Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 22 november 1994
1 Originalspråk: franska.
2 Dom av den 28 januari 1986 (270/83, Rec. s. 273).
3 Dom av den 8 maj 1990 (C-175/88, Rec. s. I-1779). Denna har följts av kommissionens överklagande på grund av fördragsbrott riktat mot Storhertigdömet Luxemburg (mål C-151/94, under handläggning).
4 Dom av den 28 januari 1992 (C-204/90, Rec. s. I-249).
5 Dom av den 28 januari 1992 (C-300/90, Rec. s. I-305).
6 Dom av den 13 juli 1993 (C-330/91, Rec. s. I-4017).
7 Dom av den 12 april 1994 (C-1/93, Rec. s. I-1137).
8 Dom av den 26 januari 1993 (C-112/91, Rec. s. I-429).
9 BGBl I 1987, 657; BStBl I 1987, 274.
10 Artikel 1.1 första meningen i EStG år 1987.
11 Artiklarna 26 och 26b i EStG. Splitting-systemet innebär att makarnas totala inkomst summeras för att sedan fiktivt delas upp pä vardera maken med 50 procent och beskattas utifrån detta. Om den ena makens inkomst är hög och den andras läg, utjämnar splittingsystemet skattebasen och dämpar progressiviteten i löncskattctabcllcn. Eftersom de gifta löntagare som är bosatta utomlands är uteslutna från splittingsystemet tillämpas samma regler för dem som för ogifta.
12 Till exempel kostnader för yrkesutbildning (artikel 33a.2 i EStG).
13 Som till exempel avdraget för vårdnad av hemmavarande barn i artikel 32.6 i EStG frän Jr 1987. Se även artikel 50.1 femte meningen i EStG frän är 1987.
14 Artiklarna 42, 42a och 46 i EStG frän är 1987.
15 Punkt 7 i generaladvokaten Marco Darmons förslag till avgörande i den ovan nämnda domen Werner. För en detaljerad utredning av skillnaderna mellan föreskrifterna för inskränkt och oinskränkt skattskyldiga, se kommissionens yttrande, I, 3.
16 Det tycks som om hans maka uppburit arbetslöshetsersättning t Belgien endast under är 1988.
17 Avtal av den 11 april 1967 i enlighet med OECD:s modell.
18 Om man skall tro käranden i mälet inför den nationella domstolen innebär tillämpningen av föreskrifterna för inskränkt skattskyldiga ett tillägg om 16559,64 DM jämfört med den skatt han skulle ha varit tvungen att betala om han varit bosatt i Tyskland (kärandens i mälet inför den nationella domstolen inlaga, första delen, II).
19 Genom tillämpning av artikel 163 i Abgabenordnung från år 1977.
20 Se beslutet frän den nationella domstolen, II, B, 1.
21 Ibid.
22 Se Wouters, J.:Thc Case-Law of the European Court of Justice on Direct Taxes: Variations upon a Theme, Maastricht Joimial of European and Comparative Law, 1994, vol. 1, nr 2, s. 179, 180.
23 Se i detta avseende punkt 10 i Generaladvokaten Marco Darmons förslag till avgörande i domen Biehl.
24 Harmoniseringen är obligatorisk endast inom området för indirekt beskattning (artikel 99 i EG-fördraget).
25 Se rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistand mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter inom direktbeskattningens omrade (EGT nr L 336, s. 15), ändrat genom direktiv 79/1070/EEG (EGT nr L 331, s. 8). Se även rådets direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskatningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (EGT nr L 225, s. 1), och 90/435/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT nr L 225, s. 6).
26 Artikel 3c i EG-fördraget (min kursivering).
27 Se till exempel punkt 13 i domen av den 7 juli 1988, Inasti mot Wolf m.fl. (154/87 och 155/87, Rec. s. 3897).
28 Punkt 6, in fine. Se i den här frågan domen av den 9 december 1981, Kommissionen mot Italien (193/80, Rec. s. 3019, punkt 17).
29 Punkt 24. Se även punkt Ili domen Bachmann:denna harmonisering (av medlemsstaternas skattelagstiftningar) kan inte upphöjas till ett förbehåll för att artikel 48 i fördraget skall tillämpas.
30 Sidan 15 (sidan 24 i den franska översättningen).
31 Rådets förordning av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257, s. 2).
32 Punkt 12.
33 Dom av den 1 juli 1993 (C-20/92, Ree. s. I-3777, punkt 19).
34 Se punkt 26 i domen kommissionen mot Frankrike (skat-tekredit).
35 Se beslut av den nationella domstolen, s. 7 (s. 7 i den franska översättningen).
36 Man kan uppenbarligen inte vidhålla att arbetskraftens fria rörlighet endast gäller i den omfattningen som arbetstagaren flyttat sin bosättning till anställningsstaten. Se artikel 1 i rådets ovannämnda forordning nr 1612/68.
37 Förslag till avgörande av generaladvokat Marco Darmon i den ovan nämnda domen av den 13 juli 1993, Commerzbank, punkt 37.
38 Se i synnerhet artikel 4.1 i modellen september 1992.
39 Vanistcndael, R: The Limits to die New Community Tax Order, CML Rev., 1994, s. 293, 310, (mina kursiveringar).
40 152/73, Ree. s. 153, punkt 11.
41 Punkt 13. Se även, beträffande artikel 52, punkt 14 i domen Commerzbank och punkt 15 i domen Halliburton Services.
42 Punkt 14. Se även punkt 9 i domen Bachmann och punkt 15 i domen Commerzbank.
43 Punkt 19.
44 Punkt 19 i domen kommissionen mot Frankrike (skatte-kredit).
45 Nämnd ovan i not 4.
46 Punkt 21.
47 Se domen av den 31 mars 1993, Kraus (C-19/92, Rec. s. I-1663). Sc i detta avseende beträffande domen Bachmann, ovannämnda Vanistcndael, R: The Limits to the New Community Tax Order, s. 312: The nondiscrimination rule ... has the following meaning: even though any de facto discrimination is in principle to be considered as a violation of the basic freedoms in the Treaty, some rules resulting in de facto distinction or discrimination can be justifica by general interest or policy objectives, provided those rules make distinctions on the basis of criteria that arc objective and directly necessary to achieve the policy goals.
48 Se de ovan nämnda domarna Biehl, punkt 14, Bachmann, punkt 9, kommissionen mot Belgien, punkt 7 och Commcrzbank, punkt 15.
49 Dom av den 13 november 1984, Räcke (283/83, Ree. s. 3791, punkt T).
50 Punkterna 19 och 20.
51 Dom av den 8 oktober 1980, Überschär (810/79, Rec. s. 2747, 2764).
52 Se den avslutande formuleringen i punkt 20 i domen kommissionen mot Frankrike skattekredit).
53 Skatteunderlaget minskas med motsvarande inkomster från anställningsstaten i syfte att undvika dubbelbeskattning.
54 Skattebetalaren är underkastad beskattning i den stat där han bor helt enkelt eftersom han lever inom denna stats territorium. Se beslut av den nationella domstolen, II, B, 2.1.
55 Artikel 24 i OECD:s modellavtal 1977: En avtalsslutande stat är inte skyldig att bevilja dem som är bosatta i en annan avtalsslutande stat de personliga kostnadsavdrag, grundavdrag och skattenedsättningar i förhållande till familjesituation eller försörjningsbörda som den beviljar de inom den egna staten bosatta.
56 Beslut av den nationella domstolen, II, B, 2.1.
57 Artikel 1.1 i EStG från år 1987.
58 Se punkt 22 i kommentaren till artikel 24.3 andra meningen i OECDrs modellavtal om dubbelbeskattning. Den grekiska regeringen understryker med rätta att domstolen inte bör medge att invånarna i vilket land som helst inom gemenskapen, vilka uppbär löneinkomster frän flera länder, flera gånger skall kunna tillgodogöra sig de nedsättningar och grundavdrag som verkställs frän skatten eller frän inkomsten, eftersom de skulle fä rätt att begära att dessa nedsättningar och grundavdrag beviljades dem i alla de länder där de uppbär inkomster som är underkastade beskattning i det land som inkomsten kommer ifrån (yttrandet s. 9, s. 8 i den franska översättningen).
59 Se, i detta hänseende, den franska regeringens yttrande, s. 7.
60 1 det skatteunderlag som är underkastat anstäliningsstatens progressiva skattetabell inkluderas inte de inkomster som uppbärs utomlands, vilket kan innebära en betydande fördel.
61 Det tycks som om Konungariket Belgiens utbetalningar av arbetslöshetsunderstöd till håns maka upphörde år 1988. Roland Schumacker uppbär inga egna inkomster förutom i Förbundsrepubliken Tyskland.
62 Punkt 16 i domen. Se även punkt 10 i generaladvokatens förslag till avgörande i detta mål: den ifrågavarande föreskriftens uppenbart diskriminerande karaktär framkommer bland annat i alla de fall där den berörde medborgaren under det år det rör sig om inte uppburit inkomster i den medlemsstat som han kommer ifrån eller dit han flyttat.
63 Punkt 19 i domen kommissionen mot Frankrike (skatte-kredit).
64 EGT nr L 39, 1994, s. 22.
65 Andra övervägandet, (min kursivering).
66 Sjätte övervägandet, (min kursivering).
67 Artikel 2.1 och 2.2.
68 Se punkt 21 i domen kommissionen mot Frankrike (skat-tekredit).
69 Nämnd ovan i not 24.
70 Se punkt 20 i domen Bachmann.
71 Rådets direktiv av den 6 december 1979 med ändring av direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (EGT nr L 331, s. 8).
72 Rådets direktiv av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT nr L 76, s. 1).
73 Punkt 18 i domen Bachmann och punkt 22 i domen Halliburton Services.
74 Punkt 20 i domen Bachmann, (min kursivering).
75 Lag av den 21 oktober 1980 om tillämpningen av tilläggsprotokollet av den 13 mars 1980 till konventionen av den 16 juni 1959 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Nederländerna i syfte att undvika dubbelbeskattning beträffande skatt pä inkomst och förmögenhet samt beträffande vissa andra skatter, och i syfte att reglera vissa andra fragor inom skatteområdet (AGGrenzg NL, BGBl I 1980,1999, BStBl 11980, 725). Det kan också antecknas att den nederländska skatterätten â sin sida likställer de personer som uppbär minst 90 procent av samtliga sina inkomster i Nederländerna utan att de är bosatta där, med de skattebetalare som är oinskränkt skattskyldiga (Resolutie av statssekreteraren vid Finansdepartementet av den 21 december 1976, nr 27-621782, och av den 28 december 1989, nr DB 89/2184, BNB 1990/100 och, sedan den 1 januari 1990, Wet op de Inkomstenbelasting 1964, artiklarna 53a och 53b). Se även punkt 11.5 i kommissionens yttrande.
76 Gesetz zur einkommenstcucrlichen Entlastung von Grenzpcndlcrn und anderen beschränkt steuerpflichtigen natürlichen Personen und zur Änderung anderer gesetzlicher Vorschriften (Grcnzpendlcrgcsctz) av den 24 juni 1994, BGBl, I, nr 39, s. 1395.
77 1 R 219/82, BStBl 1990, Teil II, s. 701, BFHE Bd 154, s. 38, 46.
78 Punkt 25.
79 Punkt II, B, 2.2, i beslutet om hänskjutande (s. 12, s. 12 i den franska översättningen).
80 Ibid.
81 Se yttrandet frän käranden i målet inför den nationella domstolen, s. 29 (s. 43 och 44 i den franska översättningen). Se också Saß, G.: Zum Einfluß der Rechtsprechung des EuGH auf die beschränkte Einkommen- und Körper-scliaftstcuerpflicht, DB, Heft 17 vom 24.4.92, s. 857, 862.
82 Se ovan, punkterna 80 och följande.
83 Artikel 50.5 i EStG.
84 Se beslut av den nationella domstolen, II, B, 4.
85 Domen Biehl, punkt 14.
86 Ibid., punkterna 17 och 18.
87 Fraga nr 2579/91 (EGT nr C 16, 1993, s. 1).