Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 5 februari 1998

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 299, 1972, s. 32; svensk rugava, C 15, 1997, s. 30.

3 EGT L 285, 1989, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 43.

4 Detta datum är omnämnt i de handlingar som är hänförliga till tvisten vid den nationella domstolen. Det kan röra sig om ett misstag, eftersom detta datum föregår den omtvistade transporten med fyra år.

5 Se svarandeparternas yttranden vid andra instansen liksom den expertrapport som nämns i första instansens avgörande.

6 Låt mig påpeka att RCC varken har inställt sig vid de franska domstolarna eller avgivit något yttrande i det förevarande målet.

7 Dom av den 3 juli 1997 i mål C-269/95, Bcnincasa (REG 1997, s. I-3767), punkterna 25 och 26, samt av den 20 mars 1997 i mål C-295/95, Farrell (REG 1997, s. I-1683), punkt 13.

8 Se dom av den 17 juni 1992 i mål C-26/91, Handle (REG 1992, s. I-3967; svensk specialutgåva, volym 12), punkt 13, liksom domarna i målen Bcnincasa (punkt 13) och Farrell (punkt 18), citerade ovan i fotnot 6.

9 Domen i målet Farrell (punkt 19), citerad ovan i fotnot 6.

10 Dom av den 30 november 1976 i mål 21/76, Mines de potasse d'Alsace (REG 1976, s. 1735; svensk specialutgåva, volym 3, s. 209), punkt 11, och av den 29 juni 1994 i mål C-288/92, Custom Made Commercial (REG 1994, s. I-2913; svensk specialutgåva, volym 15), punkt 12.

11 Dom av den 22 mars 1983 i mål 34/82, Peters (REG 1983, s. 987), punkterna 9 och 10; av den 8 mars 1988 i mål 9/87, Arcado (REG 1988, s. 1539), punkterna 10 och 11, och Handle (punkt 10) citerad ovan i fotnot 7.

12 Citerad ovan i fotnot 7.

13 Se dom av den 27 september 1988 i mål 189/87, Kalfelis (REG 1988, s. 5565; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 19.

14 Se ovan punkt 7.

15 Kärandcpartcrna har tili och med åberopat ett konossementet som skulle ha utfärdats av företaget SpliethofPs inom ramen för varutransporten (se till exempel deras grunder i det nationella överklagandet), men de har inte uppvisat något bevismaterial till stöd för detta.

16 Det är kanske därför som andra instansen ansåg att det gällde en tvist som avser avtal, med Rotterdam som den ort där förpliktelsen skulle uppfyllas. När det gäller de olika former som ett förhållande mellan transportör och en underleverantör kan anta, se Delebcquc, P.: Sous-traitance et transport, Le droit maritime français, 1995 (47, s. 245).

17 Kommissionen granskar i delaij frågan huruvida konossementet innehåller cu sjötransportavtal eller huruvida det utgör beviset på ett sådant avtal eller överför faktiska rättigheter till varan. Jag anser inte alt svaret pä dessa frågor är av betydelse i förevarande fall (se i detta avseende domen av den 19 juni 1984 i mål 71/83, Russ (REG 1984, s. 2417), samt förslaget till avgörande av generaladvokaten Sir Gordon Slynn, liksom R. Rolands kommentarer, Le connaissement et le droit européen, Jurisprudence du port d'Anvers, 1983— 1984, s. 403). Det räcker att konstatera att ett konosscmentet förutsätter ett transportavtal. Ett sådant konstaterande tjänar emellertid inte något till i detta fall, eftersom ett eventuellt transportavtal mellan RCC och Brambi skulle vara utan betydelse, medan ett avtal mellan Brambi och SplicthofPs, vilket faktiskt skulle underlätta lösningen av den förevarande tvisten, inte har uppvisats och inte förefaller ha slutils.

18 Det är värt att notera alt den eventuella förekomsten av ett avtalsförhållande mellan Brambi och SplicthofPs, vilket följaktligen skulle innebära alt tvisten kopplas till bestämmelserna om avlal, inte på något sätt betyder alt tvisten med kaptenen också skulle ha avtalsrältslig grund i den mening som avses i artikel 5.1 i konvcnlioncn. Brambi kan inte rimligen ha slutit clt individuellt avtal med kaptenen. Den senare var bara en anställd hos den egentliga transportören och om hans ansvar skulle göras gällande gentemot mottagaren kan delta ansvar, följaktligen, bara vara utomobligatoriskt. Såsom vi kommer att se nedan följer därav att för varje skadeståndsanspråk mot SplicthofPs, â ena sidan, och mot kaptenen, á den andra sidan, är det en annan domstol som är behörig enligt konventionen, ulan att det faktum atl kärandepartcrnas anspråk har samma orsak i vid bemärkelse har någon betydelse i detta fall (se nedan punkt 70).

19 Domen i målet Kalfelis (punkterna 16 och 17), citerad ovan i fotnot 12, och dom av den 26 mars 1992 i mål C-261/90, Reichert m. fl. (REG 1992, s. I-2149), punkt 16.

20 Se domen i målet Mines de potasse d'Alsace (punkt 11), citerad ovan i fotnot 9, och dom av den 19 september 1995 i mål C-364/93, Marinari (REG 1995, s. I-2719), punkt 10 och följande punkter, och av den 7 mars 1995 i mål C-68/93, Shcvill m. fl. (RUG 1995, s. I-415), punkt 19 och följande punkter.

21 EGT C 59, 1979, s. 26.

22 Se ovan fotnot 9.

23 Se likaså domen i målet Shevill m. fi. (punkt 21) citerad i fotnot 19.

24 Se domarna í målen Marinan (punkt 11) och Shevili m. fl. (punkt 22), citerade ovan i fotnot 19.

25 Se likaså domarna i målen Marinari (punkt 12) och Shcville m. fl. (punkt 22) citerade ovan i fotnot 19.

26 Dom citerad ovan i fotnot 19.

27 REG 1990, s. I-49.

28 Citerad ovan i fotnot 19.

29 Låt mig framhålla att skadestånd utanför avtalsförhållanden bara kan komma i fråga om det visas att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och den omständighet som har vållat denna (se domen i målet Mines de potasse d'Alsace, punkt 16, citerad ovan i fotnot 9).

30 Se ovan punkt 32 och följande punkter. Angående det brydsamma problemet med ansvar för flera efter varandra följande transportörer vid kombinerade transporter, se Rcmond-Gouilloud, M.: Droit maritime, Pedone, Paris 1993, punkt 601 och följande punkter.

31 Enligt min uppfattning är det, med beaktande av svårigheten att fastställa den ort där skadan inträffade, inte tänkbart att orten där skadan uppkom sammanfaller med denna ort, vilket den tyska regeringen föreslår.

32 Se domen i målet Dumez France och Tracoba (punkt 16—18) och dom av den 19 januari 1993 i mål C-89/91, Shearson Lehman Hutton (REG 1993, s. I-139), punkt 17.

33 Domen i målet Marinari (punkt 19) citerad ovan i fotnot 19.

34 Se punkt 20 i samma dom.

35 Den tyska regeringen anser att man skall beakta vem som är ägare till varan under transporten. En sådan inställning situile emellertid i omotiverad utsträckning begränsa den krets som kan åberopa artikel 5.3 i konventionen. För övrigt skulle bedömningen av den frågan göra det onödigt svårt att kontrollera behörigheten hos den domstol vid vilken talan väckts. Detta kriterium förefaller således olämpligt i detta fall.

36 Se i detta hänseende, Gaudemet-Tallon, H.: Les conventions de Bruxelles et de Lugano, LGDJ, Paris, 1993, punkt 191.

37 Frågan huruvida dessa egentligen var ansvariga för skadan eller inte har inlc någon betydelse i det avseende som intresserar oss, nämligen fastställandet av behörig domstol. Denna fråga hör ihop med saken, som den domstol där talan väckts inlc behöver avgöra för att ta ställning till sin egen behörighet (se domen i målet Custom Made Commercial, punkt 20, citerad ovan i fotnot 9), och den avgörs av den domstol som utpekas som behörig enligt konventionens bestämmelser. Om del således framkom all skadan faktiskt inträffade under sjötransporten och alt transportören är ansvarig för denna skada, skall den utpekade domstolen gilla talan och döma svaranden. Om de sakonisländighclcr på vilka talan är grundad inte visas eller om skadan inlc kan tillskrivas underleverantören (till exempel därför atl befraktaren hade vall olämpliga containrar) eller om del finns skäl all frånta underleverantören allt ansvar (till exempel när skadan beror pa force majeure) skal! den utpekade domstolen ogilla talan och i förekommande fall döma sökanden all belala rättegångskostnaderna för en onödig process. För tillämpning av artikel 5.3 i konventionen skall anvisning ske till de omständigheter som ligger till grund för yrkandet, del vill säga till den plats där skadan inträffade eller där skadan uppkom enligt yrkandet och enligt den bevisning som har åberopats av sökanden. Fastställandet av denna ort förutsätter, naturligtvis, atl den domstol vid vilken talan väckts gör en bedömning av omständigheterna i enlighet med nationell processrätt (se domen i målet Shcville m. fl., punkterna 36 och 41, citerad ovan i fotnot 19). Denna bedömning är absolut nödvändig för all den domstol vid vilken talan väckts skall kunna ta ställning, i förekommande fall ex officia (se domen i målet Shearson Lehman Hutton, punkt 10, citerad ovan i fotnot 31), till sin egen behörighet.

38 Den nationella domstolen kanske har den franska rättens odclbarhct eller förstärkta samband i åtanke (se punkt 8 i fotnot 12 i generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet Kalfelis, citerat ovan i fotnot 12). Såsom vi skall se nedan (i punkt 68 i detta förslag till avgörande) avvisade domstolen i sin dom i målet Kalfclis det ifrågavarande kriteriet såsom kriterium för att fastställa den internationella behörigheten.

39 Åtminstone utan att de har visat sitt samtycke. I förevarande fall är det varken fråga om en prorogation i den mening som avses i artikel 17 i konventionen eller en tyst prorogation i den mening som avses i artikel 18, eftersom svarandena i vart fall i princip har inställt sig och försvarat sig.

40 Mål 150/80, REG 1981, s. 1671.

41 Se Golhot, P. och Holleaux, D.: La convention de Bruxelles du 27 septembre 1968, Paris, 1985, punkt 114, och II. Gaudcmct-Tallon, punkt 223.

42 Se domen i målet Kalfelis, citerad ovan i fotnot 12. Doktrinen pekar i samma riktning (se Gaudemet-Tallon m. fl., punkt 224, Gothot-Holleaux m. fl., punkt 111).

43 Lät mig erinra om att domstolen inte instämde i generaladvokaten Darmons uppfattning, enligt vilken den avtalsrättsliga tvisten, såsom huvudgrund, absorberar alla sidoordnade tvister som uppstått på grund av avtalet på så sätt att behörigheten bara kan fastställas med stöd av artikel 5.1 (se punkt 28 och följande punkter i förslaget till avgörande).