lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 7 mars 1996

CELEX
61994CC0061
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT nr L 71, 1980, s. 1.

3 EGT nr L 188, s. 1 [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

4 Exempelvis föreskrivs ett undantag för mjölkpulver som är avsett att användas som djurfodcr (artikel 3.5 i protokoll nr 1).

5 EGT nr L 210, s. 1 [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

6 Det bör preciseras att bestämmelsen i fråga har exakt samma lydelse som artikel 16 i förordning nr 3677/86 (EGT nr L 351, s. 1), som kodifierats och senare upphävts genom just förordning nr 2228/91.

7 EGT nr L 302, s. 1.

8 Min kursivering.

9 Min kursivering. Det bör papeku att det inte är fraga om en officiell översättning. I sammanhanget kan påpekas att det i den franska texten talas om contradiction évidente och i den engelska om apparent discrepancy.

10 Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning i frågan har undcrstrukits av domstolen vid ett flertal tillfällen, även om det varit i ett annat sammanhang. Se exempelvis dom av den 14 februari 1989, Star Fruit mot kommissionen (247/87, Rec. s. 291, punkt 11).

11 Artikel 6.1 a i protokoll nr 1 och motsvarande bestämmelser i de båda andra protokollen. Jag vill dessutom påpeka att med stöd i den följande artikel 6.1 c i protokoll nr 1 och motsvarande bestämmelser i de bida andra protokollen skall deltagarländerna själva dessutom äta sig att pä ett välvilligt sätt beakta förslag om lämpliga motåtgärder om import till priser som inte är förenliga med minimipriserna hotar funktionen av detta protokoll.

12 Se senast dom av den 27 april 1993, kommissionen mot Grekland (C-375/90, Rec. s. I-2055, punkt 33).

13 Denna rättspraxis, som gäller lagstiftningsförfaranden och/eller ändringar som utförts efter sagda datum, är av vikt i huvudsakligen tvä hänseenden: dels vad beträffar kommissionens intresse av att fä fördragsbrottet fastställt, även om det under tiden har upphört (se exempelvis dom av den 21 juni 1988, kommissionen mot Belgien, 283/86, Ree. s. 3271, punkt 6, samt av den 11 augusti 1995, kommissionen mot Tyskland, C-433/93, REG. s. I-2303, punkt 15, dels vad beträffar medlemsstatens intresse av att inte andra anklagelser rikus mot den än sådana som har framförts under det administrativa förfarandet, vars grundläggande mâl annars skulle omintetgöras, särskilt vad beträffar den kontradiktoriska principen (se bland annat dom av den 13 december 1990, kommissionen mot Grekland, C-347/88, Rec. I-4747, punkt 16, samt av den 14 juli 1988, kommissionen mot Belgien, 298/86, Ree. s. 4343, punkt 10). Det sistnämnda påståendet skall emellertid inte ges en absolut betydelse. Domstolen har själv medgivit att om en författningsändring sker mellan det administrativa förfarandet och talans väckande, räcker det för att nya anklagelser skall kunna prövas att det system som inrättats av de bestämmelser som klandrades under det administrativa förfarandet i sin helhet skall ha fastställts genom de nya bestämmelser som medlemsstaten antagit efter det motiverade yttrandet och som är föremål för talan (dom av den 17 november 1992, kommissionen mot Grekland, C-105/91, Rec. s. I-5871, punkt 13). Om samma synsätt anlades även beträffande ändringar av gcmcnskapsbcstämmclscr, förefaller det mig som om den tyska regeringens invändningar som hänför sig till artikel 114.1 a i tulltaxan borde beaktas.

14 Artikel 6.1 a i protokoll nr 1 och motsvarande artiklar i de båda andra protokollen.

15 Att handelspolitiska åtgärder inte tillämpas pä varor som undergår aktiv förädling vid tillämpning av suspensionssystemet bekräftas indirekt även genom artikel 51 i samma förordning, med stöd av vilken förordning övergång till fri omsättning av importvaror underkastas tullmyndighetens tillämpning av de särskilda handelspolitiska åtgärder som är i kraft för importvaror vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning.

16 De ekonomiska villkoren är enligt den bestämmelsen uppfyllda när de varor som är avsedda att undergå förädlingsprocesser tillverkas i gemenskapen men inte kan användas eftersom deras pris gör den tilltänkta transaktionen ekonomiskt ogenomförbar.

17 Jag hänför mig särskilt till domen av den 5 oktober 1994 i målet Tyskland mot rädet (C-280/93, Rcc. s. I-4973), i vilken domstolen med utgångspunkt från förutsättningen att GATl'-bestämmclscrna inte har direkt effekt bekräftade just att den inte kunde bedöma lagenligheten av en förordning inom ramen för en talan som en medlemsstat har väckt enligt artikel 173 första stycket i fördraget (punkt 109) och att således domstolen nar att granska lagenligheten av gemenskapsrättsakten i fråga mot bakgrund av bestämmelserna i GATT endast om gemenskapen haft för avsikt att verkställa en särskild skyldighet som ålagts inom ramen för GATT, eller om en gemenskapsrättsakt uttryckligen hänvisar till specifika bestämmelser i det allmänna avtalet punkt (111).

18 Denna rättspraxis har emellertid inte undgått kritik. Se exempelvis Vellano: Osservazioni in tema di diretta applicabilità del GATT: l'opportunità di una svolta interpretativa, i Giurisprudenza italiana, 1995, band I, s. 1145 f., samt Hahn och Schuster: Le droit des États membres de se prévaloir en justice d'un accord liant la Communauté, i Revue générale de droit international public, 1995, s. 367 f. De sistnämnda hävdar särskilt att om bedömningen av möjligheterna att åberopa GATT således lämnas helt och hållet i händerna pä rådet, la Cour de justice doit se demander si ce point de vue est compatible avec sa fonction telle qu'elle est fixée à l'article 164 du Traité CE, à savoir assurer le respect du droit [måste domstolen ställa sig frågan om denna ståndpunkt är förenlig med dess uppgift enligt artikel 164 i fördraget, nämligen att säkerställa att lag och rätt följs] (s. 377).

19 Se, bland flera andra, dom av den 22 februari 1984, Kloppenburg (70/83, Rec. s. 1075, punkt 11), dom av den 15 december 1987, Irland mot kommissionen (325/85, Ree. s. 5041, punkt 18), Nederländerna mot kommissionen (326/85, Rec. s. 5091, punkt 24), Tyskland mot kommissionen (332/85, Ree. s. 5143, punkt 23), Frankrike mot kommissionen (336/85, Rec. s. 5173, punkt 17), och Danmark mot kommissionen (348/85, Ree. s. 5225, punkt 19) samt senast dom av den 16 juni 1993, Frankrike mot kommissionen (C-325/91, Ree. s. I-3283, punkt 26).

20 Se dom av den 21 september 1983, Deutsche Milchkontor m. fl. (205/82—215/82, Rec. s. 2633, punkt 30).