Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 16 december 1999

1 mål C-101/98, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-rordraget (nu artikel 234 EG), från Bundesgerichtshof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av ordföranden på andra avdelningen, tillförordnad avdelningsordförande på sjätte avdelningen, R. Schintgen (referent) samt domarna PJ.G. Kapteyn och G. Hirsch, generaladvokat: A. Saggio, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühi,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Union Deutsche Lebensmittelwerke GmbH, genom advokaten K.A. Schroeter, Hamburg, Schutzverband gegen Unwesen in der Wirtschaft eV, genom advokaten H.-G. Borck, Hamburg, Tysklands regering, genom E. Roder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, och C.-D. Quassowski, Regierungsdirektor, samma ministerium, båda i egenskap av ombud, Greklands regering, genom biträdande juridiske rådgivaren I. Chalkias, statens rättsliga råd, och biträdande juridiska rådgivaren I. Galani MaragGalani Maragkoudaki, den speciella rättstjänsten — avdelningen för europeisk rätt vid utrikesministeriet, båda i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger, sous-directeur, utrikesministeriets rättsavdelning och C. Vasak, secrétaire adjoint, utrikesministeriet, samma avdelning, båda i egenskap av ombud, Österrikes regering, genom C. Stix-Hackl, Gesandte, förbundsutrikesministeriet, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom C. Schmidt, rättstjänsten och K. Schreyer, nationell tjänsteman vid samma tjänst, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 24 mars 1999 av: Union Deutsche Lebensmittelwerke GmbH, företrädd av K.A. Schroeter, Schutzverband gegen Unwesen in der Wirtschaft eV, företrädd av advokaten H.-G. Borek, Tysklands regering, företrädd av W.-D. Plessing, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, i egenskap av ombud, Greklands regering, företrädd av I. Chalkias samt kommissionen, företrädd av C. Schmidt,

och efter att den 10 juni 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

Tvisten vid den nationella domstolen och dennas frågor

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1. Bundesgerichtshof har genom beslut av den 5 mars 1998, som inkom till domstolen den 9 april samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt två frågor om tolkningen av artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter (EGT L 182, s. 36, svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 218, nedan kallad förordningen) och artikel 3.2 i rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel (EGT L 186, s. 27, svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 51, nedan kallat direktivet).

2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Union Deutsche Lebensmittelwerke GmbH (nedan kallat UDL), ett företag inom livsmedelsindustrin, och Schutzverband gegen Unwesen in der Wirtschaft eV (nedan kallad Schutzverband), en förening till skydd för konkurrensen, angående den beteckning under vilken UDL avser att sälja två av sina produkter.

3. I artikel 2.2 och 2.3 i förordningen föreskrivs följande:

4. Artikel 3 i förordningen har följande lydelse:

5. I bilagan till förordningen anges såsom beteckningar som avses i artikel 2.2 andra stycket första strecksatsen bland annat beteckningen ost.

6. I artikel 1 i direktivet föreskrivs följande:

7. I artikel 3 i direktivet föreskrivs följande:

8. Artikel 7.1 och 7.2 i direktivet har följande lydelse:

9. I artikel 2.1 a i rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 33, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130) föreskrivs följande:

10. Artikel 5.1 i direktiv 79/112, i dess lydelse enligt rådets direktiv 89/395/EEG av den 14 juni 1989 (EGT L 186, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 66) har följande lydelse:

11. UDL är ett företag inom livsmedelsindustrin som bland annat framställer ost och ostbaserade produkter, däribland produkter som är avsedda för en särskild kost eller dietkost. UDL saluför, framför allt under märkesnamnet Becel, livsmedel i vilka fett av animaliskt ursprung, vilket innehåller mättade fettsyror, har ersatts med vegetabiliskt fett som är rikt på fleromättade fettsyror som har den egenskapen att de sänker kolesterolnivån.

12. Sedan början på 90-talet saluför UDL under beteckningen dietiskt smörgåspålägg två produkter av märket Becel som företaget i framtiden gärna vill sälja under namnet Holländsk aptitbit — dietost med vegetabilisk olja för en fettreducerad kost och Dietmjukost med vegetabilisk olja för en fettreducerad kost. UDL avser dessutom att på förpackningen ange, beträffande den första produkten, att denna dietost är rik på fleromättade fettsyror och, beträffande den andra produkten, denna dietost är idealisk för en kolesterolmedveten kosthållning.

13. Schutz ver band ansåg att de nya beteckningar och beskrivningar som UDL vill använda beträffande de två produkterna av märket Becel är rättsstridiga, då ost är en mjölkprodukt, medan vad gäller sammansättningen av de nämnda produkterna mjölkfettet helt har ersatts med fett av vegetabiliskt ursprung. Schutzverband väckte därför talan mot UDL vid Landgericht Hamburg och yrkade att rätten skulle förbjuda företaget att dels använda beteckningen ost för dessa produkter, dels på förpackningen ange nämnda produktbeskrivningar. Talan ogillades av Landgericht, men bifölls av överrätten. UDL överklagade den sistnämndas dom genom en revisionstalan till Bundesgerichtshof. Då denna ansåg att tvisten rörde frågor beträffande tolkningen av gemenskapsrätten, beslutade Bundesgerichtshof att förklara målet vilande och att ställa följande två frågor till domstolen:

14. Innan denna fråga kan besvaras måste det undersökas huruvida artikel 3.1 i förordningen är tillämplig på specialdestinerade livsmedel.

15. I detta hänseende konstaterar domstolen att förordningen och direktivet har olika mål och att direktivet inte utesluter att förordningen tillämpas på specialdestinerade livsmedel. Medan förordningen är avsedd att, i producenternas och konsumenternas intresse, skydda beteckningen på mjölk och mjölkprodukter med avseende på deras naturliga sammansättning, är målet med direktivet att fastställa exakta regler om märkning och presentation av de produkter som omfattas av direktivets tillämpningsområde, för att säkerställa att produkternas art och sammansättning är lämpade för det särskilda näringsmässiga ändamål som de är avsedda för.

16. I motsats till vad UDL har hävdat följer det på inget sätt av artikel 3.2 i direktivet, jämförd med förordningen, att gemenskapsrätten inte utgör hinder för att den diētiska varianten av ett livsmedel ges och säljs under samma beteckning som motsvarande normala produkt. Det följer inte heller av nämnda bestämmelse att gemenskapsrätten till och med föreskriver en skyldighet att använda samma beteckning för den diētiska varianten.

17. Det framgår nämligen, såsom den tyska regeringen har hävdat, av ordalydelsen i artikel 3.2 i direktivet att denna bestämmelse endast avser ändringar som gjorts av produkterna och alltså endast deras sammansättning, men inte deras beteckning.

18. Stöd för denna tolkning kan hämtas ur ordalydelsen i fjärde övervägandet i direktivet. Där anges att undantag från de allmänna eller särskilda bestämmelser som gäller för livsmedel kan bli nödvändiga endast i den omfattning som dessa bestämmelser inte tillåter att sammansättningen eller beredningen av ett livsmedel ändras i syfte att nå det särskilda näringsmässiga mål som eftersträvas med de varor som omfattas av direktivet.

19. Det följer av de anförda övervägandena att beteckningen på specialdestinerade livsmedel regleras av förordningen och att de därför endast kan ges den generiska beteckningen för motsvarande produkter för normal konsumtion när deras sammansättning, som har ändrats för att uppfylla det särskilda näringsmässiga målet, inte strider mot bestämmelserna om skyddet för nämnda beteckning.

20. Vad gäller frågan huruvida beteckningen ost kan användas för att beteckna en produkt i vilken mjölkfettet har ersatts med vegetabiliskt fett, erinrar domstolen till en början om att beteckningen ost enligt artikel 2.2 i förordningen och dess bilaga uteslutande skall reserveras för mjölkprodukter, som är produkter som framställts uteslutande av mjölk, varvid gäller att ämnen som är nödvändiga för framställningen av dessa produkter får tillsättas, förutsatt att dessa ämnen inte används i syfte att helt eller delvis ersätta någon mjölkbeståndsdel.

21. I artikel 2.3 föreskrivs att de beteckningar som används för mjölkprodukter får även användas i förening med ett eller flera ord för att beteckna sammansatta produkter i vilka ingen del ersätter eller är avsedd att ersätta någon mjölkbeståndsdel och i vilka mjölk eller en mjölkprodukt utgör en väsentlig beståndsdel, antingen med avseende på kvantitet eller produktens karaktär.

22. Det framgår klart av ordalydelsen i dessa bestämmelser att en mjölkprodukt i vilken någon mjölkbeståndsdel har ersatts, om än bara till viss del, inte kan ges någon av de beteckningar som anges i artikel 2.2 andra stycket första strecksatsen i förordningen.

23. Sådana mjölkbaserade produkter som de som är i fråga i tvisten vid den nationella domstolen, i vilka en mjölkbeståndsdel — i förevarande fall det animaliska fettet — helt har ersatts med en annan substans — nämligen vegetabiliskt fett, tillhör under dessa omständigheter inte kategorin mjölkprodukter, såsom dessa definieras i artikel 2.2 i förordningen och kan, i enlighet med artikel 3.1 i förordningen, inte betecknas som ost.

24. Mot bakgrund av ovanstående överväganden skall den första frågan besvaras på följande sätt. Artikel 3.1 i förordningen, jämförd med artikel 3.2 i direktivet, skall tolkas på så sätt att en mjölkprodukt där mjölkfettet av diētiska skäl har ersatts med vegetabiliskt fett inte får betecknas som ost.

25. För att besvara denna fråga erinrar domstolen om att enligt artikel 3.2 i förordningen, som är tillämplig på andra produkter än de som beskrivs i artikel 2 i förordningen, får ingen märkning, affärshandling, reklammaterial eller någon form av reklam ... eller någon presentationsform användas som anger, låter förstå eller antyder att produkten är en mejeriprodukt.

26. Användningen av beteckningen dietost för sådana produkter som de som det är fråga om i tvisten vid den nationella domstolen kan, såsom den grekiska regeringen mycket riktigt har påpekat, ge konsumenten det intrycket att det handlar om produkter vilka omfattas av beteckningen mjölkprodukter, i den mening som avses i förordningen, trots att så inte är fallet. De produktbeskrivningar som UDL vill lägga till på förpackningen är inte av sådan art att de kan förta detta intryck eller undanröja den risk för förvirring som nämnda intryck medför.

27. Det är nämligen inte bara så att dessa produktbeskrivningar inte klart anger att mjölkfettet helt har ersatts med vegetabiliskt fett. Nämnda beskrivningar ökar även risken för förvirring hos konsumenten, eftersom de i strid med artikel 3.2 i förordningen — genom den olagliga användningen av begreppet ost — antyder att de nämnda produkterna är mjölkprodukter.

28. Användningen av sådana beskrivningar som nämns i punkt 12 i föreliggande dom påverkar under dessa omständigheter inte förbudet att använda beteckningen dietost för produkter i vilka någon av mjölkbeståndsdelarna har ersatts med en annan substans.

29. Detta konstaterande försvagas inte av det av UDL anförda argumentet att förbudet mot att använda begreppet ost för att beteckna mjölkbaserade produkter i vilka en naturlig beståndsdel har ersatts med en främmande substans strider mot proportionalitetsprincipen, och detta oavsett om det på förpackningen finns produktbeskrivningar.

30. Enligt fast rättspraxis krävs enligt proportionalitetsprincipen, som ingår bland gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper, att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med reglerna i fråga, varvid gäller att man när det finns flera lämpliga åtgärder att välja mellan skall använda sig av den åtgärd som är den minst betungande och att vållade olägenheter inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa mil., REG 1990, s. I-4023, punkt 13, samt av den 5 maj 1998 i mål C-l80/96, Förenade kungariket mot kommissionen, REG 1998, s. I-2265, punkt 96).

31. Domstolen har likaså i fast rättspraxis fastslagit att gemenskapslagstiftaren, vad gäller domstolsprövningen av de ovannämnda kraven, på jordbrukspolitikens område har ett utrymme att företa skönsmässiga bedömningar som motsvarar det politiska ansvaret som tillagts lagstiftaren genom artikel 40 i EG-fördraget (nu artikel 34 EG i ändrad lydelse), artiklarna 41 och 42 i EG-fördraget (nu artiklarna 35 och 36 EG) och artikel 43 i EG-fördraget (nu artikel 37 EG i ändrad lydelse). Följaktligen kan en åtgärd på detta område endast förklaras ogiltig om den är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som den behöriga institutionen eftersträvar (se domarna i de ovannämnda målen Fedesa m.fl., punkt 14, och Förenade kungariket mot kommissionen, punkt 97).

32. Det framgår av tredje och sjätte övervägandena i förordningen att lagstiftarens mål är att skydda den naturliga sammansättningen av mjölk och mjölkprodukter i syfte att tillvarata gemenskapens producent- och konsumentintressen samt för att undvika att skapa förvirring hos konsumenten med avseende på mjölkprodukter och andra livsmedel, inbegripet dem som innehåller mjölkbeståndsdelar.

33. Det har dessutom inte visats att användningen av beteckningen ost, tillsammans med sådana beskrivningar som det är fråga om i tvisten vid den nationella domstolen, för produkter i vilka mjölkfettet helt har ersatts med vegetabiliskt fett, med säkerhet kan undvika att skapa förvirring hos konsumenten med avseende på sammansättningen av den produkt han tänker köpa. Det är tvärtom uppenbart att en sådan användning skulle äventyra skyddet för den naturliga sammansättningen av mjölk och mjölkprodukter.

34. Den omständigheten att det är förbjudet att använda beteckningen ost för mjölkbaserade produkter i vilka en naturlig mjölkbeståndsdel har ersatts med en främmande substans, utgör följaktligen inte en åtgärd som är uppenbart olämplig för att uppnå det eftersträvade målet och åsidosätter alltså inte proportionalitetsprincipen, även om det finns en produktbeskrivning avseende detta på förpackningen.

35. Mot bakgrund av det ovan sagda skall den andra frågan besvaras på följande sätt. Användningen av en sådan beteckning som dietost (respektive dietmjukost) med vegetabilisk olja för en fettreducerad kost är inte tillåten i fråga om mjölkbaserade produkter i vilka en naturlig mjölkbeståndsdel har ersatts med en främmande substans. Detta gäller oavsett om denna beteckning kompletteras med en sådan produktbeskrivning på förpackningen som denna dietost är rik på fleromättade fettsyror eller denna dietost är idealisk för en kolesterolmedveten kosthållning.

36. De kostnader som har förorsakats den tyska, den grekiska, den franska och den österrikiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående de frågor som genom beslut av den 5 mars 1998 har ställts av Bundesgerichtshof — följande dom:

1) Artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter, jämförd med artikel 3.2 i rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel, skall tolkas på så sätt att en mjölkprodukt där mjölkfettet av diētiska skäl har ersatts med vegetabiliskt fett inte får betecknas som ost.

2) Användningen av en sådan beteckning som dietost (respektive dietmjukost) med vegetabilisk olja för en fettreducerad kost är inte tillåten i fråga om mjölkbaserade produkter i vilka en naturlig mjölkbeståndsdel har ersatts med en främmande substans. Detta gäller oavsett om denna beteckning kompletteras med en sådan produktbeskrivning på förpackningen som denna dietost är rik på fleromättade fettsyror eller denna dietost är idealisk för en kolesterolmedveten kosthållning.

1 Rättegångsspråk: tyska.