Förslag till avgörande av generaladvokat

inledning

1. Domstolen har genom dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet, Rec. s. I-4973, tagit ställning till frågan om lagenligheten av rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer, som trädde i kraft den 1 juli 1993 (nedan kallad rådsförordningen).

Reglerna om tullkvot för bananer

2. Den gemensamma organisationen av marknaden för bananer har, såsom framgår av det tionde övervägandet i ingressen till rådsförordningen, bland annat till syfte att möjliggöra en tillfredsställande avsättning för bananer som är producerade i gemenskapen och för produkter med ursprung i AVS-staterna, det vill säga de 69 länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet med vilka EG har ingått Lomékonventionen.

3. I artikel 19.1 första stycket stadgas följande:

4. Avseende de aktörer som omfattas av a och b, stadgas i artikel 19.1 andra stycket följande:

5. Beträffande de aktörer som omfattas av artikel 19.1 c innehåller rådsförordningen inte — såsom är fallet beträffande de aktörer som omfattas av a och b — några bestämmelser om att importmöjligheterna för denna kategori endast står öppna för aktörer som tidigare har avyttrat bananer på närmare angivet sätt.

6. Artikel 19.1 tredje stycket innehåller följande bestämmelse:

7. De citerade bestämmelserna bör för övrigt ses mot bakgrund av det fjortonde övervägandet i ingressen, där rådet framhåller att det för att inte störa befintliga handelsförbindelser och samtidigt ge möjlighet till en viss utveckling av handelsstrukturerna måste ... utfärdas separata importlicenser till varje aktör för var och en av de kategorier som anges ovan, på grundval av den genomsnittliga kvantitet bananer som aktören har avyttrat under de tre senaste år för vilka det finns statistiska uppgifter.

8. Enligt artikel 20 andra stycket i förordningen skall kommissionen besluta om tilllämpningsföreskrifter till avdelning IV i enlighet med förfarandet i artikel 27. Sådana bestämmelser har antagits genom tillämpningsförordningen.

9. Tillämpningsförordningen kompletteras av kommissionens förordning (EEG) nr 1443/93 av den 10 juni 1993 om övergångsbestämmelser rörande tillämpningen av EG:s importordning för bananer år 1993 (nedan kallad övergångsförordningen), i vars andra artikel stadgas följande:

De faktiska omständigheterna

10. Anton Dürbeck GmbH bedriver verksamhet med import och handel i parti av frukt, grönsaker och sydfrukter och hade under tidsperioden från 1992 till juni 1993 importerat omkring 40000 ton bananer från tredje land och icke-traditionella AVS-bananer. Efter det att importen av sådana bananer hade underkastats en tullkvot genom den ovan nämnda rådsförordningen, ingav Anton Dürbeck GmbH i juni år 1993 en ansökan om registrering som aktör i kategori C. Jämför här artikel 2.1 c i tillämpningsförordningen. Antalet ansökningar om registrering som aktör i kategori C var mycket stort. Enbart i Tyskland inkom 335 ansökningar till Bundesamt für Ernährung und Forstwirtschaft. Anton Dürbeck GmbH erhöll licens för import av en kvantitet om 48270 kg bananer för andra halvåret 1993.

11. Anton Dürbeck GmbH ansåg sig berättigad att få sig tilldelad en större kvantitet, då personer som tidigare varken hade salufört bananer eller haft för avsikt att göra detta, enligt bolagets uppfattning, oriktigt hade tilldelats importlicenser för kategori C. Bolaget hade därför överklagat avgörandet från Bundesamt für Ernährung und Forstwirtschaft till Verwaltungsgericht Frankfurt am Main och därvid yrkat att samtliga tilldelade licenser skall ogiltigförklaras.

Beslutet om att begära förhandsavgörande

12. För att lösa denna tvist har Verwaltungsgericht Frankfurt am Main den 5 augusti 1993 ställt följande frågor till domstolen:

13. Den hänskjutande domstolens första fråga synes vara föranledd av att de två förordningarna är olika formulerade på tyska. I den tyska versionen av rådsförordningen — men inte i de övriga språkversionerna — talas det således om aktörer ... die ab 1992 mit der Vermarktung ... beginnen (min kursivering). I den tyska versionen av tillämpningsförordningen används däremot — i likhet med de övriga språkversionerna — uttrycket ... die 1992 oder später mit der Vermarktung ... begonnen haben... (min kursivering).

Fråga 1, fråga 2 tredje strecksatsen och fråga 3

14. Anton Dürbeck GmbH har med hänvisning till uttrycket har börjat saluföra i artikel 2 c i tillämpningsförordningen gjort gällande att tullkvoten för andra halvåret 1993 endast står öppen för aktörer som redan tidigare har importerat bananer. Denna begränsning gäller enligt bolagets uppfattning inte endast i förhållande till kategorierna A och B, men även i förhållande till kategori C, då det av det femtonde övervägandet i ingressen till rådsförordningen framgår att också aktörer i kategori C före ansökan skall ha påtagit sig en affärsmässig risk genom handel med bananer. Om även nya aktörer och personer helt utan anknytning till marknaden för bananer skulle kunna erhålla importlicens inom tullkvoten, skulle storleken på de enskilda licenserna bli så begränsad att någon ekonomiskt lönsam import av bananer inte skulle kunna ske.

15. Kommissionen samt den tyska respektive den spanska regeringen har gjort gällande att det varken enligt rådsförordningen eller tillämpningsförordningen kan ställas några andra krav på personer som ansöker om importlicens för kategori C än att dessa har salufört eller genom ingivande av ansökan om importlicens har tillkännagett att de har för avsikt att saluföra bananer.

16. Uttrycket aktörer ... som sedan 1992 har börjat avyttra i artikel 19.1 c i rådsförordningen är förvisso inte helt klart, men erbjuder å andra sidan vissa hållpunkter för tolkningen. Det anges där en tidpunkt efter vilken ifrågavarande aktör skall ha börjat avyttringen, nämligen genom användningen av uttrycket sedan 1992, vilket i detta sammanhang bör förstås som efter den 31 december 1991. Däremot anges i bestämmelsen inte någon tidpunkt inom vilken en sådan avyttring skall ha påbörjats. Det är emellertid inte heller nödvändigt. När det uppställs ett villkor för att ett tillstånd skall kunna ges (här: att man skall ha börjat avyttra), skall den behöriga myndigheten naturligtvis pröva om villkoret är uppfyllt när den fattar beslut.

17. Det finns, enligt min uppfattning, ingen grund att anta att det genom tillämpningsförordningen skulle ha uppställts kompletterande krav på aktörer i kategori C. I artikel 2 c i denna förordning används uttryck som motsvarar uttrycket har börjat avyttra som används i alla andra versioner av artikel 19.1 ci rådsforordningen, däremot inte i den tyska. Jag hänvisar till det som jag har anfört ovan beträffande betydelsen av motsvarande uttryck i rådsförordningen. Tillämpningsförordningen innehåller vidare endast särskilda krav beträffande kategori A och B angående omfattningen av tidigare avyttring, men däremot inte beträffande kategori C. Detsamma gäller för övergångsförordningen.

18. I avsaknad av närmare regler om det motsatta förhållandet måste man mot denna bakgrund, enligt min uppfattning, i likhet med kommissionen och de regeringar som har avgett yttrande i målet, anta att ingivande av ansökan om importlicens i kategori C utgör tillräcklig dokumentation för att sökanden har för avsikt att etablera sig som aktör inom banansektorn.

19. Fråga 1, fråga 2 tredje strecksatsen och fråga 3 bör mot denna bakgrund besvaras med att artikel 19.1 c i rådsförordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer och artikel 2 c i tillämpningsförordningen om tillämpningsföreskrifter för ordningen för import av bananer till gemenskapen skall tolkas på så sätt att de aktörer som omfattas av dessa bestämmelser under år 1992 eller senare skall ha etablerat sig, eller genom ingivande av ansökan om importlicens ha visat att de har för avsikt att etablera sig, som aktörer inom banansektorn.

Fråga 2, första och andra strecksatserna

20. Med den andra frågans första och andra strecksats önskar den hänskjutande domstolen att domstolen tar ställning till om en ansökan om importlicens i kategori C skall avslås om ansökan endast har ingetts i syfte att överlåta licensen till tredje man.

21. Anton Dürbeck GmbH har i målet gjort gällande att en aktör som ansöker om importlicens endast i syfte att överlåta denna till tredje man inte uppfyller de krav som ställs på aktörer enligt de ovan nämnda bestämmelserna.

22. Kommissionen samt den tyska respektive den spanska regeringen har mot detta gjort gällande att den reglering för när importlicenser får överlåtas som återfinns i artikel 13 i tillämpningsförordningen uttömmande reglerar frågan om överlåtelse av licenser så att en importlicens inte kan avslås även om det är klart att den som har gjort ansökan har för avsikt att överlåta licensen till tredje man.

23. Såsom har anförts ovan skall aktörerna för att få importlicens som aktörer i kategori C under år 1992 eller senare ha etablerat sig, eller genom ingivande av ansökan om importlicens ha visat att de har för avsikt att etablera sig, som aktörer inom banansektorn.

24. Fråga 2 första och andra strecksatsen bör därför besvaras med att en ansökan om importlicens inte kan avslås med hänvisning till att sökanden har ingett ansökan endast i syfte att överlåta licensen till tredje man.

Fråga 4

25. Med den fjärde frågan önskar den hänskjutande domstolen få besked om aktörer som före år 1992 har inlett handelsförbindelser i avsikt att importera bananer som nämns i artikel 2 c i tillämpningsförordningen, och som har importerat dessa bananer under år 1992 eller senare, kan registreras som aktörer i kategori C.

26. Såsom har nämnts ovan skall reglerna rörande kategori C i förordningarna ges en vid tolkning. Det uppställs således beträffande denna kategori inte något krav på tidigare handelsverksamhet, och det avgörande är att vederbörande under år 1992 eller senare har etablerat sig eller har visat att de har för avsikt att etablera sig som aktörer inom banansektorn. Den fråga som den hänskjutande domstolen ställer rör därför i själva verket hur kategori C skall avgränsas i förhållande till kategori A. Frågan är om en aktörs inledande av handelsförbindelser före år 1992 i syfte att importera bananer från tredje land och/eller icke-konventionella AVS-bananer under år 1992 eller senare innebär att vederbörande före år 1992 har salufört bananer som nämns i förordningarnas regler rörande kategori A och därför i förekommande fall skall registreras i denna kategori.

27. På denna punkt är de som har avgett yttranden till domstolen eniga om att enbart ett inledande av handelsförbindelser i syfte att importera bananer inte är tillräckligt för att en aktör skall anses ha salufört bananer i den betydelse som detta uttryck används i de nämnda förordningarna.

28. Jag håller med om detta. Vid besvarandet av frågan måste utgås från det förhållandet att aktörerna i kategori A och B i såväl [översättarens anmärkning: på svenska föreligger olika uttryckssätt för danskans har markedsført i de båda förordningarna, se nedan] artikel 19.1 a och b i rådsförordningen som i artikel 2 a och b i tillämpningsförordningen avgränsas genom att vederbörande har avyttrat (art. 19) respektive har salufört (art. 2) närmare angivna bananer under år 1989—1991. Dessa bestämmelser kompletteras i de båda förordningarna med regler om att det skall företas en sammanräkning för vart och ett av dessa år av den genomsnittliga kvantitet som vederbörande har salufört. Uttrycket har avyttrat/har salufört i de nämnda bestämmelserna rörande aktörer i kategori A och B måste således antas vara betydligt snävare avgränsat än uttrycket har börjat saluföra rörande aktörer i kategori C (jämför ovan).

29. Jag föreslår därför att domstolen besvarar fråga 4 med att det faktum att en aktör har inlett handelsförbindelser före år 1992 i avsikt att importera bananer under år 1992 eller senare inte i sig är tillräckligt för att vederbörande före år 1992 har avyttrat/har salufört bananer i den mening som uttrycket används i de nämnda förordningarna så vitt avser aktörer i kategori A och B, och att vederbörande aktör i förekommande fall kan registreras i kategori C om villkoren i övrigt är uppfyllda härför.

Fråga 5

30. Med den femte frågan önskar den hänskjutande domstolen att Europeiska gemenskapernas domstol tar ställning till om artikel 3.2 i tillämpningsförordningen — i vilken stadgas att parti- och detaljhandlare inte skall anses utgöra aktörer om de endast bedriver den sortens verksamhet — är av betydelse för att bestämma begreppet aktör i artikel 2 c i förordningen.

31. Anton Dürbeck GmbH och den tyska regeringen anser att frågan bör besvaras jakande. Artikel 3.2 är enligt deras mening, i motsats till punkterna 1 och 3 i samma artikel, enligt sin ordalydelse inte begränsad till aktörer i kategorierna A och B, och artikel 3.2 hör till den första avdelningen av tillämpningsförordningens bestämmelser rörande tullkvotsordningen som omfattar alla tre grupperna av aktörer.

32. Kommissionen och den spanska regeringen anser att fråga 5 bör besvaras nekande, eftersom artikel 3.2 enligt sin placering och uppbyggnad endast tar sikte på aktörer i kategori A och B.

33. Det stämmer visserligen att artikel 3.2 enligt sin ordalydelse inte innehåller någon begränsning till aktörer i kategori A och B, men i stället skenbart generellt anger vissa ekonomiska ombud som inte skall anses utgöra aktörer [översättarens anmärkning: den danska språkversionen av förordningen har en helt annan konstruktion på denna punkt]; ett uttryck som såväl i rådsförordningen som i tillämpningsförordningen används även beträffande kategori C.

34. Det kan också finnas skäl att erinra om att det, i samband med svaret på den förra frågan, antogs att kategorierna A och B skulle avgränsas snävt i förhållande till kategori C, där det bör vara tillräckligt att vederbörande aktör har för avsikt att etablera sig som aktör inom banansektorn.

35. Till detta kommer att det helt och hållet skulle strida mot den ovan nämnda tolkningen rörande aktörer i kategori C, som endast skall ha för avsikt att etablera sig som aktörer inom banansektorn, om artikel 3.2 användes till att begränsa denna grupp, eftersom artikel 3.2 hänför sig till de verksamheter som vederbörande faktiskt utövar, som mycket väl kan vara andra verksamheter än de som de har för avsikt att bedriva.

36. Jag noterar att uttrycken avyttra och avyttring i artikel 15.5 i rådsförordningen definieras som släppa ut produkten på marknaden, dock inte för slutkonsumenten. När de aktörer för vilka tullkvoten i kategori C öppnas i artikel 19.1 c definieras som de som sedan år 1992 har börjat avyttra vissa typer av bananer, kunde det anföras att detta måste leda till att aktörer som endast bedriver detaljhandel inte omfattas av artikel 19.1 c, i vilken det ju talas om aktörer ... som sedan 1992 har börjat avyttra ....

37. Jag föreslår därför att domstolen besvarar fråga 5 med att artikel 3.2 i tillämpningsförordningen inte är tillämplig på aktörer som omfattas av artikel 2 c i samma förordning.

Förslag till avgörande

38. Mot bakgrund av vad som har anförts föreslår jag att domstolen besvarar de frågor som har ställts på följande sätt:

1 Originalspråk: danska.

2 EGT nr L 47, s. 1.

3 EGT nr L 142, s. 6.

4 Jämför artikel 15.1 och 15.2 i förordningen.

5 Den tyska versionen av förordningen skiljer sig från övriga språkversioner genom användningen av uttrycket die ab 1992 mit der Vermarktung ... beginnen (min kursivering).

6 I den tyska versionen av tillämpningsförordningen används uttrycket die 1992 oder später mit der Vermarktung ... begonnen haben ... (min kursivering).

7 Kommissionens förordning (EG) nr 2444/94 om ändring och undantag från förordning (EEG) nr 1442/93 om tillämpningsföreskrifter för ordningen för import av bananer till gemenskapen, EGT nr L 261, s. 3, äger tillämpning pi tilldelning av importlicenser först frän är 1995 och har därför ingen betydelse för avgörandet i förevarande mål.

8 EGT nr L 142, s. 16 [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

9 Då villkoret således skall vara uppfyllt vid tidpunkten för beslutet, spelar det ingen roll om villkoret i de olika språkversionerna av rådsförordningen beskrivs genom en dåtidsform (har börjat) eller genom en nutidsform såsom i den tyska versionen (beginnen).

10 Jämför till exempel dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau, (mål 30/77, Rec. s. 1999, punkt 14).

11 Jämför här fotnot 6 ovan.

12 Det kan för övrigt antas att en bestämmelse i en tillämpningsförordning har samma räckvidd som och skall tolkas i överensstämmelse med den förordning enligt vilken den har antagits.

13 Jämför fotnot 6.

14 Jämför fotnot 6.