Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 25 september 1997

1 Originalspråk: grekiska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egen företagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), ändrad och uppdaterad av rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 iuni 1983 (EGT L 230; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13).

3 Dom av den 16 mars 1978 i mål 115/77, Laumann (REG 1978, s. 805), punkt 7.

4 Det vill säga, som jag behandlade i den förra punkten, om arbetaren eventuellt inte fullgjort minimikravet på försäkringsperiodernas längd som lagstiftningen i det landet föreskriver för att få rätt till trygghetsförmåner.

5 Det är kännetecknande att det enligt andra ledet i artikel 78.2 b ii, då försäkringsperioder inte fullgjorts, är tillräckligt med bosättningsperioder för att rätt till förmåner skall uppstå. Gemenskapslagstiftaren visar samma känslighet i den motsvarande artikeln 77.2 b, vilken rör förmåner till pensionärers undcrhållsbcrättigadc barn.

6 Se dom av den 23 september 1982 i mål 276/81, Kuijpers (REG 1982, s. 3027), punkt 14.

7 EGT 30, 16.12.1958, s.561.

8 EGT 1, 8.7.1964, s. 1.

9 Således skall en ny faktisk omständighet som omfattas av den nya förordningen, och som påverkar rätten till förmåner, såsom en ändring av förmånstagarens personliga förhållanden, beaktas i enlighet med den nya förordningens bestämmelser (se dom av den 4 maj 1988 i mål nr 83/87, Viva (REG 1988, s. 2521).

10 Om, som jag redan berört, övergångsbestämmelser regleras av artikel 94 i förordningen, frågar sig kommissionen med rätta i sitt skriftliga yttrande på vilken juridisk grund behörigheten för beviljande av förmåner byttes ut. Som jag nämnde i föregående punkt, kan rättigheter enligt artikel 94.5, som redan förvärvats innan förordningen började gälla, som i detta fall, endast omprövas på begäran av den Berörda personen. I sin tolkning av denna bestämmelse bedömde domstolen att denna rätt endast kan utövas av den berörde personen och detta till dennes fördel, och att den behöriga institutionen i en medlemsstat inte kan utöva dessa rättigheter i stället för den försäkrade (dom av den 13 oktober 1976 i mål 32/76, Saicva (REG 1976, s. 1523), punkt 18, och domen i målet Viva, punkt 10 (ovan fotnot 8). Likväl pekade domstolen i det sistnämnda fallet på att denna princip inte gäller i situationer som ex officio innebär en ny rätt till beviljande av förmåner, som t. ex. när den berördes personliga situation förändrats efter annuleringen enligt artikel 100 i förordning 1408/71 av den föregående förordningen, under vilken rättigheten förvärvats (punkt 11 i målet Viva). Jag anser därför analogt att en förordnings ersättande av bilaterala konventioner utgör ett skäl att på eget initiativ ompröva rätten att erhålla förmåner i enlighet med de nya bestämmelserna för behörighet och tillämplig lagstiftning i artikel 78, oberoende av om den berörde begärt omprövning. Följaktligen gjorde den tyska försäkringsmyndigheten rätt i att utbetala pensioner för den tid den var behörig på grundval av bestämmelserna i den tysk-spanska konventionen och att senare hänskjuta fallet till den spanska försäkringsmyndigheten som är behörig för påföljande perioder.

11 I dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 2001/83.

12 Detta tas för givet i alla de fall där familjer eller efterlevande barn som återvänder till ursprungsorten begär tilläggsförmåner från den stat vars lagstiftning omfattat arbetstagaren och som beviljar större förmåner. Själva termen tillage, vilken enligt domstolens praxis betyder skillnaden mellan förmånerna som faktiskt utbetalas i bosättningsstatcn och förmånerna till vilka de berörda skulle ha rätt enligt lagstiftningen i den stat som beviljar de största förmånerna, pekar på att det, efter en flytt till bosättningsstatcn, är detta lands agstiftning som därefter blir tillämplig.

13 Till exempel att benämningen gift ändras till ogift vid makes dödsfall (se målet Viva, ovan, fotnot 8).

14 Jag nämner bibehållande eller åtcrförvärv därför att det är logiskt att anta att det efterlevande barnet skall ha rätt till pension från 18 års ålder och därefter om personen vid denna tidpunkt studerar och att denna rätt bibehålls så länge som studierna fortgår t. o. m. uppnåendet av 25 års ålder (bibehållande av rättighet). Om det efterlevande barnet däremot börjar studera vid 20 års ålder, kan det antas att utbetalandet av pension återupptas från den tidpunkten (åtcrförvärv av förmåner).

15 Dom av den 12 juni 1980 i mål 733/79 (REG 1980, s. 1915).

16 Dom av den 9 juli 1980 i mål 807/79 (REG 1980, s. 2205).

17 Dom av den 24 november 1983 i mål 320/82 (REG 1983, s. 3811).

18 Dom av den 11 juni 1991 i mål 251/89 (REG 1991, s. I-2797).

19 Se dom i ovannämnda målet Athanasopoulos, punkt 32.

20 Mål C-59/95 (REG 1997, s. I-1071).

21 Jag vill påpeka att generaladvokat N. Fcnnclly vidhöll en motsatt åsikt i sitt förslag till avgörande i detta mål (se punkt 31 i förslag till avgörande i målet Bastos Moriana). Samma åsikt har också tidigare hävdats av generaladvokat van Gerven (se punkterna 14 och 15 i förslag till avgörande i målet Athanasopoulos).

22 Punkterna 8 och 9 i målet.

23 a) Om denna lagstiftning (alltså den av artiklarna 77 och 78 fastställda) föreskriver att (...)

24 Med beaktande av vad som framkommit i föregående punkter kan det inte vara frågan om förvärvande av rättigheter. Men det kan inte heller vara frågan om bibehållande av rätt till förmåner enligt spansk lagstiftning, eftersom, såsom jag redan visat, denna lagstiftning utesluter vidare utbetalningar av pensioner i föreliggande fall.

25 Självklart skulle sökandena i ett dylikt fall också ha rätt att erhålla tilläggspension från den tyska försäkringsmyndigheten fram till dess de blev myndiga, för det fall det tyska förmånsbeloppet var högre än det spanska.

26 Se dom av den 25 juni 1997 i mål C-131/96, Mora Romero (REG 1997, s. I-3659), punkt 17.

27 Se avgörandet i det ovan nämnda målet Athanasopoulos, punkt 32.

28 Mål 82/72 (REG 1973, s. 599).

29 Mål C-227/89 (REG 1991, s. I-323).

30 Mål C-475/93 (REG 1995, s. I-3813).