Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 14 maj 1998

1 Originalspråk: spanska.

2 För en mer detaljerad beskrivning av hur skalten har utvecklats, se punkt 7 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i mal C-231/96, UDIS (REG 1998, s. I-4951, s. I-4954).

3 Se domen i de förenade malen C-71/9I och C-178/9I (REG 1993, s. I-19I5).

4 EGT I. 249, s. 25.

5 Se lagdekret nr 331 av den 30 augusti 1993 som har omvandlats till lag nr 427 av den 29 oktober 1993.

6 Se i det avseendet Corte di cassazioncs (prima Sezione civile) dom av den 23 november 1994 i mål nr 9900 och av den 23 februari 1996 i mål nr 4468 och nr 3458 vilken meddelades av de förenade kamrarna (Sezioni Unite). I punkt nr 2 i sin dom av den 24 februari 1995 i mål nr 56 fastslog Corte costituzionale, efter att ha erinrat om hur skatten utvecklats, följande med avseende pä åren innan skatten avskaffades: Eftersom italienska staten — i enlighet med vad EG-domslolen har fastslagit i dom av den 20 april 1993 i de förenade målen C-71/91 och C-178/91 — uppbar skatten ulan grund i strid med artikel 10 i direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969, kan de erlagda beloppen återbetalas pä grundval av gemenskapsrätten, vilken är direkt tillämplig i den italienska rättsordningen.

7 Enligt artikel 633 i civilprocesslagen har domstolarna på vissa villkor (att skulden är säker, likvid och exigibel samt grundad på giltiga handlingar) rätt att utge ett decreto ingiuntivo, genom vilket gäldenären, exekutivt om an provisoriskt, åläggs att erlägga det krävda beloppet.

8 Mål 106/77, REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75.

9 Vad beträffar Italien, se Barav, Α.: Cour constitutionnelle italienne et droit communautaire: le fantôme de Simmcn-thal, Revue trimestrelle de droit européen, 1985, s. 313—341.

10 Se senast dom av den 5 mars 1998 i mål C-347/96, Solrcd (REG 1998, s. I-937), punkt 30.

11 Se punkt 4 och fotnot 5 ovan.

12 Detta hindrar inte att den nationella lagstiftaren av rättssäkerhetsskäl skall upphäva den nationella lag som strider mot gemenskapsrätten.

13 Mil 34/67, RUG 1968, s. 359.

14 Det rör sig i själva verket om punkt 20 í kommissionens yttrande i mål C-231/96, EDIS, till vilket kommissionen hänvisar i förevarandc mal.

15 Min kursivering.

16 Se Í det avseendet dom av den 26 februari 1987 i mâl 15/85, Consorzio Cooperative d'Abruzzo mot kommissionen (REG 1987, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 10. Skillnaden mellan en gemenskapsrättsakts obe-intlighct och dess ogiltighct undersöktes av domstolen i samband med kommissionens överklagande av förstainstansrättens dom av den 27 februari 1992 i de förenade målen T-79/89, T-84/89, T-86/89, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-98/89, T-102/89 och T-104/89, BASI-'m. fl. mot kommissionen (RĽG 1992, s. II-315). Domstolens dom av den 15 juni 1994 i mal C-137/92 P, kommissionen mot BASF (RĽG 1994, s. I-2555), upphävde domen t första instans eftersom förklaringen att kommissionens beslut 89/190/KEG var obefintligt var rättsstridig. Beslutet skulle i stället helt enkelt ha nullitetsförklarats.

17 Teoretiskt sett skulle det kunna gå att kvalificera en lag som är behäftad med mycket grova fel begångna under lagstiftningsprocessen eller vid antagandet av lagen i fråga som obefintlig. Delta skulle leda till att den berörda lagen endast skulle förefalla vara en lag eller vara en de facto-lag. Sådana bestämmelser skulle rättsligt sett vara obefintliga. Exempelvis vore detta fallet med en lag som endast antagits av endera kammaren i stater med ett parlamentariskt två-kammarsystem eller som offentliggjorts men inte promulgerats av den konstitutionellt behöriga myndigheten.

18 I dom av den 21 februari 1974 i de förenade målen 15/73—33/73, 52/73, 53/73—109/93, 116/73, 177/73, 123/73, 132/73 och 135/73—137/73, Kortner m. fl. mot rådet, kommissionen och parlamentet (REG 1974, s. 177), förklarade domstolen uttryckligen att det inte går att kvalificera en gemenskapsbestämmelse (det rörde sig om artikel 4.3 i bilaga VII till Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) som obefintlig därför att den innehåller diskriminerande element som lett till att den indirekt ogiltigförklarats i en tidigare dom. Samma sak uttrycks i generaladvokaten Trabucchis förslag till avgörande i det målet, där denne hävdade följande: [I] ett system som gemenskapsrätten saknas det skäl för att frångå den i flera nationella rättsordningar tillämpade principen att en tillämplig normativ rättsakt som har antagits och offentliggjorts med iakttagande av väsentliga procedur-, form-, och behörighetskrav är en rättsakt vars giltighet kan ifrågasättas på grund av att dess innehåll eventuellt strider mot regler eller principer av högre dignitet, men som aldrig kan anses vara obefintlig.

19 Detta problem, vilket även har bedömts i de nyligen avkunnade domarna av den 17 juli 1997 i de förenade målen C-114/95 och C-115/95, Texaco och Olieselskabet Danmark (REG 1997, s. I-4263) och i mål C-90/94, Haahr Petroleum (REG 1997, s. I-4085) samt dom av den 2 december 1997 i mal C-188/95, Fantask m. fl. (REG 1997, s. I-6783), har jag berört i mitt förslag till avgörande i målen EDIS, SPAC (C-260/96, REG 1998, s. I-4997, s. I-5000) och Ansaldo m. fl. (C-279/96, C-280/96 och C-281/961, REG 1998, s. I-5025, s. I-5027).

20 1 milt förslag til avgörande i målet EDIS har jag undersökt hur detta sätt att förfara har tillämpats i fråga om de normala verkningarna i liden i domar avseende tolkningsfrågor.

21 I synnerhet hänvisade kommissionen till punkt 28 i dom av 9 juni 1992 i de förenade målen C-228/90— C-234/90, C-339/90 och C-353/90, Simba m. fl. (REG 1992, s. I-3713), enligt vilken ... för det fall de hänskjutande domstolarna anser att en nationell lag genom vilken en skatt som den nationella konsumtionsskatten införs är oförenlig med bestämmelserna i gemenskapens avtalsrätt som tillerkänner enskilda rättigheter, är de berörda inte skyldiga att erlägga skallen.

22 Mål C-212/94, REG 1996, s. I-389.

23 Det rör sig om punkt 62, enligt vilken de berörda aktörerna kunde åberopa att den ogiltiga gemenskapsförordningen var ogiltig inte bara för tiden efter den dag då de väckte talan vid domstol eller anförde motsvarande klagomål, utan även för tiden före denna dag, och det i princip räknat från den dag då de bestämmelser som domstolen förklarat ogiltiga trädde i kraft.

24 Punkt 64.

25 Att en skatterättslig lag förklaras strida mot konstitutionen innebär inte nödvändigtvis att lagen skall anses vara en nullītei, med påföljande retroaktiv verkan. Se i det avseendet lì. García de linternas artikel Un paso importante para el desarrollo de nuestra justicia constitucional: la doctrina prospectiva en la declaración de ineficacia de las leyes inconstitucionales, i Revista Española de Derecha Administrativo, 1989, nr 61, s. 5 och följande sidor.

26 I vissa medlemsstater, exempelvis Spanien, omfattar de ordinarie domstolarnas prövningsrätt även lagdekret i syfte alt bedöma om den verkställande makten har gjort sig skyldig till maktmissbruk i förhållande till de befogenheter den tillerkänts av den lagstiftande makten. Alonso García, R., i Derecho Comunitario: sistema constitucional y administrativo de la Comunidad Europea (Madrid, 1994, s. 476), hävdar att om den nationelle lagstiftaren bemyndigar den verkställande makten alt utarbeta en reglering på grundval av gemenskapsregler, så är de ordinarie domstolarna behöriga att direkt bedöma resultatet av lagstiftningens utveckling.

27 Medlemsstaterna saknar således behörighet att inrätta tullar gentemot tredje land, eftersom de har överfört behörigheten att anta gemensamma tullar till gemenskapen.

28 Kommissionen hänvisade till denna fråga i silt yttrande i målet EDIS och föreslog att den hänskjutandc domstolens fråga skulle omformuleras. Jag hänvisar i delta avseendet till punki 51 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i del målet.

29 Dom nr 2876 av den 9 juni 1989 samt dom nr 5731 av den 21 juni 1996.