Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 12 december 1996

1 Originalspråk: engelska.

2 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område av den 27 september 1968, med den anpassning som har gjorts i denna genom konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde, EGT L 304, 1978, s. 77, och genom konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde, EGT L 388, 1982, s. 1.

3 Se den rapport som skrivits av P. Jenard angående konventionen om domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område, EGT C 59, 1979, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), (Jenardrapporten).

4 Lag om hemvist och förfaranden angående äktenskap från år 1973, artikel 5.2.

5 Se nedan, punkterna 57 och 58.

6 Se punkt 8.

7 Här hänvisar domen slutligen till ett misslyckat förfarande från makans sida för att spåra en stor kommission som maken enligt påstående fick år 1982. Tillgångar uppgående till 237000 UKL hade lyfts från kontot en vecka innan de schweiziska domstolarna fryste kontot där det då endast fanns en gulden.

8 Se punkt 60.

9 Dom av den 27 oktober 1993 i mål C-127/92, Enderby (Rec. 1993, s. I-5535, punkt 10).

10 Dom av den 4 februari 1988 i mål 145/86, Hoffmann (Rec. 1988, s. 645, punkt 26—34).

11 Nämnd i fotnot 1.

12 Konvention av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, EGT L 304, 1978, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.

13 En bestämmelse som är identisk med artikel 25.2 i 1978 års konvention om tillträde togs genom 1989 års konvention om tillträde in i Brysselkonventionen som artikel 57.2.

14 Det kan påpekas att proecdurramarna ytterligare kan förenklas genom konventionen mellan Europeiska gemenskapernas medlemsstater angående en förenkling av förfarandet för verkställighet av betalning av underhållsbidrag, vilken undertecknades den 6 november 1990. Denna konvention träder i kraft 90 dagar efter det att de tolv medlemsstaterna har ratificerat den. Hittills har endast Italien och Irland ratificerat konventionen.

15 Avfattad av M. Verwilghen och publicerad i Actes et documents de la Douzième session — Del IV — Obligations alimentaires, Haag, Bureau Permanent de la Conférence, 1975, s. 95.

16 Bryssclkonvcntioncn trädde i kraft den 1 februari 1973, medan spccialkommitténs rapport förbereddes i juni 1972.

17 Punkt 117 i rapporten.

18 Punkt 118.

19 Se vidare i Jcnards rapport, punkt 11. Dr Peter Schlossers rapport angående konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, EGT C 59, 1979, s. 1 (Schlosscrrapporten), punkt 45— 47, och generaladvokat Warners förslag till avgörande i mål 143/78, de Cavel (dom av den 27 mars 1979, Rec. 1979, s. 1055, 1073).

20 Nämnd ovan i fotnot 2.

21 Sidan 11.

22 Se kommentar av G. A. L. Droz angående målet de Cavel i Revue critique de droit international privé, 1980, s. 621—626.

23 Sidan 10.

24 Se Förenade kungarikets yttrande i målet de Cavcl, nämnt ovan i fotnot 18, s. 1061.

25 Jcnardrapportcn, s. 44, domen i målet Hoffmann, nämnd ovan i fotnot 9, punkt 21, dom av den 10 oktober 1996 i mål C-78/95, Magenta (REG 1996, s. I-4943, punkt 23).

26 G. A. L. Droz: Compétence judiciaire et effets des jugements dans le marché commun, Paris, Librairie Dalloz, 1972, punkt 43.2 på sidan 34.

27 Jcnardrapportcn, sidan 11.

28 Se vidare P. Beaumont och G. Moir: Brussels Convention II: A New Private International Law Instrument in Family Matters for the European Union or the European Community?, European Law Review, 1995, s. 268, och K. D. Kerameus: The Scope of Application of the Brussels Convention and its Extension to Matrimonial Matters, La cooperazione giudiziaria nell'Europa dei cittadini situazione esistente prospettive di sviluppo (Speciale documenti giustizia — 1, 1996), stycke 69— 78.

29 Nämnd ovan i fotnot 18.

30 Punkt 45— 50.

31 Schlosserrapporten, punkt 92.

32 Rapport avfattad av M. Vcrwilghcn, nämnd ovan i fotnot 14, punkt 10 på sidan 99.

33 Actes de la Huitième session, Haag, Bureau Permanent de la Conférence, 1957, s. 167.

34 Se sista stycket i citatet i punkt 36.

35 Punkt 93.

36 Punkt 94.

37 Punkt 95.

38 Se en jämförande studie av D. Dumusc: Le divorce par consentement mutuel dans les législations européennes, Genève, Librairie Droz, 1980.

39 Punkt 96.

40 Nämnd ovan i fotnot 18.

41 Punkt 2 i domen.

42 Punkt 7.

43 Förslaget till avgörande, s. 1074.

44 Förslaget till avgörande, s. 1075.

45 Punkt 8 i domen.

46 Dom av den 6 mars 1980 i mål 120/79 (Rec. 1980, s. 731).

47 Punkt 11 i domen.

48 Dom av den 31 mars 1982 i mål 25/81 (Rec. 1982, s. 1189).

49 Sidorna 9 och 10.

50 Ålderdomlig franska.

51 Målen Pettiti mot Pcttilt [1970] AC 777, och Gissing mot Gissing [1971] AC 886.

52 Artiklarna 25 och 25A har ersatts genom lagen om förfaranden i äktenskaps-och familjefrigor från år 1984.

53 Artikel 25.

54 Artikel 25A.1.

55 Målet Hyman mot Hyman [1929] AC 601.

56 Målet Dean mot Dean [1978] Fam. 161.

57 Law Commission Paper nr 25: Report on Financial Provision in Matrimonial Proceedings, som utmynnade i 1970 års lag, citeras av S. Cretney i The Maintenance Quagmire, Modern Law Review, 1970, s. 662.

58 P. M. Bromley och N. V. Lowe: Family Law, London, Butterworths, 1992, s. 733.

59 Dom av den 14 oktober 1976 i mål 29/76, LTU (Rcc. 1976, s. 1541).

60 Nämnt ovan i fotnot 18.

61 Se förslaget till avgörande, s. 1073.

62 Punkt 45.

63 Actes et documents de la Treizième session, Del II, Matrimonial property regimes, Haag, Bureau Permanent de la Conférence, 1978, s. 65— 70. Detta sammanträde vid Haag-konferensen ledde till antagandet av Haagkonventionen om tillämplig lag på makars förmögenhetsförhållanden av den 14 mars 1978. Trots att Förenade kungariket deltog i utarbetandet är staten inte part i denna konvention.

64 Nämnd ovan i fotnot 18

65 Punkt 7 i domen..

66 Punkt 93 i Schlosscrrapportcn, citerad i punkt 41 ovan.

67 Nämnt ovan i fotnot 45.

68 Sidan 736.

69 Se Jcnardrapporten, s. 53. Det kan påpekas att artikel 10 i Haagkonventionen i stort sett har samma räckvidd som artikel 42.1.