Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 24 oktober 1996

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 11 juni 1991 i mål C-251/89 (Rcc. 1991, s. I-2797).

3 EGT L 149, s. 2. Den senaste konsoliderade versionen av denna ofta ändrade förordning offentliggjordes i EGT C 325, 1992, s. 1. Förordningen ändrades senast genom rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den 30 juni 1993 (EGT L 181, s. 1) och genom den senaste anslutningsakten (EGT C 241, 1994, s. 1).

4 För en möjlig förklaring till varför bibchållandcprincipcn har tillämpats på pensioner och tilläggsprincipcn på familjeförmåncr, se Pennings F. Introduction to European Social Security Law (Deventer, 1994), s. 233.

5 Dom av den 21 oktober 1975 i mâl 24/75 (Rec. 1975, s. 1149).

6 Domslutet i domstolens dom. Domstolens tidigare rättspraxis avseende pensioner enligt rådets föregående förordning (EEG) nr 3 om social trygghet för migrerande arbetare (EGT 30, 1958, s. 561) förefaller liksom förordningen att ha vacklat mellan de två just nämnda lösningarna. Se å ena sidan dom av den 15 juli 1964 i mål 100/63, Van der Veen (Rec. 1964, s. 1105), och av den 13 juli 1966 i mål 4/66, Hagcnbcck (Ree. 1966, s. 617), och å andra sidan domarna av den 5 juli 1967 i målen 1/67, Ciechclski (Rec. 1967, s. 235), 2/67, De Moor (Rec. 1967, s. 255) och 9/67, Colditz (Rec. 1967, s. 297). Se rent allmänt Wyatt, D., Pensions and acquired rights under national law i European Law Review (1975— 19761,314). Domstolen godtog att bestämmelserna i artikel 46.3 om det totala tillåtna beloppet för sammanlagda pensioner inte heller kunde gälla en nationell pensionsförmån som kompletterades med gemenskapsregler av innebörden att bosättningskrav upphävdes. Se artikel 10 i förordningen och dom av den 20 oktober 1977 i mål 32/77, Giuliani (Rec. 1977, s. 1857). En allmän diskussion återfinns i Van Raepenbusch, S., La sécurité sociale des personnes qui circulent à l'intérieur de la Communauté économique européenne (Bryssel, 1991), s. 366—369.

7 Dom av den 6 mars 1979 i mål 100/78 (Rec. 1979, s. 831).

8 Förslaget till avgörande, s. 851.

9 Domen, punkt 13.

10 Domslutet i domstolens dom.

11 EGT L 74, 1972, s. 1.

12 Se dom av den 19 februari i mål 104/80, Beeck (Rcc. 1981, s. 503), av den 4 juli 1985 i mål 104/84, Kromhout (Rcc. 1985, s. 2205), av den 23 april 1986 i mål 153/84, Ferraioli (Rcc. 1986, s. 1401), och av den 27 juni 1989 i mål 24/88, Georges (Rec. 1989, s. 1905). Tilläggsprincipcn har konsekvent tillämpats oberoende av om det är den rent nationella rättigheten eller den rättighet som har förvärvats på grund av samordningen enligt gemenskapsrätten som delvis upphävs. Jämför med Van Raepcnbuschs analys i anfört arbete, s. 380— 390, som koncentreras på upphävandet av samordnade rättigheter och därför inte omfattar domen i målet Kromhout.

13 Dom av den 9 juli 1987 i mål 377/85, Burchcll (Rec. 1987, s. 3329).

14 Dom av den 12 juni 1980 i må! 377/79 (Rec. 1980, s. 1915).

15 Domen i målet Laterza, punkt 8. Såsom framgår av citaten ovan innebär detta förslag till avgörande en viss omformulering av domstolens dom i målet Rossi.

16 Domen i målet Laterza, punkt 8.

17 Dom av den 9 juli 1980 i mål 807/79 (Rec. 1980, s. 2205).

18 Punkt 6 i domen, min kursivering.

19 Dom av den 12 juli 1984 i mål 242/83, Patteri (Rec. 1984, s. 3171). Av punkt 3 i domen framgår att pensionären i fråga hade erhållit belgiska familjebidrag för sina minderåriga barn innan han flyttade till Italien, där motsvarande förmåner uppgick till ett lägre belopp.

20 Dom av den 14 mars 1989 i mål 1/88, Baldi (Rec. 1989, s. 667, punkt 22). De belgiska bidragen för efterlevande barn, som sökanden tidigare uppbar i full utsträckning och som kompletterade bidragen enligt italiensk rätt när sökanden väl hade flyttat till Italien, kunde inte beviljas endast enligt belgisk rätt efter flyttcn, eftersom bidragen var förbundna med ett bosättningsvillkor.

21 Dom av den 24 november 1983 i mål 320/82, D'Amario (Rec. 1983, s. 3811). Domstolen upprepade det ställningstagandet i domen av den 14 december 1988 i mål 269/87, Ventura (Rec. 1988, s. 6411, punkt 14).

22 Nämnd ovan i fotnot 1.

23 Av beslutet att begära förhandsavgörande framgår att en sökande, Athanasopoulos själv, endast hade arbetat 40 månader i Tyskland, medan det förefaller finnas ett krav i tysk rätt på 60 månadsinbctalningar av socialförsäkringsavgifter för att rätt till pension skall uppkomma. Athanasopoulos beviljades emellertid en pension under den tid han var bosatt i Tyskland och var inte en av dem som begärde förmåner för barn födda efter flyttcn från Tyskland till en annan medlemsstat.

24 Punkt 21 i domen.

25 Dom av den 28 november 1991 i mål C-186/90 (Rec. 1991, s. I-5773).

26 Förslaget till avgörande, punkt 11.

27 Punkterna 16 och 17 i domen.

28 Förslaget till avgörande, punkt 13. Min kursivering.

29 Förslaget till avgörande, punkt 12.

30 Beslut nr 150 av den 26 juni 1992 om tillämpningen av artiklarna 77, 78 och 79.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 och av artikel 10.1 b ii i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT C 229, 1993, s. 5; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

31 48 § i Sozialgcsetzbuch VI (SGB VI) jämförd med 50 § i SGB VI. SGB VI infördes genom Rentenreformgesetz 1992 av den 18 december 1989 (BGBl. I, s. 2261) och trädde i kraft den 1 januari 1992, då den ersatte 1226— 1261 §§ i Rcichsversicherungsordnung (RVO, den nationella social-försäkringslagen).

32 583 och 1262 §§ RVO.

33 Från och med år 1996 kommer tyska invånare vanligtvis att få detta bidrag genom ett skatteavdrag enligt Einkommensteuergesetz (EStG, lag om inkomstskatt), i dess ändrade lydelse enligt Jahrcsstcucrgesetz 1996 av den 11 oktober 1995 (BGBl. I, s. 1250). För personer som inte omfattas av bestämmelserna i EStG finns bestämmelser om rätt till bidrag i 1 § första stycket nr 1 och i 2 § femte stycket Bundeskindergeldgesetz (BKGG, lag på förbundsnivå om bidrag för barn). I detta förslag till avgörande kommer dock begreppet Kindergeld att användas för att beskriva sådana tyska bidrag, oberoende av från vilken lag de härrör.

34 1 § andra stycket i BKGG.

35 32 § i EStG och 2 § andra och tredje stycket i BKGG.

36 Se 1247 § andra stycket a jämförd med 1246 § andra stycket a i RVO. Det föreligger inte någon rätt till pension enligt endast tysk rätt när försäkringsfallet inträffade efter den 30 juni 1984 och åtminstone 36 obligatoriska avgiftsinbetalningar till det tyska pensionssystemet saknades under de 60 månader som föregick försäkringsfallct.

37 Det uppgavs i målet Athanasopoulos m. fl. att även de som erhöll pensioner från tiden före år 1984 och de som uppbar pensionstillägg för barn födda före detta år kunde utnyttja det allmänna systemet för bidrag för barn när detta innebar större förmåner. Se förhandlingsrapportcn, s. I-2802.

38 Punkt 31 i domen.

39 Punkt 32 i domen.

40 Punkt 33 i domen.

41 Punkt 34 i domen.

42 Domslutet i domstolens dom i målet Baldi var avfattat i tillräckligt allmänna ordalag för att omfatta sådana fall. Målet avsåg emellertid tidigare uppburna rättigheter och domstolen hänvisade i punkt 22 i domen till förvärvade rättigheter.

43 Punkterna 35 och 36 i domen.

44 Punkt 37 i domen.

45 Förslaget till avgörande, punkt 15. Min kursivering.

46 Beviljandet av en barnpension är enligt tysk rätt villkorat av att den avlidne föräldern har gjort åtminstone 60 månadsinbetalningar av avgifter. Som har påpekats ovan rör förevarande mål, i den mån det avser efterlevande barn, endast bidrag för efterlevande barn enligt Kindergeld-systemet.