Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 29 juni 1995

I mål C-456/93, angående en begäran, enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Oberlandes gericht Frankfurt am Main (Tyskland) att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiggjorda målet mellan

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av RA. Schockweiler, avdelningsordförande, G.E Mancini, C.N. Kakouris, J.L. Murray (referent) och G. Hirsch, domare, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: H.A. Rühi, avdelningsdirektör,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs e. V., Frankfurt, genom advokat Hans Heinrich Kerst, Frankfurt am Main, Privatkellerei Franz Wilhelm Langguth Erben GmbH & Co. KG, genom advokat Hubert Schmidt, Trier, Europeiska gemenskapernas kommission genom Ulrich Wölkner, rättstjänsten, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs e. V., företrätt av advokaterna Hans Heinrich Kerst, Thomas Kittner och Brigitte Kerst-Würkner, Frankfurt am Main, Privatkellerei Franz Wilhelm Langguth Erben GmbH & Co. KG och Europeiska gemenskapernas kommission har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 2 februari 1995,

och efter att den 23 mars 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Angående den första respektive den tredje frågan

Angående den andra respektive den fjärde frågan

Rättegångskostnader

1. Genom beslut av den 16 september 1993, vilket inkommit till domstolen den 6 december 1993, har Oberlandesgericht Frankfurt am Main, enligt artikel 177 i EG-fördraget, begärt förhandsavgörande beträffande fyra frågor angående tolkningen av artikel 40.3 i rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989 om allmänna bestämmelser om beskrivning och presentation av vin och druvmust (EGT nr L 232, s. 13, nedan kallad förordning nr 2392/89) och artikel 3 i kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90 av den 16 oktober 1990 om närmare bestämmelser för beskrivning och presentation av vin och druvmust (EGT nr L 309, s. 1, nedan kallad förordning nr 3201/90).

2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs e. V. i Frankfurt am Main (nedan kallat käranden) och Privatkellerei Franz Wilhelm Langguth Erben GmbH & Co. KG (nedan kallad svaranden).

3. Svaranden saluför Qualitätsweine mit Prädikat (tyska kvalitetsviner med särskild beteckning) med beteckningarna Kabinett, Spätlese och Auslese, samt ett Qualitätswein b. A. (tyskt kvalitetsvin framställt inom ett specificerat område) under namnet Weißherbst, vilka alla är kvalitetsviner framställda inom ett specificerat område (nedan kallade kvalitetsviner fso). Dessa beteckningar liksom beteckningen Portugieser Weißherbst återges på den nedersta delen av etiketten med bokstäver av samma typ och storlek som namnet på det specificerade området eller namnet på den mindre geografiska enheten. I mitten på etiketten framträder på ett iögonfallande sätt och med ungefär tre gånger så stora bokstäver varumärkena Erben Kabinett, Erben Spätlese, Erben Auslese och Erben Weißherbst.

4. Käranden har, med stöd av artikel 1 i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lagen om illojal konkurrens) av den 7 juni 1909, väckt talan mot svaranden vid Landgericht Frankfurt am Main, i syfte att få denne att upphöra att använda sig av de ovan omnämnda märkena.

5. Käranden har i första hand gjort gällande, att den typ av bokstäver och den större storlek av bokstäver med vilka beteckningarna Kabinett, Spätlese, Auslese och Weißherbst i de tidigare nämnda varumärkena har angetts inte överensstämmer med vad som stadgas i artikel 3.2 och artikel 3.3 i förordning nr 3201/90. Enligt artikel 3.2 krävs att beteckningarna Kabinett, Spätlese och Auslese anges med bokstäver av samma typ och storlek som namnet på det specificerade området eller i förekommande fall namnet på den geografiska enheten som är mindre än det specificerade området. Artikel 3.3 rör bl. a. beteckningen Weißherbst, som skall anges med bokstäver som är lika stora som eller mindre än dem som används för att ange det specificerade området.

6. I andra hand har käranden gjort gällande att svaranden har brutit mot artikel 40 i förordning nr 2392/89, enligt vilken märkesnamn [översättarens anmärkning: i artikeln förekommer både orden märkesnamn och varumärken] inte får innehålla ord, delar av ord, symboler eller bilder som kan ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som de riktas till. De märkesnamn som används av svaranden ger, enligt käranden, genom att beteckningarna framhävs, konsumenten intryck av att produkten skulle besitta en särskild kvalitet, vilket inte är fallet.

7. Efter det att Landgericht hade ogillat talan, har käranden överklagat domen till Oberlandesgericht Frankfurt am Main. Enligt denna strider inte beteckningarna Kabinett, Spätlese och Auslese respektive Weißherbst mot artikel 3 i förordning 3201/90 i den utsträckning de har återgivits på etikettens nedre del med bokstäver av samma typ och storlek som namnet på det specificerade området eller namnet på den geografiska enheten som är mindre än det specificerade området. Överrätten anser inte heller att upprepningen av dessa beteckningar med en annan och större typ av bokstäver, såsom en del av det märkesnaran som används på etiketten, kan vilseleda konsumenterna, och det utgör därför inte heller något brott mot artikel 40 i förordning nr 2392/89.

8. Eftersom Oberlandesgericht Frankfurt am Main trots detta är osäker på hur de ovan nämnda bestämmelserna skall tolkas, har den beslutat att förklara målet vilande och begära att EG-domstolen meddelar förhandsavgörande angående följande fyra frågor:

9. För att kunna besvara den första respektive den tredje frågan skall de bestämmelser som ansluter till artikel 3 i förordning nr 3201/90 undersökas.

10. I artikel 15.1 första stycket, 15.2 a och 15.7 första stycket, andra strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 823/87 av den 16 mars 1987 om särskilda bestämmelser om kvalitetsvin framställt inom specificerade områden (EGT nr L 84, s. 59) i den lydelse som framgår av rådets förordning (EEG) nr 2043/89 av den 19 juni 1989 (EGT nr L 202, s. 1) stadgas:

11. I artikel 72 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT nr L 84, s. 1) stadgas att allmänna regler om beskrivning och presentation av vinprodukter skall antas. Med stöd av denna bestämmelse har rådet antagit förordning nr 2392/89.

12. I det femte övervägandet i förordning 2392/89 talas det om att för att undvika olika tolkningar har det ansetts nödvändigt att fastställa ganska omfattande bestämmelser om varubeskrivningar. För att säkerställa att dessa bestämmelser fungerar effektivt bör också den principen fastställas att endast de uppgifter som anges i dessa bestämmelser eller i tillämpningsföreskrift får användas i beskrivningen av vin och druvmust.

13. I förordning nr 2392/89 görs följaktligen skillnad mellan obligatoriska uppgifter, som behövs för att identifiera produkten, och valfria uppgifter, som främst har till syfte att ange produktens särskilda egenskaper eller att kvalitetsbestämma den.

14. I artikel 11.1 i förordning 2392/89 fastställs regler, enligt vilka de obligatoriska uppgifterna skall finnas på beskrivningen på etiketten. De obligatoriska uppgifterna innefattar bl. a. de benämningar som avses i artikel 15.7 första stycket andra strecksatsen i förordning (EEG) nr 823/87 (under b).

15. I artikel 11.2 i förordning nr 2392/89 anges att beskrivningen på etiketten får utökas med vissa uppgifter, bl. a. ett märkesnamn, i enlighet med villkoren i artikel 40 i samma förordning (under c), och ytterligare traditionella benämningar, förutsatt att de används i överensstämmelse med producentmedlemsstaternas lagstiftning och att de är medtagna i en förteckning som skall upprättas (under i).

16. Enligt artikel 12.1 i förordning 2392/89 får, bortsett från vissa undantag som inte är aktuella i det föreliggande fallet, endast de uppgifter som anges i artikel 11 användas i beskrivningen på etiketten för ett kvalitetsvin fso.

17. Förordning nr 3201/90 har antagits för att närmare ange tillämpningen av och i detalj reglera de allmänna riktlinjer som har fastlagts i förordningarna nr 822/87, nr 823/87 och nr 2392/89. I den förstnämnda förordningens första artikel anges hur de obligatoriska och valfria uppgifterna skall utformas på etiketten.

18. I artikel 3.1, 3.2, och 3.3 första stycket a och andra stycket i denna förordning stadgas:

19. Av dessa bestämmelser sammantaget följer att användningen av beteckningarna Kabinett, Spätlese och Auslese såsom obligatoriska uppgifter regleras i artikel 3.2 i förordning nr 3201/90, och att användningen av beteckningen Weißherbst såsom valfri uppgift regleras i artikel 3.3 första stycket a och andra stycket i samma förordning.

20. Användningen av beteckningarna Kabinett, Spätlese, Auslese och Weißherbst såsom del av ett varumärke regleras däremot i artikel 11.2 c i förordning nr 2392/89, som hänvisar till de villkor som anges i artikel 40 i samma förordning.

21. Genom att i förordning nr 2392/89 ge särskilda regler för hur varumärken får användas på etiketterna har gemenskapslagstiftaren visat sin vilja att begränsa tilllämpningsområdet för artikel 3 i förordning nr 3201/90 till hur beteckningar såsom informationer skall utformas vid beskrivningen av ett kvalitetsvin fso, men inte hur de skall användas såsom del av ett varumärke.

22. Denna tolkning finner även stöd i själva ordalydelsen av artikeln, enligt vilken inte någon som helst hänvisning till utformning eher presentation av varumärken görs.

23. Genom att stadga att endast de uppgifter som anges i artikel 11 i förordning nr 2392/89 får användas i beskrivningen på etiketten för ett kvalitetsvin fso, ges för övrigt i artikel 12.1 i samma förordning möjlighet att komplettera beskrivningen av ett kvalitetsvin fso med ett varumärke.

24. Beträffande möjligheten att komplettera presentationen av ett vin med märkesnamn [se översättarens anmärkning i punkt 6 ovan], stadgas i artikel 40.2 i förordning nr 2392/89 att dessa märkesnamn inte får innehålla ord, delar av ord, symboler eller bilder som kan ge upphov till förväxling, eller vilseleda de personer som de riktas till (under a), eller som av de personer som de riktar sig till kan förväxlas med beskrivningen, helt eller delvis, av ett kvalitetsvin fso (under b).

25. Den fråga som följaktligen uppkommer är om det föreligger ett sådant fall, när det varumärke som används på produktens etikett innehåller ett ord som redan förekommer på etiketten såsom en uppgift i beteckningen av detta kvalitetsvin fso och ordet i varumärket är angivet med tre gånger så stora bokstäver.

26. Käranden och kommissionen har härvid gjort gällande, att det faktum att den i målet aktuella beteckningen har upprepats på etiketten på ett särskilt iögonfallande sätt kan ge upphov till förväxling eller vilseleda konsumenterna, särskilt om de är bosatta utanför Tyskland.

27. Beträffande denna punkt kan först och främst fastställas att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, i synnerhet artikel 40 i förordning nr 2392/89, inte innehåller några som helst begränsningar vad gäller bokstävernas typ och storleken på ett varumärke i förhållande till uppgiften på etiketten om namnet på det specificerade området eller den geografiska enhet som är mindre än det specificerade området.

28. Följaktligen kan ett varumärke inte anses ägnat att ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som det riktar sig till av det skälet att det presenteras på ett iögonfallande sätt, och inte ens då detta innehåller ett ord som enligt ifrågavarande förordning kan användas som en uppgift vid beskrivningen av ett kvalitetsvin fso.

29. Ordalydelsen av artikel 40 i förordning nr 2392/89 visar dessutom att syftet med denna bestämmelse framför allt är att förhindra det bedrägliga bruket av märkesnamn, vilket inte är aktuellt i föreliggande fall.

30. Den första och den tredje frågan skall alltså besvaras på följande sätt:

31. Med hänsyn till svaren på den första och den tredje frågan saknas anledning att behandla den andra och fjärde frågan.

32. De kostnader som är utgivna av Europeiska gemenskapernas kommission, som har avgivit yttrande till domstolen, kan inte ersättas. Eftersom sakens behandling i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på denna att fatta beslut om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) angående de frågor som genom beslut av den 16 september 1993 förts vidare av Oberlandesgericht Frankfurt am Main — följande dom:

1) Artikel 3.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90 av den 16 oktober 1990 skall tolkas på så sätt att det vid utformningen av etiketter för kvalitetsviner fso (Qualitätsweine mit Prädikat) inte är förbjudet att utöver de obligatoriska uppgifterna (angivna med bokstäver av samma typ och storlek som namnet på det specificerade området eller namnet på den geografiska enheten som är mindre än det specificerade området) på ett iögonfallande sätt upprepa beteckningarna Kabinett, Spätlese eller Auslese på etiketten med annan stil och med större bokstäver såsom del av märkesnamnet.

2) Artikel 3.3 första stycket a första strecksatsen i förbindelse med andra stycket i artikel 3.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90 skall tolkas på så sätt att det beträffande tyska kvalitetsviner fso inte är förbjudet att, utöver beteckningen Weißherbst angiven med bokstäver som är lika stora som eller mindre än dem som används för att ange det specificerade området, på ett iögonfallande sätt upprepa beteckningen Weißherbst på etiketten med större bokstäver och som del av märkesnamnet.

1 Rättegångsspråk: tyska.