Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 12 september 1996

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 230, s. 6).

3 Rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 355, s. 5), som var tillämplig frän och med den 1 januari 1987, innebar att denna artikel fick en ny lydelse för att komplettera den så att den även skulle reglera utövandet av två eller fler verksamheter som anställd och egenföretagare inom två eller flera medlemsstaters territorium.

4 Dom av den 3 juli 1986, Lawrie-Blum (66/85, Rec. 1997 s. 2121, punkt 17).

5 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2).

6 Detta inträffade i målet Zinnecker, där dom avkunnades den 13 oktober 1993 (C-121/92, Rec. 1993, s. I-5023). Den berörde, som var tysk medborgare bosatt i Tyskland och som var verksam som egenföretagare ungefär halva tiden i denna stat och resten i Nederländerna, skulle för tillämpning av nederländsk lagstiftning anses ingå i den personkrets som omfattas av förordningens tillämpningsområde (avdelning I), men den lagstiftning som var tillämplig var lagstiftningen i den medlemsstat där han var bosatt (artikel 14a i avdelning II).

7 Slutsatsen i domen i målet Zinnecker, nämnd ovan i fotnot 6, blev att den berörde inte var försäkrad i någondera staten, eftersom det i den tyska lagstiftningen endast föreskrevs en frivillig försäkring för de personer som befann sig i denna situation. Zinnecker hade valt att inte teckna denna försäkring.

8 Dom av den 3 maj 1990, Kits van Heijningen (C-2/89, Rec. 1990, s. 1755).

9 Dom av den 26 februari 1992, Bernini (C-3/90, Rec. 1992, s. I-1071, punkt 14), och av den 21 juni 1988, Brown (197/86, Rec. 1988, s. 3205, punkt 21).

10 Dom av den 27 juni 1996, Asscher (C-107/94, REG s. I-3113).

11 Min kursivering.

12 Dom av den 19 mars 1964, Unger (75/63, Rec. 1964, s. 347 f., särskilt s. 363).

13 Rådets förordning nr 3 om social trygghet för migrerande arbetstagare (EGT 30, 1958, s. 561). [Vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.]

14 Förslag till avgörande av den 11 juli 1996 i mål C-221/95, Hervein, anhängigt vid denna domstol.

15 Dom av den 24 mars 1994, Van Poucke (C-71/92, Rec. 1994, s. I-101). Van Poucke hade två yrken: han var militärläkare i Belgien och egenföretagande läkare i Nederländerna. Eftersom han samtidigt utövade verksamhet som anställd i Belgien och som egenföretagare i Nederländerna tvingades han att inbetala avgifter till den belgiska institutionen för social trygghet för egenföretagare. Med tillämpning av artikel 14c.1 a och artikel 14d.l i förordning nr 1408/71 ansågs han, på grund av den sistnämnda verksamheten, omfattas av den belgiska lagstiftningen på samma villkor som om han hade varit egenföretagare i Belgien.

16 Dom av den 23 oktober 1986, van Roosmalen (300/84, Rec. 1986, s. 3097). Det var fråga om tillämpning av den nederländska lagstiftningen. I punkt I i bilaga 1 till förordningen som rör Nederländerna föreskrivs att: [p]ersoner som utövar en verksamhet eller ett yrke utan anställningskontrakt skall räknas som egenföretagare enligt artikel 1 a ii i förordningen.

17 Dom av den 25 februari 1986, De Jong (254/84, Rec. 1986, s. 671, punkt 13). Se även dom av den 12 juli 1979, Brunori (266/78, Rec. 1979, s. 2705, punkt 6), av den 24 april 1980, Coonan (110/79, Rec. 1980, s. 1445, punkt 12), av den 23 september 1982, Koks (275/81, Rec. 1982, s. 3013, punkt 9) och Kuipers (276/81, Rec. 1982, s. 3027, punkt 14), av den 24 september 1987, De Rijke (43/86, Rec. 1987, s. 3611, punkt 12), av den 18 maj 1989, Hartmann Troiani (368/87, Rec. 1989, s. 1333, punkt 21) och av den 20 oktober 1993, Baglieri (C-297/92, Rec. 1993, s. I-5211, punkt 13).

18 Dom av den 12 juni 1986, Ten Holder (302/84, Rec. 1986,s. 1821, punkt 21).

19 Nämnd ovan i fotnot 9, punkterna 2, 10, 11 och 17.

20 Dom av den 5 maj 1977, Perenboom (102/76, Rec. 1977, s. 815).

21 Nämnt ovan i fotnot 13.1 det målet påverkar tillämpningen av artikel 14c.1 b en fransk medborgare som under flera år har utövat en mycket likartad verksamhet i Frankrike och Belgien. Närmare bestämt var han samtidigt styrelseledamot och verkställande direktör för olika aktiebolag. I Frankrike är han ansluten till systemet för social trygghet för anställda, och den belgiska behöriga institutionen har krävt att han även skall betala avgifter till systemet för social trygghet för egenföretagare.

22 Dom av den 9 juni 1964, Nonnenmacher (92/63, Rec. 1964, s. 557 f., i synnerhet s. 574).

23 Dom av den 5 december 1967, van der Vecht (19/67,Rec. 1967, s. 445 f., i synnerhet s. 457).

24 Rådets förordning (EEG) nr 1390/81 av den 12 maj 1981 om utvidgning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tilllämpningcn av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen till att omfatta även egenföretagare och deras familjer (EGT L 143, s. 1).

25 Nämnd ovan i fotnot 2. Från och med att förordningen trädde i kraft har artikel 14c fått en ny lydelse och punkt 2 har upphävts.

26 Dom av den 7 juli 1988, Stanton (143/87, Rec. s. 3877).

27 Dom av den 7 juli 1988, Wolf m. fl. (förenade målen 154/8 och 155/87, Rec. 1988, s. 3897).

28 Nämnda ovan i fotnoterna 22 och 23, punkt 10—12.

29 Ibidem, punkt 13—15.

30 Dom av den 15 februari 1996, Kemmler (C-53/95, REG s. I-703).

31 Ibidem, punkt 12—14.

32 Nämnd ovan i fotnot 29.

33 Rådet nämnde i detta avseende domen av den 5 oktober 1994, Tyskland mot rådet (C-280/93, Rec. s. I-4973, punkt 89—91), i fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken.

34 Dom av den 13 juli 1976, Triches (19/76, Rec. 1976, s. 1243, punkt 18).

35 Nämnd ovan i fotnot 29.

36 Vid Spaniens och Portugals anslutning bifogades bådadera listan. Detsamma skedde vid Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning.

37 Dom av den 1 december 1965, Firma C. Schwarze mot Einfuhr-und Vorratstelle für Getreide und Futtermittel (16/65, Rec. 1965 s. 1081).

38 Citat ur generaladvokat Mancinis förslag till avgörande av den 22 januari 1987, Roviello (dom av den 7 juni 1988 i mil 20/85, Rec. 1988, s. 2085 f., i synnerhet sidorna 2822 och 2826).

39 Dom av den 14 juni 1990, Weiser (C-37/89, Rec. 1990, s. I-2395 f., i synnerhet s. I-2411).

40 Dom av den 3 februari 1977, Strehl (62/76, Rec. 1977, s. 211, punkt 10).

41 Dom av den 15 oktober 1980, Roquette Frères mot Administration des douanes françaises (145/79, Rec. 1980, s. 2917, punkt 6).

42 Nämnt ovan i fotnot 37.

43 Nämnt ovan i fotnot 38.

44 Dom av den 27 september 1988, Lenoir (313/86, Rec. 1988, s. 5391).

45 Dom av den 13 december 1989, brottmål mot Paris (C-204/88, Rec. 1989, s. 4361).

46 Dom av den 7 mars 1990, Trend-Moden Textilhandel (C-117/88, Rec. 1990, s. I-631).

47 Dom av den 27 februari 1985, Produits de maïs (112/83, Rec. 1985, s. 719, punkt 18), och av den 15 januari 1986, Pinna (41/84, Rec. 1986, s. 1, punkt 26).

48 Nämnda ovan i fotnoterna 25, 26 respektive 29.

49 Nämnd ovan i fotnot 46.