Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Detta mål rör Konungariket Belgiens underlåtenhet att anmäla vissa tekniska föreskrifter i enlighet med artikel 8 i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (nedan kallat direktivet).

2. I de delar av artikel 8.1 som är relevanta i målet föreskrivs följande:

3. I artikel 1 femte punkten definieras teknisk föreskrift på följande sätt:

4. Enligt artikel 1 första punkten omfattar begreppet teknisk specifikation följande:

5. Den 9 november 1993 antog Huvudstadsregionen Bryssels regering en förordning om kvalitets- och säkerhetsstandarder för uthyrning av möblerade bostäder. Kommissionen har gjort gällande att följande bestämmelser innehåller tekniska föreskrifter som borde ha medfört att förordningen anmäldes till denna:

6. Belgien har inte bestridit klassificeringen av de omtvistade nationella bestämmelserna som tekniska föreskrifter och har uttryckligen medgivit att de borde ha anmälts.

7. Det är ostridigt mellan parterna att de nationella bestämmelserna i detta mål förutsätter vissa redan befintliga tekniska standarder. Det har exempelvis inte gjorts gällande att några av de belgiska standarderna redan var bindande på grund av andra redan befintliga lagbestämmelser. Det är riktigt att den omtvistade förordningen endast rör användning av elektricitet, gas och brandskyddsutrustning i ett bestämt område (Huvudstadsregionen Bryssel) och i vissa bestämda fall (uthyrning av möblerade bostäder). De omtvistade bestämmelserna innehåller inte något krav på att alla sådana produkter som används eller saluförs i detta område skall överensstämma med nämnda tekniska föreskrifter. Det finns emellertid inga uppgifter i handlingarna i målet som tyder på att brysselregionen inte är en större del av Konungariket Belgien i den mening som avses i artikel 1 femte punkten i direktivet, snarare än en lokal myndighet, eller att förbudet mot användning av annan utrustning än den angivna i möblerade hyresbostäder inte är en begränsning som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra varuutbytet inom gemenskapen, på sätt som avses i domstolens dom i målet Bic Benelux.

Förslag till avgörande

8. Under dessa omständigheter föreslår jag att domstolen:

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 109, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 12, s. 154, i dess lydelse enhet rådets direktiv 88/182/EEG av den 22 mars 1988 om ändring av direktiv 83/189/EEG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 81, s. 75; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 36). Direktivet har senare ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 94/1 O/EG av den 23 mars 1994 (EGT L 100, s. 30; svensk specialutgåva, område 13, volym 26, s. 32). Fristen för au införliva dessa ändringar löpte ut den 1 juli 1995 och de är därför inte relevanta i det aktuella målet.

3 Moniteur belge av den 31 december 1993, s. 29194.

4 Se dom av den 16 september 1997 i mål C-279/94, kommissionen mot Italien (REG 1997, s. I-4743), punkt 36.

5 Dom av den 20 mars 1997 i mål C-13/96 (REG 1997, s. I-1753), punkt 19.