Domstolens dom (första avdelningen) den 15 oktober 1996

I mål C-298/94, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Arbeitsgericht Halberstadt (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

meddelar DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av ordföranden G. C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena G. F. Mancini, J. C. Moitinho de Almeida och J. L.Murray samt domarna P. J. G. Kapteyn, D. A. O. Edward, J.-P. Puissochet (referent), G. Hirsch och H. Ragnemalm, generaladvokat: C. O. Lenz, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H. A. Rühi,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Annette Henke, genom advokaten Matthias Zieger, Berlin, Tysklands regering, genom Ernst Roder, Ministerialrat vid förbundsekonomiministeriet, och Bernd Kloke, Oberregierungsrat vid samma ministerium, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom Christopher Docksey vid rättstjänsten och Horstpeter Kreppel, nationell tjänsteman med förordnande vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 23 april 1996 av Annette Henke, företrädd av advokaten Matthias Zieger, av den tyska regeringen, företrädd av Bernd Kloke och Sabine Maass, Regierungsrätin z. A. vid förbundsekonomiministeriet, i egenskap av ombud, av den brittiska regeringen, företrädd av Lindsey Nicoli, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av Derrick Wyatt, QC, och av kommissionen, företrädd av Klaus-Dieter Borchardt vid rättstjänsten, i egenskap av ombud,

och efter att den 11 juni 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1. Arbeitsgericht Halberstadt har genom beslut av den 19 oktober 1994, som inkom till domstolens kansli den 4 november samma år, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende två frågor om tolkningen av artikel 1.1 i rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT nr L 61, s. 26, nedan kallat direktivet).

2. Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan, å ena sidan, Annette Henke och, å andra sidan, Schierke kommun och Verwaltungsgemeinschaft Broeken (en kommungrupp) i anledning av kommunens uppsägning av Annette Henke.

3. I 75 § i Gemeindeordnung für das Land Sachsen-Anhalt av den 5 oktober 1993 (kommunala föreskrifter i delstaten Sachsen-Anhalt, GVBl LSA nr 43/1993, s. 568) i dess lydelse enligt lagen om ändring av lagen om kommunalt samarbete och andra kommunalrättsliga regler (GVB1 LSA nr 7/1994, s. 164) föreskrivs följande:

4. Annette Henke var från och med den 1 maj 1992 anställd som kommunsekreterare i Schierke. Den 1 juli 1994 bildade Schierke kommun tillsammans med andra kommuner, med stöd av 75 § och följande artiklar i de kommunala föreskrifterna i delstaten Sachsen-Anhalt, kommungruppen Broeken, till vilken de överlät vissa förvaltningsuppgifter. I skrivelse av den 5 juli 1994 sade Schierke kommun upp anställningsavtalet med Annette Henke.

5. Annette Henke väckte talan vid Arbeitsgericht Halberstadt och yrkade i första hand att uppsägningen skulle förklaras ogiltig och, i andra hand, att den nationella domstolen skulle fastställa att uppsägningen hade skett i strid med de tillämpliga föreskrifterna. Vid den nationella domstolen har hon huvudsakligen gjort gällande att det inte var möjligt att säga upp hennes anställningsavtal, eftersom detta hade övertagits av kommungruppen Broeken. Hon har därvid åberopat 613 § a i Bürgerliches Gesetzbuch (den tyska civillagen, nedan kallad BGB).

6. Då direktivets bestämmelser har införlivats med tysk rätt genom 613 § i BGB, önskar den nationella domstolen närmare besked om direktivets räckvidd. Artikel 1.1 i direktivet har följande lydelse:

7. Den nationella domstolen har mot denna bakgrund förklarat målet vilande och hänskjutit följande tolkningsfrågor till domstolen:

8. Den nationella domstolen önskar genom sin första fråga huvudsakligen få klarhet i huruvida artikel 1.1 i direktivet skall tolkas på så sätt att begreppet överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet är tillämpligt när en kommun överlåter förvaltningsuppgifter till en sådan kommungrupp som är aktuell i tvisten vid den nationella domstolen.

9. Enligt Annette Henke är direktivet tillämpligt i dylika fall, eftersom sådana förvaltningsenheter som Schierke kommun åtminstone delvis bedriver verksamhet av ekonomiskt slag. Hon har tillfogat att det av domstolens rättspraxis framgår att det i direktivet föreskrivna skyddet skall gälla även i fall då endast en del av verksamheten överlåts.

10. Kommissionen har föreslagit att frågan skall besvaras på så sätt att en transaktion som tar sig uttryck i en överlåtelse av en enhets alla arbetsuppgifter jämte tillhörande materiella tillgångar och som dessutom innebär ett byte av arbetsgivare skall anses utgöra en överlåtelse i direktivets mening. Kommissionen anser emellertid att en offentligrättslig enhet endast kan vara ett företag i direktivets mening när den inte fullgör uppgifter som innebär myndighetsutövning och när den anställer personer som i nationell rätt skyddas i egenskap av arbetstagare.

11. Den brittiska regeringen anser å sin sida att det inte kan vara fråga om en överlåtelse i direktivets mening med mindre transaktionen avser en enhet som bevarar sin identitet, dvs. under förutsättning att det sker en överlåtelse av lokaler, tillgångar eller anställda. Den anser vidare att en lokal förvaltningsmyndighet inte omfattas av direktivets tillämpningsområde om denna huvudsakligen eller uteslutande fullgör uppgifter som är typiska för offentlig verksamhet.

12. Den tyska regeringen har å sin sida föreslagit att frågan skall besvaras på så sätt att en transaktion av det slag som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen inte utgör överlåtelse i direktivets mening. Enligt dess uppfattning är kommunerna varken företag eller verksamheter i direktivets mening, då de inte bedriver någon ekonomisk verksamhet och inte faller inom fördragets tillämpningsområde. Dessutom utgör inte bildandet av en kommungrupp överlåtelse i direktivets mening, då det inte är fråga om att återuppta kommunernas verksamhet utan om att upprätta en ny enhet i kommunernas ställe.

13. Såsom framgår av ingressen till direktivet, och särskilt av första övervägandet i denna, är avsikten med direktivet att skydda arbetstagarna mot negativa följder av den ekonomiska utveckling som på både nationell nivå och gemenskapsnivå medför förändringar i företagsstrukturer, bl. a. genom att företag, verksamheter eller delar av verksamheter genom lagenlig överlåtelse eller fusion övergår till andra arbetsgivare.

14. Att omorganisera den offentliga förvaltningen eller att överföra förvaltningsuppgifter från en myndighet till en annan utgör följaktligen inte någon överlåtelse av företag i direktivets mening.

15. Denna tolkning bekräftas för övrigt av ordvalet i de flesta språkversioner såvitt gäller benämningen på föremålet för överlåtelsen (virksomhed, Unternehmen, entreprise, impresa, επιχείρηση, onderneming, empresa, yritys, företag, och bedrift, Betrieb, business, établissement, stabilimento, εγκατάσταση, vestiging, estabelecimento, centro de actividad) eller på dess innehavare (indehaver, Inhaber, chef d'entreprise, imprenditore, επιχειρηματίας, ondernemer, empresario, empresario) och motsägs inte av någon av de andra språkversionerna av samma text.

16. Av handlingarna i målet framgår att den förändring som åstadkoms genom att flera kommuner i delstaten Sachsen-Anhalt, däribland Schierke kommun, slöt sig samman framför allt avsåg att effektivisera förvaltningen i dessa kommuner. Den tog sig särskilt uttryck i en omorganisering av förvaltningen och i det förhållandet att vissa av Schierke kommuns förvaltningsuppgifter överläts till en för detta ändamål särskilt inrättad offentligrättslig enhet, nämligen kommungruppen (Verwaltungsgemeinschaft) Broeken.

17. Omständigheterna i målet vid den nationella domstolen ger vid handen att överlåtelsen från kommunen till kommungruppen endast berörde verksamhet som innebar myndighetsutövning. Även om det kan antas att denna verksamhet hade ekonomiska inslag, har dessa endast kunnat vara av underordnad betydelse.

18. Under sådana omständigheter skall den första frågan besvaras så, att artikel 1.1 i direktivet skall tolkas på så sätt att begreppet överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet inte är tillämpligt när en kommun överlåter förvaltningsuppgifter till en sådan kommungrupp som är aktuell i tvisten vid den nationella domstolen.

19. Den nationella domstolen önskar genom sin andra fråga få klarhet i huruvida artikel 1.1 i direktivet skall tolkas på så sätt att begreppet lagenlig överlåtelse är tilllämpligt när en sådan företagsöverlåtelse som avses i den första frågan sker genom offentligrättsligt avtal.

20. Med hänsyn till svaret på den första frågan är den andra frågan överflödig. Därmed saknas anledning att besvara denna fråga.

21. De kostnader som har förorsakats den tyska och den brittiska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (första avdelningen) angående de frågor som genom beslut av den 19 oktober 1994 förts vidare av Arbeitsgericht Halberstadt — följande dom:

1 Rättcgångsspråk: tyska.