Domstolens dom (första avdelningen) den 27 oktober 1998

I mål C-364/97,

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna L. Sevón och M. Wathelet, generaladvokat: A. La Pergola, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 17 september 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 22 oktober 1997, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för arbete ombord på fiskefartyg (trettonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 307, s. 1, nedan kallat direktivet), och/eller genom att underlåta att meddela kommissionen detta.

2. Enligt artikel 13.1 i direktivet skulle medlemsstaterna före den 23 november 1995 ha antagit de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa direktivet.

3. Då kommissionen inte hade fått något meddelande om att åtgärder hade vidtagits för att införliva direktivet med den irländska rättsordningen och inte förfogade över någon uppgift som gjorde det möjligt för den att sluta sig till att Irland hade uppfyllt sin skyldighet, inledde den det i artikel 169 i fördraget föreskrivna fördragsbrottsförfarandet mot denna stat genom att den 27 februari 1996 sända staten en formell underrättelse.

4. Då kommissionen inte fick något svar, riktade den genom en skrivelse av den 23 december 1996 ett motiverat yttrande till Irland och uppmanade denna stat att inom två månader från delgivningen vidta de åtgärder som var nödvändiga för att följa direktivet.

5. Då yttrandet inte besvarades, väckte kommissionen förevarande talan.

6. Den irländska regeringen har i sitt svaromål inte bestritt fördragsbrottet men gjort gällande att staten står i begrepp att anta förordningar för att införliva direktivet. Regeringen har därför begärt att domstolen skall förklara målet vilande under en period av tre månader.

7. Kommissionen har i repliken vidhållit sina yrkanden och inte tagit ställning till den irländska regeringens begäran.

8. Det kan i detta hänseende konstateras att enligt fast rättspraxis skall påstådda fördragsbrott bedömas mot bakgrund av läget i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet och att de förändringar som därefter har skett inte kan beaktas av domstolen (se bland annat dom av den 18 december 1997 i mål C-361/95, kommissionen mot Spanien, REG 1997, s. I-7351, punkt 13).

9. Eftersom direktivet inte har införlivats inom den föreskrivna fristen, skall kommissionens yrkande bifallas.

10. Det skall därför fastställas att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

11. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Irland har tappat målet och skall därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (första avdelningen) följande dom:

1) Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 i rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för arbete ombord på fiskefartyg (trettonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2) Irland skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegängsspråk: engelska.