Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 23 september 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 304, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30.

3 EGT 1978, L 304, s. 97; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 14.

4 I artikel 689-1 CPP föreskrevs i den lydelse som gällde fram till den 1 mars 1994: Tout étranger qui, hors du territoire de la République, s'est rendu coupable d'un crime, soit comme auteur, soit comme complice, peut être poursuivi et jugé d'après les dispositions des lois françaises, lorsque la victime de ce crime est de nationalité française(En utlänning som utanför republikens territorium gör sig skyldig till ett brott som gärningsman eller genom medhjälp, kan utredas och dömas enligt fransk lag om brottets offer är fransk medborgare). Artikel 689-1 lyder i sin nuvarande version: En application des conventions internationales visées aux articles suivants [articles 689-2 à 689-7], peut être poursuivie et jugée par les juridictions françaises, si elle se trouve en France, toute personne qui s'est rendue coupable hors du territoire de la République de l'une des infractions énumérées par ces articles (Vid tillämpningen av de internationella konventioner som är uppräknade i de följande artiklarna... kan varje person, som har gjort sig skyldig till något av de brott som nämns i artiklarna, utredas och dömas av de franska domstolarna, om personen befinner sig i Frankrike). Enligt artikel 689 i den lydelse som nu är gällande är de franska myndigheterna behöriga avseende brott som har begåtts utanför det nationella territoriet, när conformément aux dispositions du livre Ier du Code pénal (CP — brottsbalken) den franska rättsordningen är tillämplig; enligt artikel 113-7 CP gäller den franska straffrätten även för brott som begås av utlänningar utanför det nationella territoriet, såvida offret vid tiden för brottet var fransk medborgare.

5 I artikel 14 sägs följande: Un Français pourra être traduit devant un tribunal de France, pour des obligations par lui contractées en pays étranger, même avec un étranger (En fransk medborgare kan på grund av en avtalsförpliktelse som han har ingått i utlandet stämmas inför fransk domstol, även om förpliktelsen har ingåtts gentemot en utlänning).

6 Artikel 630 CPP har följande lydelse: Aucun avocat, aucun avoué ne peut se présenter pour l'accusé contumax (Ingen försvarare får företräda den frånvarande tilltalade).

7 I artikel 59 föreskrivs att konventionen inte [skall] utgöra hinder för en konventionsstat att i förhållande till en tredje stat, i en konvention om erkännande och verkställighet av domar, förplikta sig att inte erkänna domar som har meddelats i andra konventionsstater mot svarande som har hemvist eller sin vanliga vistelseort i denna tredje stat när domen, i fall som avses i artikel 4, kunnat meddelas endast med stöd av en behörighetsregel som anges i artikel 3 andra stycket. Jag vill också påminna om att det enligt övergångsbestämmelsen i artikel 54 andra stycket i konventionen kan prövas om konventionens föreskrifter om domstolars behörighet har följts: Domar som har meddelats efter denna Konventions ikraftträdande i mål och ärenden som har anhängiggiorts före den dagen skall dock erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III, om domstolen har grundat sin behörighet på bestämmelser som överensstämmer antingen med de bestämmelser som anges i avdelning II i denna konvention eller med bestämmelser i en konvention som gällde mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller ärendets anhängiggörande.

8 EGT 1979, C 59, s. 1 och s. 46.

9 Jämför till exempel förslaget till avgörande av den 22 juni 1999 i mål C-38/98, Renault, särskilt punkterna 57 till 67, i vilket generaladvokaten uppger att begreppet grunderna för rättsordningen endast omfattar de fundamentala principerna och att därför ett erkännande av en utländsk dom inte kan stå i strid med grunderna för rättsordningen när domstolen i ursprungsstaten har tolkat en rättsnorm felaktigt.

10 Jag delar därför generaladvokaten Darmons uppfattning i förslaget till avgörande från den 9 juli 1987 i mål 145/86, Hoffmann (REG 1988, s. 654), särskilt punkterna 16 och 17, enligt vilket det säkerligen uteslutande är de nationella domstolarnas sak att bedöma innehållet i grunderna för rättsordningen.

11 Dom av den 4 februari 1988 i mål 145/86 (REG 1988, s. 645). Särskilt i punkt 21 förklarade domstolen att användningen av ordre public-klausulen, som endast i undantagsfall kan ha någon betydelse (rapport om konventionen...), enligt konventionens systematik i varje fall är uteslutet när det... handlar om huruvida en utländsk dom är förenlig med en inhemsk dom. Denna fråga skall nämligen lösas enligt den särskilda bestämmelsen i artikel 27.3, vilken avser fallet när en utländsk dom är oförenlig med en dom som har meddelats mellan samma parter i den stat där domen görs gällande.

12 I artikel 29 i konventionen föreskrivs: En utländsk dom får aldrig omprövas i sak.

13 Den Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har i en dom av den 26 oktober 1993 i mål nr 39/1992/384/462, Poitrimol/Frankrike, funnit att förbudet för en frånvarande åtalad att låta försvara sig i ett förfarande som drivs mot honom är oförenligt med artikel 6 första stycket och tredje stycket c i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Domstolen har särskilt angett Quoique non absolu, le droit de tout accusé à être effectivement défendu par un avocat, au besoin commis d'office, figure parmi les éléments fondamentaux du procès équitable. Un accusé n'en perd pas le bénéfice du seul fait de son absence aux débats... La comparution d'un prévenu revêt une importance capitale en raison tant du droit de celui-ci à être entendu que de la nécessité de contrôler l'exactitude de ses affirmations et de les confronter avec les dires de la victime, dont il y a lieu de protéger les intérêts, ainsi que des témoins. Dès lors, le législateur doit pouvoir décourager les abstentions injustifiées. En l'espèce, il n'y a pourtant pas lieu de se prononcer sur le point de savoir s'il est en principe loisible de les sanctionner en dérogeant au droit à l'assistence d'un défenseur, car en tout cas la suppression de ce droit se révèle disproportionnée dans les circonstances de la cause: elle privait M. Poitrimol, non recevable à former opposition contre l'arrêt de la cour d'appel, de sa seule chance de faire plaider en seconde instance sur le bien-fondé de l'accusation en fait comme en droit (punkterna 34 och 35). Se också domarna av den 23 augusti 1994 i mål nr 27/1993/422/501, Pellodoah/Nederländerna, och av den 21 januari 1999 i mål nr 26103/95, Van Geyseghem/Belgien.

14 Dom av den 26 maj 1981 i mål 157/80 (REG 1981, s. 1391), särskilt punkterna 12—16.