Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 14 mars 1996
1 Originalspråk: engelska.
2 EGT nr L 301, s. 13.
3 Dom av den 22 juni 1993, Grekland mot kommissionen (C-56/91, Rec. s. I-3433, punkt 2, i förslaget till avgörande).
4 EGT nr L 94, s. 13.
5 Artikel 2.1.
6 Artikel 3.1.
7 Dom av den 7 februari 1979 (11/76, Rec. s. 245, punkterna 8 och 9).
8 COM(92)PV 1116.
9 Dessa riktlinjer förelades kommissionen för godkännande den 1 juni 1993.
10 I riktlinjerna talas om nedsättningar av de summor som har krävts som återbetalning av medlemsstaternas utgifter. Sådana justeringar kommer fortsättningsvis i detta förslag till avgörande att ibland kallas schablonnedsättningar.
11 EGT nr L 281, s. 1.
12 Sc artikel 1 i förordningen och dess bilaga A.
13 Artikel 16.2 i förordningen.
14 Det andra övervägandet i ingressen till rådets förordning (EEG) nr 2746/75 av den 29 oktober 1975 om fastställelse, på spannmålsområdet, av allmänna regler om beviljande av exportbidrag och kriterier för fastställclsc av deras belopp [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå] (EGT nr L 281, s. 78). Se även artikel 3 i förordningen.
15 Generaladvokaten Gulmann har i dessa ordalag beskrivit KYDEP: s roll i sitt förslag till avgörande som han föredrog i målet kommissionen mot Grekland (dom av den 7 april 1992, C-61/90, Rec. s. I-2407, I-2431).
16 Dom av den 19 mars 1991, Grekland mot kommissionen (C-32/89, Rec. s. I-1321, punkt 9). Se även dom av den 30 maj 1991, kommissionen mot Grekland (C-110/89, Ree. s. I-2659).
17 Dom av den 12 juli 1990, kommissionen mot Grekland (C-35/88, Rec. s. I-3125, punkterna 22—28), och dom av den 19 mars 1991, Grekland mot kommissionen, nämnd i fotnot 15 ovan, punkterna 9 och 13— 17.
18 Dom av den 12 juli 1990, kommissionen mot Grekland, nämnd i fotnot 16 ovan, punkterna 33 och 37.
19 Dom av den 22 juni 1993, Grekland mot kommissionen, nämnd i fotnot 2 ovan, punkt 18— 24, och dom av den 19 mars 1991, Grekland mot kommissionen, nämnd i fotnot 15 ovan, punkt 8— 18.
20 Dom av den 12 juli 1990, kommissionen mot Grekland, nämnd i fotnot 16 ovan, dom av den 29 november 1989, kommissionen mot Grekland (C-281/87, Rec. s. 4015), dom av den 30 maj 1991, kommissionen mot Grekland, nämnd i fotnot 15 ovan, dom av den 7 april 1992, kommissionen mot Grekland, nämnd i fotnot 14 ovan, dom av den 19 mars 1991, Grekland mot kommissionen, nämnd i fotnot 15 ovan, och dom av den 22 juni 1993, Grekland mot kommissionen, nämnd i fotnot 2 ovan.
21 Detta system införs genom artikel 5 i rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT nr L 172, 1966, s. 3025). Förevarande mål rör endast olivodling och inte produktion av olivolja som sådan. I detta förslag till avgörande används båda begreppen producenter och olivodlarc för att beteckna sådana personer som odlar oliver, snarare än dem som producerar olivolja.
22 Rådets förordning (EEG) av den 21 januari 1975 om inrättandet av ett register över olivodlingar i de olivoljcproducerande medlemsstaterna (EGT nr L 19, s. 1).
23 Förordning av den 22 december 1980 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 154/75 om inrättandet av ett register över olivodiingar i de olivoljeproducerande medlemsstaterna (EGT nr L 360, s. 15).
24 Artikel 6.1 i rådets förordning (EEG) nr 2261/84 av den 17 juli 1984 om allmänna bestämmelser om beviljande av stöd för framställning av olivolja och stöd till organisationer för produccnter av olivolja (EGT nr L 208, s. 3), för vilken tillämpningsföreskrifter ges i artikel 4.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3061/84 av den 31 oktober 1984 om tilllämpningsförcskriftcr för systemet med produktionsstöd för olivolja (EGT nr L 288, s. 52).
25 Artikel 14.4 i förordning nr 2261/84, nämnd i fotnot 23 ovan, i dess lydelse enligt artikel 10.2 i förordning 3061/84, nämnd i fotnot 23 ovan, ändrad genom artikel 1.5 i kommissionens förordning (EEG) nr 98/89 av den 17 juni 1989, om ändring av förordning (EEG) nr 3061/84 om tillämpningsföreskrifter för systemet med produktionsstöd för olivolja (EGT nr L 14, s. 14). Tidigare var kravet 5 procent i samtliga fall.
26 Artikel 11.1 i förordning nr 3061/84, nämnd i fotnot 23 ovan, i dess ändrade lydelse enligt artikel 1.7 i förordning nr 98/89, nämnd i fotnot 24 ovan.
27 Dessa uppgifter framgår av en rapport angående ett kontrollbesök som kommissionen gjorde den 4 till 8 november vid Didagep och kontrollbyrån för räkenskapsåret 1990.
28 Nämnt i fotnot 1 ovan.
29 Dokument VI/119/93.
30 Punkt 4.2.3.1 i den sammanfattande rapporten.
31 Det senaste datum som angavs var den 31 oktober 1991, men detta fel, vilket möjligen endast är ett skrivfel, är utan betydelse.
32 Det förefaller som om denna slutsats i en enda formulering förenar två olika men anknytande frågor som endast berör de anslutna producenterna. Den första frågan rör de brister som påverkar de kontroller på plats som producentorganisationerna skall utföra (artikel 6.1 i förordning nr 2261/84, nämnd i fotnot 23 ovan; artikel 4.2 i förordning nr 3061/84, nämnd i fotnot 23 ovan), eftersom det framkommer att dessa organisationer vanligtvis bedömde att en enkel granskning av handlingarna skulle vara tillräckligt för att uppfylla villkoret om 5 procent. Den andra frågan rör de brister som påverkar själva det statliga kontrollsystemet (artikel 14.1 i förordning nr 2261/84) eller statens verifiëring av producentorganisationernas kontroller (artikel 14.2 i förordning nr 2261/84), eftersom kontrollbyrån endast hade utfört 499 av sina cena kontroller i stället för de 2000 som avsågs. Dessa allvarliga frågor undersöks var för sig i en rapport avseende ett kontrollbesök som kommissionen gjorde från den 4 till den 8 november 1991 vid DIDAGEP och kontrollbyrån för räkenskapsåret 1990.
33 Den sammanfattande rapporten, punkt 4.7.1.1.
34 Vid sammanträdet återkallade den grekiska regeringen ett annat yrkande, vilket avsåg ogiltigforklaring av beslutet i den del det avser tobak, eftersom beslutet endast föreskrev en tillfällig negativ reserv för exportbidragen på tobaksområdet (punkt 4.9.2.1. i den sammanfattande rapporten).
35 Dom av den 10 november 1993 (C-48/91, Rec. s. I-5611, punkt 17).
36 Generaladvokaten Mischo nämnde denna princip i punkt 18 i det förslag till avgörande som han föredrog i målet Italien mot kommissionen (dom av den 19 februari 1991, C-281/89, Rec. s. I-347).
37 Se det förslag till avgörande som generaladvokaten Gand föredrog i målet Acciaierie e Fermere Pugliese mot Höga myndigheten (dom av den 8 februari 1966, 8/65, Rec. s. 1, 17).
38 Nämnd i fotnot 3 ovan.
39 Dom av den 27 januari 1988, Danmark mot kommissionen (349/85, Rec. s. 169, punkt 19).
40 Dom av den 24 mars 1988 (347/85, Rec. s. 1749, punkt 60). Se även dom av den 27 januari 1981, Italien mot kommissionen (1251/79, Rec. s. 205).
41 Dom nämnd i fotnot 39 ovan, punkt 14.
42 Dessa handlingar beskrivs på två skilda sätt såsom beslut från kommissionen för priser och inkomster (enligt deras rubrik) och som beslut från den grekiska riksbanken (enligt ett senare beslut genom vilket de delvis har upphävts). De direkta hänvisningar till den roll som jordbruksministern har, vilken förekommer i dessa beslut, samt den omständigheten att det är denne minister som underrättade KYDEP om att besluten delvis har upphävts, visar under alla förhållanden att de har karaktär av statliga handlingar.
43 Denna analys återges på sidan 5 i den ovan nämnda rapporten över det kontrollbesök som kommissionen företog vid KYDEP från den 1 till den 4 juni 1992.
44 Detta beslut fattades under det skriftliga förfarandet i målet Grekland mot kommissionen, C-32/89, nämnt i fotnot 15 ovan, i vilket kommissionen har framställt sina invändningar mot kryddningen av exportbidrag med hjälp av nationella subventioner. Se för övrigt undersökningen av denna fråga i avsnitt I iv) nedan.
45 Lag nr 2008/1992.
46 Denna fråga klargörs inte i kommissionens rapport över 1992 års kontrollbesök vid KYDEP, i vilken lagen undersöks.
47 Den grekiska regeringens ombud företedde under sammanträdet en kopia av den ifrågavarande skrivelsen.
48 Den grekiska regeringen hade redan, såsom bilaga till dess ovan nämnda skrivelse av den 25 september 1992, skickat en kopia av denna skrivelse till kommissionen. Kommissionen har inte ingett någon kopia av denna skrivelse trots att den underförstått åberopade skrivelsen i sin inlaga.
49 Mil C-32/89, nämnt i fotnot 15 ovan, s. I-1326.
50 Punkt 18 i domen.
51 Den i fotnot 39 ovan nämnda domen, punkt 13 (min kursivering). Se även dom av den 7 februari 1979, Frankrike mot kommissionen (15/76 och 16/76, Ree. s. 321).
52 Domen i målet Förenade kungariket mot kommissionen, punkt 14, nämnd i fotnot 22 ovan.
53 Punkt 15 i domen.
54 Dom av den 28 januari 1986 (129/84, Rec. s. 309, punkt 33— 38).
55 Dom av den 6 oktober 1993 (C-55/91, Rec. s. I-4813, punkt 48— 58).
56 Dom av den 14 september 1995 (C-49/94, REG s. I-2683, punkt 22).
57 Se dom av den 15 januari 1986, kommissionen mot Belgien (52/84, Ree. s. 89).
58 EGT nr C 100, s. 28.
59 Nämnd i fotnot 23 ovan.
60 Nämnd i fotnot 23 ovan.
61 Kommissionens rapport över det kontrollbesök som gjordes från den 4 till den 8 november 1991 vid Didagep och kontrollbyrån för räkenskapsåret 1990..
62 Se fotnot 24
63 Dom i målet Frankrike mot kommissionen, nämnd i fotnot 50 ovan, punkterna 27 och 28.
64 Nämnd i fotnot 3 ovan.
65 Se beträffande denna allmänna skyldighet dom av den 12 juni 1990, Tyskland mot kommissionen (C-8/88, Rec. s. I-2321, punkterna 17, 20, 21, 36 och 40).
66 Nämnd i fotnot 3 ovan. Se särskilt artikel 8.1 i denna förordning.
67 Dom nämnd i fotnot 38 ovan, punkt 19. Denna passage föregår omedelbart den som jag har angivit ovan i punkt 18. Se även. dom av den 10 november 1993, Nederländerna mot kommissionen, nämnd i fotnot 34 ovan, punkt 11, och generaladvokaten Van Gcrvcns förslag till avgörande i målet Italien mot kommissionen, C-55/91, nämnd i fotnot 54 ovan, punkt 8 i förslaget.