Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 15 januari 1998

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 18, s. 26; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 121.

3 EGT L 117, s. 15; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 122.

4 Min kursivering.

5 Min kursivering.

6 En tolkning av den grundläggande principen i artikel 30 i fördraget är i varje konkret fall dirent beroende av de särskilda särdragen i den gemenskapslagstiftning som tillämpas på den aktuella verksamheten. Innan man tar ställning till om artikel 30 skall tillämpas, måste det undersökas om det förekommer speciella regleringar som binder medlemsstaterna. Se det klassiska rättsfallet Cassis de Dijon (dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral, REG 1979, s. 649, punkt 8; svensk specialutgåva, häfte 4).

7 Denna anmärkning är inte helt oviktig. Domstolen har faktiskt vid flera tillfällen hänvisat till teleologiska kriterier då den har ombetts att bedöma de gcmcnskapsrättsliga reglernas tvingande verkan. Se till exempel dom av den 14 oktober 1987 i mil 278/85, kommissionen mot Danmark (REG 1987, s. 4069), punkterna 16 och 22.

8 Dom av den 22 juni 1993 i mål C-11/92 (REG 1993, s. I-3545), punkt 22.

9 Dom av den Π juli 1974 i mål 8/74 (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, häfte 2).

10 Domstolen har redan i dom av den 7 februari 1985 í målet 240/83 Association de défense des brûleurs d'huiles usagées (Rec. 1985, s. 531) slagit fast att miljöskyddet utgör en av gemenskapens viktigaste målsättningar, och som sådan kan rättfärdiga vissa inskränkningar i principen om fri rörlighet för varor. Denna bedömning bekräftas för övrigt genom Europeiska enhetsakten. Med hänsyn till vad som sagts ovan kan det alltså konstateras att skyddet av miljön har karaktären av tvingande hänsyn som kan begränsa tillämpningen av artikel 30 i fördraget. Dom av den 20 september 1988 i mål 302/86, kommissionen mot Danmark (REG 1988, s. 4607; svensk specialutgåva, häfte 9), punkterna 8 och 9.