Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 17 september 1998

1 Originalspråk: engelska.

2 Artikel 152 i lag av den 8 augusti 1980 (Moniteur belge av den 15 augusti 1980).

3 Artikel 33 i lag av den 10 februari 1981 (Monitor beige av den 14 februari 1981).

4 EGT L 149, s. 2. I förevarande mål avses den ändrade och uppdaterade lydelsen enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13) som på nytt ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT L 136, s. 7; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 130) och genom rådets förordning (EG) nr 3096/95 av den 22 december 1995 (EGT L 335, s. 10).

5 Artikel 46.1 i förordning nr 1408/71.

6 Artikel 46.2 i förordning nr 1408/71.

7 Tidigare artikel 46.1 andra stycket i förordning nr 1408/71; artikel 46.3 i samma förordning sedan förordning nr 1248/92 trätt i kraft.

8 A. st.

9 A. st. Mot bakgrund av bland annat de ändringar som infördes genom förordning nr 1248/92, förefaller den engelska version av den konsoliderade lydelse av förordning nr 1408/71 som publicerades i EGT C 325, 1992, s. 1, vara felaktig genom att det i artikel 49.1 första meningen inte hänvisas till artikel 45.

10 Denna ändring införde en hänvisning till artikel 40 3 i förordning nr 1408/71 i artikel 49.1 och lade till en sista mening angående utövande av möjligheten att begära att beviljandet av förmåner skjuts upp enligt artikel 44.2. Ett motsvarande tillägg gjordes i texten till artikel 49.2.

11 A. st.

12 Dom av den 7 juli 1994 i mål C-146/93, McLachlan (REG 1994, s. I-3229), punkterna 28 och 29.

13 Dom av den 9 augusti 1994 i mil C-406/93, Rcichling (REG 1994, s. I-4061). punkterna ZI och 24, av den 5 oktober 1994 i mål C-165/91, Van Munster (REG 1994, s. I-4661), punkt 27, av den 26 oktober 1995 i mil C-481/93, Moscato (REG 1995, s. I-3525), punkterna 27 och 28, och av den 26 oktober 1995 i mål C-482/93, Klaus (REG 1995, s. I-3551), punkt 21.

14 Dom av den 21 oktober 1975 i mål 24/75, Pctroni (REG 1975, s. 1149; svensk specialutgåva, volym 2, s. 477), punkt 16, och av den 11 juni 1992 i de förenade milen C-90/91 och C-91/91, Di Crescenzo och Casagrandc (REG 1992, s. I-3851), punkterna 14 och 34; angående artikel 49 i förordning nr 1408/71, se domen i målet McLachlan, a. st., punkt 31.

15 Denna bestämmelse är föremål får domstolens bedömning i mål C-132/96, Stinco och Panfilo, där dom skall avkunnas den 24 september 1998.

16 Så länge de villkor som föreskrivs i nederländsk lagstiftning inte ar uppfyllda, skall endast perioder som fullgjorts i Belgien beaktas vid förmånsbetalning, även om sökandens yrkeskarriär i Nederländerna skall användas för alt uppnå tröskelvärdet om minst två tredjedelar av en fullständig yrkeskarriär i Belgien beträffande en ansökan enligt det belgiska systemet om garanterad lägsta ålderspension.

17 A. st. I den redogörelse som följer nedan återges innehållet i den nationella lagstiftning såsom den tillämpades vid tidpunkten för omständigheterna i målet McLachlan.

18 Det självständiga beloppet motsvarade forsaknngsperioder om 120 kvartal. Det teoretiska beloppet motsvarade forsäkringsperioder om 150 kvartal och det proportionella beloppet grundades på försäkringsperioder om 150 kvartal multiplicerade med 120/173, det vill säga 104,05. Under dessa omständigheter skulle det självständiga beloppet ha utgivits oavsett om artikel 46, och i synnerhet dess nuvarande punkt 3 eller artikel 49 i förordning nr 1408/71 skulle tillämpas. Generaladvokaten Lenz uppgav emellertid i punkt 4 av sitt förslag till avgörande i målet McLachlan att sökanden tilldelades en pension som uppgick till cirka två tredjedelar av den totala pension som han skulle ha varit berättigad till om han hade arbetat 150 kvartal i det franska systemet, vilket lyder på att sökanden möjligen endast erhöll det proportionella beloppet från de franska myndigheterna; generaladvokaten medgav indirekt att så är fallet i punkt 21 i sitt forslag till avgörande.

19 Den exakta innebörden av sökandens yrkanden i målet McLachlan är inte helt klar, delvis därför att han på likartade grunder gjorde gällande att själva tilldelandet av en pension i stället för arbetslöshetsersättning var olagligt och att det beviljade pensionsbeloppet var alltför lågt se emellertid den fråga som ställdes av Cour de Cassation, punki 18 i domen, samt dessutom punkterna 12, 21, 23, 24 och 36 i domen och punkt 11 i förslaget till avgörande.

20 A. st., punkt 29. Domstolen menade förmodligen alt artikel 49 inte innebar något krav på en sådan utkomst, eftersom inget i gemenskapsrätten kan inskränka en medlemsstats frihet alt anta rent nationella bestämmelser enligt vilka staten på egen bekostnad tilldelar pensionärer pensionsbelopp som motsvarar deras försäkrings- eller bosättningsperioder i en annan medlemsstat se vidare punkt 31, som citeras nedan.

21 Ibidem, samma menine. Domstolen hänvisade till dom av den 6 mars 1979 i mål 100/78, Rossi (REG 1979, s. 831; svensk specialutgåva, volym 4, s. 391), punkt 13.

22 Ibidem, punkt 30.

23 Ibidem, punkt 37.

24 Ibidem, punkt 31, min kursivering. Domstolen hänvisade till dom av den 15 oktober 1991 i mil C-302/90, Faux (REG 1991, s. I-4875), punkt 28.

25 Se särskilt domen i det ovannämnda målet Klaus, punkt 21.

26 Se särskilt domen i det ovannämnda målet Reichline punkterna 23 och 24.

27 Ibidem, punkt 29.