Domstolens dom (första avdelningen) den 17 juli 1997
I mål C-142/96, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Bundesfinanzhof, att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden L. Sevón samt domarna D.A.O. Edward (referent) och P. Jann, generaladvokat: G. Tesauro, justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Wacker Werke GmbH & Co. KG, genom Hans Maerz och Hans Werdich, auktoriserade revisorer och skatterådgivare, München, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom Fernando Castillo de la Torre, rättstjänsten, i egenskap av ombud, och advokaten Hans-Jürgen Rabe, Hamburg,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 24 april 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Rättegångskostnader
1. Bundesfinanzhof har genom beslut av den 7 mars 1996, som inkom till domstolen den 29 april samma år, begärt att domstolen enligt artikel 1 77 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende två frågor om tolkningen av artikel 13.2 andra stycket i rådets förordning (EEG) nr 2473/86 av den 24 juli 1986 om passiv förädling och standardutbytessystemet (EGT L 212, s. 1, nedan kallad förordningen om passiv förädling, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).
2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Hauptzollamt München och bolaget Wacker Werke GmbH & Co. KG (nedan kallat Wacker Werke), etablerat i Tyskland, med anledning av ersättningsanspråk i efterhand för tullar som detta bolag hade erlagt för import som genomförts inom systemet för passiv förädling.
3. I artikel 1.2 i förordningen om passiv förädling medges att gemenskapsvaror temporärt exporteras (nedan kallade temporärt exporterade varor) från gemenskapens tullområde för att genomgå bearbetning, behandling eller reparation och att de varor som härrör från dessa processer (nedan kallade förädlingsprodukter) övergår till fri omsättning inom gemenskapens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från importtullar. Denna befrielse skall enligt artikel 13.1 i samma förordning genomföras genom att från det importtullbelopp som är tillämpligt på förädlingsprodukter som övergått till fri omsättning avräkna det importtullbelopp som skulle ha varit tillämpligt på de temporärt exporterade varorna, om de hade importerats till gemenskapens tullområde från det land i vilket de genomgick förädlingsprocessen eller den sista förädlingsprocessen.
4. För detta ändamål föreskrivs i artikel 13.2 i förordningen om passiv förädling följande:
5. I artikel 8.1 b i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål (EGT L 134, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) föreskrivs att vid fastställandet av tullvärdet skall till det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas för de importerade varorna läggas värdet av material, komponenter, delar och liknande artiklar som ingår i de importerade varorna, fördelat på vederbörligt sätt, om de tillhandahållits direkt eller indirekt av köparen utan kostnad eller till nedsatt pris för användning i samband med framställning och försäljning för export av de importerade varorna, i den utsträckning detta värde inte ingår i det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas.
6. Wacker Werke exporterar enligt förfarandet för passiv förädling bensinmotorer, som underkastas en importtull på 5,8 procent, och dieselmotorer, som underkastas en importtull på 6,9 procent, till Förenta staterna. Från Förenta staterna importerar företaget maskiner, såsom plattvibratorer, vibrationsstampar och tryckpumpar, i vilka sagda motorer har byggts in. Maskinerna tillverkas av företaget Wacker Corporation som Wacker Werke är ekonomiskt knutet till. Dessa förädlingsprodukter underkastas importtullar på 4 procent respektive 4,1 procent.
7. Försäljningspriset på de temporärt exporterade varor som Wacker Werke säljer till Wacker Corporation beräknas, vad beträffar bensinmotorerna, på grundval av tillverkningskostnaderna med ett tillägg på 25 procent för allmänna omkostnader och vinst. Vad beträffar dieselmotorerna, som Wacker Werke införskaffar från andra tyska företag, beräknas försäljningspriset på grundval av inköpspriset med ett tillägg på 5 procent. Förädlingsprodukterna köps av Wacker Corporation till de priser som nämns i detta företags prislistor med ett avdrag på 45 procent.
8. Vid handläggningen av tullformaliteterna avseende de förädlingsprodukter som importerades mellan februari 1986 och december 1988 grundade sig Hauptzollamt München för att fastställa förädlingsprodukternas och de temporärt exporterade varornas tullvärde inledningsvis på de priser som de båda företagen hade fakturerat varandra (transaktionsvärdena). Därefter hävdade Hauptzollamt att även om förädlingsprodukterna faktiskt skulle värderas på grundval av sitt transaktionsvärde, skulle däremot de temporärt exporterade varorna med tillämpning av artikel 8.1 b i förordning nr 1224/80 värderas på grundval av sin tillverkningskostnad eller av det inköpspris som Wacker Werke hade betalat för motorerna, utan beaktande av de påslag om 25 procent eller 5 procent som detta hade gjort. Hauptzollamt krävde därför i efterhand tullar till ett belopp av 36057,20 DM för den import som hade genomförts mellan februari 1986 och december 1988.
9. Wacker Werke ifrågasatte detta beslut vid Finanzgericht München som den 20 december 1990 hänsköt tre frågor för förhandsavgörande avseende tolkningen av förordningen om passiv förädling och av förordning nr 1224/80.
10. I sin dom av den 17 december 1992 i mål C-16/91, Wacker Werke I (Rec. 1992, s. I-6821), fastslog domstolen att förordningen om passiv förädling skulle tolkas så, att med avseende på den föreskrivna fullständiga eller partiella befrielsen från importtullar skulle beräkningen av importtullarna på förädlingsprodukter i princip baseras på sagda produkters transaktionsvärde, medan de temporärt exporterade varornas värde skulle beräknas enligt ett av de två sätt som föreskrivs i artikel 13.2 andra stycket i sagda förordning. För det fall att förädlingsprodukternas värde hade fastställts utan någon justering i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 1224/80, skulle de temporärt exporterade varornas värde motsvara skillnaden mellan förädlingsprodukternas tullvärde och förädlingskostnaderna, fastställda på ett rimligt sätt. Beaktandet av de berörda varornas transaktionsvärde kunde utgöra ett sådant sätt.
11. Finanzgericht München biföll därför Wacker Werkes yrkande med motiveringen att ett i det aktuella fallet rimligt sätt att fastställa förädlingskostnaderna bestod i att dra av de temporärt importerade varornas inköpspris, inberäknat påslag, från förädlingsprodukternas transaktionsvärde, även om en högre tullavgift tillämpades på de temporärt exporterade varorna än på förädlingsprodukterna, vilket skulle leda till oberättigade tullfördelar för näringsidkarna.
12. Hauptzollamt München överklagade genom Revision Finanzgerichts beslut till Bundesfinanzhof och gjorde gällande att det enda rimliga sättet att beräkna de temporärt exporterade varornas värde var att närma sig inköpspriset eller tillverkningskostnaderna så mycket som möjligt.
13. I sitt beslut om hänskjutande har Bundesfinanzhof understrukit att det första sätt som nämns i artikel 13.2 andra stycket i förordningen om passiv förädling inte kan tillämpas på fallet vid den nationella domstolen, eftersom de varor som skall förädlas inte har tillhandahållits kostnadsfritt eller till reducerat pris och att inget motsvarande värde har fastställts.
14. Vad beträffar det andra sätt som anges i artikel 13.2 andra stycket, har Bundesfinanzhof angivit att enligt doktrinen uttrycker inte den enkla skillnaden mellan förädlingsprodukternas inköpspris och de temporärt exporterade varornas inköpspris de verkliga förädlingskostnaderna i tredje land när förädlingsprocessen genomförs i företag som är knutna till varandra, när det föreligger tulltaxeanomalier och när de priser som tillämpats omfattar element (allmänna omkostnader, påslag för vinst, rabatter) som gör det befogat att misstänka att de berörda företagen använder sig av förädlingen i ett annat syfte än att enbart förädla varorna. Bundesfinanzhof hävdar emellertid att det i föreliggande fall inte finns något som tyder på att de priser som Wacker Werke och Wacker Corporation har begärt av varandra skulle ha varit påverkade av deras affärsförbindelser.
15. Bundesfinanzhof ställde sig tvekande till detta andra beräkningssätt och i synnerhet till om förädlingskostnaderna hade fastställts på ett rimligt sätt. Eftersom den ansåg att domen i målet Wacker Werke I inte gav den tillräckliga upplysningar i det avseendet, vilandeförklarade Bundesfinanzhof därför målet och hänsköt följande tolkningsfrågor till domstolen:
16. Det är i målet vid den nationella domstolen ostridigt att förädlingsprodukternas värde har fastställts utan någon justering i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 1224/80. Tolkningsfrågorna avser således endast det andra sätt som anges i artikel 13.2 andra stycket i förordningen om passiv förädling, det vill säga fastställelse av förädlingskostnaderna på ett rimligt sätt. De båda sätt som anges i denna bestämmelse kan nämligen inte tillämpas samtidigt, eftersom det andra sättet endast kommer in i bilden om de temporärt exporterade varornas värde inte kan fastställas genom det första.
17. Då det andra sättet tillämpas skall förädlingsprodukternas tullvärde bestämmas enligt det vanliga kriteriet, det vill säga transaktionsvärdet. Enligt den aktuella bestämmelsens ordalydelse skall förädlingskostnaderna för sin del fastställas på ett rimligt sätt, vilket innebär att sättet skall vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.
18. I ovannämnda dom i målet Wacker Werke I fastställde domstolen att det kan utgöra ett rimligt sätt att fastställa förädlingskostnaderna att beakta de temporärt exporterade varornas transaktionsvärde, vilket skall dras av från förädlingsprodukternas tullvärde.
19. Det finns i det avseendet skäl att klargöra att de temporärt exporterade varornas tullvärde skall fastställas som om de sistnämnda hade importerats till Europeiska gemenskapen. Som kommissionen med rätta har påpekat, rör det sig om en fiktiv import.
20. Det är för det andra viktigt att understryka att om det i enlighet med artikel 13.1 i förordningen skall göras en kompensation för två importtullar — den ena verklig och den andra fiktiv — så kan dessa tullar inte beräknas annat än efter att de relevanta tullvärdena har fastställts. Därav följer att beräkningen skulle snedvridas om dessa tullvärden själva skulle bestämmas på grundval av tullar som skall påföras senare.
21. I själva verket är den eventuella uppkomsten av tulltaxeanomalier som skulle få till följd att den berörde näringsidkaren ges en fördel i tullhänseende en risk som är inneboende i det system som har inrättats genom förordningen om passiv förädling, vars huvudsyfte består i att undvika att varor som exporteras från gemenskapen för förädling beläggs med tull och vars artikel 1 i förekommande fall medger fullständig befrielse från importtullar. Såväl de fördelar som de nackdelar i tullhänseende som kan följa i enstaka fall måste tillåtas när ingenting tyder på att de priser som näringsidkarna ömsesidigt har begärt av varandra skulle ha påverkats av deras affärsförbindelser.
22. Svaret på Bundesfinanzhofs frågor bör således bli att artikel 13.2 andra stycket i rådets förordning om passiv förädling inte skall tolkas så, att ett sätt att fastställa förädlingskostnader endast kan anses vara rimligt om det ger ett värde av de temporärt exporterade varornas värde som ungefär motsvarar det inköpspris som har betalats av den som innehar tillstånd enligt systemet med passiv förädling eller varornas tillverkningskostnad. Att använda de temporärt exporterade varornas transaktionsvärde utgör ett rimligt sätt i den mening som avses i denna bestämmelse. Dessutom kan de temporärt exporterade varornas inköpspris, inberäknat påslag, användas vid fastställandet av förädlingskostnaderna, även om det medför att de tullsatser som är tillämpliga på oförädlade varor är högre än de som är till-lämpliga på förädlingsprodukter.
23. De kostnader som har förorsakats Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (första avdelningen) — angående de frågor som genom beslut av den 7 mars 1996 förts vidare av Bundesfinanzhof — följande dom:
1 Rättegångsspråk: tyska.