Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 23 januari 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 210, s. 29.

3 Förenade kungarikets regering har nämligen själv, i sitt svar på en fråga som jag ställde i det avseendet, uttryckligen medgivit att frånvaron av nationell rättspraxis som är oförenlig med direktivet inte har någon betydelse för möjligheten att uppta kommissionens talan till sakprövning.

4 Se exempelvis domstolens dom av den 17 november 1993 i mål C-71/92, kommissionen mov Spanien (Ree. 1993, s. I-5923, punkt 23).

5 Se i det avseendet Ponzancllis relevanta påpekanden i La responsabilità civile. Profili di diritto comparato, Bologna, 1992, s. 107.

6 Sc Priest, La scoperta della responsabilità d'impresa: una storia critica delle origini intellettuali del moderno sistema di responsabilità civile, i Responsabilità civile, 1985, s. 275 f.

7 Läran om objektivt skadeståndsansvar eller, för att använda det engelska uttrycket, strict liability, har i Förenta Staterna sitt ursprung i en concurring opinion från domaren Roger Traynor i målet Escola mot Coca Cola bottling Co., 24 Cal. 2 d 453, 461 P 2 d 436 (1944), enligt vilket en tillverkare skulle anses vara ansvarig om han när en vara släpptes ut på marknaden visste att denna skulle användas utan kontroll och att det framgick att en defekt i produkten hade orsakat en skada. Anledningen därtill stod att finna i att tillverkaren, till skillnad från allmänheten, kan skydda sig mot uppkomsten av risker och teckna en försäkring som fördelar dess kostnader på konsumenterna. Då Kaliforniens högsta domstol skulle fastslå reglerna för skadeståndsansvar, godtog den domare Traynors uppfattning i fallet Grccnman mot Yuba Power Products Inc. 59 Cal. 2 d 57, 377 P 2 d 897 (1963) och hävdade att den instämde tillverkaren hade objektivt ansvar för de skador som orsakats av produktens defekt. Den principen införlivades senare med Restatement Second of Torts, section 402 A, i vilken det fastslogs att tillverkaren är skadeståndsansvarig gentemot konsumenten för marknadsföring av produkter med säkcrhetsbrister som är orimligt farliga. Orimlighctsrckvisitct avvisades för övrigt av Kaliforniens Högsta domstol i domen i målet Cronin mot J. B. E. Olson Corp., 8 Cal. 3 d 121, 501, P2dll53 (1972), eftersom det ansågs vara väldigt nära vårdslöshet, medan det däremot var tillräckligt att visa att defekten hade orsakat skadan för att tillverkaren skulle bli skadeståndsansvarig. Det bör påpekas att från och med publiceringen av section 402 A har flertalet av Förenta Staternas delstater antagit ett system grundat på objektivt ansvar. För en sammanfattning av ämnet i den mycket rikliga nordamerikanska doktrinen, se Shapo, The law of products liability, Boston —New York 1987.

8 Se Ponzanclli (ovan fotnot 4), s. 115— 116.

9 EGT C 241, 1976, s. 9.

10 Det är i det avseendet lämpligt att erinra om att rättspraxis i Förenta Staterna hade visat en benägenhet att fastslå ett absolut ansvar för tillverkaren, särskilt i fråga om läkemedel. Den indiscriminate expansion of substantive tort liability som följde av denna rättspraxis och som ledde till att det ansågs föreligga ett skadeståndsansvar i samtliga fall och till varje pris och att det undantag som grundade sig på state of the art förkastades, orsakade emellertid en kris på försäkringsmarknaden, som var så allvarlig att vissa ekonomiska aktiviteter inte längre kom att täckas av försäkringar. Med anledning av detta har det på senare tid förekommit tecken på en kursomläggning, såväl inom rättspraxis som lagstiftning, och på en återgång till regler om objektivt skadeståndsansvar som inte längre är absoluta. Se i det avseendet Priests anmärkningar i The current insurance crisis and modern tort law, 96 Yale Law Journal 1589 (1987), samt La controrivoluzione nel diritto della responsabilità da prodotti negli Stati Uniti d'America, i Foro italiano, 1989, IV, s. 119 f. I det sistnämnda verket ger författaren en varning till europeiska juristkretsar som är värd att hålla i minnet. Kaliforniens högsta domstol har i domen i målet Brown, samt den nya lagstiftningen i New Jersey, inlett en omprövning av förutsättningarna för regeln om strict liability som finns inom produktansvarsområdet. Det kommer att bli viktigt att kontrollera om de europeiska staterna, då de genomför gemenskapsdirektivet av den 25 juli 1985 — som antagit normen om strict liability tjugofem år efter att den infördes i USA — kommer att godta de ursprungliga teoretiska förutsättningarna för det systemet, vilka har lett till en krissituation i USA, eller om de tvärtom kommer att godta den kontrarevolution som nyligen har påbörjats.

11 Detta framgår även av artikel 15 b i direktivet, där det stadgas att medlemsstaterna får göra undantag från föreskriften om utvccklingsriskcr och införa strängare bestämmelser i sin lagstiftning.

12 Vad beträffar det svåra arbetet med att utarbeta den regeln, se Ghcstin, La directive communautaire du 2i juillet 198i sur L responsabilité du fait des produits défectueux, i Dalloz, 1986, Chron., s. 135 f.

13 Exempelvis måste en kemist eller farmaceut hålla sig à jour med ett visst ämnes egenskaper, och motsvarande vetskap måste, med avseende på förevarande fall, krävas av en industriidkarc som tillverkar läkemedel som innehåller samma ämne.

14 Till skillnad från vad kommissionen har hävdat under sammanträdet — vilket dessutom motsade vad kommissionen själv ursprungligen hade anfört — anser jag således inte att det räcker med att bevisa att det finns en person, oavsett vilket land denne befinner sig i eller vilket språk vederbörande talar, som är i stånd att upptäcka defekten, för att undantaget i artikel 7 c inte skall kunna tillämpas.

15 Det behöver i detta avseende knappast erinras om att de nationella domstolarna enligt domstolens fasta rättspraxis i varje fall är skyldiga att tolka intern lagstiftning konformt med direktivet. Se dom av den 113 november 1990 i mål C-16Q/89, Marlcasing (Ree. 1990, s. I 4135, punkt 8).

16 Se bland annat dom av den 8 juni 1994 i mil C-382/92, kommissionen mot Förenade kungariket (Ree. 1994, s. I-2435, punkt 36) och av den 16 december 1992 i förenade målen C-132/91, C-138/91 och C-139/91, Katsikas m. fl. (Rec. 1992, s. I-6577, punkt 39).