Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 28 september 2000

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

3 EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1.

4 Det följer av bestämmelsens lydelse att mottagandet av deklarationen inte kräver en granskning av riktigheten och äktheten av de uppgifter som har deklarerats. I regel kontrolleras att det nar skett en korrekt registrering av tullbestämningarna i förhållande till de uppgifter som deklareras.

5 I detta hänseende måste påpekas att enligt artikel 71.1 i tullkodexen utgör resultaten från kontrollen av deklarationen i regel utgångspunkt för tillämpningen av de bestämmelser som gäller det tullförfarande som varorna har hänförts till. I andra stycket i samma artikel föreskrivs visserligen art om deklarationen inte har kontrollerats, skall de bestämmelser som avses i punkt 1 tillämpas på grundval av de uppgifter som har lämnats i deklarationen. Det är dock helt klart att denna bestämmelse endast tillämpas då frånvaron av kontroll av varorna och deklarationen beror på tullmyndigheterna. Om den även skulle tillämpas då frånvaron av kontroll beror på deklaranten, skulle den senare få möjlighet att, genom att avlägsna varorna, beröva bestämmelsen dess ändamålsenliga verkan vilket är att möjliggöra en undersökning av varorna för art konstatera om en nolltullsats kan tillämpas.

6 Se särskilt domen av den 24 september 1998 i mål C-413/96, Sportgoods (REG 1998, s. I-5285) punkterna 23—25.

7 Den nationella domstolen, på vilken det ankommer att ta ställning till de faktiska omständigheterna i det nationella målet, ha anfört bland annat följande: Varorna i fråga hade fortfarande status av varor i tillfällig förvaring när de, innan undersökningen hade ägt rum och tullkontoret lämnat sitt tillstånd, bortfördes frän företagets lokaler som utgjorde godkänd förvaringsplats enligt artikel 51 i tullkodexen och även hade angetts som undersökningsplats enligt artikel 239 i tillämpningsförordningen.

8 Det bör i detta avseende noteras att artikel 82 i tullkodexen inte är tillämplig i det förevarande fallet. Även om kontrollen av varorna sammanhänger med att dessa beviljas en gynnsam behandling i tullhänseende, är det fråga om en kontroll som har förordnats om i syfte att bestämma tullarnas belopp och som inte har något samband med de kontroller som genomförs under tullövervakningen, vilket föreskrivs i artikel 82 i tullkodexen, när varorna övergår till fri omsättning med reducerad eller slopad importtull på grund av att de är avsedda för ett särskilt ändamål.

9 Se särskilt dom av den 25 februari 1999 i mål C-86/97, Trans-Ex-lmport (REG 1999, s. I-1041), punkt 15.

10 Se nedan, punkterna 72 och 73 i mitt förslag till avgörande.

11 Se ovan, punkterna 22 och 63 i mitt förslag till avgörande.

12 Se ovan, punkterna 24 och 65 i mitt förslag till avgörande.

13 Se, i detta hänseende, analysen av den tredje och den fjärde frågan, punkt 75 och följande punkter nedan i mitt förslag till avgörande.

14 Se ovan, punkt 69 i mitt förslag till avgötande.

15 Se beslutet om hänskjutande, s. 21.

16 Se punkt 25 i dess skriftliga yttrande.

17 Se det skriftliga yttrandet från Wandel, s. 13.

18 Det bör på denna punkt understrykas att kommissionen kan vidta alla tillämpningsåtgärder som är nödvändiga eller ändamålsenliga rör att genomföra de grundläggande bestämmelserna i tullkodexen, såvida åtgärderna inte strider mot dessa bestämmelser. Se, i detta hänseende, dom av den 11 november 1999 i mål C-48/98, Söhl & Söhlke (REG 1999, s I-7877), punkterna 36 och 37.

19 Det bör understrykas att, tvärtemot vad som anförts av kommissionen i dess skriftliga yttrande, utgångspunkten för den fjärde frågan, det vill säga möjligheten att visa upp varorna vid ett annat tullkontor efter att de förts bort, om en begäran härom lagts fram, inte framstår som hypotetisk i den mening som avses i rättspraxis vad beträffar möjligheten att ta upp tolkningsfrågor till sakprövning. Det finns inget i beslutet om hänskjutande som ger vid handen att de ifrågavarande varorna efter bortförandet inte längre skulle ha kunnat visas upp för ett annat tullkontor, om en begäran härom' hade lagts fram. Den nationella domstolen vill veta om det är juridiskt möjligt att ta hänsyn till denna möjlighet, innan den tar ställning till om den också är sakligt grundad. Det förhållandet, att de behöriga nationella tullmyndigheterna inte har begärt att de ifrågavarande varorna skall visas upp på nytt, innebär inte att tolkningsfrågan är hypotetisk, eftersom, för det fall det skulle vara legitimt att beakta den nämnda möjligheten, en försummelse från tullmyndigheternas sida skulle kunna konstateras, som Wandel skulle kunna åberopa som stöd för sina argument.

20 Se, i detta hänseende, ovan punkt 77 i mitt förslag till avgörande.

21 Ovan fotnot 18.

22 Punkt 43.

23 Se domen i det ovannämnda målet Söhl & Söhlke, ovan fotnot 18, punkterna 56 —60 liksom punkt 2 a och 2 c i domslutet.

24 Jag anser att uttrycket tulldeklaration som tullkontoret tog emot som återfinns i tolkningsfrågan måste tolkas såsom tulldeklaration som mottagits av tullkontoret eftersom enbart det formella mortagandet av deklarationen, såsom anges i artikel 63 i tullkodexen, har med uppkomsten av en tullskuld enligt artikel 201 i denna kodex att göra.

25 Man bör inte underskatta det faktum att uppkomsten och det slutliga bestämmandet av tullskulden undet alla förhållanden sammanhänger med uppfyllandet av alla de formaliteter som angetts i mitt svar på den första tolkningsfrågan.