Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 30 april 1998

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 12 december 1996 i mål T-87/92, Kruidvat mot kommissionen (REG 1996, s. II-1931); nedan kallat målet Kruidvat.

3 EGT L 236, s. 11.

4 EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kallad förordning nr 17.

5 I resonemanget nedan kommer jag då och då att hänvisa till sökandenas talcrätt (locus standi). Detta skall självklart inte förstås som att svaret på frågan om företaget är personligen berört, som är väsentligt för frågan om talcrätt i rörevarande fall, gör det överflödigt att uppfylla övriga krav i artikel 173, nämligen att det skall föreligga ett beslut som kan överklagas och som direkt berör sökanden.

6 Domen i målet Kruidvat, punkt 63.

7 Punkt 64— 66.

8 Punkt 69— 71. Se domstolens dom av den 15 februari 1996 i mål C-226/94, Grand garage albigeois m. fl. (REG 1996, s. I-651), och av den 15 februari 1996 i mål C-309/94, Nissan France m. fl. (REG 1996, s. I-677).

9 Punkt 72— 74.

10 Punkt 76.

11 Punkt 75.

12 Dom av den 6 juli 1995 i de förenade målen T-447/93, T-448/93 och T-449/93 (REG 1995, s. II-1971), punkt 62, nedan kallade målet AITEC.

13 Artikel 51 i EG-stadgan för domstolen.

14 Dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkterna 10 och 43, och av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzclli Lualdi m. fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 48. För en senare tillämpning av denna princip, se beslut av den 6 oktober 1997 i mål C-55/97 P, AIUFFASS och AKT mot kommissionen (REG 1997, s. I-5383).

15 Dom av den 22 oktober 1986 i mål 75/84 (REG 1986, s. 3021).

16 Dom av den 13 januari 1994 i mål C-376/92 (REG 1994, s. I-15), punkt 24.

17 Dom av den 19 maj 1993 i mål C-198/91 (REG 1993, s. I-2487; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 24, nedan kallat målet Cook, och av den 15 juni 1993 i mål C-225/91 (REG 1993, s. I-3202; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 18, nedan kallat målet Matra.

18 EGT 1989, L 140 s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

19 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 29 januari 1998 i mål C-355/96, Silhouette International Schmied (REG 1998, s. I-4802).

20 Dom av den 11 juli 1996 i de förenade målen T-528/93, T-542/93, T-543/93 och T-546/93 (REG 1996, s. II-649), nedan kallat målet Métropole.

21 Dom av den 28 januari 1986 i mål 169/84, Cofaz m. fl. mot kommissionen (REG 1986, s. 391; svensk specialutgåva, volym 8), nedan kallat målet Cofaz.

22 Dom av den 16 maj 1991 i mål C-358/89 (REG 1991, s. I-2501), punkterna 73 och 74, nedan kallat målet Extra-met.

23 Dom av den 9 mars 1994 i mål C-188/92 (REG 1994, s. I-833; svensk specialutgåva, volym 15).

24 Dom av den 1 oktober 1991 i mål C-283/90, Vidrányi mot kommissionen (REG 1991, s. I-4339), punkt 29.

25 Domen i målet Kruidvat, punkterna 64 och 76.

26 Domen i målet Kruidvat, punkterna 73 och 74.

27 Domen i målet Kruidvat, punkterna 69 och 70.

28 Punkt 65.

29 Punkterna 1 och 70.

30 Punkt 75.

31 Punkt 71.

32 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62 (REG 1963, s. 197; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181), nedan kallat målet Plaumann.

33 Sidan 222 i domen; svensk specialutgåva, s. 184.

34 Detta kan omfatta sammanslutningar som inte har ställning av juridisk person, som i domen av den 4 oktober 1983 i mål 191/82, Fcdiol mot kommissionen (REG 1983, s. 2913; svensk specialutgåva, volym 7), nedan kallat målet Fcdiol. Detta problem nar lösts genom tillämpning av en teori som är baserad på organisationens verkliga ställning eller funktion, se generaladvokaten Rozès förslag till avgörande, s. 2939. Se även dom av den 28 oktober 1982 i mål135/81, Groupement des Agences de Voyages mot kommissionen (REG 1982, s. 3799), punkt 8—11.

35 Ibidem; svensk specialutgåva, s. 185.

36 Se exempelvis dom av den 10 december 1969 i de förenade målen 10/68 och 18/68, Eridania m. fl. mot kommissionen (REG 1969, s. 459) och av den 14 februari 1989 i mål 206/87, Lcfebvrc Frère et Soeur mot kommissionen (REG 1989, s. 275).

37 Dom av den 25 oktober 1977 i mål 26/76 (REG 1977, s. 1875; svensk specialutgåva, volym 3, s. 431), nedan kallat målet Metro I. Se även dom av den 11 oktober 1983 i mål 210/81, Demo-Studio Schmidt mot kommissionen (REG 1983, s. 3045), punkterna 14 och 15, nedan kallat målet Demo-Studio Schmidt, och domen i det ovannämnda målet Cartier, punkt 22.

38 Ibidem, punkt 13; min kursivering.

39 Dom av den 14 december 1962 i de förenade milen 16/62 och 17/62, Producteurs de fruits et légumes m. fl. mot rådet (REG 1962, s. 901, särskilt s. 919; svensk specialutgåva, volym 1, s. 145), och av den 7 oktober 1982 i mål 250/81, Greek Canncrs Association m. fl. mot kommissionen (REG 1982, s. 3535).

40 Rätten för varje sammanslutning utan status som juridisk person som agerar som företrädare för en gemenskapsindustri som anser sig skadad eller hotad av dumpad eller subventionerad import att inge ett skriftligt klagomål till kommissionen erkändes i rådets förordning (EEG) nr 459/68 av den 5 april 1968 om skydd mot dumpning eller beviljande av subventioner av länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 93, s.l), numera ersatt av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98). Utövandet av denna rättighet, såsom den då föreskrevs i artikel 5.1 i rådets förordning (EEG) nr 3017/79 av den 20 december 1979 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskaperna (EGT L 339, s.l), låg till grund för domstolens dom i målet Fediol, som kommer att behandlas nedan. Sammanslutningar har underförstått tillerkänts rätt att inleda eller delta i administrativa förfaranden i enlighet med förordning nr 17, på grund av deras ställning som fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat intresse i saken enligt artikel 3.2 b eller som berörd tredje man enligt artikel 19.3.

41 Se generaladvokaten Sir Gordon Slynns förslag till avgörande i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy m. fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 9), särskilt s. 246, nedan kallat målet Van der Kooy, och punkt 60 i målet ALTEC.

42 Se ovan.

43 Punkt 28, min kursivering. Avseende rätten att inleda ett administrativt förfarande, se även diskussionen om målen Cook och Matra nedan.

44 Ibidem, punkt 29.

45 Ibidem, punkt 30.

46 För ett annat exempel på rätten för sammanslutningar som anfört klagomål att själva väcka talan enligt artikel 173 på området for statligt stöd, se dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS m. fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14), punkterna 29 och 30, nedan kallat målet CIRFS.

47 Dom av den 20 mars 1985 i mål 264/82 (REG 1985, s. 849; svensk specialutgåva, volym 8), nedan kallat målet Timex.

48 Ibidem, punkt 13— 15.

49 Ibidem, punkt 15.

50 Ibidem, punkt 16.

51 Se ovan.

52 Ibidem, punkt 3.

53 Ibidem, punkt 26.

54 Ibidem, punkt 9.

55 Ibidem, punkt 23.

56 Ibidem, punkt 24.

57 Ibidem, punkt 25. Samma resonemang, som utvecklades ytterligare i målen Cook och Matra, har sedan dess utsträckts av förstainstansrättcn till att omfatta koncentrationer som regleras av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationcr (EGT L 395, s. 1; svensk specialutgåva, annex, s. 16), genom dom av den 24 mars 1994 i mål T-3/93, Air France mot kommissionen (REG 1994, s. II-121; svensk specialutgåva, volym 15), punkt 81. Det verkar dock som om detta resonemang tillämpades i det målet för att fastställa att det förelåg ett direkt intresse, snarare än ett personligt intresse.

58 Detta var uppenbarligen även generaladvokatens ståndpunkt. Trots att han varnade för att utvidga talcrättcn till att omfatta andra än berörda utomstående parter som har ingett ett klagomål, ansåg han att sökandena uppfyllde detta kriterium, se punkterna 405 och 407 i förslaget till avgörande. Se även förstainstansrättens yttrande i det ovannämnda målet AITEC, punkt 59, att vissa företag vars konkurrcnsställning nämndes i yttranden från deras förctagssammanslutning inom ramen för ett administrativt förfarande i enlighet med artikel 93.2 i fördraget hade deltagit i det administrativa förfarandet genom Confindustria och AITEC, utan att företagen invände mot detta.

59 Punkt 405 i hans förslag till avgörande i det ovannämnda målet Cofaz.

60 Detta följer även av domstolens dom i målet Timex och av förstainstansrättens dom i målet AITEC.

61 Sidan 222; svensk specialutgåva, volym 1, s. 184.

62 Se ovan, punkt 62; min kursivering.

63 Ibidem, punkterna 58 och 59.

64 Ibidem, punkt 60.

65 Det skall erinras om att jag anser att Kruidvats överklagande av förstainstansrättens avgörande avseende denna skillnad inte kan las upp till prövning av samma skäl.

66 Se ovan, punkt 24.

67 Detta kan även vara en uttalad policy vid en nationell domstol, se exempelvis kommentarer av J. Hcncy i domen av Irish Supreme Court i milet Doyle mot An Taoiseach (1986, Irish Law Reports Monthly, s. 693) och denna domstols avgörande i målet Attorney General mot X (1992, 1 Irish Reports 1; 1992, Irish Law Reports Monthly, s. 401).

68 Punkterna 17, 18 och 24.

69 Dom av den 2 april 1998 i mål C-321/95 P, (REG 1998, s. I-1651), nedan kallat målet Greenpeace.

70 Beslut av den 9 augusti 1995 i mål T-585/93, Greenpeace m. fl. mot kommissionen, (REG 1995, s. II-2205).

71 Punkt 32 i domstolens dom.

72 Ibidem, punkt 33.

73 Domen i målet Kruidvat, punkt 76.

74 Domen i målet Cook, punkt 6, och i målet Matra, punkt 4.

75 Domen i målet Cook, punkt 8, och i målet Matra, punkt 5.

76 Domen i målet Cook, punkt 22 (min kursivering). Se även domen i målet Matra, punkt 16.

77 Domen i målet Cook, punkt 23 (min kursivering). Se även domen i målet Matra, punkt 17.

78 Domen i målet Cook, punkt 24, och i målet Matra, punkt 18. Se även dom av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intcrmills mot kommissionen (REG 1984, s. 3809; svensk specialutgåva, volym 7), punkt 16.

79 Se generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i målet Cook, punkt 43.

80 Domen i målet Cook, punkt 29. Se även dom av den 20 mars 1984 i mål 84/82, Tyskland mot kommissionen (REG 1984, s. 1451; svensk specialutgåva, volym 7), punkt 13.

81 Punkt 63. Förstainstansrätten nämnde domarna i målen Metro I, punkt 13 och Metro II, punkt 18— 23.

82 Punkt 76, min kursivering. Det stir dock inte helt klart huruvida förstainstansrätten i detta avsnitt uttryckte ståndpunkten att närvaro vid kommissionens förhör utan att inta en ståndpunkt utgör en form av deltagande, som ger upphov till talcrätt enligt rättspraxis som inleddes genom domen i målet Metro I, eller om den hänvisade till den ståndpunkt som den tidigare uttryckt, nämligen att bara det faktum att någon har ställning som berörd tredje man ger upphov till talcrätt. Det skall även noteras att RTI:s moderbolag efter anmodan av kommissionen hade inkommit med kritiska synpunkter före det att kommissionen delgav sin avsikt att meddela beslut enligt artikel 85.3 i fördraget avseende de regler EBU anmält till den.

83 Punkt 61 vad gäller Antena 3. Hänvisning i punkt 75 vad gäller RTI. Förstainstansrätten nämnde domen i målet Cook, punkt 24—26, och i målet Matra, punkt 18—20 samt beslut av den 30 september 1992 i mål C-295/92, Landbouwschap mot kommissionen (REG 1992, s. I-5003), punkt 12.

84 Punkt 62.

85 Dom av den 27 april 1995 i målT-96/92 (REG 1995, s. II-1213), punkterna 35 och 36; nedan kallat målet Grandes sources.

86 Dom av den 27 april 1995 i mål T-12/93 (REG 1995, s. II-1247), punkterna 46 och 47; nedan kallat målet Vittel.

87 Domen i målet Grandes sources, punkt 29, och i målet Vittel, punkt 39.

88 Mål C-320/96 P. Det skriftliga förfarandet har ännu inte avslutats. Överklagandet har ingetts av EBU, som vid förstainstansrättcn intervenerade till stöd för kommissionen endast vad gäller ansökan från ett annat företag än Antena 3 eller RTI avseende ogiltigförklaring av kommissionens omtvistade beslut. Överklagandet rör således inte frågan om upptagande till sakprövning, men kommissionen diskuterar det dock i sin svarsinlaga med hänsyn till att domstolen ex officio kan ta upp denna fråga till prövning.

89 Sidorna 223 och 224; svensk specialutgåva, s. 185

90 Punkt 63.

91 Punkt 88.

92 Dom av den 23 april 1986 i mål 294/83 (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8), punkt 23.

93 Punkt 72— 74. Se även kommentarer av generaladvokaten Reischl i målet Metro I, s. 1923, och av generaladvokaten VerLoren van Themaat i målet Cofaz, s. 403.

94 Punkt 69.

95 Dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79 (REG 1980, s. 3333; svensk specialutgåva, volym 5, s. 325), s. 3367.

96 Punkt 69.

97 Punkt 70 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande.

98 Domstolen medgav dock att det skulle vara tillåtet att samtidigt föra talan i två mål som inletts inom den tillämpliga tidsfristen genom att hänvisa till punkt 19 i domen av den 21 maj 1987 i de förenade målen 133/85— 136/85, Rau m. fl. (REG 1987, s. 2289).

99 Dom av den 28 februari 1991 i mål C-234/89, Dclimitis (REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 53. Se även beslut av den 13 juli 1990 i mål C-2/88 Imm., Zwartveld m. fl. (REG 1990, s. I-3365; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 18, och dom av den 19 mars 1998 i mål T-83/96, Van der Wal mot kommissionen (REG 1998, s. II-545). Se även kommissionens meddelande 93/C 39/05 om samarbete mellan kommisioncn och de nationella domstolarna vid tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i EG-fördragct (EGT 1993 C 39, s. 6), särskilt punkt 33—42, och punkt 16 rörande fördelarna med att väcka talan vid nationell domstol, exempelvis möjligheten att få ersättning för skada och kombinera frågor rörande gemenskapsrätten med frågor rörande nationell rätt.

100 Punkt 33.