Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 11 maj 1999

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 246, s. 43.

3 Dom i mål C-225/91 (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. 213), punkt 24.

4 Se också liknande äldre avgöranden (avseende kommissionens behörighet enligt artikel 92.3) i dom av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen (REG 1987, s. 901), punkt 18, av den 14 februari 1990 i mal C-301/87, Boussac (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkt 49, av den 21 mars 1990 i mål C-142/87 (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 56, och av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. 115), punkt 34.

5 Se även i slutet av avsnitt A i generaladvokaten Gands förslag till avgörande i mål 8/65, Acciaierie e Ferriere Publiesi S.p.A. mot Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet, i vilket mål dom meddelades den 8 februari 1966 (REG 1966, s. 1).

6 EGT C 152, 1992, s. 2.

7 EGT C 201, 1995, s. 6.

8 Kommissionen har i femte stycket i punkt IV anfört att den del som utgör stöd vid ett sådant borgensåtagande i allmänhet motsvarar skillnaden mellan räntesatsen under normala marknadsvillkor och den räntesats som faktiskt erhållits tack vare borgen efter avdrag för alla premier.

9 Se C&L Treuarbeits utlåtande av den 29 mars 1994.

10 Ibidem.

11 Se bland annat dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/9J P, kommissionen mot Lisrestal (REG 1996, s. I-J373), punkt 21.

12 Dom av den 10 juli 1986 i mål 40/85, Belgien mot kommissionen (REG 1986, s. 2321), punkt 28.

13 Se bl.a. domen i målet Boussac (ovan fotnot 3), punkt 30.

14 Ibidem, punkt 31. Se även dom av den 1 i november 1987 i mål 259/85, Frankrike mot kommissionen (REG 1987, s. 4393), punkt 13.

15 I målet Boussac bade Frankrike yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut om ett stöd som den franska regeringen lämnat till furetaget Boussac Saint Frères soni tillverkade textilvaror, kläder och pappersprodukter.

16 Detta framgår av kommissionens fax av den I september 1994 till den tyska regeringen som bifogats svaromålet som bilaga B 3. I detta anmodades Tyskland att lämna upplysningar om den konkurrens som Jadekost utövade i fråga om priser och framställningskostnader.

17 Kommissionen bar hävdat att innehållet i skrivelserna frän de konkurrerande företagen diskuterades vid överläggningarna med Tyskland den 31 augusti 1994 och den 28 november 1995.

18 Se även skrivelser av den 30 juni 1994 och den 20 februari 1995, bilaga B 1 och B 6 till kommissionens svaromål.

19 Skrivelser av den 2 november 1994 och den 13 april 1995, bilaga B 5 och B 7 till kommissionens svaromål.

20 Meddelandet hänvisade visserligen till 1994, inte 1992, års version av riktlinjerna, men detta betyder dock inte att berörda parter var okunniga om vilka bestämmelser som låg till grund för konstaterandet att gemenskapsrätten åsidosatts.

21 Delar av dessa skrivelser har återgetts i slutet av avsnitt II i det omtvistade beslutet.

22 Bilaga B 14 till kommissionens svaromål.

23 Bilaga B 15 till kommissionens svaromål.

24 Bilaga B 16 till kommissionens svaromål.

25 Konkursförfarandet mot Jadekost inleddes den 31 mars 1995.

26 Nordstern påpekade i samma skrivelse att företaget i skrivelse av den 2 mars 1994 också hade underrättat delstatens regering om sin uppfattning att borgensbeloppet, som grundades på Jadekosts förväntade högsta omsättning, inte borde na tillåtits överstiga 4—5 miljoner DEM.

27 Jämför punkt 24 i generaladvokaten HC. Jacobs förslag till avgörande i mål C-301/87, Frankrike mor kommissionen (ovan fotnot 3).

28 Dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkt 33, av den 10 juli 1986 i mål 234/84, Belgien mot kommissionen (REG 1986, s. 2263; svensk specialutgåva, volym 8, s. 691), punkt 16, och av den 20 mars 1984 i mål 84/82, Tyskland mot kommissionen (REG 1984, s. 1451; svensk specialutgåva, volym 7, s. 565).

29 Se i slutet av punkt 8 i förslaget till slutanförande i mål 248/84, Tyskland mot kommissionen, i vilket mål domstolen meddelade dom den 14 oktober 1987 (REG 1987, s. 4013).

30 Se bland annat domen i mål C-241/94 (ovan fotnot 27), punkt 36 ff.

31 Kommissionen anförde följande om detta i sjätte stycket fjärde meningen i punkt III i beslutet: Eftersom dessutom säkerheter stod till förfogande endast i mycket begränsad omfattning under uppbyggnadsskedet eftersträvade Jadekost en delstatlig garanti för den kredit för driftskapital som dess bank, Bayeriscbe Hypotheken- und Wechselbank AG, skulle bevilja.

32 Som kommissionen har anfört på annan plats har Tyskland i sin skrivelse av den 19 juli 1994 (bilaga B 2 till kommissionens svaromål) anfört: För att säkerställa behovet av medel till driften krävde bankerna att delstaten Niedersachsen skulle påta sig ett borgensansvar för 80 procent av en kredit på 35 miljoner DEM.

33 Bilaga B 9 till kommissionens svaromål.

34 Enligt punkt 1.3,i riktlinjerna för borgensåtaganden, som kommissionen har hänvisat till (svaromålet, punkt 46), måste en ansökan om borgen godkännas av ekonomiutskottet vid Landtag (i Niedersachsen) om åtagandet innebär någon avvikelse från riktlinjerna.

35 Under den muntliga förhandlingen hävdades, med åberopande av kommissionens meddelande 96/C/68/06 av den 6 mars 1996 om försumbart stöd, (EGT C 68, s. 9) att stödet, när det fanns avsevärda säkerheter inte kunde uppgå till 100 procent av det belopp för vilket en borgen ställts.

36 Domen i målet Boussac (ovan fotnot 3), punkt 39.

37 Det var fråga om kapitaltillskott, lån med nedsatta räntor och nedsatta socialavgifter.

38 Kommissionens meddelande 96/C 68/06, som Tyskland har åberopat, är endast en form av riktlinjer som väsentligen är av den arten att de klargör kommissionens politik på skilda områden. (Såvitt avser begreppet riktlinjer, särskilt i fransk rätt, se Prolopios Pavlopoulos La directive en droit administratif, Paris L.G.D.J., 1978 (i serien Bibliothèque de Droit Public, band 128, s. XX och 268), flera ställen, Bolouis, J., Sur une catégorie nouvelle d'actes juridiques: les directives i Receuil d'Etudes en hommage à Charles Eisenmann, París, Cujas förlag, 1977, s. 191, och Delvolé, P., La notion de directive i A.J.D.A., 1974, s. 459). Dessutom anser jag att man ur meddelandet inte kan utläsa att kommissionens konstateranden och bedömningar är uppenbart oriktiga, eftersom risken vid borgen, som jag redan har visat, ansågs vara mycket hög på grund av Jadekosts finansiella läge. Enligt meddelandet kan subventionsekvivalenten för lånegarantier beräknas dels på samma sätt som subventionsekvivalenten för ett lån med statliga räntesubventioner, med avdrag för erlagda premier; räntesubventionen är då skillnaden mellan referensräntesatsen och den räntesats som erhållits tack vare de statliga lånegarantierna, dels som skillnaden mellan a) utestående garantibelopp multiplicerat med riskkoefficienten (sannolikheten för icke återbetalning), och b) varje utbetald premie, det vill säga: (garantibelopp x risk=) — premie. I förevarande fall motsvarade det beviljade stödet 80 procent av den ladekost beviljade krediten på 35 miljoner DEM. Efter avdrag av förvaltnings- och borgensavgifter är nettosubventionsekvivalenten 98,7 procent av 25,6 miljoner DEM. Med tillämpning av nettosubventionsekvivalenten 98,7 procent ger detta ett belopp om 25267200 DEM. Av detta belöper 10688025 DEM (motsvarande 42,3 procent) på fiskprodukterna.

39 Kommissionen har åberopat en skrivelse av den 22 juli 1994 från Tyskland {bilaga B 2 till svaromålet}.

40 I denna ansökan, bilaga B 19 till kommissionens svaromål, angavs kreditens ändamål vara driftsmedelskredit.

41 Delstatsregeringens beslut är ordagrant återgivet i slutet av sjätte stycket i avsnitt III i kommissionens beslut.

42 Enligt kreditutskottets beslut, bilaga B 2 till kommissionens svaromål, angavs ändamålet som driftsmedelskredit även i förklaringen av den 2 maj 1994 om godkännande av borgensåtagandet.

43 Åttonde stycket i avsnitt III och femte stycket i avsnitt IV i det omtvistade beslutet.

44 Som domstolen har uttalat i dom av den 14 november 1984 i mål 32/82, Intermills mot kommissionen (REG 1984, s. 3809; svensk specialutgåva volym 7, s. 685), punkt 32, kan stöd som beviljas... inte betraktas så, att det automatiskt strider mot fördragsbcstämmelserna. Oavsett av vilket slag stödet är eller i vilken form det tilldelas... ankommer det på kommissionen att pröva om sådant stöd strider mot artikel 92.1 och, om svaret blir jakande, att avgöra om stödet eventuellt kan undamas enligt punkt 3 i samma artikel, samt att motivera sitt beslut angående detta.

45 Se Gavalda, C, och Patléani, G., Droit des affaires dc l'Union Européenne, Taris, Litec, 2 uppl 1998, s. 394 ff., §737.

46 Se Bellamy och Child, Common Market Law of Competition, 4 uppl, 1993, s. 911, 18-004.

47 Dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym 2, s. 321), och av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen (REG 1980, s. 2671; svensk specialutgåva, volym 5, s. 303).

48 Domen i målet Philip Morris (ovan fotnot 46), punkt 11.

49 Domen i mål 259/85 (ovan fotnot 13), punkt 24.

50 Ett stöd till ett företag kan enligt dom av den 13 juli 1988 i mål 102/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1988, s. 4067), punkt 19, sålunda också påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida Konkurrensen även om företaget konkurrerar med företag i andra medlemsstater utan att självt delta i exporten. En sådan situation kan också föreligga när det inte finns överkapacitet inom den berörda sektorn.

51 Dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva volym 10, s. 369), punkt 35.

52 Punkt 49 i mitt förslag till avgörande i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95, i vilka dom meddelades den 24 oktober 1996 (REG 1996, s. I-5151).

53 Domen i målet Philip Morris (ovan fotnot 46).

54 Ibidem, punkt 11.

55 Mål C-142/87; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369 (ovan fotnot 3), punkt 43.

56 Mål C-303/88; svensk specialutgåva, volym 11, s. 115 {ovan fotnot 3}, punkt 27.

57 Se även punkt 19 i generaldvokaten van Gervens förslag till avgörande i mål C-303/88 (ovan fotnot 3).

58 Dom av den 15 oktober 1996 i mål C-311/94 (REG 1996,. s. I-5023), punkterna 36—44, och generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i samma mål, punkterna 34—52.

59 Det var fråga om riktlinjer för prövning av nationellt stöd inom fiskerisektorn (88/C 313/09, EGT C 313, s. 21).

60 Se även dom av den 29 juni 1995 i mài C-135/93, Spanien mot kommissionen (REG 1995, s. I-1651), punkt 24. I domen i målet Ijssel-Viiet (punkt 37), fann domstolen anledning att påpeka att riktlinjerna är grundade pä artikel 93.1 i fördraget och således omfattas av denna skyldighet att samarbeta fast och regelbundet, som varken kommissionen eller medlemsstaterna kan undandra sig. För övrigt följer dessa riktlinjer — i alla fall avseende förhållandet mellan kommissionen och Konungariket Nederländerna — just den anda av fast och regelbundet samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna som föreskrivs i nämnda artikel i fördraget.

61 Den nederländska regeringen rådfrågades i skrivelser av den 30 mars och den 6 maj 1988.

62 I ett brev av den 30 november 1988 frän kommissionen till den nederländska regeringen.

63 Domstolen utvecklade i domen (punkt 40) detta på följande sätt: Kommissionen anmodade nämligen i detta brev den nederländska regeringen att garantera att de villkor som fastslagits i riktlinjerna skulle Komma att följas avseende allt stöd inom denna sektor. Till svar på detta bekräftade den nederländska regeringen, genom en skrivelse av den 31 januari 1989, för kommissionen att det stöd som beviljats till fiskerisektorn överensstämde med riktlinjerna... Då den nederländska regeringen bekräftade detta tillämpade den det nationella stödsystemet, vilket således skall anses vara det som åsyftades med den nämnda bekräftelsen.

64 Dessutom har domstolen i dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14, s. 83), punkt 35, funnit att en stödordning av samma rättsliga natur som riktlinjerna, vars bestämmelser godtagits av medlemsstaterna, hade en tvingande verkan. Stödordningen innehöll regler om beviljande av stöd till medlemsstaterna inom ett visst område (sektorn för syntetfiber) som kommissionen hade lagt fram i ett meddelande om sin politik på detta område och som medlemsstaterna hade godtagit. Se även domen i målet IJssel-Vliet (ovan fotnot 58), punkt 42.

65 Tyskland har gjort invändningar mot kommissionens påstående att Jadekost utan borgen över huvud taget inte skulle ha fått någon kredit. Kommissionen har enligt Tyskland pä ett oklart och motsägelsefullt sätt använt tvä infallsvinklar. Kommissionen har först uppskattat den fördel som kom företaget till del i fråga om prissättningen, och därefter undersökt om och i vilken omfattning företaget skulle ha kunnat utverka en annan finansiering pä grund av de säkerheter som fanns.

66 Tyskland har gjort åtskillnad mellan å ena sidan principfrågan vilken betydelse säkerheterna har för bedömningen av stödets storlek och å andra sidan svårigheterna att bedöma de säkerheter som förelåg i detta mål. Ytterst är nämligen nyttan av en borgen mindre för gäldenären än för den som tar emot ett tillskott.

67 Dom av den 8 juni 1995 i mål T-459/93 (REG 1995, s. II-1675).

68 Tyskland har vidare anfört följande: c) Kommissionens påstående att den borgen som ställts av delstaten Niedersachsen har medfört en 100-procentig kostnadsminskning är oriktigt, d) Kommissionen har felaktigt utgått från att delstaten Niedersachsens borgensåtagande har snedvridit konkurrensen, eftersom Jadekost har kunnat utbjuda sina produkter till konstlat lägre priser än marknadspriserna. Jadekosts inträde på marknaden för djupfrysta fiskvaror har emellertid, med hänsyn till företagets ringa produktionsmängd, inte påverkat den konstanta prissänkningstrenden. En snedvridning av konkurrensen skulle för övrigt bli försumbar på grund av Jadekosts ringa andel av produktionen på den europeiska marknaden. Tysklands andel i medlemsstaternas samlade produktion utgör mindre än 24 procent, och Jadekosts andel på hela den europeiska marknaden är endast 1,5 procent.

69 Rådets förordning (EEG) nr 3759/92 av den 17 december 1992 om den gemensamma marknadsorganisationcn för fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT L 388, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 4, s. 118).

70 Att det finns konkurrens framgår enligt kommissionen också av de hänvisningar tili flera konkurrenter och branschorganisationer i medlemsstaterna som gjorts i det omtvistade beslutet.

71 Dom i mål 173/73 (ovan fotnot 46).

72 Avsnitt IV tionde och elfte styckena i den franska versionen av det omtvistade beslutet och avsnitt IV tolfte, trettonde och fjortonde styckena i den tyska versionen av det omtvistade beslutet, som är den enda giltiga versionen.

73 Mål C-27S/95 P (REG 1997, s. I-2507), punkt 18.

74 Domstolen fann därför i detta hänseende förstainstansrättens motivering riktig. Förstainstansrätten hade i punkt 77 i domen av den 8 juni 1995 (ovan fotnot 66) uttalat att stödet till såväl reklamkampanjer och marknadsundersökningar som inköp av utrustning för uthyrning var avsett för marknadsföringen av Siemens produkter. Därefter uttalade förstainstansrätten: Marknadsföring är en normal och löpande verksamhet för företagen och detta stöd utgör stöd till driften av företaget som inte befrämjar utvecklingen i någon ekonomisk sektor och ger sökanden en konstlad finansiell hjälp som varaktigt snedvrider konkurrensen och påverkar handeln på ett sätt som står i strid med det gemensamma intresset.

75 Se bland annat domstolens dom av den 6 november 1990 i mål C-86/89, Italien mot kommissionen (REG 1990, s. 3891), punkt 18, och domen i målet Boussac (ovan fotnot 3), punkt 49.

76 Domstolen konstaterade i domen i målet Boussac (punkt 54) att målet för den franska regeringens finansieringsåtgärder till förmån för företaget Boussac var att på konstgjord väg förlänga verksamheten i företaget vid en tidpunkt då detta höll på att gå i konkurs och att man inte kunde räkna med att företaget inom den närmaste framtiden skulle kunna fungera livskraftigt utan nytt stöd. Åtgärderna i fråga hade inte heller varit avsedda att modernisera företaget för att återupprätta dess förlorade konkurrensförmåga. Av detta drog domstolen slutsatsen att ifrågavarande stöd inte föll under undantagen i artikel 92.3 i fördraget (punkt 57).

77 Stöd enligt artikel 92.2 c är dessutom förenliga med den gemensamma marknaden i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning. Efter återföreningen av de två delarna av Tyskland har sistnämnda föreskrift dock endast historisk betydelse.

78 Förslaget till slutavgörande i målet Boussac (ovan fotnot 3), punkt 67.

79 Dom i mål C-278/95 P (ovan fotnot 72), punkt 18.

80 Se bland annat dom av den 14 juli 1994 i mål C-353/92, Grekland mot rådet (REG 1994, s. I-3411; svensk specialutgåva, volym 13, s. 123), punkt 19, och av den 13 oktober 1992 i de förenade målen C-63/90 och C-67/90, Portugal och Spanien mot rådet, (REG 1992, s. I-5073), punkt 16, och av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl. (REG 1995, s. I-3799), punkt 16.

81 Dom av den 13 mars 1985 i de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek BV mot kommissionen (REG 1985, s. 809; svensk specialutgåva, volym 8, s. 103), punkt 19.

82 Av den rättspraxis som har redovisats vid behandlingen av förutsättningarna för en snedvridning av konkurrensen och påverkan pa handeln inom gemenskapen framgår att ett stöd présumeras vara ägnat att snedvrida konkurrensen och negativt påverka handeln (se i detta hänseende Biancarelli, J., Le contrôle da la Cour de Justice des Communautés européennes en matière d'aides publiques, L'actualité juridique — Droit administratif, 1993, (s. 412—436), s. 412 och särskilt s. 422, och Blumann, C, Régime des aides d'Etat: jurisprudence recente de la Cour de Justice 1989—1992, Revue du Marche Commun et de l'Union Européenne, nr 361, 1992, s. 721—739), s. 726. Detta utesluter dock inte att fastställandet av att dessa två villkor är uppfyllda måste motiveras enligt artikel 190 i fördraget. Sålunda har domstolen i punkt 38 i den ovannämnda domen i målet Intermills (fotnot 43) ogiltigförklarat ett beslut av kommissionen därför att det i övervägandena till detta endast [görs] påpekanden om de invändningar som gjorts av regeringarna i tre medlemsstater, två branschorganisationer och ett företag i den berörda sektorn. Härutöver ges i det omtvistade oeslutet inga konkreta upplysningar om arten av konkurrensbegränsning. I domen i målet Leeuwarder Papierwarenfabriek (ovan fotnot 80) ogiltigförklarade domstolen ett beslut av kommissionen som inte innehöll någon motivering beträffande fastställ el sen av att stödet i fråga påverkade handeln mellan medlemsstaterna ocli sncdvred eller hotade att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion. Således anförefe domstolen att [elfter att i ingressen ha erinrat om den oro som uttryckts av regeringarna i tvä medlemsstater liksom av två branschorganisationer inom den ifrågavarande sektorn anåaende den snedvridning av konkurrensen som följde av en nederländska regeringens ingripande... upprepade nämligen kommissionen i ingressen endast ordalydelsen i artikel 92.1 i fördraget... utan att lämna nagra faktiska uppgifter (domen i malet Leeuwarder Pa pier ware n fabriek, punkt 23). I samma dom har domstolen godtagit att det visserligen kan framgå av de omständigheter under vilka stödet har lämnats att detta kan snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Domstolen tillade emellertid att kommissionen [måste] åtminstone nämna dessa omständigheter i motiveringen till sitt beslut. I förevarande fall har kommissionen underlåtit att göra detta. Det omtvistade beslutet innehåller inte den minsta upplysning om situationen på den relevanta marknaden, om den andel som LPF [(mottagaren av stödet)] har på denna marknad, om handeln med de ifrågavarande varorna mellan medlemsstaterna och om företagets export (punkt 24).

83 Dom i mal 296/82 och 318/82 (ovan fotnot 80), punkt 19 ff., och i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkt 52, (REG 1996, s. 5151).

84 Se även dom av den 8 mars 19S8 i målen 62/87 och 72/87, Exécutif régional wallon mot kommissionen (RUG 1988, s. 1573), punkt 18.

85 Domen i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkt 53.

86 De förenade målen C-356/90 och C-180/91 (REG 1993, s. I-2323).

87 Kommissionens beslut 90/627/EEG av den 4 juli 1990 om belgiska statskrediter till två rederier för inköp av en tanker för 34000 kubikmeter flytande gas och två fartyg med kylrum (EGT L 338, s. 21) och 91/375/EEG av den 13 mars 1991 om bidrag som belgiska myndigheter hade beviljat redare för att bygga nya fartyg (EGT L 203, s. 105).

88 Rådets direktiv av den 26 januari 1987 om stöd till varvsindustrin (EGT L 69, s. 55).

89 Dessförinnan hade domstolen fastslagit följande: Rådet har, i överensstämmelse med grunderna för artikel 92.3 och med utgångspunkt i fastställelsen av att stöd till varvsindustrin är oförenligt med den gemensamma marknaden, med hänsyn till en rad ekonomiska och sociala krav använt sig av den i fördraget erkända möjligheten att likväl anse dessa stöd förenliga med den gemensamma marknaden, under förutsättning att de uppfyller undantagsvillkoren i direktivet, det vill säga direktiv 87/167 (punkt 30).

90 I samma dom (punkt 31) anförde domstolen vidare att denna maximigräns enligt rådets uppfattning är den punkt där det råder jämvikt mellan de — sinsemellan motstridiga — kraven på iakttagande av bestämmelserna om den gemensamma marknaden och bibehållande av den verksamhet för de europeiska varven som är en förutsättning för att en effektiv och konkurrenskraftig europeisk varvsindustri skall kunna fortleva.

91 Tyskland liar bland annat anfört att det omtvistade beslutet saknade uttalanden om följande omständigheter: a) den eventuella storleken av en premie avpassat! efter risken ocii dess inverkan pä stödets storlek, b) de säkerheter för den beviljade krediten som var avgörande för bedömningen av storleken av borgensbeloppet och c) möjligheterna till en alternativ finansiering trots att kommissionen räknade med möjligheten av en riskpremie.

92 Enligt den rättspraxis, som beslut avseende de särskilda villkoren för avslut av räkenskaper bar gett upphov till, är det, när en medlemsstat bar deltagit pä alla stadier av det administrativa förfarande som avslutats med ett mot den staten riktat beslut, just pá grund av arten och omfattningen av deltagandet, tillräckligt med en mycket kortfattad motivering. Se bland annat dom av den 14 januari 1981 i mâl 819/79, Tyskland mot kommissionen (REG 1981 s. 21), punkterna 20 och 21, som gällde ett beslut om avslut av Förbundsrepubliken Tysklands räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ). Se också domen i de förenade malen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkt 31.

93 Avsaknad av uppgifter i dessa hänseenden föranledde dock domstolen att i domen i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkterna S3 och 54, konstatera att motiveringen till kommissionens beslut var bristfällig.

94 Som grund för sina påståenden har Tyskland anfört följande: a)Jadckost utövar sin verksamhet pá ett område där utvecklingen hör underlättas eftersom det är fråga om en region med låga inkomster her catitta och hög arbetslöshct, b) Med hänsyn till (len helhetssyn som enligt Tyskland skall läggas till grund för bedömningen av det beviljade stödet är det villkor att främja utvecklingen av näringslivet som krävs enligt artikel 92.3 c i fördraget uppfyllt i fallet Jadekost. Den borgen som ställts har nämligen varit avsedd att säkerställa finansieringen av ett nytt företag och inte att endast upprätthålla en sedan länge existerande verksamhet, c) lievdjandet av borgen för Jadekosts kredit har inte påverkat handeln på sådant sätt att det strider mot det gemensamma intresset.

95 Se ovan fotnot 46. Se även domen i mål C-301/87, lioussac (ovan fotnot 3), punkt 49.

96 Se bland annat dom i mål C-86/89 (ovan fotnot 74), punkt 18, och i mål 301/87 (ovan fotnot 3), punkt 49.

97 EGT C 368, s. 12

98 11994 års tyska version används förkortningen bzw, det vill säga bezienhungsweise, vilket motsvarar konjunktionen eller.

99 Domstolen har uttalat att bestämmelsen därför i händelse av skillnader mellan versionerna skall tolkas utifrån den allmänna systematiken i och syftet med det regelverk i vilket bestämmelsen ingår. Se bland annat dom av den 28 mars 1985 i mål 100/84, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1985, s. 1169), punkt 17, av den 17 oktober 1991 i mål 100/90, kommissionen mot Danmark (REG 1991, s. I-5089), punkt 8, och av den 7 december 1995 i mål C-449/93, Rockfon (REG 1995, s. I-4291), punkt 28.

100 Samma åtskillnad som i den tyska versionen finns till exempel i den engelska versionen men inte i den franska, den italienska, den spanska, den portugisiska och den grekiska versionen. Problemet med språkliga avvikelser vid formuleringen av bestämmelser i gemenskapsorganens lagstiftningsakter har domstolen redan behandlat, till exempel i dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym 1, s. 421), punkt 3, där den uttalade följande: Då ett beslut riktas till samtliga medlemsstater utesluter behovet av enhetlig tillämpning, och därmed enhetlig tolkning, att texten betraktas isolerad i en av sina versioner. Däremot kräver detta behov att texten tolkas i förhållande både till upphovsmannens verkliga vilja och till det av honom eftersträvade syftet, särskilt mot bakgrund av beslutets avfattning på alla språken. Se även dom av den 5 december 1967 i mål 19/67, Van der Vecht (REG 1967, s. 462). I domen i målet Stauder, punkt 4, fastslog domstolen vidare följande: Man kan vidare inte anta att beslutets upphovsmän haft för avsikt att införa strängare skyldigheter i vissa medlemsstater än i andra. Dessutom fastslog domstolen i dom av den 27 mars 1990 i mål C-372/88, Cricket St Thomas (REG 1990, s. I-1345), punkt 18, att avrattningen på ett av gemenskapens språk (i det fallet engelska) inte är den enda grundvalen för tolkning av bestämmelsen och inte heller kan göra anspråk på företräde framför andra språkversioner. Ett sådant tillvägagångssätt skulle vara oförenligt med kravet på en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten.