Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 5 mars 1996

1 Originalspråk: franska.

2 Ansökan hänvisar med rätta till artikel 48 i ££G-fördragct och inte £G-fördraget, eftersom de motiverade yttrandena avgavs före den 1 november 1993, det datum då Fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft, och eftersom frågan om det föreligger underlåtenhet att uppfylla skyldigheter som följer av artikel 48 därför i princip skall bedömas i enlighet med vad som gällde då de motiverade yttrandena avgavs. Skillnaden i formulering är här endast formell, eftersom artikel 48 inte har ändrats. En sådan skillnad skulle emellertid kunna få följder i sak om den texten som åsyftades i ansökan hade ändrats.

3 EGT nr L 257, s. 2.

4 Se mina förslag till avgörande i mål kommissionen mot Belgien (C-173/94) och i mål kommissionen mot Grekland (C-290/94).

5 Dom av den 12 februari 1974, Sotgiu, 152/73 (Rec. s. 153).

6 Punkt 4.

7 Se även dom av den 16 juni 1987, kommissionen mot Italien (225/85, Ree. s. 2625, punkt 7).

8 Se ovan målet Sotgiu, punkt 5.

9 Dom av den 17 december 1980, kommissionen mot Belgien (149/79, Rec. s. 3881).

10 Punkterna 12 och 18.

11 Punkt 10, min kursivering.

12 Detta begrepp användes uttryckligen i domen av den 3 juni 1986, kommissionen mot Frankrike (307/84, Rec. s. 1725, punkt 12): Kriteriet för tillämpning av artikel 48.4 i fördraget skall vara funktionellt....

13 Dom i ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 11.

14 Dom i ovannämnda målet kommissionen mot Italien (punkt 9).

15 Dom i ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike (punkt 12), dom av den 13 juli 1986, Lawrie-Blum (66/85, Ree. s. 2121, punkt 27), av den 30 maj 1989, Allué och Coonan (33/88, Rec. s. 1591, punkt 7, och punkt 12 i generaladvokaten Lenz förslag till avgörande där konjunktionen och är understruken) samt av den 27 november 1991, Bleis (C-4/91, Rec. s. I-5627, punkt 6 i vilken uttryckligen hänvisas, förutom till den ovannämnda domen i målet kommissionen mot Belgien, till den ovannämnda domen i målet kommissionen mot Italien, såsom prejudicerande vad avser de två villkorens kumulativa karaktär).

16 Punkterna 21 och 22, min kursivering.

17 Implicit lösning i ovannämnda domen i målet Sotgiu (punkt 4 fjärde stycket).

18 Domstolens dom av den 26 maj 1982, kommissionen mot Belgien (149/79, Ree. s. 1845).

19 Ibidem.

20 Ovannämnda dom i målet kommissionen mot Frankrike.

21 Ovannämnda dom i målet Lawrie-Blum.

22 Ovannämnda dom i målet Bleis.

23 Ovannämnda dom i målet Allué och Coonan.

24 Ovannämnda dom i målet kommissionen mot Italien.

25 Fri rörlighet för arbetstagare och tillträde till anställning ioffentlig tjänst i medlemsstaterna — kommissionens åtgärder avseende tillämpning av artikel 48.4 i EEG-fördragct (EGT nr C 72, 1988, s. 2).

26 Se ovan fotnot 3 för hänvisning till de två andra målen.

27 Domstolens dom av den 2 februari 1988, kommissionen mot Belgien, 293/85, Rec. s. 305.

28 Punkt 13.

29 Punkt 14, min kursivering.

30 Min kursivering.

31 Se ovan punkt 51.

32 Svaromålet s. 12.

33 Ibidem, s. 16.

34 Punkt 5.

35 Punkt 12.

36 Punkt 7.

37 Dom av den 17 december 1980, punkt 1 (min kursivering).

38 Punkt 21 med tillhörande fotnot.

39 Punkt 11, min kursivering.

40 Min kursivering.

41 Dom av den 21 mars 1991, Delattre, C-369/88, Rec. s. I-1487.

42 Dom av den 21 mars 1991, Monteil och Samanni, C-60/89, Ree. s. I-1547.

43 Se punkterna 50 och 51 i domen i målet Delattre samt punkterna 37 och 38 i domen i milet Monteil och Samanni. Domstolens dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard (C-267/91 och C-268/91, Rec. s. I-6097), skulle hädanefter innebära att ett försäljningsmonopol, vad gäller sättet att sälja en produkt, inte kan omfattas av tillämpningsområdet för artikel 30 i fördraget. Detta påpekande ändrar emellertid inte alls den omständigheten att domstolen i de två ifrågavarande domarna åberopade en presumtion inom ramen för artikel 30 i fördraget avseende en av de grundläggande friheterna som crkänns i detta, vid sidan av den fria rörligheten för arbetstagare.

44 På liknande sätt föreslår jag att domstolen i det föreliggande målet skall skilja mellan två slag av verksamhet.

45 Punkt 54 i domen i målet Delattre samt punkt 41 i domen i målet Monteil och Samanni.

46 Punkt 56 i domen i målet Delattre och punkt 43 i domen i målet Monteil och Samanni, min kursivering.

47 Ibidem.

48 Punkt 57 i domen i målet Delattre och punkt 44 i domen i målet Monteil och Samanni, min kursivering.

49 Svarsinlagan, s. 15.

50 Se ovan punkt 15.

51 Ovannämnda domar i målen Lawrie-Blum (punkterna 27 och 28), Allué och Coonan (punkt 7) samt Bleis (punkterna 6 och 7).

52 Svaromålet, s. 9.

53 Beträffande den sistnämnda punkten vill jag understryka att det i artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 1612/68 föreskrivs en möjlighet att uppställa krav på särskilda sprikkun-skapcr ... på grund av den lediga tjänstens natur.

54 Enligt artiklarna 1, 2 och 3 i lag av den 24 februari 1984 om språk är det nationella språket i Storhertigdömet Luxemburg luxemburgska, lagstiftningsspråket franska och förvaltnings-och domstolsspråken franska, tyska eller luxemburgska.

55 Dom av den 28 november 1989, Groener (C-379/87, Ree. s. 3967, punkterna 20 och 21).

56 Ovan punkterna 124 och 125.

57 Punkt 30 och följande.

58 Série des traités et conventions européens, nr 19.

59 Moniteur belge av den 27 oktober 1960. Se även Codes Larcier, del IV, upplaga 1995, s. 33.

60 Beslut av den 22 juni 1965, San Michele mot Höga myndigheten (9/65, Ree. s. 1967, s. 35, 37), domstolens dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft (11/70, Rec. s. 1125, punkt 3), och av den 13 juli 1972, kommissionen mot Italien (48/71, Rec. s. 529, punkterna 8 och 9).

61 Domstolens dom av den 27 februari 1962, kommissionen mot Italien (10/61, Rec. s. 1, 22) min kursivering. Se även dom av den 14 oktober 1980, Burgoa (812/79, Rec. s. 2787, punkterna 8 och 9) och av den 11 mars 1986, Conegate (121/85, Rec. s. 1007, punkt 25).

62 Min kursivering.

63 Ingressen till Beneluxfördraget, återgiven i J. Karelie och F. de Kemmeter: Le Benelux commenté, Bruylant, 1961, s. 57.

64 Se baron Snoy et d'Oppuers: Le Benelux dans la Communauté économique européenne, Bulletin trimestriel Benelux, 1959, nr 9, s. 8 och 9 andra stycket

65 G. Rasquin: Considérations sur l'article 233 du traité CEE (La clause Benelux), Revue trimestrielle Benelux, 1982, nr 3, s. 57 och 59.

66 J. Karelie och F. de Kemmeter, ibidem, s. 58.

67 Ibidem, s. 59, min kursivering.

68 Ibidem.

69 Min kursivering.

70 Domstolens dom av den 16 maj 1984, 105/83, Ree. s. 2101 punkt 11, min kursivering.

71 Min kursivering.

72 Cour de justice Benelux [Benelux-domstolen], upprättad genom fördraget av den 31 mars 1965 om upprättande och stadgar för en Bcnclux-domstol (Codes Larcier, del IV, upplaga 1995, s. 44) har enligt artikel 6.1 och artikel 11.1 i detta fördrag, behörighet att avgöra tolkningsfrågor endast vad gäller rättsregler som bestäms med stöd av artikel 1 i nämnda fördrag, det vill säga regler som bestämts antingen genom en konvention eller genom ett beslut av ministerkommittén.

73 Svaromålet, s. 20.

74 Ovan punkt 132.

75 Se fotnot 52.

76 Punkt 19.

77 Svaromålet, s. 18.

78 Domstolens dom av den 5 november 1986, kommissionen mot Italien, (160/85, Rec. s. 3245, punkt 9), min kursivering. Fast rättspraxis, se bland annat dom av den 17 februari 1987, kommissionen mot Italien (69/86, Rec. s. 773, punkt 8), av den 14 januari 1988, kommissionen mot Belgien (227/85, 228/85, 229/85 och 230/85, Rec. s. 1, punkt 11), av den 13 juli 1988, kommissionen mot Frankrike (169/87, Ree. s. 4093, punkt 14), av den 30 januari 1992, kommissionen mot Grekland (C-328/90, Rec. s. I-425, punkt 6), och av den 23 mars 1993, kommissionen mot Tyskland (C-345/92, Rec. s. I-1115, punkt 6).

79 Domstolens domar av den 10 november 1981, kommissionen mot Italien (28/81, Rec. s. 2577, punkt 6, och 29/81, Rec. s. 2585, punkt 6).