finner bland annat stöd i systematiken i artikel 9 i förordning nr 2658/87, där det görs åtskillnad mellan åtgärder rörande tillämpningen av KN-nomenklaturcn för så vitt angår klassificering av varor, och åtgärder rörande ändringar i KN-nomenklaturcn.

28 Mål 36/71, Rcc. s. 187. I punkt 11 i domen uttalade domstolen således följande rörande position 23.03 och 23.04 i GT-nomenklaturen: ... det skall läggas märke till att för att det skall vara fråga om återstoder enligt dessa bestämmelser, skall det av grundprodukten ha utvunnits antingen stärkelse eller olja i ett förhållande som svarar mot vad som är ekonomiskt försvarbart med användning av moderna framställningsmetoder.

29 Mål C-194/91, Rec. s. I-6661. Se i synnerhet punkt 12, i vilken domstolen slår fast följande: ... det framgår dock av övervägandena till förordningen, att den i verkligheten har till föremål att säkra att återstoder från utvinning av majsgroddolja uteslutande består av beståndsdelar som blir över efter den egentliga utvinningen av olja. Förordningen har likaledes üll föremål att utesluta klassificering under nummer 23.04 B av återstoder efter utvinning av majsgroddolja, när de blandas med antingen andra återstoder eller produkter från majsindustrin, eller med återstoder från utvinning av andra vegetabiliska produkter, syftande till framställning av foderblandningar, som i huvudsak härrör under nummer 23.07. Se även dom av den 22 september 1988, Cargill (268/87, Rec. s. 5151, punkt 11), där domstolen fastslog an det framgår av själva ordalydelsen av nummer 23.04 att uttrycket återstod(résidus) inte får förväxlas med uttrycket återstoder(déchets). Det följer härav att det nämnda numret inte omfattar alla de produkter som finns kvar efter utvinningen av vegetabilisk olja Tvärtom skall det röra sig om produkter som är ett direkt resultat av utvinningen av oljan och inte om produkter som redan fanns i ąrundproduktcn, och som inte underkastas någon bearbetning under loppet av utvinningsprocessen. Se motsvarande dom av den 11 mars 1982, Fancon (129/81, Rec. s. 967).

30 Se artikel 1 i förordning nr 97/69.

31 I motsats till vad som påståtts av kommissionen, kan det förhållande att domstolen i sin dom av den 16 december 1992, Krohn, C-194/91, Rec. s. I-6661, uttalade sig om tolkningen av artikel 1 sista stycket i förordning nr 482/74, i vilken det fastställs: Vidare fir dessa återstoder inte innehålla beståndsdelar som inte erhållits frän majskorn^ utan att i samband med detta väcka frågor avseende giltigheten av denna förordning, inte tillägnas någon betydelse vad gäller ett ställningstagande till om förordningens villkor om maximihalt av stärkelse skall förklaras ogiltiga till följd av de i föreliggande mål framförda förhållandena.

32 Som anförts av domstolen i domen i målet Krohn, nämnd i fotnot 30, punkt 11, följer det således av artikel 1 sista stycket i förordning nr 482/74, att återstoder frän utvinning av majsgroddolja endast får innehålla beståndsdelar, som erhållits från själva majskomet, alltså med uteslutande av andra delar av majsplantan och beståndsdelar som inte kommer från majsplantan. Också en efterföljande tillsättning av delar av majskornet, som inte har genomgått en oljeutvinningsprocess, måste antas vara ett hinder för klassificering enligt tullnummer 23069091. Detta framgår uttryckligen av den kompletterande bestämmelse som tillfogades detta tullnummer genom förordning nr 315/91 (jämför med punkt 34 ovan), men kan härledas redan från en tolkning av uttrycket återstoder och måste därför antas gälla också vid den ūdpunkt som är relevant i målet vid den nationella domstolen.