Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 26 mars 1996

1 Originalspråk: italienska.

2 Avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet undertecknades i Ankara den 12 september 1963 och godkändes för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 28 december 1963 (EGT nr L 217, 29.12.1964, s. 3685 [vid översättningen fanns ingen svensk version an tillgå]).

3 För en arbetstagare, som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, fastställs rätten till förmåner i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 37.1 första meningen, 37.2, 38 till 40, 41.1 punkterna a, c och c och 41.2, 42 samt 43 i förordning (EEG) nr 1408/71. Likväl: a) vid tillämpning av artikel 39.4 i förordning (EEG) nr 1408/71 skall hänsyn tas till samtliga familjemedlemmar, inklusive barn, som är bosatta i gemenskapen eller Turkiet, b) hänvisningen till bestämmelserna i avdelning III, kapitel 3 i förordning (EEG) nr 1408/71 som avses i artikel 40.1 i förordningen, skall ersättas med hänvisning till bestämmelserna i avdelning III, kapitel 3 i föreliggande beslut.

4 Rätten till förmåner för en arbetstagare som har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, eller för hans efterlevande, skall fastställas enligt bestämmelserna i artiklarna 44.2 första stycket, 45, 46.2, 47, 48, 49 och 51 i förordning (EEG) nr 1408/71. Likväl: a) bestämmelserna i artikel 46.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 tillämpas även dä villkoren för att få rätt till förmånerna uppfylls utan att bestämmelserna i artikel 45 i ovannämnda förordning tillämpas, b) vid tillämpningen av artikel 47.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 skall hänsyn tas till samtliga familjemedlemmar, inklusive barn, som är bosatta i gemenskapen eller Turkiet, c) vid tillämpningen av artikel 49.1 a) och 49.2 samt artikel 51 i förordning (EEG) nr 1408/71, skall hänvisningen till artikel 46 ersättas med en hänvisning till artikel 46.2.

5 Beslut 64/737/EEG om bestämmelser och förfaranden för tillämpning av avtalet om upprättande av en association mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (EGT nr 217, 29.12.64, s. 3703).

6 EGT nr C 110, 25.4.1983, s.1.

7 Dom av den 14 november 1989, Grekland mot kommissionen (30/88 Rec. s. 3711).

8 Dom av den 27 september 1988, Grekland mot kommissionen (204/86, Ree. s. 5323). Se s. 5351 i förslaget till avgörande.

9 Dom av den 20 september 1990, Sevince (C-192/89, Ree. s. I-3461). Se s. I-3483 i förslaget till avgörande.

10 Ovan nämnt i not 6. Se s. 3725 i förslaget till avgörande.

11 Jag vill förtydliga att om ordalydelsen av beslutet inte är tilľräckHgt klar och koncis för att tillåta en direkt tillämpning, och således en särskild rättsakt krävs för att fastslå utfyllande gcnomförandcbcstämmclscr, kan inte den rättsakten enligt min mening anses utgöra ett införlivande tekniskt sett.

12 Dom C-192/89 (citerad i not 8), punkt 9. Se även dom av den 16 december 1992, Kus (C-237/91, Ree. s. I-6781, punkt 9), som bekräftar den tidigare uppfattningen i rättspraxis.

13 I kommissionens resonemang är det inte klart om 1986 års Wienkonvention är tillämplig direkt, i det att besluten sub Júdice i själva verket är traktater, eller analogt, i det att det rör sig om internationella rättsakter som endast analogt kan liknas vid traktater. Frågan är emellertid irrelevant, eftersom — som jag kommer att nämna längre fram — en eventuell tillämpning av konventionen på föreliggande fall inte kommer att leda till det resultat som kommissionen önskar. Oavsett om den tillämpas direkt eller analogt förändras inte resultatet i praktiken: det går inte att bland dess bestämmelser finna någon föreskrift som motiverar att associationsrådets beslut omedelbart träder i kraft om ingenting annat föreskrivits. Jag vill emellertid påpeka, av ren teknisk noggrannhet, att framstående källor inom doktrinen ifrågasätter att eventuella luckor i de bestämmelser varigenom en organisation — likt EEG/Turkiet — upprättas skulle kunna utfyllas genom analogisk tolkning (se Monaco: Scritti di diritto delle organizzazioni intemazionali, Milano, 1981, s. 237, liksom de författare som nämns på s. 238, not 17).

14 För åsikten om att det rör sig om avtal i förenklad form, se Gilsdorf: Les organes institués par des accords communautaires: effets juridiques de leurs décisions, i Revue du Marché Commun, 1992, s. 328 ff, och Marones: Sugli atti degli organi istituiti dagli accordi di associazione della CEE i Foro ¡L, 1993, IV, s. 429 ff. Dessa författare erkänner emellertid att associeringsrådet har en egen normgivningsmakt, vilket rent logiskt borde leda till slutsatsen att det är uteslutet att dess rättsakter är internationella avul.

15 I målet Kus (nämnt i fotnot 11, s. I-6798 och I-6799) påpekade generaladvokaten Darmon — som föreslog att besluten i fråga skulle anses utgöra avtal i förenklad form — att genom associeringsavtalet har de avtalsslutandc parterna, däribland gemenskapen, givit associeringsrådet behörigheten att utfärda bindande beslut. Därav drog Darmon slutsatsen att de avtalsslutandc parterna i viss mån har delegerat genomförandet av artikel 12 i avtalet och 36 i protokollet till associeringsrådet. Detta är påpekanden som förefaller mig beskriva det fall då ett organ innehar beslutanderätt snarare än det fall där parterna direkt förhandlar och sluter ett internationellt avtal sinsemellan. För övrigt räknas associeringsrådet EEG/Turkiet allmänt till de organ som har upprättats genom en traktat och genom det upprättande fördraget ges behörigheten att utöva viss normgivande kompetens (se Schermers: International Institutional Law, Haag, 1995, s. 814, fotnot 536).

16 Darmon ansåg i det nämnda målet Kus, s. I-6798 att gemenskapen har föregripit dessa besluts bindande verkan i själva avtalet. Det är just av den anledningen, en uppfattning som jag till fullo delar, som besluten i fråga inte utgör internationella avtal. Om de vore det, skulle det ju inte finnas någon anledning att föregripa deras bindande verkan i ett tidigare avtal.

17 I den bemärkelsen att alla de särskilda förfaranden för att utfärda internationella rättsliga föreskrifter, vars grund består i ett tidigare fördrag inte ingår i traktaträtten, se Mosconi: La formazione dei trattati, Milano, 1968, s. 23.

18 Det är inte nödvändigt att erinra om artikel 22 i associeringsavtalet, enligt vilken besluten är bindande. Här är inte frågan om huruvida besluten är bindande eller inte, utan om att fastställa frän vilken tidpunkt de är det. I det avseendet säger bestämmelsen ingenting.

19 Se Morelli, Nozioni di diritto intemazionale, Padova, 1967, s. 308.

20 Det tjänar heller ingenting till att, som kommissionen gjort under det mündiga förfarandet, invända att en bestämmelse liknande den i artikel 32 förekom även i de beslut som var föremål för domen i målet Scvincc och som domstolen i det fallet hade ansett vara en enkel upprepning av principen om genomförande av fördraget i god tro. Det är nämligen lätt att invända att varje bestämmelse skall tolkas i sitt sammanhang. Och sammanhanget i förevarande fall skiljer sig radikalt frän det i målet Scvincc. Där rörde det sig om beslut vilkas innehåll var fullständigt, medan det här rör sig om en framförhandlad förordning som är ofullständig och kräver att gcnomförandcbcstämmelser antas. Dessutom saknas en sådan föreskrift i vårt fall, medan i det fallet ikraftträdandet föreskrevs i besluten. Den föreskriften att nödvändiga gcnomförandcbcstämmelser kommer att antas senare skall just läsas i samband med det faktum att datum för ikraftträdandet ännu inte föreskrivits.

21 Min kursivering.

22 Det bör här noteras att förslaget aldrig har dragits tillbaka av kommissionen och fortfarande ligger hos rådet. Ett sådant handlande förefaller ytterligare bekräfta att kommissionen själv än i dag anser an det är nödvändigt att anu gcnomförandcbcstämmelser för tillämpningen av beslut nr 3/80.

23 Min kursivering.

24 Det är värt att erinra om att kravet pä genomförandebcstämmclscr ställs även med avseende särskilt pä artiklarna 12 och 13 i beslutet som behandlas i föreliggande mål. I det hänseendet räcker det att beakta artikel 6 i kommissionens utkast till genomförandeförordning, i vilken fastslås allmänna regler om tillämpningen av bestämmelser om förbudet mot sammanträffande av förmåner med avseende på förmåner för invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner), artikel 13 i ovan nämnda förslag som föreskriver allmänna regler för sammanläggning av försäkringspcrioder och som särskilt avser tillämpningen av artiklarna 12 och 13 i beslutet, liksom av kapitel 3 i avdelning IV med rubriken invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner).

25 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2).

26 Rådets förordning (EEG) nr 574 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1).

27 Det är intressant att notera att förordning nr 1408/71 baserar sig pä exakt samma lagstiftningsteknik. I artikel 99 i förordningen sägs nämligen att denträd[cr] i kraft den första dagen i den sjunde månaden efter det att den tillämpningsförordning... offentliggjorts. Detta visar att, även inom gemenskapen, kan ikraftträdandet och följaktligen även tillämpningen av grundreglerna i fråga om social trygghet vara villkorat, och har faktiskt villkorats, av att särskilda tillämpningsregler utfärdats.

28 Ett förtydligande skall emellertid göras. I förevarande fall villkorar kravet pä genomförandebestämmelser inte bara tillämpningen av en redan gällande rättsakt, utan även dess ikraftträdande. Fallet skiljer sig således från dem som redan har bedömts av domstolen och i vilka det har sagts att det inte krävs bestämmelser för införlivande eller genomförande av ett beslut av associationsrådet, när föreskrifterna är tillräckligt klara och precisa för att kunna tillämpas omedelbart. I de målen rörde det sig nämligen om beslut som redan trätt i kraft. Det är klart att, om rättsakten redan gäller och inte kräver ytterligare förtydligandcn, kan den redan få effekt.