Förslag till avgörande av generaladvokat
Inledning
1. I detta mål ber Oberverwaltungsgericht Berlin att domstolen skall tolka begreppet laglig anställning i beslut nr 1/80 av associeringsrådet EEG—Turkiet i fråga om ett uppehållstillstånd som utverkats genom vilseledande.
Relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelser
2. Associeringsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet har enligt artikel 2.1 till syfte att främja ett fortlöpande och väl avvägt stärkande av de ekonomiska och handelsmässiga förbindelserna mellan parterna med beaktande av nödvändigheten att säkerställa en snabb utveckling av Turkiets ekonomi och att höja sysselsättningsnivån samt förbättra levnadsvillkoren för det turkiska folket.
3. Enligt artikel 36 i ett tilläggsprotokoll till associeringsavtalet av den 23 november 1970 skall associeringsrådet fatta beslut om de nödvändiga riktlinjerna för ett gradvis genomförande av fri rörlighet för arbetstagare mellan gemenskapens medlemsstater och Turkiet i enlighet med de i artikel 12 i associeringsavtalet angivna principerna.
4. Associeringsrådet har med stöd därav fattat beslut nr 1/80 av den 19 september 1980, som trädde i kraft den 1 juli 1980. Bestämmelserna i kapitel II avsnitt 1 i beslut nr 1/80 som omfattar artikel 6—16 rör anställningsförhållanden och den fria rörligheten för arbetstagare.
5. Följande föreskrivs vidare i artikel 14.1 i beslut nr 1/80:
Faktiska omständigheter
6. Suat Kol, som är turkisk medborgare och född år 1966, inreste till Förbundsrepubliken Tyskland den 15 februari 1988. I sin ansökan om uppehållstillstånd upplyste han att hans vistelse skulle bli varaktig, eftersom han skulle ingå äktenskap med en tysk medborgare. Äktenskapet ingicks den 9 maj 1988. Då det förelåg misstanke om att det var fråga om ett skenäktenskap, registrerades han av utlänningsmyndigheterna inledningsvis tillfälligt för att närmare undersökningar skulle göras. Därefter beviljades han ett tidsbegränsat uppehållstillstånd till och med den 20 mars 1989. Detta tillstånd förlängdes flera gånger.
7. Suat Kol ådömdes vid Amtsgericht Tiergarten i Berlin genom dom av den 29 november 1993 ett bötesstraff för att den 2 maj 1991 ha lämnat oriktiga uppgifter i syfte att erhålla uppehållstillstånd. Hans före detta hustru dömdes för medverkan.
8. Suat Kol har för de tyska myndigheterna förklarat att han under sin vistelse har haft följande anställningsperioder: 1) från och med den 3 april 1989 till och med den 31 december 1989 samt den 7 februari 1990 hos Firma Bosch-Siemens-Hausgeräte, 2) från och med den 15 juni 1990 till och med den 6 juli 1993, från och med den 6 september 1993 till och med den 8 februari 1994 samt från och med den 24 mars 1994 hos Firma Enver Kol, som är en snackbar.
9. Suat Kol blev genom avgörande av den 7 juli 1994 av Landeseinwohneramt Berlin utvisad ur Tyskland, eftersom han hade erhållit permanent uppehållstillstånd endast på grundval av att han lämnat oriktiga uppgifter till myndigheterna. Det ansågs att hans rättsstridiga handlande med hänsyn till allmän säkerhet och ordning borde medföra utvisning i syfte att avhålla andra utlänningar från att begå liknande rättsstridiga handlingar.
Tolkningsfrågorna
10. Den nationella domstolen har därefter förklarat målet vilande och genom avgörande av den 11 augusti 1995 hänskjutit följande tolkningsfrågor till domstolen:
Bedömning
11. Av beslutet om hänskjutande framgår att Suat Kol har varit anställd i cirka nio månader hos Firma Bosch-Siemens-Hausgeräte. Han kan således inte göra gällande någon rätt enligt artikel 6.1 första strecksatsen i beslut nr 1/80 på grundval av denna anställningsperiod. Suat Kol har emellertid varit anställd i mer än ett år (från och med den 15 juni 1990 till och med den 6 juli 1993, från och med den 6 september 1993 till och med den 8 februari 1994 samt från och med den 24 mars 1994 och därefter) hos Firma Enver Kol. Hans uppehålls- och arbetstillstånd hade emellertid för perioden efter den 2 maj 1991 erhållits genom vilseledande. Vid denna tidpunkt hade Suat Kol endast varit anställd i cirka tio och en halv månad hos Firma Enver Kol. Mot bakgrund av detta önskar den nationella domstolen genom sin första fråga få veta om artikel 6.1 i beslut nr 1/80 skall tolkas så, att anställningsperioder som en turkisk arbetstagare har fullgjort i en medlemsstat på grundval av ett uppehållstillstånd som han utverkat genom vilseledande kan anses vara laglig anställning.
12. Suat Kol har gjort gällande att den första frågan skall besvaras jakande, eftersom han under sina anställningsperioder i Tyskland hade både ett giltigt uppehållstillstånd och ett giltigt arbetstillstånd.
13. Den brittiska, den franska, den spanska och den tyska regeringen samt kommissionen är alla av den uppfattningen att en turkisk arbetstagare inte kan göra gällande någon rättighet på grundval av artikel 6.1 i beslut nr 1/80 då den formella rätten till uppehållstillstånd under de relevanta anställningsperioderna erhållits genom vilseledande.
14. Artikel 6.1 i beslut nr 1/80 har direkt effekt. Bestämmelsen rör enligt lydelsen endast rätten till anställning, men det följer av domstolens fasta rättspraxis att det med rätten till anställning följer en rätt till uppehållstillstånd.
15. Domstolen fastslog således i dom av den 6 juni 1995 följande:
16. Rätten till arbete under perioden fram till dess att den turkiske arbetstagaren kan göra gällande en rättighet med stöd av bestämmelserna i beslut nr 1/80 är således beroende av en redan förvärvad rätt till uppehållstillstånd enligt den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning. Om och under vilka omständigheter en turkisk arbetstagare har rätt till uppehållstillstånd skall avgöras i enlighet med nationell lagstiftning. Det är därvid avgörande om den berörde enligt medlemsstatens materiella regler befinner sig lagenligt i landet. Det formella uppehålls-och arbetstillståndet är utan betydelse.
17. Domstolen har i två mål haft tillfälle att tolka uttrycket laglig anställning i artikel 6.1 i beslut nr 1/80.
18. Domstolen har således fastslagit att anställningsperioder som fullgjorts endast på grundval av en tillfällig rätt till uppehållstillstånd, som gäller för tiden innan ett mål blir avgjort, inte kan anses vara perioder av laglig anställning. I förevarande mål förhåller det sig annorlunda, eftersom Suat Kol — om än på grund av vilseledande — under den omtvistade perioden innehade ett permanent uppehållstillstånd, som återkallades först vid ett senare beslut om utvisning. Formellt var Suat Kols situation på den tyska arbetsmarknaden således inte tillfällig. Då uppehållstillståndet emellertid erhållits genom vilseledande var det enligt tysk rätt ogiltigt.
19. Det kan knappast vara i överensstämmelse med syftet med bestämmelsen i artikel 6.1 i beslut nr 1/80 att sådana tillfälligheter skulle avgöra om kravet på ett års laglig anställning är uppfyllt. Faktum är helt enkelt att de tyska utlänningsmyndigheterna inte skulle ha beviljat Suat Kol ett uppehållstillstånd den 2 maj 1991 om han hade berättat sanningen om sitt äktenskap.
20. Domstolen har i överensstämmelse härmed uttalat följande:
21. Avslutningsvis måste också syftet med artikel 6.1 i beslut nr 1/80 leda till ovannämnda resultat. De arb ets rätts Ii ga förmånerna i bestämmelsen syftar till att säkerställa att turkiska arbetstagare som redan befinner sig på den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat ytterligare integreras i den ifrågavarande medlemsstaten. Denna integrationstanke skulle ha motsatt verkan om en turkisk arbetstagare genom vilseledande skulle kunna uppnå en rättslig ställning som endast skulle kunna begränsas på de villkor som fastställs i artikel 14.
22. Den första frågan skall mot denna bakgrund enligt min uppfattning besvaras så, att artikel 6.1 i beslut nr 1/80 skall tolkas på så sätt att anställningsperioder som en turkisk arbetstagare har fullgjort i en medlemsstat på grundval av ett uppehållstillstånd som han utverkat genom vilseledande inte kan anses vara laglig anställning. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om det i det konkreta fallet skett ett vilseledande.
23. Då den första frågan skall besvaras som ovan angivits, finns inget skäl att ta ställning till den andra frågan.
Förslag till avgörande
Jag föreslår därför domstolen att besvara tolkningsfrågorna på följande sätt:
24. Artikel 6.1 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 av det associeringsråd som upprättades genom avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat i Ankara den 12 september 1963 och för gemenskapens räkning ingånget genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963, skall tolkas så, att anställningsperioder som en turkisk arbetstagare har fullgjort i en medlemsstat på grundval av ett uppehållstillstånd som han utverkat genom vilseledande inte kan anses vara laglig anställning.
1 Originalspråk: danska.
2 Avtal om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat i Ankara den 12 september 1963 och för gemenskapens räkning ingånget genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).
3 EGT C 113, 1973, s. 1.
4 Beslutet har inte offentliggjorts.
5 I beslutet om hänskjuiande anges den 6 september 1990. Det framgår emellertid av handlingarna i målet att det korrekta datumet är den 6 september 1993.
6 Dom av den 20 september 1990 i mål C-192/89, Sevince (Rec. 1990, s. I-3461).
7 Se ovan fotnot 5.
8 Dom av den 6 juni 1995 i mål C-434/93, Bozkurt (REG 1995, s. I-1475).
9 Se ovan fotnot 5.
10 Punkt 30.
11 Dom av den 16 december 1992 i mål C-237/91, Kus (Rec. 1992, s. I-6781).
12 Se ovan fotnot 10.