Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 12 september 1995

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT nr 30, 1962, s. 993.

3 Denna skyldighet föreskrivs i artikel 17 i stadgan.

4 Närmare bestämt föreskrivs följande i artikel 13 i stadgan: 1. Samtliga fysiska personer som förlorar sitt medlemskap på något av de sätt som anges i artikel 8 b, c, eller d (det vill säga till följd av utträde eller uteslutning) eller samtliga juridiska personer som förlorar sitt medlemskap nå något av de sätt som anges i artikel 8, är skyldiga att betala en utträdesavgift vid den första skriftliga begäran från sammanslutningens styrelse. 2. Ovannämnda utträdesavgift uppgår till 10 procent av det årsgenomsnitt av de belopp som erlagts enligt artikel 33 till den berörda medlemmen för den mjölk som han har levererat till sammanslutningen under de fem senaste räkenskapsåren då han varit medlem eller —om detta medlemsskap har varat mindre än fem år — under den tid han har varit medlem.

5 Enligt artikel 10.2 i stadgan förlorar medlemmen sin medlemsstatus vid slutet av räkenskapsåret, om han säger upp sitt medlemskap minst två månader före räkenskapsårets utgång. Om denna uppsägningstid inte följs, förlorar han sin medlemsstatus vid slutet av följande räkenskapsår

6 Artikel 37 i stadgan.

7 Se den tjugoförsta rapporten om konkurrenspolitiken, punkt 83 och 84.

8 Se beslutet i ärendet Frubo av den 25 juli 1974 (EGT nr L 237, s. 16, i synnerhet punkt III, 3).

9 Se beslut av den 2 januari 1973, Industrie européenne du sucre (EGT nr L 140, s. 17, del III), ovannämnda beslut i ärendena Frubo mot kommissionen och Vereniging de Fruitunie, beslut av den 8 januari 1975, Conserves de champignons (EGT nr L 29, s. 26 punkt II, 4), beslut av den 2 december 1977, Choux-fleurs (EGT nr L 21, 1978, s. 23, punkt III, 2), beslut av den 7 december 1984, Milchförderungsfonds (EGT nr L 35, 1985, s. 35, punkt 19 och 20), beslut av den 26 november 1986, Meldoc (EGT nr L 348, s. 50, punkt 54), beslut av den 26 juli 1988, Bloemenveilingen Aalsmeer (EGT nr L 262, s. 27, punkt 142), och beslut av den 19 december 1989, Betteraves à sucre (EGT nr L 31, 1990, s. 32, punkt 90).

10 Dom av den 15 maj 1975, (71/74, Rec. s. 563, punkt 22— 27). Se även dom av den 16 december 1975, Suiker Unie m. fl. mot kommissionen (40/73—48/73, 50/73, 54/73, 55/73, 56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Rec. s. 1663, punkt 211—224), dom av den 8 juni 1982, Nungesser och Eisele mot kommissionen (258/78, Rec. s. 2015, punkt 17—21), och dom av den 22 september 1988, Unilec (212/87, Rec. s. 5075, i synnerhet punkt 18—20).

11 För en detaljerad genomgång av den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling samt för en senare litteraturförteckning, se Olmi: Politique agricole commune i Le droit de la CEE (Commentaire Megret), band 2, Bryssel 1991, i synnerhet kapitel IV: Les principes généraux de la politique agricole commune, s. 259 ff.

12 Se i detta hänseende De Cockborne: Les règles communautaires de concurrence applicables aux entreprises dans le domaine agricole, i Revue trimestrielle de droit européen, 1988, s. 293; Van Bael och Bellis: Competition law of the EEC, Bicester 1990, s. 425 ff., och Ritter, Braun, Rawlinson: EEC Competition Law, Deventer 1991, s. 566 ff.

13 Se exempelvis ovannämnda beslut i ärendet Milchförderungsfonds, punkt 21, beslut i ärendet Meldoc, punkt 55 och beslut i ärendet Bloemenveilingen Aalsmeer, punkt 150.

14 Se ovannämnda beslut i ärendet Frubo, punkt III, 1, och beslut i ärendet Choux-fleurs, punkt III, 3 in fine.

15 Se beslut av den 30 juli 1992, Scottish Salmon Board (EGT nr L 246, s. 37, punkt 22-3).

16 Se till exempel Ries och Guida: L'application des règles de concurrence du traité CE à l'agriculture, i Cahiers de droit européen 1968, s. 60 ff. i synnerhet s. 169—172; Ottervanger: Antitrust and agriculture in the common market, i Fordham Corporate Law Institute, 1990, s. 203 ff., och Olmi ovannämnd: Politique agricole commune, i synnerhet s. 280— 282.

17 Se i detta hänseende Ottervanger, ovannämnd, s. 219. I övrigt har vissa författare vid analysen av den andra meningen i artikel 2.1 dragit liknande slutsatser genom att anse att den endast illustrerar den första meningen i denna bestämmelse. Det är denna tolkning som De Cockborne, ovannämnd, s. 307, har förespråkat, vilken anser att syftet med denna bestämmelse är att skapa ett system som är mindre betungande för sammanslutningarna av lantbrukare.

18 I dessa anges att: De konkurrensregler sont berör sådana avtal, beslut och förfaranden som avses i fördragets artikel 85 samt missbruk av en dominerande ställning skall tillämpas på produktion ay och handel med jordbruksvaror, såvida inte tillämpningen är hämmande för verksamheten hos de nationella marknadsorganisationerna för jordbruksvaror eller äventyrar förverkligandet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Särskild uppmärksamhet bör ägnas sammanslutningar av lantbrukare som är särskilt inriktade på gemensam produktion eller marknadsföring av jordbruksvaror eller utnyttjande av gemensamma anläggningar, såvida inte en sådan gemensam verksamhet sätter konkurrensen ur spel eller äventyrar förverkligandet av de mål som anges i fördragets artikel 39.

19 Rådets förordning av den 6 februari 1962, första förord- ningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13, 1962, s. 204). I artikel 8.1 stadgas att: Beslut enligt fördragets artikel 85.1 ges för en bestämd period och kan förenas med villkor och åligganden.

20 Ovannämnda dom i målet Frubo mot kommissionen och Vereniging de Fruitunie, (punkt 11).

21 Vilket till exempel har skett med artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 1360/78 av den 19 juni 1978 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa (EGT nr L 166, s. 1).

22 Se Ritter, Braun, Rawlinson, ovannämnd, s. 569 och Bellamy & Child: Common market law of Competition, London, 1993, s. 825 ff., i synnerhet s. 830. Denna åsikt har för övrigt framförts även av generaladvokat Mayras i hans förslag till avgörande i de ovan nämnda förenade målen Suiker Unie m. fl. mot kommissionen, s. 2066. Det är delvis på ett annat sätt, med anledning av att räckvidden av undantaget i förordning nr 26/62 har presenterats annorlunda, som De Cockborne har uttalat sig, ovannämnd, s. 317, enligt vilken de nationella domstolarna, med anledning av att artikel 85 i fördraget är direkt tillämplig, kan ogiltigförklara de avtal som avses i första delen av artikel 2. í när villkoren för att få undantag från konkurrensreglerna inte är uppfyllda, men inte sådana avtal mellan jordbruksproducenter, om inte kommissionen först fattar ett beslut som upphäver den giltighetspresumtion som har fastställts till förmån för dessa avtal genom den andra meningen i artikel 2.1.

23 Dom av den 28 februari 1991 (C-234/89, Rec. s. I-935)

24 Se ovannämnda dom i målet Delimitis (punkt 49—53). De principer som domstolen utvecklade i denna dom har kodifierats i meddelande 93/C 39/05 om samarbete mellan kommissionen och de nationella domstolarna vid tilllänlpning av artiklarna 85 och 86 i HG-fördraret (EGT nr C 39, s. 6).

25 Dom av den 25 oktober 1977, Metro mot kommissionen (26/76, Rec. s. 1875). Jag vill även hänvisa till mitt förslag till avgörande i målet DLG, dom av den 15 december 1994 (C-250/92, Rec. s. I-5641), för en mera omfattande genomgång av de kriterier som domstolen fastställde beträffande tillämpningen av artikel 85.1. Jag begränsar mig här till att redogöra för de viktigaste delarna.

26 Se i detta hänseende dom av den 28 mars 1984, CRAM et Rheinzink mot kommissionen (29/83 och 30/83, Rec. s. 1679).

27 Dom av den 27 januari 1987, Verband tier Sachvcrsiclicrcr mot kommissionen (45/85, Ree. s. 405).

28 Se ¡ detta hänseende dom av den 11 juli 1985, Remia m. 11. mot kommissionen (42/84, Rec. s. 2545), dom av den 28 januari 1986, Pronuptia (161/84, Rec. s. 353), dom av den 27 september 1988, Bayer och Hceneckc (65/86, Ree. s. 5249) och ovannämnda dom av den 28 februari 1991, Delimitis.

29 Se i detta hänseende dom av den 30 juni 1966, Société technique minière (56/65, Rec. s. 337).

30 Se dom av den 25 mars 1981, Coöperatieve Stremsel-en Kleurselfabriek mot kommissionen (61/80, Rec. s. 851, punkt 12 och 13), ovannämnda dom i malet DLG (punkt 28—40) och dom av den 2 juli 1992, Dansk Pclsdyravlcrforening (T-61/89, Rec. s. II-1931, punkt 49— 55).

31 Se ovannämnda dom i målet Société technique minière (i synnerhet s. 360), dom av den 12 december 1967, Brasserie de Haecht I (23/67, Rec. s. 525, i synnerhet s. 489 och 490), dom av den 11 december 1980, L'Oréal (31/80, Rec. s. 3775, punkt 19), ovannämnda dom i målet Delimitis (punkt 14—26), och ovannämnda dom i målet DLG, (punkt 31—34); se även ovannämnda dom i målet Dansk Pelsdyravlerforening (punkt 99—104).

32 Jacobi och Vesterdorf anser att det vid bedömningen av tic klausuler som garanterar medlemmarnas lojalitet, skall las hänsyn till sammanslutningens ekonomiska betydelse, i synnerhet ont det är fråga om en ny aktör som inträder på marknaden eller om det tvärtom är en verksamhet som redan är etablerad: Co-operative societies and the Community rules on competition, i European Law Rewiew, 1993, s. 271 ff.

33 Se ovannämnda dom i målet Coöperatieve Stremsel-en Kleurselfabriek mot kommissionen (punkterna 12 och 13), och ovannämnda dom i målet Dansk Pelsdyravlerforening (punkt 78).

34 Beträffande tillämpningen av dessa kriterier i en undersökning av effekterna av avtal om leverans av öl, se de ovan nämnda domarna Brasserie de Haccht (s. 489 och 490) och Delimiti: (punkt 19—26).

35 Se den ovannämnda tjugoförsta rapporten om konkurrenspolitiken, punkt 83.

36 Se i detta hänseende den ovan nämnda domen i målet Coöperatieve Strenisel-en Kleurselfabriek mot kommissionen (punkterna 14 och 15).

37 Enligt min mening kan för övrigt inte heller liknande klausuler få ett enskilt undantag enligt artikel 85.3 i fördraget, i den mån det förefaller mycket svårt att göra gällande att den begränsning som uppkommer är nödvändig.