Domstolens dom den 22 april 1997

I mål C-395/95 P,

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena J.C. Moitinho de Almeida, J.L. Murray och L. Sevón samt domarna C.N. Kakouris, P.J.G. Kapteyn, C. Gulmann, G. Hirsch, P. Jann, H. Ragnemalm och M. Wathelet (referent), generaladvokat: G. Tesauro, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits av parterna vid sammanträdet den 3 december 1996,

och efter att den 30 januari 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Bakgrund

Förstainstansrättens dom

Upptagande till sakprövning av talan om ogiltigförklaring

Skadeståndstalan

Överklagandet

Ogillandet av talan om ogiltigförklaring

Ogillandet av skadeståndstalan

Konsekvenserna av att förstainstansrättens dom upphävs

Rättegångskostnader

1. Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 18 december 1995 har Geotronics SA (nedan kallat Geotronics) med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen överklagat Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 26 oktober 1995 i mål T-185/94, Geotronics mot kommissionen (REG 1995, s. II-2795, nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade förstainstansrätten den talan som Geotronics hade väckt och som avsåg dels ogiltigförklaring enligt artikel 173 fjärde stycket i EG-fördraget av kommissionens beslut av den 10 mars 1994 om att avslå sökandens anbud om leverans av elektroniska teodolitéi inom ramen för PHARE-programmet, dels ersättning enligt artiklarna 178 och 215 i EG-fördraget av den skada som sökanden påstod sig ha lidit till följd av det omtvistade beslutet.

2. Förstainstansrätten gjorde följande konstateranden i den överklagade domen:

3. Genom beslut av förstainstansrättens ordförande av den 7 juli 1994 i mål T-185/94 R, Geotronics mot kommissionen (Rec. 1994, s. II-519), avslogs den ansökan om interimistiska åtgärder som Geotronic hade inlämnat samtidigt som det väckte talan.

4. Det framgår av den överklagade domen att Geotronics i första hand yrkade att kommissionens beslut att avslå dess anbud, såsom det hade delgivits genom telefaxmeddelande av den 10 mars 1994, skulle ogiltigförklaras och i andra hand att kommissionen skulle förpliktas att ersätta den skada som den skulle ha orsakat bolaget genom ovannämnda beslut.

5. Förstainstansrätten avvisade talan om ogiltigförklaring av beslutet i skrivelsen av den 10 mars 1994 av följande skäl:

6. Efter att ha erinrat om att

7. Efter denna prövning förklarade förstainstansrätten att skadeståndstalan skulle ogillas av följande skäl:

8. Enligt Geotronics gjorde sig förstainstansrätten skyldig till en felaktig rättstillämpning då den ansåg att talan inte kunde föras mot beslutet i skrivelsen av den 10 mars 1994 enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget. Geotronics gör i det avseendet gällande att det otvivelaktigt skulle ha tilldelats kontraktet i fråga, om kommissionen inte hade avslagit dess anbud och att det omtvistade beslutet, genom att således avgöra utgången av anbudsförfarandet, har haft tvingande rättsverkningar gentemot bolaget och på ett tydligt sätt påverkat dess rättsliga ställning.

9. Det finns skäl att erinra om att enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget får varje fysisk eller juridisk person väcka talan om ogiltigförklaring mot beslut som riktas till honom och mot sådana som direkt och personligen berör honom, även om de utfärdas i form av ett beslut riktat till en annan person.

10. Enligt domstolens fasta rättspraxis utgörs dessutom rättsakter eller beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 173 endast av åtgärder som har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen (se bland annat dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen, Rec. 1981, s. 2639, punkt 9).

11. Efter att ha beskrivit kompetensfördelningen mellan den stödmottagande staten och kommissionen vid tilldelning av kontrakt som finansieras inom ramen för PHARE-programmet ansåg förstainstansrätten i föreliggande fall i punkt 33 i den överklagade domen att skrivelsen av den 10 mars 1994 — trots de ordalag som använts av kommissionen — inte kunde anses som en rättsakt som har bindande rättsverkningar av ett sådant slag att de påverkar Geotronics rättsliga ställning, varför talan om ogiltigförklaring mot denna skrivelse måste avvisas.

12. Det är sant att det följer av domstolens fasta rättspraxis rörande offentlig upphandling som finansieras genom Europeiska utvecklingsfonden att ingripanden av kommissionens representanter, oavsett om det gäller godkännande eller avslag, intyg eller vägran att utfärda intyg, endast består i att avgöra om villkoren för finansiering från gemenskapens sida är uppfyllda och att de inte syftar till att inverka menligt — och heller inte skulle kunna få en sådan verkan — på principen att upphandlingen i fråga förblir en nationell upphandling beträffande vilken företrädarna för de stödmottagande staterna ensamma har ansvaret att förbereda, förhandla och sluta avtal (se bland annat domen i ovannämnda målet STS mot kommissionen, punkt 16). Enligt denna rättspraxis föreligger det i själva verket endast ett rättsförhållande mellan de företag som lämnar anbud eller som tilldelas kontrakten i fråga och den stödmottagande stat som är ansvarig för kontraktet. Rättsakter som härrör från kommissionens företrädare kan i förhållande till dessa inte få till följd att ett gemenskapsbeslut ersätter ett beslut fattat av ACP-staten, som är ensam behörig att sluta och underteckna detta avtal (se domstolens dom i ovannämnda målet STS mot kommissionen, punkt 18. Se även ovannämnda dom av den 10 juli 1985 i mål 118/83, CMC m. fl. mot kommissionen, Rec. 1985, s. 2325, punkt 28, av den 14 januari 1993 i mål C-257/90, Italsolar mot kommissionen, Rec. 1993, s. I-9, punkt 22, samt av den 29 april 1993 i mål 182/91, Forafrique Burkinabé mot kommissionen, Rec. 1993, s. I-2161, punkt 23).

13. Det resonemang som ligger till grund för denna rättspraxis kunde emellertid inte föras över direkt på det mål som anhängiggjorts vid förstainstansrätten i syfte att motivera awisningen av talan om ogiltigförklaring.

14. Såsom framgår av punkt 8 i den överklagade domen, informerade nämligen kommissionen Geotronics genom sin skrivelse av den 10 mars 1994 om att den avslog dess anbud med motiveringen att den utrustning som erbjudits inte hade sitt ursprung i någon av gemenskapens medlemsstater eller någon av de stater som omfattas av PHARE-programmet. Den omtvistade rättsakten, som formellt riktas till Geotronics, har således antagits av kommissionen efter att denna prövat huruvida detta företags anbud uppfyllde de krav som ställdes i meddelandet om anbudsinfordran för erhållande av finansiering från gemenskapens sida. Även om denna rättsakt ingick inom ramen för ett avtalsrättsligt förfarande som skulle leda till att ett nationellt kontrakt ingicks, kunde den tas ur detta sammanhang i den utsträckning som den dels hade antagits av kommissionen i utövandet av sina befogenheter och dels särskilt avsåg ett enskilt bolag som således, genom det enda faktum att rättsakten antogs, förlorade alla faktiska möjligheter att tilldelas kontraktet.

15. Kommissionens beslut att inte låta Geotronics komma i åtnjutande av finansiering från gemenskapen har därför i sig haft bindande rättsverkningar gentemot sökanden, och således kan en talan om ogiltigförklaring väckas mot detta.

16. Av det ovan anförda följer att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning då den ansåg att skrivelsen av den 10 mars 1994 inte kunde anses utgöra en rättsakt som haft bindande rättsverkningar av ett sådant slag att de påverkat Geotronics rättsliga ställning och då den av den anledningen avvisade den talan om ogiltigförklaring som hade väckts mot den rättsakten.

17. Med beaktande av det ovan anförda skall överklagandet bifallas i den del det avser awisningen i den överklagade domen av talan om ogiltigförklaring.

18. Innan några slutsatser kan dras av detta konstaterande bör en fortsatt prövning göras av överklagandet i den del detta avser skadeståndstalan, eftersom de grunder som Geotronics har åberopat i det avseendet gäller förstainstansrättens bedömning av huruvida kommissionens ifrågasatta handlande var rättsenligt. Eftersom prövningen av denna fråga utgör en av de faktorer som är grundläggande för utomobligatoriskt ansvar enligt artikel 215 andra stycket i fördraget, sammanfaller den nämligen i föreliggande fall med den prövning av den överklagade rättsaktens rättsenlighet som borde genomföras enligt artikel 173 i fördraget.

19. Till stöd för sitt överklagande hävdar Geotronics att förstainstansrätten gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning då den i punkt 53 i den överklagade domen ansåg att kommissionen med full rätt hade grundat sitt beslut på de allmänna villkor som den hade fastställt i anbudsinfordran, eftersom kommissionen enligt avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (nedan kallat EES-avtalet) som trädde i kraft den 1 januari 1994, och i synnerhet enligt artiklarna 4, 8, 11 och 65.1 i detta, ålades att även beakta produkter med ursprung i ett tredje land som likaledes var avtalspart, i föreliggande fall Sverige, på samma villkor som produkter med ursprung i en medlemsstat.

20. Som förstainstansrätten med rätta har påpekat i punkterna 49 och 54 i den överklagade domen, fastställdes den rättsliga ramen för upphandlingsförfarandet, särskilt vad avser villkoret om de berörda produkternas ursprung, genom en selektiv anbudsinfordran som kommissionen den 9 juli 1993 företog på den rumänska regeringens vägnar.

21. Som framgår av förstainstansrättens konstateranden i sak var det under de allmänna villkoren i denna anbudsinfordran som Geotronics lämnade in sitt anbud den 16 juli 1993 och som anbudsinfordran till konkurrenterna definitivt avslutades. EES-avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1994, kunde inte på något sätt leda till en ändring av de villkor som anbudsinfordran hade lanserats under och på vars grundval anbuden hade lämnats in, eller till ett återupptagande av anbudsinfordran, utan att rättssäkerhetsprincipen åsidosattes.

22. Förstainstansrätten kunde således rättsenligt anse att det var med full rätt som kommissionen, oaktat att EES-avtalet därefter hade trätt i kraft, grundade sig på de allmänna villkor som hade fastställts i anbudsinfordran och i synnerhet på artikel 2 i sagda villkor, enligt vilken det var nödvändigt att den levererade utrustningen hade sitt ursprung i Europeiska gemenskapens medlemsstater eller i en av de stater som tar emot stöd enligt PHARE-programmet.

23. Det saknar därför betydelse att förstainstansrätten i punkt 55 i sin dom dessutom ansåg att EES-avtalet inte kunde tillämpas på rättsförhållanden i vilka en stat som inte har undertecknat detta avtal är part. Eftersom detta faktum inte är nödvändigt

24. Därav följer att överklagandet skall ogillas i den del det avser ogillandet av skadeståndstalan.

25. Enligt artikel 54 första stycket i EG-stadgan för domstolen skall domstolen om överklagandet är välgrundat upphäva förstainstansrättens avgörande. Den kan då själv slutligt avgöra ärendet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa ärendet till förstainstansrätten för avgörande.

26. Eftersom ärendet är färdigt för avgörande är det lämpligt att slutgiltigt avgöra överklagandet, som avser ogiltigförklaring av kommissionens beslut som delgavs Geotronics genom skrivelse av den 10 mars 1994 och som förstainstansrätten felaktigt avvisade.

27. Till stöd för sitt överklagande har Geotronics gjort gällande att kommissionen åsidosatt EES-avtalet och i synnerhet artikel 4 i detta.

28. Det är i det avseendet tillräckligt att konstatera att EES-avtalet, av de skäl som anges i punkt 48—54 i den överklagade domen och som i sin helhet återges i punkt 19—22 ovan, inte var tillämpligt på omständigheterna i föreliggande fall med anledning av den tidpunkt då de inträffade.

29. Följaktligen bör talan om ogiltigförklaring ogillas.

30. Enligt bestämmelserna i artikel 122 i rättegångsreglerna skall domstolen besluta om rättegångskostnaderna, när överklagandet är befogat och domstolen själv slutligt avgör tvisten. Enligt artikel 69.2, som enligt artikel 118 är tillämplig på överklagandeförfarandet, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Geotronics i huvudsak har tappat målet, skall detta utöver sina egna rättegångskostnader ersätta samtliga rättegångskostnader som kommissionen redovisat, såväl i förfarandet vid förstainstansrätten som i förfarandet vid domstolen.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN följande dom:

1) Förstainstansrättens dom av den 26 oktober 1995 i mål T-185/94, Geotronics mot kommissionen, upphävs i den del där talan om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 10 mars 1994 avvisas.

2) Överklagandet ogillas i övriga delar.

3) Talan om ogiltigförklaring ogillas.

4) Geotronics SA skall bära samtliga rättegångskostnader som kommissionen redovisat, såväl i förfarandet vid förstainstansrätten som i förfarandet vid domstolen.

1 Rättegångsspråk: engelska.