Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 25 november 1999

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 33, 1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130).

3 Denna punkts lydelse ändrades genom rådets direktiv 89/395/EEG av den 14 juni 1989 om ändring av direktiv 79/112/EEG (EGT L 186, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 66).

4 Denna punkt lades till genom rådets direktiv 86/197/EEG av den 26 maj 1986 om ändring av direktiv 79/112/EEG (EGT L 144, s. 38; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 124).

5 Första, andra och sjätte övervägandena i motiveringen.

6 Dom av den 18 juni 1991 i mål C-369/89, Piacerne m.fl. (REG 1991, s. I-2971).

7 Kommissionens tolkningsmeddelande om språk vid saluföring av livsmedel till följd av domen i målet Peeters (domen Piageme I, nämnd ovan i fotnot 5, EGT C 345, s. 3). Kommissionen förklarade i punkt 25 att syftet med artikel 14.2 är att undanta produkter vars märkning inte är begriplig för köparen, inte att kräva att ett visst språk används.

8 Ibidem, punkterna 14 och 15.

9 Ibidem, punkterna 16 och 17.

10 Dom av den 12 oktober 1995 i mål C-85/94, Piageme m.fl. (REG 1995, s. I-2955), punkterna 15 och 16.

11 Rådets direktiv 92/27/EEG av den 31 mars 1992 om märkning av humanläkemedel och om bipacksedlar (EGT L 113, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 22, s. 35).

12 Domen Piageme II, nämnd ovan i fotnot 9, punkterna 18 och 19.

13 Ibidem, punkt 21.

14 Dom av den 14 juli 1998 i mål C-385/96, Goerres (REG 1998, s. I-4431), punkt 21.

15 Inte enbart Code de la Consommation föreskriver att franska skall användas vid märkning av produkter. Artikel 2.1 i lag nr 94-665 om användning av det franska språket föreskriver: Dans la désignation, l'offre, la présentation, le mode d'emploi ou d'utilisation, la description de l'entendue et des conditions de garantie d'un bien, d'un produit ou d'un service, ainsi que dans les factures et quittances, l'emploi de la langue française est obligatoire.

16 Yannick Geffroy förefaller inte vara den ende som åtalats i Frankrike för att till försäljning ha utbjudit livsmedel som inte är märkta på franska. Som exempel kan jag nämna en dom av den 16 juni 1996 av Tribunal de police de Nancy genom vilken en näringsidkare fälldes för 2264 lagöverträdelser bestående i att en produkts beteckning var avfattad på ett utländskt språk och dömdes att betala 2000 FRF i böter samt en avgift på 150 FRE Produkten i fråga var Coca-Cola och straffet dömdes ut med följande motivering: Attendu qu'un produit est désigné non seulement par sa marque mais aussi par son appellation générique; que l'appellation générique du produit coca-cola est: boisson rafraîchissante aux extraits végétaux; que cette mention, outre la marque, sert aussi à désigner le produit; que cette mention n'était pas rédigée en Tangue française; que l'infraction de désignation d'un produit en langue étrangère est donc constituée

17 Nämnd ovan i fotnot 5, punkt 16.

18 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/4/EG av den 27 januari 1997 om ändring av direktiv 79/112/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 43, s. 21).

19 Medlemsstaterna gavs genom direktivet en frist till den 14 augusti 1998 med att ändra sina lagar, förordningar och andra bestämmelser för att tillåta handel med produkter som är i överensstämmelse med direktivet.

20 Företrädaren för den franska regeringen klargjorde vid förhandlingen att det var fråga om ett avtal sont ingåtts genom ett ntbvte av handlingar mellan de franska och brittiska tillverkarna, utan medverkan av något offentligt organ.

21 Se dom av den 21 september 1999 i de förenade målen C-115/97—C-117/97, Brentjens' (REG 1999, s. I-6025), punkt 39, i mål C-67/96, Albany International (REG 1999, s. I-5751), punkterna 30 och 40, dom av den 21 april 1999 i de förenade målen C-28/98 och C-29/98, Charrcire och Hirtsmann (REG 1999. s. I-1963), punkterna 8—10, av den 11 maj 1999 i mål C-325/98, Ansscns (REG 1999, s. I-2969), punkt 8, och av den 30 april 1998 i de förenade målen C-128/97 och C-137/97, Testa och Modesti (REG 1998, s. I-2181), punkt 6.

22 Dom av den 13 december 1984 i mål 251/83, Hauc-Adrion (REG 1984, s. 4277), punkt 9 och av den 26 september 1996 i mål C-168/95, Arcaro (REG 1996, s. I-4705), punkt 21. Se även dom av den 20 april 1988 i mål 204/87, Bckaert (REG 1988, s. 2029), punkterna 5—7, av den 8 december 1987 i mål 20/87, Gauchard (REG 1987, s. 4879), punkterna 5—7 och av den 18 januari 1979 i de förenade målen 110/78 och 111/78, Van Wesemael (REG 1979, s. 35), punkt 21.

23 Dom av den 26 juni 1980 i mål 788/79, Gilli m.fl. (REG 1980, s. 2071), punkt 5.

24 Dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377), punkt 8 och av den 26 november 1985 i mål 182/84, Miro (REG 1985, s. 3731), punkt 10.