Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 8 juni 1995
I mål C-389/93, angående begäran enligt artikel 177 i EEG-fördraget, från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiggjorda målet mellan
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av F.A. Schockweiler (referent), avdelningsordförande, samt G.F. Mancini, C.N. Kakouris, J.L. Murray och G. Hirsch, domare, generaladvokat: M.B. Elmer, justitiesekreterare: H.A. Rühi, avdelningsdirektör,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Anton Dürbeck GmbH, genom U. C. Feldmann, advokat i Köln, den tyska regeringen, genom E. Roder, Ministerialrat vid Federala finansministeriet, och B. Kloke, Regierungsrat vid samma ministerium, båda i egenskap av ombud, den spanska regeringen, genom A. J. Navarro Gonzalez, generaldirektör för rättslig och institutionell samordning i EG-frågor, och R. Silva de Lapuerta, abogado del Estado, juridiska avdelningen för gemenskapsrättsliga frågor, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom U. Wölker, vid rättstjänsten, i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att Anton Dürbeck GmbH, företrätt av U. C. Feldmann och G. Meier, advokater i Köln, den tyska regeringen, företrädd av E. Roder, den spanska regeringen, företrädd av R. Silva de Lapuerta, och kommissionen, företrädd av U. Wölker, har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 2 februari 1995,
och efter att den 23 mars 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Den första frågan
Den andra frågan, tredje strecksatsen, och den tredje frågan
Den andra frågan, första och andra strecksatserna
Den fjärde frågan
Den femte frågan
Rättegångskostnader
1. Verwaltungsgericht Frankfurt am Main (Tyskland) har, genom beslut av den 5 augusti 1993 som har inkommit till domstolens kansli den 12 augusti samma år, enligt artikel 177 i EEG-fördraget begärt ett förhandsavgörande beträffande fem frågor, vilka rör tolkningen av artikel 19.1 c i rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer (EGT nr L 47, s. 1, nedan kallad rådets förordning) och artikel 2 c i kommissionens förordning (EEG) nr 1442/93 av den 10 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för ordningen för import av bananer till gemenskapen (EGT nr L 142, s. 6, nedan kallad tillämpningsförordningen).
2. I rådets förordning, avdelning IV, inrättas en ordning för handel med tredje land. Genom denna öppnas en årlig tullkvot för import av bananer från tredje land och av så kallade icke traditionella AVS-bananer.
3. I artikel 19.1 i denna förordning föreskrivs följande:
4. I artikel 15.5 i rådets förordning definieras beteckningarna avyttra och avyttring som släppa ut produkten på marknaden, dock inte för slutkonsumenten.
5. Enligt artikel 20 i rådets förordning är kommissionen behörig att meddela föreskrifter om utfärdande av importlicenser och villkoren för deras överförbarhet.
6. I artikel 2 i tillämpningsförordningen föreskrivs följande:
7. I artikel 3.2 i denna förordning föreskrivs följande:
8. Enligt artikel 13 i samma förordning tillåts överlåtelse av rättigheter från importlicenser från aktörer i kategori A eller B till aktörer i kategori C, medan någon överlåtelse inte är tillåten från aktörer i kategori C till aktörer i kategori A och B.
9. I artikel 2.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1443/93 av den 10 juni 1993 om övergångsbestämmelser för tillämpningen av ordningen för import av bananer till gemenskapen för år 1993 (EGT nr L 142, s. 16) föreskrivs att aktörer i kategori C före ett visst datum skall ansöka om registrering vid de behöriga myndigheterna i medlemsstaten och att de senare skall underrätta kommissionen om antalet registrerade aktörer.
10. Anton Dürbeck GmbH importerade mellan år 1992 och juni 1993 bananer från tredje land och icke traditionella AVS-bananer till gemenskapen. Detta bolag registrerades på sin begäran under juni månad 1993 av Bundesamt für Ernährung und Forstwirtschaft (Federala byrån för livsmedel och skogsbruk) som aktör i kategori C och tilldelades en viss kvantitet bananer för det andra halvåret 1993.
11. Bolaget har väckt talan vid Verwaltungsgericht Frankfurt am Main och bestritt riktigheten av alla meddelanden om tilldelning och importlicenser som redan har utfärdats av Bundesamt.
12. Till stöd för sin talan har bolaget gjort gällande att endast de aktörer som redan hade importerat bananer innan de gav in sin ansökan kan göra anspråk på status som aktörer enligt artikel 2.2 c i tillämpningsförordningen. Alla andra tolkningar skulle omöjliggöra bananimport som är ekonomiskt rationell och skulle medge att licenser utfärdades till bulvaner.
13. Verwaltungsgericht, som har bedömt att en tolkning av gemenskapslagstiftningen är nödvändig för att meddela avgörande angående ett yrkande om interimistiska åtgärder, har enligt beslut av den 5 augusti 1993 ställt följande frågor till domstolen:
14. Den hänskjutande domstolen undrar genom sin första fråga om definitionen av aktörer i kategori C, som återges i artikel 2 c i tillämpningsförordningen, skiljer sig från den definition som återges i artikel 19.1 c i rådets förordning.
15. I första hand bör noteras att artikel 19.1 c i den tyska versionen av rådets förordning rör de aktörer ... die ab 1992 mit der Vermarktung ... beginnen (som börjar att avyttra), medan övriga språkversioner, på samma sätt som i samtliga språkversioner av tillämpningsförordningen, inklusive den tyska versionen, rör aktörer som sedan 1992 har börjat avyttra ... bananer.
16. I andra hand bör påpekas att tillämpningsförordningen syftar till att, på sätt som framgår av rubriken och övervägandena i ingressen, fastställa tillämpningsföreskrifter för ordningen för import av bananer som fastställs i rådets förordning och att artikel 2 i tillämpningsförordningen inskränker sig till att återge definitionerna av de tre kategorier av aktörer som räknas upp i artikel 19.1 i rådets förordning.
17. Av jämförelsen mellan de olika språkversionerna och förhållandet mellan rådets förordning och tillämpningsförordningen följer att definitionen av aktörer i kategori C som återges i den senare inte skiljer sig från den definition som återges i den förra.
18. Den första frågan bör således besvaras så, att definitionen av aktörer i kategori C i artikel 2 c i tillämpningsförordningen inte skiljer sig från den definition som återges i artikel 19.1 c i rådets förordning.
19. Den hänskjutande domstolen avser genom sin andra fråga, tredje strecksatsen, och sin tredje fråga i allt väsentligt att få veta om artikel 19.1 c i rådets förordning och artikel 2 c i tillämpningsförordningen skall tolkas så, att det är erforderligt att aktören vid den tidpunkt då han ansöker om registrering i kategori C redan har utvecklat en verksamhet för avyttring av bananer.
20. För att bestämma räckvidden av begreppet aktörer i kategori C är det lämpligt att samtidigt referera till såväl lydelsen enligt artikel 19.1 ci rådets förordning som till syftet med denna bestämmelse.
21. I båda bestämmelserna föreskrivs att aktörer i kategori C inte skall ha företagit någon avyttring av bananer före den 1 januari 1992. I bestämmelserna underkastas däremot inte registreringen som aktör i kategori C villkoret att aktören skall ha börjat avyttra bananer vid tidpunkten för ingivandet av ansökan.
22. Denna tolkning är för övrigt förenlig med syftet med rådets förordning, vilket enligt det trettonde övervägandet i ingressen är att reservera en kvantitet som tillgänglig för de nya aktörer som nyligen har företagit en kommersiell verksamhet eller kommer att företa en kommersiell verksamhet inom denna sektor.
23. Den ordning enligt vilken aktörer i kategori C beviljas importlicenser skiljer sig väsentligen från den ordning som föreskrivs för aktörer i kategorierna A och B. Enligt artikel 19.1 c i rådets förordning skall aktörer i kategorierna A och B ha avyttrat en viss minsta kvantitet bananer för egen räkning. Vidare bifalls dessa ansökningar om import, med tillämpning av artikel 19.1 c i rådets förordning, med hänvisning till de genomsnittliga kvantiteter som har avyttrats under de tre senaste åren.
24. Den andra frågan, tredje strecksatsen, och den tredje frågan bör därför besvaras så, att artikel 19.1 c i rådets förordning och artikel 2 c i tillämpningsförordningen skall tolkas på så sätt att det inte är erforderligt att aktören har utvecklat en verksamhet för avyttring av bananer redan vid den tidpunkt då han ansöker om registrering i kategori C.
25. Den hänskjutande domstolen undrar genom denna fråga om artikel 19.1 c i rådets förordning och artikel 2 c i tillämpningsförordningen skall tolkas så, att en aktör kan ansöka om registrering i kategori C, även om han har för avsikt att överlåta importlicensen till tredje man.
26. I artikel 20 andra stycket första strecksatsen i rådets förordning anges uttryckligen möjligheten att överföra importlicenser. För denna överföring har kommissionen bemyndigats att besluta om tillämpningsföreskrifter.
27. I artikel 13 i tillämpningsförordningen regleras närmare de olika överlåtelserna av de beviljade licenserna. Enligt punkt 2 i denna artikel förbjuds överlåtelser av licenser från aktörer i kategori C till aktörer i kategorierna A och B.
28. Trots att tillämpningsförordningen i detta hänseende inte innehåller några bestämmelser, följer det av gemenskapslagstiftningens allmänna uppbyggnad att sanktionen vid fall av förbjuden överlåtelse består i att det för mottagaren av överlåtelsen är omöjligt att företa import av bananer som sammanhänger med de överlåtna licenserna.
29. Varken rådets förordning, tillämpningsförordningen eller den ovannämnda förordningen nr 1443/93 ålägger en ekonomisk aktör, som ansöker om registrering i kategori C, att visa att han har för avsikt att själv använda importlicensen eller att ange vilka aktörer som han eventuellt avser att överlåta den till.
30. Den andra frågan, första och andra strecksatserna, bör därför besvaras så, att artikel 19.1 c i rådets förordning och artikel 2 c i tillämpningsförordningen skall tolkas på så sätt att en aktör får ansöka om registrering i kategori C, även om han har för avsikt att överlåta importlicensen till tredje man.
31. Den hänskjutande domstolen undrar genom sin fjärde fråga om ekonomiska aktörer som före år 1992 har inlett handelsförbindelser i avsikt att importera bananer som nämns i artikel 2 c i tillämpningsförordningen, och som har importerat dessa bananer under år 1992 eller senare, får registreras som aktörer i kategori C.
32. Såsom anges i punkt 21, föreskrivs i artikel 19.1 c i rådets förordning och artikel 2 c i tillämpningsförordningen som enda villkor att aktörer i kategori C inte har företagit någon avyttring av bananer före den 1 januari 1992.
33. Följdriktigt definieras i artikel 19.1 a och b i rådets förordning och artikel 2 a och b i tillämpningsförordningen aktörer i kategorierna A och B som de som har avyttrat bananer före år 1992. Enligt artikel 19.2 andra stycket i rådets förordning skall tilldelning av importlicenser för dessa aktörer baseras på de kvantiteter som aktörerna har avyttrat under åren 1989 till 1991.
34. I artikel 15.5 i rådets förordning definieras uttrycket avyttra som släppa ut bananerna på marknaden.
35. En aktör som har inlett enkla handelsförbindelser utan att faktiskt ha släppt ut bananer på marknaden före den 1 januari 1992 har således inte börjat avyttra bananer före detta datum.
36. Den fjärde frågan bör följaktligen besvaras så, att ekonomiska aktörer som före år 1992 har inlett handelsförbindelser i avsikt att importera bananer som nämns i artikel 2 c i tillämpningsförordningen, och som har importerat dessa bananer under år 1992 eller senare, får registreras som aktörer i kategori C.
37. Den hänskjutande domstolen avser genom sin femte fråga att få veta om artikel 3.2 i tillämpningsförordningen, i vilken parti-och detaljhandlare utesluts från begreppet aktörer, skall tillämpas på begreppet aktörer i betydelsen enligt artikel 2 c i samma förordning.
38. För att besvara denna fråga är det lämpligt att granska artikel 3.2 i tillämpningsförordningen i sitt sammanhang och i förhållande till syftet med gemenskapslagstiftningen.
39. Bestämmelsen anger inte om uteslutningen av parti-och detaljhandlare gäller för de tre kategorierna av berörda aktörer eller endast för vissa av dem.
40. Artikel 15.5 i rådets förordning, som för ordningen för handel med tredje land definierar uttrycken avyttra och avyttring som att släppa ut produkten på marknaden, dock inte för slutkonsumenten, skulle kunna åberopas som stöd för att tillämpa artikel 3.2 i tillämpningsförordningen på alla kategorier av aktörer.
41. Artikel 3.2 utgör emellertid en del av en artikel som uteslutande avser aktörer i kategorierna A och/eller B. Då uttrycket aktörer förekommer i denna bestämmelse hänvisar det bestämt och med uteslutande av varje annan kategori till de i punkten 1 åsyftade kategorierna A och/eller B.
42. Denna tolkning är dessutom förenlig med gemenskapslagstiftningens allmänna uppbyggnad, enligt vilken begreppet aktörer i kategori C inte avgränsas annat än då krav uppställs på att sådana aktörer inte skall ha företagit någon avyttring av bananer före den 1 januari 1992.
43. Den femte frågan bör under dessa förhållanden besvaras så, att artikel 3.2 i tillämpningsförordningen, enligt vilken parti- och detaljhandlare inte omfattas av begreppet aktörer, inte skall tillämpas på begreppet aktörer i betydelsen enligt artikel 2 c i samma förordning.
44. De kostnader som har förorsakats den tyska och den spanska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttrande till domstolen, kan inte ersättas. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) angående de frågor som genom beslut av den 5 augusti 1993 förts vidare av Verwaltungsgericht Frankfurt am Main (Tyskland) — följande dom:
1) Definitionen av aktörer i kategori C, som återges i artikel 2 c i kommissionens förordning (EEG) nr 1442/93 av den 10 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för ordningen för import av bananer till gemenskapen, skiljer sig inte från den definition som återges i artikel 19.1 c i rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer.
2) Artikel 19.1 c i förordning nr 404/93 och artikel 2 c i förordning nr 1442/93 skall tolkas på så sätt att det inte är erforderligt att aktören har utvecklat en verksamhet för avyttring av bananer redan vid den tidpunkt då han ansöker om registrering i kategori C.
3) Artikel 19.1 c i förordning nr 404/93 och artikel 2 c i förordning nr 1442/93 skall tolkas på så sätt att en aktör får ansöka om registrering i kategori C, även om han har för avsikt att överlåta importlicensen till tredje man.
4) Ekonomiska aktörer som före år 1992 har inlett handelsförbindelser i avsikt att importera bananer som nämns i artikel 2 c i förordning nr 1442/93, och som har importerat dessa bananer under år 1992 eller senare, får registreras som aktörer i kategori C.
5) Artikel 3.2 i förordning nr 1442/93, i vilken parti- och detaljhandlare inte omfattas av begreppet aktörer, skall inte tillämpas på begreppet aktörer i betydelsen enligt artikel 2 c i samma förordning.
1 Rättegangsspråk: tyska.