Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 26 mars 1998

1 Originalspråk: spanska.

2 De förenade målen C-71/91 och C-178/91 (REG 1993, s. I-1915).

3 EGT L 249, s. 25.

4 Se lagdekret nr 331 av den 30 augusti 1993, som omvandlades till lag nr 427 av den 29 oktober 1993.

5 Se i detta hänseende domarna från Corte di cassazione (prima sezione civile) nr 2992 av den 28 mars 1994, nr 9900 av den 23 november 1994, nr 4468/96 och nr 3458/96 av den 23 februari 1996. Den sistnämnda domen avkunnades samfällt av avdelningarna (sezioni unite). Efter att ha påmint om de förändringar som hade ägt rum i lagstiftningen för avgiften fastställde Corte costituzionale på samma sätt i den andra motiveringen till dom nr 56 av den 24 februari 1995 beträffande åren före avgiftens avskaffande (1993) att: Eftersom avgiften, enligt domstolens tolkning i dom av den 20 april 1993 i målen C-71/91 och C-178/91, har uppburits av den italienska staten i strid med artikel 10 i direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969, kan de betalade beloppen återkrävas med stöd av gemenskapsrätten, som är direkt tilllämplig på den italienska rättsordningen.

6 Punkt 7 i förslaget till avgörande i målet EDIS.

7 Se härvidlag motiveringen till domen från Corte di cassazione i punkt 12 i förslaget till avgörande i målet EDIS.

8 Under rubrikerna korta preskriptionstider och presumtiva preskriptionstider i den italienska Codice civile i artiklarna 2947 Ff. regleras de fall då fristerna är kortare än vanligt. Till exempel, i fråga om skadeersättning (fem år), förctagsrclationcr (fem år), transport- och försäkringsavtal (ett år), förhållandet mellan arbetsmarknadens parter (ett eller tre år, beroende på omständigheterna), och så vidare.

9 Mål 61/79 (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149).

10 Dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym 3, s. 261), och i mål 45/76, Comet (REG 1976, s. 2043).

11 Mål C-261/95 (REG 1997, s. I-4025).

12 Mål 386/87 (REG 1989, s. 3551), punkt 15— 18.

13 De förenade målen C-114/95 och C-115/95 (REG 1987, s. I-4263), punkt 45— 49.

14 Mål C-90/94 (REG 1997, s. I-4085), punkt 46— 53.

15 Kommissionen har i detta mål begränsat sig till att hänvisa till sitt yttrande i målet EDIS.

16 Mål C-208/90 (REG 1991, s. I-4269; svensk specialutgåva, volym 11).

17 Punkt 23.

18 Mål C-338/91 (REG 1993, s. I-5475).

19 Mål C-410/92 (REG 1994, s. I-5483).

20 Mål C-188/95 (REG 1997, s. I-6783), punkt 42—52.

21 Den muntliga förhandlingen ägde rum på samma gång för målen C-231/96, EDIS, C-260/96, SPAC, C-279/96, Ansaldo Energia, C-280/96, Marine Insurance Consultants och C-281/96, GMB m. fl.

22 Ombudet för bolaget EDIS klargjorde detta när han under sammanträdet medgav att ett annat bolag kallat EDIS som har anknytning till det ifrågavarande bolaget, och ytterligare några italienska företag redan under 1989 (alltså inte endast före avkunnandet av domen i målet Ponente Carni, utan även före den begäran om förhandsavgörande som denna dom hänförde sig till), inför de italienska domstolarna har gjort invändningar mot betalningsskyldigheten med avseende på avgiften för inskrivning i registret. Trots att dess krav avvisades på grund av att de saknade grund vittnar detta om att de inte förvägrades rätten till rättsskydd.

23 Dessa svårigheter inbegriper nödvändigheten av att väcka talan för att erhålla en exekutionstitel mot statskassan, ett krav som annars kan leda till att rättegångsförhandlingcn kompliceras och att den rättsliga hanteringen till följd därav försenas. Detta skulle vara till förfång för de skattskyldiga.

24 I artikel 61 i lagdekret nr 331 av den 30 augusti 1993 fastställs att återbetalning av belopp som i detta avseende blivit felaktigt inbetalda dels kan ske genom administrativa besvär (för belopp som betalats för räkenskapsåret 1992) och dels genom ersättning (för belopp som betalats för räkenskapsåret 1993).