Förslag till avgörande av generaladvokat
Inledning
1. Som ett led i den gemensamma organisationen av marknaden för socker har det införts olika avgifter som tas ut hos sockertillverkarna. Domstolen har tidigare, i målet SAFBA, haft tillfälle att uttala sig om när skyldighet att erlägga den så kallade lagringsavgiften inträder. De frågor som domstolen skall ta ställning till i det föreliggande målet är när skyldighet att erlägga vissa andra avgifter inträder, samt när vissa av dessa avgifter förfaller till betalning.
De relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna
2. I målet är det fråga om tre olika avgifter som föreskrivs för den gemensamma organisationen av marknaden för socker: en produktionsavgift, en elimineringsavgift och en särskild elimineringsavgift.
3. Produktionsavgiften har införts till täckning av förluster i samband med den gemensamma organisationen av marknaden. Reglerna om detta finns i rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker, i dess ändrade lydelse (nedan kallad grundförordningen). Artikel 28.3 och 28.4 i denna har följande lydelse:
4. Elimineringsav giften infördes för att täcka en konstaterad ytterligare förlust vid den gemensamma organisationen av marknaden under perioden 1981/82—1985/86. Bestämmelserna om detta infördes i grundförordningen som artikel 32a genom rådets förordning (EEG) nr 934/86 av den 24 mars 1986 (nedan kallad elimineringsavgiftsförordningen). Första stycket i dessa bestämmelser har följande lydelse:
5. Den särskilda elimineringsavgiften har införts i syfte att täcka en beräknad förlust under regleringsåret 1986/87 som inte skulle ha täckts genom producenternas medfinansiering av sockersystemet. Bestämmelserna om detta finns i rådets förordning (EEG) nr 1914/87 av den 2 juli 1987 (nedan kallad förordningen om den särskilda elimineringsavgiften; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå). I artikel 1.2 i denna stadgas följande:
Bakgrund till målet
6. Société sucrière agricole de Maizy (nedan kallat Maizy) bedriver sockertillverkning och destillering och försäljning av restprodukter från sockerproduktion. Efter att det hos bolaget hade företagits en genomgång av räkenskaperna med avseende på bolagsskatt, ändrades värderingen av dess beskattningsbara inkomst. Vissa av ändringarna avsåg elimineringsavgiften för räkenskapsåren 1985/86 och 1986/87 samt värderingen av lagret.
7. Enligt det franska skattesystemet utgör de gemenskapsrättsliga elimineringsavgifterna en avgift som företagen låter ingå i sin balansräkning. Avgifterna ingår således i beräkningen av det beskattningsbara överskott som enligt Code general des impôts fastställs enligt följande:
8. Vid slutet av räkenskapsåret 1985/86 (den 30 juni 1986) avsatte Maizy ett belopp på 4011830 FF, vilket motsvarade den beräknade elimineringsavgift som bolaget skulle erlägga, och ett belopp på 3149290 FF till betalning av den särskilda elimineringsavgiften. Eftersom elimineringsavgiften skulle fördelas med en femtedel över vart och ett av regleringsåren 1986/87—1990/91, minskades reserven den 30 juni 1987 med det belopp som faktiskt hade betalats för regleringsåret 1986/87, nämligen 802366 FF. Därefter beräknades det aktuella värdet av reserven och ytterligare 170064 FF avsattes som reserv.
9. Skattemyndigheterna vidtog följande ändringar. Vad beträffar elimineringsavgiften återfördes den avgift som hade dragits av i räkenskaperna för åren 1985/86 (4011830 FF) och den ytterligare avsättningen till reserven enligt beräkningen av det aktuella värdet under år 1986/87 (170064 FF) för att ingå i beräkningen av bolagets beskattningsbara inkomst. Samtidigt medgavs den del av reserven som hade bokförts avseende avgiften för räkenskapsåret 1986/87 (802366 FF) som ett avdrag från överskottet, eftersom bolaget hade återfört den. Vad beträffar den särskilda elimineringsavgiften fastslog skattemyndigheterna att den inte kunde bokföras som reserv under räkenskapsåret 1985/86 eftersom denna avgift är avsedd att täcka de samlade förlusterna under regleringsåret 1986/87. Myndigheterna företog därefter en rättelse av bokföringen som medförde en ändring av beskattningen av bolaget, i och med att bolagsskattesatsen hade ändrats mellan år 1986 och år 1987.
10. Maizy ansökte därefter hos Directeur regional des impôts [den regionala skatteförvaltningen] om skattebefrielse för de ytterligare avgifter som bolaget hade ålagts i form av bolagsskatt och gjorde i samband med detta gällande att ändringen hade gjorts på grundval av en felaktig tolkning av de gemenskapsbestämmelser på vilka skyldigheten att erlägga lagringsavgift, produktionsavgifter och elimineringsavgifter bygger.
dTolkningsfrågorna
11. Maizy väckte genom ansökan som ingavs den 14 november 1990 talan mot Directeur regional des impôts vid Tribunal administratif d'Amiens. Enligt de uppgifter som lämnats har talan övertagits av Société sucrière de Berneuil-sur-Aisne.
12. Tribunal administratif d'Amiens har genom beslut av den 22 maj 1995 vilandeförklarat målet och begärt att domstolen skall tolka de relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna. Den nationella domstolen har i beslutet inte formulerat de tolkningsfrågor som den önskar att domstolen skall ta ställning till. Första punkten i beslutet har således följande lydelse:
13. Det första skälet till beslutet gäller frågan om när skyldighet att erlägga lagringsavgift inträder. Som ovan har nämnts har domstolen redan tagit ställning till denna fråga i målet SAFBA, där domstolen tolkade artikel 8.2 i grundförordningen och kom fram till att de villkor som är nödvändiga för att betalningsskyldighet skall uppstå avseende lagringsavgiften är uppfyllda vid tidpunkten för sockrets avsättning. Domstolens kansli översände av den anledningen genom skrivelse av den 14 juli 1995 domstolens dom i målet SAFBA till Tribunal administratif d'Amiens och frågade om den nationella domstolen mot den bakgrunden önskade vidhålla sina frågor. Genom skrivelse av den 30 augusti 1995 besvarade justitiesekreteraren vid Tribunal administratif d'Amiens domstolens skrivelse och meddelade därvid att målet SAFBA enbart rörde frågan om lagringsavgiften och att domstolen följaktligen fortfarande hade att besvara de övriga frågorna.
14. Man skulle kunna ifrågasätta om de övriga frågorna är så oprecist formulerade att målet inte kan prövas i sak. Det finns emellertid enligt min mening inte tillräckliga skäl för avvisning, eftersom det av beslutet om hänskjutande som helhet tillräckligt klart framgår vilka frågor den nationella domstolen önskar att domstolen skall ta ställning till. Således är det möjligt att ge den nationella domstolen ett användbart svar genom att formulera om frågorna.
15. De två frågor som den nationella domstolen i själva verket önskar att domstolen skall ta ställning till är följande:
Den första frågan
16. Låt mig inledningsvis framhålla att begreppet den omständighet som är avgörande för att betalningsskyldighet skall inträda inte är ett gemenskapsrättsligt begrepp utan förekommer i fransk skatterätt, såsom domstolen uttalade i målet SAFBA. Domstolen kan visserligen inte uttala sig om innebörden av ett begrepp i nationell rätt men är, som ett led i sitt samarbete med de nationella domstolarna, skyldig att tolka de relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna, för att närmare bestämma från vilken tidpunkt de villkor är uppfyllda som är nödvändiga för att betalningsskyldighet skall inträda enligt dessa bestämmelser. Det ankommer därefter på den nationella domstolen att tillämpa nationell skatterätt på grundval av den tolkning som domstolen har gjort.
17. Domstolen har vidare i det ovan nämnda målet SAFBA, beträffande villkoren för att skyldighet att erlägga en avgift skall inträda, gjort följande uttalande:
18. Jag skall följaktligen nedan gå igenom de relevanta bestämmelserna för var och en av de tre avgifterna, i syfte att bedöma från vilken tidpunkt de villkor är uppfyllda som enligt dessa bestämmelser är nödvändiga för att betalningsskyldighet skall uppstå.
Produktionsavgiften
19. Den franska regeringen, den grekiska regeringen och kommissionen har anfört att artikel 28.3 och 28.4 i grundförordningen skall tolkas så, att skyldighet att erlägga de avgifter som föreskrivs i dessa bestämmelser inträder vid den tidpunkt då sockret produceras och inte, såsom föreskrivs i artikel 8.2 i grundförordningen avseende lagringsavgiften, först vid sockrets avsättning.
20. Jag framhåller att enligt lydelsen i artikel 28.3 i grundförordningen skall det tas ut en produktionsavgift av tillverkarna på deras sockerproduktion, när det under ett visst regleringsår kan förväntas en total förlust. Avgiften beräknas genom att denna förlust divideras med den beräknade produktionen [av socker] under det aktuella regleringsåret, som beräknas på grundval av de uppgifter som har framtagits före utgången av varje regleringsår. Även i artikel 28.1, där det föreskrivs regler om de olika uppgifter som skall registreras för att kunna förutse en eventuell förlust, hänvisas till produktionen under det aktuella regleringsåret.
21. Enligt artikel 28.4 i grundförordningen skall det tas ut en ytterligare produktionsavgift på produktionen av socker, om den maximala basproduktionsavgiften inte helt täcker den sammanlagda förlusten. Den ytterligare avgiften beräknas genom att restbeloppet divideras med den beräknade produktionen under det aktuella regleringsåret.
22. Det är således enligt min mening produktionen av sockret som sådan som leder till skyldighet att erlägga de produktionsavgifter som föreskrivs i artikel 28.3 och 28.4 i grundförordningen. Skyldigheten att erlägga avgifterna förefaller inte vara förbunden med andra villkor, och det är möjligt att beräkna avgiftens storlek efter utgången av varje regleringsår på grundval av den beräknade sammanlagda produktionen av socker.
Elimineringsav giften
23. Den franska regeringen, den grekiska regeringen och kommissionen är samtliga av den uppfattningen att skyldighet att erlägga elimineringsavgiften inträder vid produktionen av socker under regleringsåren 1986/87—1990/91.
24. Elimineringsavgiften har givetvis till syfte att eliminera det underskott som har uppkommit under regleringsåren 1981/82—1985/86. Emellertid framgår det av sjunde och åttonde övervägandet i elimineringsavgiftsförordningen att detta underskott skall fördelas på de följande fem regleringsåren, det vill säga regleringsåren 1986/87—1990/91. Detta förklaras i övervägandena med en princip om solidaritet och rättvisa samt med att det av praktiska skäl är omöjligt att belasta den enskilde producenten med avgiften i proportion till de fördelar som var och en tidigare har haft.
25. Enligt lydelsen i artikel 32a i grundförordningen skall elimineringsavgiften tas ut hos sockertillverkarna under regleringsåren 1986/87—1990/91 ... av deras produktion av ... socker. Det följer således redan av ordalydelsen i bestämmelserna om införande av elimineringsavgiften att skyldighet att erlägga denna avgift inträder vid produktionen av socker under regleringsåren 1986/87—1990/91.
26. Enligt artikel 32a. 1 och 32a.2 i grundförordningen utgör den sammanlagda produktionen i gemenskapens olika regioner grundvalen för den i dessa bestämmelser fastställda beräkningsmetoden för elimineringsavgiften. Om intäkterna från elimineringsavgiften inte motsvarar vad som förväntades kan avgiften enligt artikel 32a.4 justeras. Artikel 1 i tilllämpningsförordningen innehåller regler om hur elimineringsavgiften skall erläggas. Det framgår således att den skall erläggas med två delbelopp, och att det första delbeloppet beräknas genom att summan av det berörda företagets sockerkvoter för regleringsåret i fråga multipliceras med 80 procent av det elimineringsavgiftsbelopp som har föreskrivits för regionen i fråga.
27. Det är således produktionen av socker under åren 1986/87—1990/91 som är avgörande för beräkningen av elimineringsavgiften, medan den enskilde sockertillverkarens produktion av socker under underskottsåren 1981/82—1985/86 saknar betydelse för denna beräkning. Den slutliga storleken på varje sockertillverkares elimineringsavgift kunde med den angivna beräkningsmetoden fastslås efter utgången av vart och ett av regleringsåren 1986/87—1990/91.
28. De villkor som är nödvändiga för att skyldighet att erlägga elimineringsavgiften skall inträda är således enligt min mening uppfyllda vid beräkningen av sockerproduktionen efter utgången av vart och ett av regleringsåren 1986/87—1990/91.
Den särskilda elimineringsavgiften
29. Såväl den franska regeringen, den grekiska regeringen som kommissionen har gjort gällande att skyldighet att erlägga den särskilda elimineringsavgiften inträder vid produktionen av socker under regleringsåret 1986/87.
30. Den särskilda elimineringsavgiften har till syfte att täcka ett förväntat underskott under regleringsåret 1986/87. Den tas enligt artikel 1.2 i förordningen om den särskilda elimineringsavgiften ut genom att sockertillverkarna åläggs att erlägga ett ytterligare belopp motsvarande en viss procent av produktionsavgiften för året i fråga. Enligt artikel 2 i koefficientförordningen skall medlemsstaterna ta ut avgiften samtidigt med restbeloppet av produktionsavgifterna.
31. Jag är mot denna bakgrund av den meningen att de villkor som är nödvändiga för att skyldighet att erlägga den särskilda elimineringsavgiften skall inträda är uppfyllda vid beräkningen av sockerproduktionen efter utgången av regleringsåret 1986/87.
32. Den första frågan skall således besvaras med att villkoren för att skyldighet att erlägga produktionsavgiften skall inträda är uppfyllda vid beräkningen av sockerproduktionen efter utgången av varje regleringsår. Villkoren för att skyldighet att erlägga elimineringsavgiften skall inträda är uppfyllda vid beräkningen av sockerproduktionen efter utgången av vart och ett av regleringsåren 1986/87—1990/91. Villkoren för att skyldighet att erlägga den särskilda elimineringsavgiften skall inträda är uppfyllda vid beräkningen av sockerproduktionen efter utgången av regleringsåret 1986/87.
Den andra frågan
Elimineringsavgiften
33. Kommissionen har anfört att det första delbeloppet skall ha betalats senast den 15 december regleringsåret i fråga, medan det andra delbeloppet skall ha betalats senast den 15 december det år som följer efter regleringsåret i fråga.
34. Som ovan nämnts följer det av artikel 1.1 i tillämpningsförordningen att elimineringsavgiften skall erläggas med två delbelopp. I detta syfte skall medlemsstaterna enligt artikel 1.4 för varje företag företa en beräkning av det belopp som företaget i fråga skall erlägga. Denna beräkning företas avseende det första delbeloppet före den 1 november under regleringsåret i fråga och avseende det andra delbeloppet före den 1 november det år som följer efter regleringsåret i fråga.
35. Det första delbeloppet av elimineringsavgiften förfaller således enligt min mening till betalning den 15 december vart och ett av regleringsåren 1986/87—1990/91, och det andra delbeloppet av elimineringsavgiften förfaller till betalning den 15 december det år som följer efter regleringsåret i fråga.
Den särskilda elimineringsavgiften
36. Kommissionen har anfört att den särskilda elimineringsavgiften skall ha betalats senast den 15 december 1987.
37. Medlemsstaterna skall enligt artikel 2.2 i koefficientförordningen före den 1 november 1987 för varje företag företa en beräkning [av produktionen] för regleringsåret 1986/87. På grundval av denna beräkning tar medlemsstaterna enligt artikel 2.1 ut den särskilda elimineringsavgiften samtidigt med restbeloppet för produktionsavgifterna. Enligt artikel 7.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1443/82, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2682/84 av den 21 september 1984, skall restbeloppen för produktionsavgiften och för den ytterligare produktionsavgiften erläggas före den 15 december samma år.
38. Den särskilda elimineringsavgiften förfaller därför enligt min mening till betalning den 15 december 1987.
39. Den andra frågan skall således besvaras med att det första delbeloppet av elimineringsavgiften förfaller till betalning den 15 december vart och ett av regleringsåren 1986/87—1990/91 och att det andra delbeloppet av elimineringsavgiften förfaller till betalning den 15 december det år som följer efter regleringsåret i fråga. Den särskilda elimineringsavgiften förfaller till betalning den 15 december 1987.
Förslag till avgörande
40. Jag föreslår således domstolen att besvara tolkningsfrågorna enligt följande:
1 Originalspråk: danska.
2 Dom av den 4 maj 1995 i mål C-19/94 (REG s. I-1051).
3 EGT nr L 177, s. 4.
4 Förordning om ändring av förordning (EEG) nr 1785/81 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT nr L 87, s. 1).
5 EGT nr L 283, s. 15.
6 EGT nr L 183, s. 5.
7 EGT nr L 290, s. 10.
8 Punkt 30.
9 Av den 8 juni 1982 om tillämpningsföreskrifter för kvotsystemet på sockcromrädet (EGT nr L 158, s. 17).
10 EGT nr L 254, s. 9.