Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 30 mars 2000

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 56, 1964, s. 850; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 28, nedan kallat direktivet.

3 Artikel 2.1.

4 Tredje övervägandet.

5 Artikel 13.1.

6 Artikel 13.3. Enligt artikel 20 i Immigration Act 1971 kan de beslut som fattas av adjudicators i sin tur överklagas till Immigration Appeal Tribunal. Ytterligare ett rättsmedel har alltså ställts till förfogande enbart för att. och under förutsättning att domstolen ger sitt tillstånd därtill, kunna överklaga en rättsfråga till Court of Appeal (artikel 9 i Asylum and Immigration Appeals Act 1993 (lag om tillgängliga rättsmedel i asyl- och invandringsärenden)).

7 Se dom av den 17 juni 1997 i de förenade målen C-65/95 och C-111/95, Shingara och Radiom (REG 1997, s. I-3343), punkt 6, och s. 9 i den franska översättningen av kommissionens skriftliga yttrande.

8 Enligt den nationella domstolen beviljades Nana Yaa Konadou Yiadom, år 1985, uppehållstillstånd i Förenade kungariket för fem år (s. 7 i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande). Eftersom hennes situation hade ändrats ansåg den nationella domstolen det vara klarlagt att hon inte längre innehade ett giltigt uppehållstillstånd när hon anlände till Förenade kungariket (fråga 3).

9 S. 12 i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande.

10 Se särskilt den ovannämnda domen i målet Shingara och Radiom, punkt 25.

11 Ibidem, punkterna 33 och 34.

12 Det måste förtydligas att uttrycket décision d'entrée, vilket ā'r det som används i direktivets franska version, syftar på alla beslut angående inresa på det sättet, att det inte är begränsat till beslut att bevilja inresetillstånd, utan även täcker beslut att vägra inresetillstånd. Denna tolkning framstår som uppenbar när man granskar andra språkversioner vilka, likt den engelska, den spanska, den finska och den svenska versionen, hänvisar till beslut angående inresa eller, såsom den tyska, den danska, den grekiska, den italienska, den nederländska och den portugisiska, som hänvisar till beslut att vägra inresa.

13 Såsom generaladvokaten Ruiz Jarabo Colomer mycket riktigt har påpekat i punkterna 67—103 i sitt förslag till avgörande i målet i den ovannämnda domen Shingara och Radiom, är det inte, ur gemenskapsrättslig synvinkel, godtagbart att förvaltningsmyndigheters beslut som rör den fria rörligheten för personer undgår all juridisk kontroll eller att den domstol till vilken ett sådant beslut har överklagats inte kan pröva samtliga fakta och omständigheter i målet eller att domstolen saknar möjlighet att besluta om uppskov med verkställighetsåtgärderna, på det sätt som föreskrivs i artikel 9. Det är verkligen förargligt att gemenskapsmedborgare, på grund av den skillnad som görs mellan beslut angående inresa och övriga administrativa åtgärder angående inresa och uppehållstillstånd för utlänningar, inte bara går miste om de garantier som en rätt till överklagande ger, när de rättsmedel som [landets egna] medborgare kan anlita [då det gäller administrativa myndigheters åtgärder], enligt lydelsen av artikel 8, inte är tillämpliga, men även, när en möjlighet att överklaga saknas, dem som föreskrivs i artikel 9. Jag kan tillägga att dessa brister, vilka till stor del beror på direktivets ålder, emellertid vida kompenseras inom de nationella rättsordningarna genom att de föreskriver ett mer omfattande skydd än direktivet kräver.

14 Artikel 9.1 första stycket. De begränsningar av garantin när det gäller förfarandet som föreskrivs i artikel 9, bör inte heller passera obemärkt. Det yttrande som avses i artikeln och som skall avges av en oberoende myndighet är inte bindande för den berörda myndigheten.

15 Artikel 9.2.

16 Artikel 11.1.

17 Dom av den 14 januari 1982 i mål 64/81, Corman (REG 1982, s. 13), punkt 8. För senare rättspraxis, se dom av den 4 juni 1992 i mål C-360/90, Bötel (REG 1992, s. I-3589; svensk specialutgåva, volym 12, s. 127), punkt 23.

18 Dom av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac m.fl. (REG 1998, s. I-1605), punkt 30.

19 Dom av den 1 februari 1977 i mål 51/76, Verbond van Nederlandse Ondernemingen (REG 1977, s. 113), punkterna 10 och 11.

20 Dom av den 18 januari 1984 i mål 327/82, Ekro (REG 1984, s. 107), punkt 11.

21 Andra övervägandet.

22 Min kursivering.

23 Såsom den nationella domstolen mycket riktigt har påpekat omfattas inte förfarandet avseende tillfälliga uppehållstillstånd, varigenom de behöriga myndigheterna kan förlänga uppehållstillståndet för en gemenskapsmedborgare som befinner sig på nationellt territorium utan att denne anses inrest, av den frist som föreskrivs i artikel 5.1 eller de skyddsåtgärder som föreskrivs i artikel 9 (sidorna 15 och 16 i den franska översättningen av det skriftliga yttrandet).

24 Det framgår inte av handlingarna i målet om Nana Yaa Konadou. Yiadom var underkastad vissa frihetsinskränkningar. Även om hon var tvungen att informera de behöriga myndigheterna om var hon bodde och alla eventuella adressändringar, tycker jag inte att det verkar som om det förhållandet skulle ha inneburit något allvarligt hinder för den faktiska integrering som blivit följden av att hon redan bott en längre tid i destinationslandet.

25 Sidorna 19 och 20 i den franska översättningen av det skriftliga yttrandet.

26 C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507), punkt 31.

27 I domen i det ovannämnda målet Sevince besvarades i en begäran om förhandsavgörande frågor avseende tolkningen av bestämmelser antagna av det associeringsråd som inrättats genom Avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, vilket undertecknades den 12 september 1963 och slöts i gemenskapens namn genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685).

28 Sidorna 7 och 8 i det skriftliga yttrandet.