Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 17 juni 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2), i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt bland annat rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6) —och efter den anpassning som skett genom kapitel VIII i bilaga 1 i akt för anslutningsvillkorcn för Konungariket Spanien och Republiken Portugal och för anpassningarna av fördragen (nedan kallad anslutningsakten, EGT L 302, 1985, s. 23, se s. 170) — i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT L 136, s. 7), genom vilken artikel 47.1 c ersatts av artikel 47.1 g. Förordningen har ändrats även efter det att en konsoliderad version publicerades i december 1992 (EGT L 325, s. 1).

3 Dom av den 12 september 1996 i mål C-251/94, Lafuente Nieto mot INSS (REG 1996, s. I-4187).

4 Se generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande avseende domen av den 9 november 1995 i mål C-475/93, Thévcnon (REG 1995, s. I-3813, särskilt s. I-3828).

5 Dom av den 27 september 1988 i mål 313/86, Lenoir mot Caisse d'allocations familiales des Alpes-maritimes (Rec. 1988, s. 5391), punkt 13.

6 Uteslutande för arbetstagare som drabbats av invaliditet och som i en följd har omfattats av lagstiftningar i två eller flera medlemsstater, varav åtminstone en grundas på ett fördelningssystem (det vill säga ett system grundat på risk), enligt vilket (såsom är fallet med det spanska socialförsäkringssystemet) invaliditetsersättningcn är oberoende av försäkringsperiodernas längd. I artikel 40.1 i förordningen föreskrivs nämligen att bestämmelserna i avdelning III kapitel 3 i förordningen om särskilda bestämmelser angående ålderspension och efterlevandepension är analogt tillämpliga på sådana arbetstagare.

7 Förordningen gör det för övrigt möjligt för de behöriga institutionerna att avstå från att göra beräkningar enligt metoden för sammanläggning och prorata-fördelning om resultatet av denna beräkning är identiskt eller lägre än resultatet av en beräkning endast enligt den nationella lagstiftningen (samtliga fall där de tvä beräkningarna leder till detta resultat återges, för varje medlemsstat, i del C i bilaga 4 till förordningen).

8 Se dom av den 26 juni 1980 i mål 793/79, Mcnzies (Rcc. 1980, s. 2085), punkt 9.

9 I den version som blev resultatet av ändringarna genom artikel 2.2 i rådets förordning nr 1248/92, se ovan fotnot 1.

10 Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella bestämmelser om förhindrande av sammanträffande (genom minskning, innehållande eller indragning) i den nationella lagstiftningen, enligt vilka förmånen i fråga skall utges, i vilket fall beloppen för den autonoma prorata-förmånen skall jämföras efter tillämpning av dessa bestämmelser (artikel 46.3 i förordningen).

11 Artikel 26 och kapitel VIII i bilaga 1 till anslutningsakten, se ovan fotnot 1.

12 Se ley 26/1985, de 31 de julio, de medidas urgentes para L racionalización de la estructura y de la acción protectora de L Seguridad Social, artikel 3 (BOE av den 1 augusti 1985, nr 173, s. 1907). Denna bestämmelse har senare med mindre formella ändringar förts över till artikel 140 i Texto Refundido de la Ley General de la Seguridad Social (Real Decreto Legislativo 1/1994, de 20 de junio; BOE av den 29 juni 1994, nr 154, s. 5453). För en mer detaljerad beskrivning av de olika aspekter av det spanska socialförsäkringssystemet som är relevanta för det aktuella målet hänvisas till mitt förslag till avgörande av den 20 juni 1996 i målet Lafuente Nieto (ovan fotnot 2), och särskilt punkterna 4 och 11— 18.

13 Se senast dom av den 27 mars 1995 i GJ, B-105, juli-augusti 1995, s. 59.

14 Rådets förordning nr 1248/92, se ovan fotnot 1, se särskilt s. 24. Enligt punkt b i punkt 4 i avsnitt D i bilaga 6 till förordningen, vilken återges nedan, skall, för pensioner av samma karaktär, den teoretiska förmånens belopp, vilket har erhållits genom den ovan beskrivna beräkningen, uppräknas och uppvärderas enligt värden som beräknas för varje år fram till och med det år som föregår försäkringsfallct.

15 Såsom jag har anmärkt i punkterna 53 och 54 i mitt förslag till avgörande i målet Lafuente Nieto, se fotnot 11, inskränker sig de bestämmelser som år 1992 lades till i bilaga 6 till förordningen avseende tillämpningsföreskrifter för artikel 47 i förordningen för Spanien tilľatt, vad avser det aktuella fallet, uttryckligen fastslå en av de principer som ligger till grund för förordningen, nämligen principen om att sociala förmåner skall vara effektiva. Till denna princip hör helt tydligt regeln om uppvärdering av de avgifter som arbetstagaren verkligen har betalat in, viket är en regel som har fastställts i punkt b i ovannämnda punkt 4 (se ovan, fotnot 13).

16 Se den i fotnot 2 nämnda domen, punkt 16—29.

17 Se punkt 39.

18 Se punkt 30—43.

19 Se förslaget till avgörande av den 20 juni 1996 i målet Lafuente Nieto, se ovan fotnot 11, punkt 47—61.

20 Han vill närmare bestämt att det skall antas en regel (som jag finner minst sagt svårförenlig med punkt 39 i domstolens dom i målet Lafuente Nieto, se fotnot 16 ovan), enligt vilken avgifterna under de 96 månader som omedelbart föregått försäkringsfallet skall bestämmas med tillämpning av den spanska lagstiftningen, beroende på de avgifter som den migrcrandc arbetstagaren verkligen betalat in under denna period oavsett i vilken medlemsstat detta skett, och utan att det påverkar maximibeloppen och minimibeloppen i spansk lagstiftning för arbetstagare i samma yrkeskategori.

21 Beslut av den 5 mars 1986 i mål 69/85, Wünsche mot Tysk-land (Rec. 1986, s. 947), punkt 10—16, i vilket domstolen har preciserat att den hänskjutande domstolens möjlighet att på nytt vända sig till domstolen i vilket fall som helst inte gör det möjligt för densamma att ifrågasätta en redan meddelad dom utan att ifrågasätta den kompetensfördelning mellan nationella domstolar och domstolen som framgår av artikel 177 i fördraget.

22 Det ovan anförda gäller med reservation för det fall att den spanska myndighetens framtida tillämpning av artikel 47.1 c (numera artikel47.1 g) i förordningen skulle visa sig strida mot de principer som domstolen nar fastställt i domen i målet Lafuente Nieto, och att denna underlåtenhet blir föremål för prövning enligt artikel 169 i fördraget, som det särskilda ombudet för Naranjo Arjona, Vicente Mateos och Laura García Lázaro vid förhandlingen har påstått kan komma att ske.

23 Dom av den 7 februari 1991 i mål C-227/89 (Rec. 1991, s. I-323).

24 Se bland annat dom av den 18 februari 1964 i förenade målen 73/63 och 74/63, Rotterdam och Puttershock (Rec. 1964, s. 1), av den 28 juni 1978 i mål 70/77, Simmcnthal (Rec. 1978, s. 1453), av den 20 mars 1986, 35/85, Tissicr (Rec. 1986, s. 1207), av den 7 mars 1990 i förenade målen C-153/88, C-154/88, C-155/88, C-156/88 och C-157/88, Fauque m. fl. (Rec. 1990, s. I-649), av den 12 december 1990 i mål C-241/89, SARPP (Rec. 1990, s. I-4695), av den 16 juli 1992 i mål C-187/91, Bclovo (Rec. 1992, s. I-4937) och av den 16 december 1992 i mål C-114/91, Clacys (Rec. 1992, s. I-6559). Kommissionen kan eventuellt uppmärksamma domstolen på sådana principfrågor som domstolen sedan avgör på eget initiativ, om dessa frågor är avgörande för lösningen av den verkliga tvistefrågan vid den nationella domstolen: se dom av den 18 mars 1993 i mål C-280/91, Vicssmann (Rec. 1993, s. I-971).

25 Med undantag för — i vad som är av intresse för detta förslag till avgörande — internationella bestämmelser som inte påverkas av denna förordning enligt artikel 7 i förordningen, inbegripet särskilda bestämmelser i konventioner om social säkerhet som fortfarande skall gälla utan hinder av artikel 6, förutsatt att de uttryckligen har undantagits genom bilaga III till förordningen (se artikel 7.2 c).

26 Se dom av den 7 juni 1973 i mål 82/72, Walder (Rec. 1973, s. 599), punkterna 6 och 7.

27 Se BOE nr 258 av den 28 oktober 1977, s. 2295, och Bundesgesetzblatt, 1977, II, s. 687.

28 Min översättning. Originalversionen har följande lydelse: Cuando todo o parte del período de cotización elegido por el solicitante para el cálculo de su base reguladora de prestaciones se hubiera cumplido en la República Federal, el Organismo competente español determinará dicha base reguladora sobre las bases de cotización vigentes en España, durante dicho período o fracción, para los trabajadores de la misma categoría profesional que la persona interesada.

29 Dom av den 9 juli 1980 i mål 807/79, Gravina (Rec. 1980, s. 2205), punkt 7.

30 Domen i målet Rönfeldt (ovan fotnot 22), punkt 21—29.

31 Domen i målet Thévenon (ovan fotnot 3), punkt 18—28.

32 Se ovan fotnot 29 och relevanta delar av texten.

33 Se fotnot 30 ovan och relevanta delar av texten.

34 Punkt 13— 20 i den i fotnot 22 omnämnda domen. På samma sätt var det i målet Thévenon ostridigt mellan parterna att den förmån som den tyska institutionen för social trygghet var skyldig Jean-Louis Thévcnon (såsom behörig institution i den stat där förmånstagaren var försäkrad vid försäkringsfallet) var högre än den förmån som skulle ha beviljats i enlighet med förordningen enligt principen om proportionell fördelning, eftersom beräkningen av invaliditetsförmånen enligt bestämmelserna i den fransk-tyska konventionen om social trygghet även tog hänsyn till forsikringsperioder som genomförts i Frankrike. Punkt 9 (ovan fotnot 30).

35 Se ovan fotnot 11 och relevanta delar av texten.

36 Se punkt 12 ovan.