Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 11 mars 1999
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT L 82, s. 1
3 Förordning ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 945/87 av den 30 mars 1987 (EGT L 144, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 3, s. 82).
4 Se dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 10, av den 7 juli 1992 i mål C-295/90, parlamentet mot rådet (REG 1992, s. I-4193; svensk specialutgåva, volym 13), punkt 13, av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet (REG 1993, s. I-939; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 7 och av den 26 mars 1996 i mål C-271/94, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-1689), punkt 14.
5 Enligt fast rättspraxis se dom av den 13 juli 1995 i mål C-350/92, Spanien mot rådet (REG 1995, s. I-1985) och dom av den 26 mars 1996, parlamentet mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 13.
6 Se rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapens finansiella intressen (EGT L 312, s. 1) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, s. 2).
7 Dom av den 4 oktober 1991 i mål C-70/88, parlamentet mot rådet (REG 1991, s. I-4529; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 17, och ovannämnda dom av den 17 mars 1993, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 19, samt generaladvokaten Tesauros förslag i det sistnämnda målet, punkt 4, där det står att artikel 100a inte bör betraktas som nödvändig för att antaga en viss rättsakt annat än om själva rättsakten har den inre marknadens inrättande och funktion till mål och om den följaktligen reglerar just villkoren för konkurrens eller handel inom gemenskapen.
8 Dom av den 26 mars 1996, parlamentet mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 32.
9 Texten i artikel 209a (nu artikel 280) har nämligen ändrats genom Amsterdamfördraget som lägger till två nya punkter (punkterna 4 och 5). Den första ger rådet behörighet att i enlighet med medbeslutandeförfarandet och efter att ha hört revisionsrätten besluta om nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen för att ge effektivt och likvärdigt skydd i medlemsstaterna. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen. Sedan fördraget trädde i kraft är det följaktligen inte längre nödvändigt att åberopa artikel 235 för tillämpning av rättsakter rörande skydd för gemenskapens finansiella intressen.
10 Detta förslag, enligt vilket de föreskrifter som skall reglera hanteringen av personuppgifter inom ramen för ett sammansatt kontrollsystem för tullföreskrifter inte kan beaktas fristående från det system där de utgör en integrerad del, bekräftas för övrigt av den praxis som följs av kommissionen själv. Se artikel 6 i förslaget till rådets förordning (EG, Euratom) om upprättande av en Europeisk myndighet för antibedrägeriundersökningar, vilket lagts fram av kommissionen den 4 december 1998 (EGT C 21, 1999, s. 10) och vars rättsliga grund är artikel 235 i fördraget.