Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 10 juni 1999
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT L 182, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 218. Denna förordning har senast ändrats genom kommissionens förordning (EG) nr 623/98 av den 19 mars 1998 (EGT L 85, 1998, s. 3).
3 EGT L 186, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 51. Detta direktiv har senast ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/84/EG av den 19 december 1996 (EGT L 48, 1997, s. 20).
4 Bestämmelsen i artikel 3.1 första stycket i förordningen gäller enligt samma artikel andra stycket inte för produktbeteckningar vars beskaffenhet klart framgår av det sätt på vilkfet] dessa produkter traditionellt används eller när beteckningarna klart används för att beskriva en kännetecknande egenskap hos produkten.
5 Enligt artikel 1.2 a i direktivet är specialdestinerade livsmedel sådana livsmedel som på grund av deras särskilda sammansättning eller det särskilda sätt som de är framställda på klart kan skiljas från livsmedel för normal konsumtion och som är lämpliga för de påstådda dietändamålen och som saluförs på ett sätt som framhåller denna lämplighet.
6 Direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 33, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2). Detta direktiv har senast ändrats av Europaparlamentets och rådets direktiv av den 27 januari 1997 (EGT L 43, s. 21).
7 Sålunda måste till exempel dietchoklad för diabetiker på grund av bestämmelserna i artikel 3.2 i direktivet visserligen innehålla alla obligatoriska beståndsdelar av choklad avsedd för normal konsumtion, men den kan framställas på så sätt att beståndsdelen socker, som diabetiker inte tål, ersätts med fruktsocker eller någon annan sockerersättning. Eftersom det inte finns några bestämmelser som reglerar användningen av beteckningen choklad, får choklad som har framställts på detta sätt säljas under beteckningen choklad, men beteckningen måste kompletteras med en beskrivning av chokladens särskilda egenskaper, till exempel med uppgiften att chokladen är dietisk.
8 I kommissionens förslag (EGT C 111, 1994, s. 7) förutsågs däremot ett sådant undantag. I artikel 4 i förslaget sägs nämligen följande: Dessa bestämmelser påverkar inte bestämmelserna för specialdestinerade livsmedel i den mening som avses i direktiv 77/94/EEG. Sistnämnda direktiv (EGT L 26, 1994, s. 55) har ersatts av det direktiv som är föremål för tolkning i detta mål. Den omständigheten att kommissionens förslag inte antogs är ett uttryck för gemenskapslagstiftarens avsikt att förordningen skall omfatta även dietprodukter.
9 Dom av den 14 juli 1988 i mål 298/87, Smanor (REG 1988, s. 4489, särskilt punkterna 21—24.
10 Dom av den 22 september 1988 i mål 286/86, Deserbais (REG 1988 s. 4907; svensk specialutgåva, volym 9, s. 621), punkterna 13 och 11. I detta fall gällde det franska lagbestämmelser enligt vilka det var straffbart att använda beteckningen Edamer för ost med en fetthalt som var lägre än 40 procent.
11 Se till exempel dom av den 16 december 1980 i mål 27/80, Fietje (REG 1980, s. 3839).
12 Domen i målet Smanor (ovan fotnot 8), punkt 23, som gällde en etikett med angivande av senaste försäljningseller bästföredatum. Se även domen av den 10 november 1992 i mål C-3/91, Exportur (REG 1992, s. I-5529), punkterna 27 och 28.
13 Se formuleringen i sjätte övervägandet i förordningen.
14 Se senast bland annat dom av den 19 november 1998 i mål C-150/94, Förenade Kungariket mot rådet (REG 1998, s. I-7235), av den 10 mars 1998 i mål C-122/95, Tyskland mot rådet (REG 1998, s. I-973) och av den 19 februari 1998 i mål C-4/96, Northern Ireland Fish Producers' Organization Ltd (NIFPO) och Northern Ireland Fishermen's Federation (REG 1998, s. I-681).