Förslag till avgörande av generaladvokat
1. Genom frågan i begäran om förhandsavgörande, som har gett upphov till detta mål, hemställer Frankrikes Conseil d'État att domstolen skall klargöra om ett offentligt organ som har anförtrotts administrationen av ett kompletterande, frivilligt trygghetssystem omfattas av Romfördragets konkurrensregler.
2. Fram till år 1988 fanns i Frankrike ett grundläggande obligatoriskt pensionsförsäkringssystem för jordbrukare, vilket administrerades av Caisse nationale d'assurance vieillesse mutuelle agricole (nedan kallad Cnavma). Förutom detta grundsystem fanns olika privata bolag som erbjöd tilläggsförsäkringar, vilka givetvis var av frivillig karaktär.
3. Genom artikel 42-11 i lag nr 88-1202 av den 30 december 1988, genom vilken artikel 1122-7 infördes i jordbrukslagen, inrättades ett system för frivillig tilläggspensionsförsäkring för jordbrukare, deras makar och anhöriga (nedan kallat systemet). Enligt denna artikel skall systemets verksamhet och organisation fastställas genom en förordning.
4. Några av försäkringsbolagen på marknaden (nedan kallade sökandena) väckte talan vid Conseil d'État och gjorde gällande, under åberopande av bl. a. brott mot fördragets konkurrensregler, att maktmissbruk begåtts genom antagandet av förordningen.
5. Conseil d'État ansåg, för att den skulle kunna fastställa att förordningen var oförenlig med de nämnda fördragsbestämmelserna, att det var nödvändigt att dessförinnan få klarhet i vilken typ av företag som Cnavma utgjorde enligt gemenskapsrätten. Den nationella domstolen beslöt därför att förklara målet vilande och att skicka den aktuella begäran om förhandsavgörande till domstolen.
6. Innan vi prövar denna fråga i sak, är det lämpligt att mot bakgrund av bestämmelserna i förordningen kort belysa de väsentligaste kännetecknen för systemet i fråga.
7. Avgifterna beräknas på grundval av förvärvsinkomsten enligt en procentsats vilken, beroende på försäkringstagarens val, uppgår till 4,5 eller 7 procent.
8. Systemet bedrivs enligt kapitaliseringsprincipen, i överensstämmelse med systemets ovan angivna frivilliga karaktär. Med andra ord kapitaliseras de inbetalda avgifterna och investeras av Cnavma i olika finansiella produkter så att det totala belopp som varje försäkringstagare slutligen erhåller blir beroende av resultatet av de finansiella transaktionerna och av ett gott resultat av investeringarna.
9. Cnavmas verksamhet är, liksom de andra pensionskassornas, underställd statlig kontroll av jordbruksministern respektive chefen för den regionala inspektionsenheten för arbets-och anställningsområdet samt för socialpolitik. Underställda administrationens godkännande är i synnerhet frågor avseende organisationens bildande, budget, bokföring, styrelsebeslut liksom anställning och avlöning av anställda i de olika kassor som ingår i MSA.
10. Fördraget innehåller som bekant ingen definition av begreppet företag som skulle kunna ge vägledning vid tillämpning av konkurrensreglerna. Tillämpningsområdet för artikel 85 och följande artiklar i själva fördraget måste därför sökas i domstolens rättspraxis.
11. I domen i målet Höfner och Elser har domstolen lämnat ytterligare upplysningar i denna fråga och förtydligat att begreppet företag omfattar varje enhet som bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess juridiska form och finansieringssätt. Domstolen ansåg i enlighet därmed i det målet att en offentlig myndighet som anförtrotts att bedriva arbetsförmedlingsverksamhet utan vinstsyfte utgjorde ett företag av den anledningen att en sådan verksamhet åtminstone i princip kunde utföras av ett privaträttsligt företag och i vinstsyfte.
12. Domstolen har på senare tid — under omständigheter som inte skiljer sig så mycket åt från de som nu är aktuella — förklarat att två franska organ, som anförtrotts att administrera ett obligatoriskt pensionsförsäkringssystem för hantverkare respektive ett likaså obligatoriskt sjukförsäkrings-och moderskapssystem för egenföretagare utanför jordbrukssektorn, inte kan falla inom tillämpningsområdet för de gemenskapsrättsliga konkurrensreglerna.
13. Det är således på grundval av de kriterier som framgår av den här i korthet sammanfattade rättspraxisen som frågan från Frankrikes Conseil d'État skall besvaras.
14. Det är således nödvändigt att undersöka om MSA-kassorna, oavsett vilken juridisk form de har, bedriver en verksamhet som kan definieras som ekonomisk enligt domstolens rättspraxis.
15. Jag vill i detta avseende omedelbart framhålla att systemet, även om det står klart och heller inte har bestridits att det tjänar ett socialt syfte och är underställt kontroll av offentliga myndigheter, likväl inte förefaller vara baserat — annat än i ringa mån — på solidaritetsprincipen.
16. I det målet fanns ett flertal olika solidaritetsaspekter. Det fanns för det första en solidaritet i tidshänseende (vilket präglar alla system som är baserade på en utdelningsprincip där det inte finns någon direkt koppling mellan avgifter och förmåner), eftersom avgifterna från de förvärvsarbetande direkt användes för att finansiera utbetalningarna till pensionärerna. För det andra fanns det mellan de olika obligatoriska systemen en solidaritet i finansiellt hänseende genom att utjämning företogs mellan system med ekonomiskt överskott och sådana med underskott. Slutligen fanns det även en solidaritet i förhållande till mindre välbärgade personer, vilka var berättigade till vissa minimiförmåner även om de inte kunde betala några avgifter eller i varje fall oberoende av vilken summa som inbetalats.
17. I det förevarande målet är situationen fullständigt annorlunda.
18. För det andra föreligger det inte någon horisontell solidaritet, eftersom det saknas mekanismer för ömsesidig utjämning av överskott och underskott mellan de olika frivilliga trygghetssystemen.
19. Det är slutligen, enligt min uppfattning, svårt att finna någon verklig solidaritet gentemot mindre välbärgade personer. Även om det är riktigt, som angetts ovan, att det enligt förordningen faktiskt är möjligt att i vissa fall få dispens från att betala avgifterna eller att få dessa nedsatta, är dessa fall likväl knutna mer till den berördes hälsotillstånd än till dennes ekonomiska förhållanden. Dessutom täcks de uteblivna intäkterna av medel ur en social aktionsfond, som finansieras genom ett avdrag från avgifterna, vilket dock högst kan uppgå till (i lagen föreskrivna) 0,5 procent av de totala bruttoavgifterna.
20. Systemet i fråga präglas således, till skillnad mot vad som vanligen är fallet beträffande de obligatoriska trygghetssystemen, enbart i ringa grad av solidaritetsprincipen genom att det just ger en begränsad möjlighet, genom den sociala aktionsfonden, till utjämning mellan försäkringstagare som hör till samma system.
21. Därtill kommer att den kontroll som utövas av offentliga myndigheter över systemets verksamhet dock inte utgör någon total kontroll, åtminstone inte vad gäller sättet att beräkna avgifterna. Avgiftsbeloppen, och följaktligen även förmånsbeloppen, är nämligen även beroende av försäkringstagarens eget val (låt vara att detta är begränsat till två alternativ). En sådan möjlighet förefaller mig inte ha någon motsvarighet i den strikta lagreglering som enligt domstolen gällde för de trygghetssystem som var aktuella i målet Poucet och Pistre.
22. De kriterier som domstolen använt sig av för att konstatera att organen i målet Poucet och Pistre inte föll inom tillämpningsområdet för konkurrensreglerna talar således för att det förevarande målet bör få en annan utgång.
23. Mot bakgrund av vad ovan anförts föreslår jag att domstolen besvarar den av Frankrikes Conseil d'État ställda frågan enligt följande:
1 Originalspråk: italienska.
2 Loi relative à l'adaptation de l'exploitation agricole à son environnemetit économique et social (fORF, s. 16745).
3 Décret relatif au régime complémentaire facultatif d'assurance vieillesse des personnes non salariées des professions agricoles (JORF, s. 14581).
4 Närmare bestämt Fédération française des sociétés d'assurance, Société Patemcîle-Vie, Union des assurances de Paris-Vie och Caisse d'assurance et de prévoyance mutuelle des agriculteurs.
5 Denna förordning kompletteras av stadgan för styrelsen för Cnavma, vilken antagits den 28 december 1990 (JORF, s. 1572).
6 Avdrag får göras med högst 0,5 procent av de totala bruttoavgifterna.
7 Arrété du 27 février 1987 modifiant Varreté du 13 mars 1973 relatif aux placements, prêts et emprunts des caisses de mutualité sociale agricole (JORF, s. 4332).
8 Chef du service régional de l'inspection du travail, de l'emploi et de la politique sociale.
9 Se särskilt domar av den 13 juli 1962, Klöckner-Werke och Hoesch (förenade målen 17/61 och 20/61, Rec. s. 615 i den franska versionen), och Mannesmann (19/61, Rec. s. 675 i den franska Versionen), vilka meddelats inom ramen för EKSG-fördraget, samt dom av den 30 april 1974, Sacchi (155/73, Rec. s. 409).
10 Dom av den 23 april 1991 (C-41/90, Rec. s. I-1979).
11 Dom av den 17 februari 1993, Poucet och Pistre (förenade målen C-159/91 och C-160/91, Rec. s. I-637).
12 Se i samma mening den relativt nyligen meddelade domen av den 19 januari 1994, Eurocontrol (C-364/92, Rec. s. I-43).
13 Se punkt 9— 13.
14 Punkt 13.