Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 6 november 1997
I mål C-164/96, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Consiglio di Stato, att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden H. Ragnemalm samt domarna P. J. G. Kapteyn och J. L. Murray (referent), generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Saiagricola SpA, genom advokaten Vittorio Barosio, Turin, och advokaten Mario Contaldi, Rom, Italiens regering, genom professor Umberto Leanza, chef för avdelningen för diplomatiska tvister, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, biträdd av Pier Giorgio Ferri, avvocato dello Stato, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Eugenio de March och Paolo Ziotti, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 29 maj 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Rättegångskostnader
1. Consiglio di Stato har genom beslut av den 9 januari 1996, som inkom till domstolen den 13 maj samma år, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende en fråga om tolkningen av rådets direktiv 72/159/EEG av den 17 april 1972 om modernisering av jordbruksföretag (EGT L 96, s. 1) och av rådets förordning (EEG) nr 797/85 av den 12 mars 1985 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet (EGT L 93, s. 1).
2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan aktiebolaget Saiagricola SpA (nedan kallat Saiagricola) och Regione Piemonte (regionen Piemonte). Tvisten avser Saiagricolas begäran om inskrivning i yrkesregistret över jordbrukare som har jordbruk som huvudsysselsättning.
3. I förordning nr 797/85 föreskrivs de gemenskapsrättsliga grundreglerna i fråga om politiken för jordbruksstrukturen.
4. I artikel 2 i förordning nr 797/85 föreskrivs att, för att bidra till förbättringen av jordbrukets inkomster och av levnads-, arbets- och produktionsvillkoren i jordbruksföretagen, medlemsstaterna skall införa en ordning med investeringsstöd till jordbruksföretag, om jordbrukaren har jordbruk som huvudsysselsättning och uppfyller vissa villkor.
5. I artikel 2.5 i nämnda förordning, som är närmast identisk med artikel 3.1 i direktiv 72/159, föreskrivs följande:
6. I enlighet med den kodifiering som har genomförts genom rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet (EGT L 218, s. 1), har artikel 2.5 i förordning nr 797/85 utan ändring blivit artikel 5.5 i förordning nr 2328/91.
7. Inom området för den konkurrerande lagstiftningsmakt som de italienska regionerna har inom jordbruksområdet, har dessa, inom ramen för de principer som har fastställts i nationell lagstiftning, antagit detaljerade bestämmelser för att genomföra gemenskapsrättens jordbruksreform.
8. I artikel 1 i lag nr 18 av den 23 augusti 1982 (nedan kallad lag nr 18) från regionen Piemonte föreskrivs att det skall införas ett yrkesregister över jordbrukare som har jordbruk som huvudsysselsättning i vilket dessa jordbrukare kan skriva in sig.
9. I andra bestämmelser i lagen fastställs de villkor som nämnda jordbrukare skall uppfylla.
10. Den lagstiftande myndigheten i regionen Piemonte har genomfört bestämmelserna i lag nr 18 genom beslut nr 443-6462 av den 28 juli 1983. I artiklarna 2 och 3 i nämnda beslut föreskrivs att endast fysiska personer, jordbrukskooperativ som har bildats i enlighet med bestämmelser om kooperativ samt sammanslutningar för jordbrukare kan begära att få bli inskrivna i yrkesregistret över jordbrukare som har jordbruk som huvudsysselsättning.
11. Det framgår av beslutet om hänskjutande att den lokala kommission, med säte i Vercelli, som har till uppgift att föra yrkesregistret över jordbrukare som har jordbruk som huvudsysselsättning avslog Saiagricolas begäran om inskrivning, genom beslut av den 3 juni 1991. Som skäl angavs att enligt lag nr 18 har endast fysiska personer rätt att skriva in sig i detta register.
12. Detta beslut upphävdes av Tribunale amministrativo regionale per il Piemonte genom domar av den 6 maj och den 3 juni 1993 med motiveringen att lag nr 18 stred mot bestämmelserna i direktiv 72/159, enligt vilket det är förbjudet att anse att enbart fysiska personer omfattas av begreppet jordbruk som huvudsysselsättning.
13. Sedan regionen Piemonte har överklagat målet till Consiglio di Stato har den sistnämnda vilandeförklarat målet och ställt följande fråga till domstolen:
14. Genom denna fråga vill den nationella domstolen i huvudsak veta om de medlemsstater, som inrättar ett register över förmånstagarna för en stödordning som har införts genom direktiv 72/159, enligt artikel 2.5 i förordning nr 797/85, som är närmast identisk med artikel 3.1 i direktiv 72/159, har rätt att hindra vissa juridiska personer från att registrera sig enbart på grund av deras juridiska form samt föreskriva ett särskilt identifieringssystem genom att skapa ett särskilt register som enbart avser fysiska personer.
15. Det skall inledningsvis betonas att enligt fast rättspraxis har medlemsstaterna, vilka har till uppgift att närmare definiera innebörden av begreppet jordbruk som huvudsysselsättning, enligt gemenskapsrätten inte rätt att begränsa begreppets tillämpningsområde till att endast avse fysiska personer (se dom av den 18 december 1986 i mål 312/85, Villa Banfi, Rec. 1986, s. 4039, och av den 15 oktober 1992 i mål C-162/91, Tenuta il Bosco, Rec. 1992, s. I-5279).
16. Eftersom det för övrigt uttryckligen föreskrivs i direktiv 72/159 och förordning nr 797/85 att juridiska personer omfattas av direktivets och förordningens tillämpningsområde, strider ett förbud mot inskrivning i registret, som enbart grundar sig på sökandens juridiska form, mot gemenskapslagstiftningen.
17. Av det ovan anförda framgår att medlemsstaterna inte har någon möjlighet att, enbart mot bakgrund av ett företags juridiska form, utestänga företag som uppfyller de i detta land föreskrivna villkoren från att utnyttja den ordning som har införts genom direktiv 72/159 och senare genom förordning nr 797/85 (se de ovannämnda domarna i målen Villa Banfi, punkt 9, och Tenuta il Bosco, punkt 14).
18. Följaktligen skall frågan besvaras på så sätt att direktiv 72/159 och förordning nr 797/85 skall tolkas så, att medlemsstater som inrättar ett register över förmånstagarna för en stödordning som har införts genom direktiv 72/159, enligt artikel 2.5 i förordning nr 797/85 inte har rätt att hindra vissa juridiska personer från att registrera sig enbart på grund av deras juridiska form samt att föreskriva ett särskilt identifieringssystem genom att skapa ett särskilt register som enbart avser fysiska personer.
19. De kostnader som har förorsakats den italienska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) — angående den fråga som genom beslut av den 9 januari 1996 har ställts av Consiglio di Stato — följande dom:
1 Rättegångsspråk: italienska.