Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 23 januari 1997

1 Originalspråk: grekiska.

2 Direktiv av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23).

3 Se bestämmelserna i punkt 5 och följande punkter i detta forslag. Bestämmelserna i förordningen återges i punkt 15 och följande punkter.

4 Se, ibidem, punkt 38 och följande punkter.

5 Se s. 4 i kommissionens skriftliga yttrande.

6 Kommissionen har påpekat (ibidem) att det med hänsyn till dagen för arbetsgivarnas konkurs skall anses att sökandenas fall faktiskt omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2.7 i förordningen, vilken trädde i kraft den 28 februari 1992. Dessa omständigheter är obestridda.

7 C-6/90 och C-9/90, Rec. 1991, s. I-5357.

8 Se punkterna 27, 28, 33 och 34.

9 C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Rcc. 1993, s. 393.

10 Se beslut av den 2 februari 1996 i mål C-257/95, Bresle (REG 1996, s. I-233, punkt 16).

11 Ibidem, punkt 19.

12 Se dom av den 3 mars 1994 i mål C-316/93, Vaneetveld, (Rec. 1994, s. I-763, punkt 14).

13 Se domen i målet Francovich I (ovan fotnot 6) och dom av den 9 november 1995 i mål C-479/93, Francovich (REG 1995, s. I-3843).

14 Det kan noteras att skadeslåndsansökningarna innehåller andra, detaljerade, uppgifter, om exempelvis exakt hur lång tid anställningsförhållandet för varje sökande hade varat, uppgifter om arbetsgivaren och annat som jag inte anser det nödvändigt att nämna.

15 Jag hänvisar till förslaget till avgörande i målet Bonifaci m. fl., punkt 80— 95.

16 Se punkt 87 i förslaget till avgörande i målet Bonifaci m. fl.

17 Se dom av den 2 februari 1989 i mål 22/87, kommissionen mot Italien (Rec. 1989, s. 143, punkt 11). Det skal! noteras att det rör sig om den dom i vilken domstolen fastställde att Republiken Italien inte hade följt direktivet i rätt tid.