lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 28 oktober 1999

CELEX
61997CC0373
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 26, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 7.

3 Se dom av den 30 maj 1991 i de förenade målen C-19/90 och C-20/90, Karella och Karellas (REG 1991, s. I-2691), av den 24 mars 1992 i mål C-381/89, Syndesmos Melon tis Eleftheras Evangelikis Ekklisias m.fl. (REG 1992, s. I-2111), av den 12 november 1992 i de förenade målen C-134/91 och C-135/91, Kerafina-Keramische und Finanz-Holding och Vioktimatiki (REG 1992, s. I-5699), av den 12 mars 1996 i mål C-441/93, Pafitis m.fl. (REG 1996, s. I-1347) och av den 12 maj 1998 i mål C-367/96, Refalas m.fl. (REG 1998, s. I-2843).

4 Dom i det ovannämnda målet Kefalas, punkt 28.

5 Republiken Greklands officiella tidning av den 8 augusti 1983, nr 107/A, s. 14.

6 Republiken Greklands officiella tidning av den 6 augusti 1984, nr 112/A, s. 1273.

7 EGT L 76, 1988, s. 18.

8 Republiken Greklands officiella tidning av den 23 mars 1990, nr 43/A.

9 Republiken Greklands officiella tidning av den 8 februari 1984, nr B/60.

10 Dom i det ovannämnda målet Karella och Karellas, punkt 23, i det ovannämnda målet Syndesmos Melon tis Elertheras Evangelikis Ekklisias m.fl., punkt 43, och i det ovannämnda målet Kerafina-Keramische und Finanz-Holding och Vioktimatiki, punkt 18.

11 Dom i det ovannämnda målet Karelia och Karellas, punkt 26, i det ovannämnda målet Syndesmos Melon tis Eleftheras Evangelikis Ekklisias m.fl., punkt 33, och i det ovannämnda målet Kerafina-Keramische und Finanz-Holding och Vioktimatiki, punkt 18.

12 Se generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i det ovannämnda målet Pafitis m.fl., punkt 13.

13 Dom i det ovannämnda målet Kefalas m.fl., punkt 21.

14 Dom i det ovannämnda målet Kefalas m.fl., punkt 22.

15 Dom i det ovannämnda målet Kefalas m.fl., punkt 26.

16 Dom i det ovannämnda målet Kefalas m.fl., punkt 27.

17 Se generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i målet Kefalas m.fl., punkterna 24—27 och de domar från domstolen som citeras i förslagen till avgörande.

18 Ovan fotnot 2, punkt 28.

19 Ovan fotnot 2, punkterna 26 och 27.

20 Se senast domen i det ovannämnda målet Refalas m.fl., punkt 24.

21 Det förefaller dock som om aktieägaren har väckt talan i rätt tid, såvitt gäller avbrytandet av preskriptionstiden.

22 Artikel 43 i direktivet ålägger medlemsstaterna att genomföra detta inom två år efter dagen för anmälan. Som tidigare har erinrats utgår denna frist i fallet Grekland den 1 januari 1981, i enlighet med artikel 143 i anslutningsakten.

23 Förslag till avgörande av den 30 januari 1991 (REG 1991, s. I-2704). Vid det tillfället föreslog generaladvokaten Tesauro för första gången att domstolen skulle besvara frågorna från Greklands högsta förvaltningsdomstol på följande sätt: 1 ) Bestämmelserna i artikel 25 i direktivet är ovillkorliga och tillräckligt precisa för att den enskilde skall kunna åberopa dem gentemot förvaltningen inför en nationell domstol och göra gällande att de är oförenliga med föreskrifterna i en lagbestämmelse. 2) Dessa bestämmelser måste tolkas på så sätt att de hindrar tillämpningen av en lag som syftar till att reglera vissa företag i kris och som samtidigt som den bibehåller en företrädesrätt för tidigare aktieägare medger att beslut kan rattas om ökning av aktiekapitalet genom en förvaltningsåtgärd och utan bolagsstämmans beslut.

24 Det kan tilläggas att det inte heller är möjligt att tillämpa fristerna för preskription och förverkande av rätt på en talan som grundas på en rättighet som tilldelas genom ett direktiv som inte har genomförts, vid äventyr att den försumliga medlemsstaten som underlåter detta medges dra fördel av sin egen Underlåtelse. Detta är skälet till att jag delar domstolens uppfattning i dom av den 25 juli 1991 i målet C-208/90, Emmott (REG 1991, s. I-4269; svensk specialutgåva, volym 11, s. 393), i vilken domstolen fastställde att innan direktivet har blivit korrekt genomfört kan den medlemsstat som underlåter detta inte gentemot en enskild, som mot staten i fråga väckt talan i syfte art tillvarata de rättigheter som bestämmelser i direktivet tillerkänner denne, åberopa att dennes talan väckts för sent. Vidare följer härav att en frist för väckande av talan enligt nationell rätt kan börja löpa först från den tidpunkten (punkt 23). Men det är också skälet till varför jag hyser vissa tvivel i fråga om den lösning som har antagits i senare domar, en lösning som skulle innebära att tillämpningsområdet för den uttalade principen reducerades till endast sådana fall där förverkande av rätten leder till att kärandeparten helt berövas möjligheten att göra gällande sin rättighet vid de nationella domstolarna (för dessa avgöranden se dom av den 15 september 1998 i mål C-260/96, Spac, REG 1998, s. I-4997, punkterna 28—31).