Domstolens dom den 26 mars 1996
I mål C-238/94, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Tribunal des affaires de sécurité sociale du Tarn-et-Garonne (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet och G. Hirsch samt domarna R.A. Schockweiler, J.C. Moitinho de Almeida (referent), P.J.G. Kapteyn, C. Gulmann, J.L. Murray, P. Jann och H. Ragnemalm, generaladvokat: G. Tesauro, justitiesekreterare: avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: José García m. fl., genom advokaten Richard Marcou, Montpellier, Mutuelle de prévoyance sociale d'Aquitaine m. fl., genom advokaten Régis Waquet, Hauts-de-Seine, Frankrikes regering, genom Edwige Belliard, directeur adjoint, utrikesministeriets rättsavdelning, och Claude Chavance, secrétaire des affaires étrangères, samma ministerium, båda i egenskap av ombud, Tysklands regering, genom Ernst Roder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, och Bernd Kloke, Oberregierungsrat, samma ministerium, båda i egenskap av ombud, Spaniens regering, genom Alberto José Navarro Gonzalez, generaldirektör för juridisk och institutionell gemenskapssamordning, och Gloria Calvo Díaz, abogado del Estado, statens rätts avdelning, båda i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom ställföreträdande juridiske rådgivaren professor J. G. Lammers, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, Finlands regering, genom linjechefen Ora Meres-Wuori, ställföreträdare för rättsavdelningens chef, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Dimitrios Gouloussis, i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 6 februari 1996 av: José Garcia m. fl., företrädda av advokaten Laurence Fourrier, Montpellier, Mutuelle de prévoyance sociale d'Aquitaine m. fl., företrädda av Régis Waquet, Frankrikes regering, företrädd av Claude Chavance, Spaniens regering, företrädd av Gloria Calvo Díaz, Finlands regering, företrädd av lagstiftningsrådet Tuula Pynnä, chef för EG-domstolsenheten, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, samt kommissionen, företrädd av Dimitrios Gouloussis,
och efter att den 29 februari 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Rättegångskostnader
1. Tribunal des affaires de sécurité sociale du Tarn-et-Garonne har genom beslut av den 7 juni 1994, som har inkommit till domstolen den 22 augusti samma år, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende tolkningen av artikel 2.2 i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT nr L 228, s. 1).
2. Denna fråga har uppkommit i samband med olika bestridanden av krav som ett antal socialförsäkringskassor förelagt sökandena vid den nationella domstolen i syfte att uppbära ej erlagda avgifter.
3. De olika socialförsäkringssystem som målet gäller är sjuk-och föräldraförsäkringen för egenföretagare som inte är jordbrukare, ålderdomsförsäkring för utövare av hantverksyrken samt ålderdomsförsäkring för yrkesutövare inom industri och handel.
4. Enligt sökandena vid den nationella domstolen är det monopol som genom fransk lagstiftning införts inom socialförsäkringsområdet oförenligt med gemenskapsbestämmelserna och då särskilt med direktiv 92/49.
5. Den hänskjutande domstolen har konstaterat att enligt lydelsen av artikel 2.2 i direktiv 92/49 skall [direktivet] varken tillämpas på försäkringsformer och verksamheter eller företag och institutioner som inte omfattas av direktiv 73/239/EEG eller på de organ som avses i artikel 4 i det direktivet. I enlighet med artikel 2.1 d i rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT nr L 228, s. 3) omfattas dock inte försäkring som ingår som en del av ett lagfäst socialförsäkringssystem.
6. Den hänskjutande domstolen har emellertid ställt sig frågan om inte artikel 2.2 i direktiv 92/49 med hänsyn till vissa överväganden i samma direktiv, skall tolkas som om endast socialförsäkringssystemens uppbyggnad avses, medan innehållet i dessa system, det vill säga täckningen av riskerna i fråga (ålderdom, sjukdom och invaliditet) fortsätter att omfattas av direktivet och är därmed undantaget från det monopol som införts genom den franska lagstiftningen.
7. I detta avseende har den nationella domstolen hänvisat till det första, tredje, tionde, femtonde, tjugonde, tjugoandra och tjugotredje övervägandet som lyder enligt följande:
8. Mot denna bakgrund har den nationella domstolen beslutat att förklara målet vilande och begärt att domstolen skall meddela förhandsavgörande beträffande följande fråga:
9. Det kan konstateras att det inte finns något som tyder på att artikel 2.2 i direktiv 92/49 kan tolkas på så sätt att täckningen av de risker som avses i de socialförsäkringssystem som tvisten vid den nationella domstolen gäller omfattas av direktivets tillämpningsområde.
10. Det framgår nämligen klart av denna bestämmelse att varken de socialförsäkringsorgan (företag och institutioner) eller de försäkringsformer och verksamheter som dessa erbjuder respektive bedriver omfattas av direktivets tillämpningsområde.
11. Med hänsyn till den klara och precisa lydelsen av artikel 2.2 är det inte nödvändigt att undersöka övervägandena i direktiv 92/49 för att bestämma syftet med eller räckvidden av denna bestämmelse.
12. I vart fall vad särskilt gäller det tionde, tjugoandra och tjugotredje övervägandet finns det anledning att påpeka dels att avskaffandet av de monopol som avses i det förstnämnda övervägandet endast gäller de monopol vars verksamhet omfattas av direktiv 92/49 och som utgör företag i den mening som avses i artiklarna 85, 86 och 90 i EG-fördraget, dels att det i medlemsstaterna förekommer två former av sjukförsäkringssystem, ett privat system, vilket åsyftas i de sistnämnda övervägandena, och ett socialförsäkringssystem, vilket är undantaget från direktivets tillämpningsområde.
13. Som generaladvokaten för övrigt har påpekat i punkt 9 i sitt förslag till avgörande skulle direktiv 92/49, som är grundat på artiklarna 57.2 och 66 i EEG-fördraget, inte kunna utgöra en reglering i fråga om social trygghet, eftersom detta regleras av andra gemenskapsrättsliga bestämmelser.
14. Slutligen, såsom domstolen har understrukit i sin dom av den 17 februari 1993, Poucet et Pistre (C-159/91 och C-160/91, Rec. s. I-637, punkt 13), förutsätter sådana socialförsäkringssystem som är grundade på principen om solidaritet, såsom de som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, att anslutningen till dessa system är obligatorisk i syfte att säkerställa tillämpningen av principen om solidaritet och den ekonomiska balansen i dessa system. Om artikel 2.2 i direktiv 92/49 skulle tolkas på det sätt som den nationella domstolen har gjort gällande, skulle detta leda till att den obligatoriska anslutningen avskaffades och följaktligen till att de ifrågavarande systemens fortsatta existens omöjliggjordes.
15. Domstolen har emellertid även påpekat att medlemsstaterna behåller sin behörighet att utforma egna socialförsäkringssystem (se ovannämnda dom Poucet et Pistre, punkt 6, samt dom av den 7 februari 1984, Duphar, 238/82, Rec. s. 523, punkt 16).
16. Svaret på den nationella domstolens fråga är därför att artikel 2.2 i direktiv 92/49 skall tolkas på så sätt att sådana socialförsäkringssystem som de som är i fråga i målen vid den nationella domstolen är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 92/49.
17. De kostnader som har förorsakats den franska, den tyska, den spanska, den nederländska och den finländska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN — angående den fråga som genom beslut av den 7 juni 1994 förts vidare av Tribunal des affaires de sécurité sociale du Tarn-et-Garonne — följande dom:
1 Rältcgangsspräk: franska.