Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 22 juni 2000

1 Originalspråk: grekiska.

2 REG 1998, s. I-6629.

3 Dessa bestämmelser beskrivs detaljerat i punkterna 3—16 i domen i det ovannämnda målet Zaninotto och i punkterna 2—37 i mitt förslag till avgörande i samma mål.

4 EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7.

5 Denna förordning har ändrats bland annat genom rådets förordning (EEG) nr 1972/87 av den 2 juli 1987 (EGT L 184, s. 26; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 239), förordning (EEG) nr 1441/88 av den 24 maj 1988 (EGT L 132, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 26, s. 194), förordning (EEG) nr 1236/89 av den 3 maj 1989 (EGT L 128, s. 31; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 60), förordning (EEG) nr 1325/90 av den 14 maj 1990 (EGT L 132, s. 19), förordning (EEG) nr 1734/91 av den 13 juni 1991 (EGT L 163, s. 6; svensk specialutgåva, område 3, volym 38, s. 28), förordning (EEG) nr 1756/92 av den 30 juni 1992 (EGT L 180, s. 27; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 18) och förordning (EEG) nr 1566/93 av den 14 juni 1993 (EGT L 154, s. 39; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 85).

6 I detta syfte föreskrivs följande i artikel 31 i förordningen:1. Före den 10 december varje år skall en prognos utarbetas i syfte att beräkna gemenskapens resurser och behov, inbegripet den förväntade importen från och exporten till tredje land. 2. Prognosen skall innehålla uppgifter om gemenskapens resurser och behov vad gäller vin, av vilka det skall framgå hur stor del som utgörs av bordsvin respektive kvalitetsvin fso. 3. För varje produktionsår skall kommissionen till rådet överlämna en slutlig kalkyl över gemenskapens resurser och förbrukning under föregående produktionsår. 4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med Förfarandet i artikel 83.

7 Närmare bestämt fastställs i artikel 38.1 i förordning nr 822/87 villkoren för förebyggande destillation. I artikel 38.3 föreskrivs att uppköpspriset för vin som levereras till destillation skall vara 65 procent av orienteringspriset. Den förebyggande destillationen förutsätter att producenten frivilligt ansluter sig till detta förfarande.

8 Enligt artikel 41 kan stoddestillation ske samtidigt som obligatorisk destillation. Den får emellertid inte överstiga 6,2 miljoner hl om inte rådet bestämmer något annat. Det pris som betalas till producenterna skall vara lika med 82 procent av orienteringspriset (artikel 41.6 jämförd med artikel 29 första stycket i förordning nr 822/87). Det är således fråga om ett mer förmånligt pris än det som betalas vid obligatorisk destillation.

9 Det pris som betalas vid obligatorisk destillation. Det motsvarar 50 procent av orienteringspriset men kan vara lägre i förhållande till den totala kvantitet som skall destilleras. Enligt artikel 4 i förordning nr 343/94 är uppköpspriset för bordsvin som skall levereras till obligatorisk destillation fastställt till 0,8 ecu per volymprocent alkohol och per hektoliter (volymprocent/hl).

10 Enligt artikel 27.2, 27.3 och 27.4 i förordning nr 822/87 skall för varje bordsvinstyp ett orienteringspris fastställas före den 1 augusti för varje produktionsår. Orienteringspriset skall fastställas på grundval av genomsnittet av de priser som har noterats för vintypen i fråga under de två senaste produktionsåren före tidpunkten for fastställandet och på grundval av prisutvecklingen under det innevarande produktionsåret. Orienteringspriset skall fastställas i produktionsledet och skall uttryckas, alltefter vintypen, antingen i ecu per volymprocent/hl eller i ecu/hl.

11 Artikel 39.3 återges i dess lydelse efter ändring genom artikel 1 punkt 5 i rådets förordning nr 1566/93 av den 14 juni 1993.

12 Artikel 39.4 återges i den lydelse som ersatt artikel 1 punkt 1 i rådets förordning nr 1441/88 av den 24 maj 1988.

13 I artikel 39.5 föreskrivs följande: Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de mängder bordsvin som produceras inom vart och ett av vinodlingsområdena, avgränsade i enlighet med punkt 9 och fördelade enligt skördeklasser. Dessa uppgifter skall sammanställas på grundval av de produktionsdeklarationer som avses i artikel 3. På grundval av dessa uppgifter a) skall den sammanlagda mängd som skall destilleras inom gemenskapen fastställas, b) skall denna mängd fördelas mellan de vinodlingsområden som avses i punkt 3, c) skall, i samarbete med de berörda medlemsstaterna, den procentandel fastställas som skall tillämpas på den enskilde destillationsskyldige producentens produktion för att uppnå den mängd som för varje område är fastställd för destillation.

14 I dess lydelse efter det att stycke 1 ersatts av artikel 1.5 i förordning nr 1566/93.

15 I dess lydelse enligt artikel 1.2 b i rådets förordning nr 1972/877.

16 Närmare bestämt framgår följande i artikel 82 i förordning nr 822/87:1. En förvaltningskommitté för vin (nedan kallad kommittén) upprättas härmed. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande. 2. I kommittén skall medlemsstaternas röster vägas i enlighet med artikel 148.2 i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

17 EGT L 45, s. 15; svensk specialutgåva, område 3, volym 26, s. 44.

18 I ändrad lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3699/92 av den 21 december 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 441/88 om tillämpningsföreskrifter för obligatorisk destillation enligt artikel 39 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 (EGT 374, s. 54).

19 I ändrad lydelse enligt artikel 1.2 i förordning nr 3699/92.

20 EGT L 44, s. 9.

21 Det är fråga om Ispettorato Centrale Repressione Frodi — Ufficio di Conegliano (Ministero delle Risorse agricole, alimentari et forestali), det vill säga den centrala tillsynsmyndigheten för beivrande av bedrägerier — Coneglianokontoret (ministeriet för jordbruks-, livsmedels- och skogstillgångar).

22 Målet är nämnt ovan i fotnot 1.

23 Målet är nämnt ovan i fotnot 1, punkterna 24—31.

24 För fler detaljer, se domen i målet Zaninotto (nämnd ovan i fotnot 1, punkterna 67—80).

25 Offentliggjord i EGT C 49, 1994, s. 12.

26 Enligt artikel 1 i förordning nr 441/88 avses med normal förbrukning den totala mängd som är avsedd för direkt konsumtion, industriellt bruk och expon med avdrag för den mängd vin som kommer att importeras.

27 Denna procentandel föreskrevs inledningsvis i artikel 393 tredje stycket första strecksatsen i förordning nr 822/87.

28 Område 2, som motsvarar Luxemburg, uteslöts ur beräkningarna till följd av sin ringa produktion.

29 79807000 hl multiplicerat med hundra och sedan dividerai med 145069000 hl.

30 Som sammanträder enligt bestämmelserna i artiklarna 82 och 83 i förordning nr 822/87.

31 Domen i målet Zaninotto, punkt 31.

32 Se exempelvis dom av den 29 juni 1989 i mål 22/88, Vreugdenhil m.fl. (EG 1989, s. 2049), punkt 16, av den 8 juni 1989 i mål 167/88, Association générale des producteurs de blé et autres céréales mot ONIC (REG 1989, s. 1653; svensk specialutgåva, volym 10, s. 55), punkt 15, och av den 11 mars 1987 i de förenade målen 279/84, 280/84, 285/84 och 286/84, Rau m.fl. mot kommissionen (EG 1987, s. 1069), punkt 14.

33 Se dom av den 15 maj 1984 i mål 121/83, Zuckerfabrik Franken (REG 1984, s. 2039), punkt 13.

34 Sásom de fastställts i artikel 4.2 i förordning nr 441/88.

35 På samma sätt har kommissionen vad avser region 4 (Italien) beaktat samtliga producenter i denna medlemsstat och inte endast producenterna i området Venetien, som exempelvis Giuseppe Busolin.

36 Detta följer av första och fjärde övervägandena till förordning nr 343/94.

37 Det vill säga marknaden för bordsvin och vin som lämpar sig för framställning av bordsvin.

38 På detta sätt har domstolen karaktäriserat marknadssituationen för vin i dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881), punkt 22.

39 Produktionsnivå: den normala konsumtionen och lagren samt uppskattning av överskotten.

40 Denna procentandel nämns i artikel 39.3 tredje stycket första strecksatsen i förordning nr 822/87, i dess lydelse enligt förordning nr 1566/93.

41 Såsom följer av den tabell som kommissionen bifogat sitt yttrande (bilaga III, vilken tabell har upprättats och skapats av den italienska regeringen i målet Zaninotto, om man beaktar en annan referensprocentandel, över 55 procent, och närmare bestämt procentandelen 73 procent, som den nationella domstolen föreslår, har Republiken Italien en skyldighet att praktiskt taget själv destillera hela den kvantitet som skall destilleras som fastställts för hela gemenskapen, då det är nödvändigt att leverera 18200000 hl bordsvin till obligatorisk destillation.

42 I enlighet med den tydliga bestämmelsen i artikel 39.11 andra stycket b i förordning nr 822/87.

43 Domen i målet Zaninotto (punkt 27).

44 Det skall erinras om att den nationella domstolen anser att fördelningen skall grundas på den korrigerade procentandelen 73 procent, som erhållits på grundval av de tre referensproduktionsår som föregår produktionsåret 1993/1994.

45 Oberoende av frågan om detta kan få till följd att situationen förvärras för Republiken Italien, som är skyldig att destillera en större mängd än vad kommissionen har föreskrivit.

46 Se i denna fråga domen i mål C-122/94, kommissionen mot rådet, nämnt ovan fotnot 37, punkt 29, och dom av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Atlanta Fruchthandelgesellschaft m.fl. (REG 1995, s. I-3799), punkt 16.

47 Den provisoriska prognosen för gemenskapen är upprättad i enlighet med artikel 31.1 i förordning nr 822/87. Enligt denna provisoriska prognos för produktionsätet 1993/1994 uppgick gemenskapsproduktionen för bordsvin till 98610000 hl, varav 91365000 hl var avsedd för vinframställning, och normal konsumtion var uppskattad till 79807000 hl. Produktionsöverskottet detta produktionsår var beräknat till 7578000 hl. Med beaktande av lagren om 46886000 hl vid början av produktionsåret och lagren vid slutet av produktionsåret som var beräknade till 33253000 hl, vilket motsvarade 5 månaders beräknad normal konsumtion ((79807000 hl: 12) x 5 = 33253000 hl), blir följden ett överskott om 7578000 hl.

48 79807000 multiplicerat med 100 och dividerat med 108000000.

49 Domen i målet Zaninotto, punkt 31.

50 Det vill säga produktionsåren 1990/1991, 1991/1992 och 1992/1993.

51 Detta skulle för övrigt få till följd att ändra omfattningen av olika områdens deltagande i obligatorisk destillation beroende på exempelvis vidtagna åtgärder för att minska vinodlingsytorna inom ramen för genomförandet av den röjningspolitik som tillämpas av vinodlarna i olika områden. Enligt kommissionen (punkt 43 i dess skriftliga yttrande) skulle detta, om man hänvisade till de tre produktionsåren som omedelbart föregår produktionsåret 1993/1994, vara till fördel för de vinodlare som producerat mest och skulle bestraffa de länder som producerat minst och bidragit till att sanera marknaden.

52 I förevarande fall är det överflödigt att undersöka frågan om i vilken utsträckning detta, om kommissionen grundade sig på andra, senare referensproduktionsår, uppenbarligen i strid med det förbud som rådet uttryckt, skulle få till följd att situationen för Republiken Italien, som skulle vara tvungen att destillera större kvantiteter, skulle förvärras.

53 Men även de mål som består i att på ett skäligt sätt fördela skyldigheterna mellan producenterna på grundval av deras hektaravkastning (hl/ha) och att ta hänsyn till skillnader som observerats i produktionsområdena.

54 Jag har understrukit detta i mitt förslag till avgörande i domen i målet Zaninotto (nämnt ovan fotnot 1).

55 Se exempelvis dom av den 18 september 1986 i mål 116/82, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 2519), punkt 28.

56 Se exempelvis dom i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (nämnt ovan fotnot 37), punkt 24; av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m.fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 32, och av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG, 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. 171), punkt 47.

57 Det vill säga att inte använda en procentandel som avspeglar förhållandet mellan produktionen i ett område för produktionsåret 1993/1994 och den normala konsumtionen för perioden i fråga.

58 Det är endast i undantagsfall som domstolen har medgett att den inte haft möjlighet att svara, det vill säga då det är uppenbart att den gemenskapsbestämmelse som man begär att den skall tolka eller vars giltighet man begär att den skall kontrollera giltigheten av inte har någon anknytning till verkligheten eller föremålet vid den nationella domstolen. Se exempelvis dom av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. 1563), punkt 6, och av den 11 juli 1991 i mål C-368/89, Crispoltoni (REG 1991, s. I-3695), punkt 11.

59 Se exempelvis dom av den 19 februari 1998 i mål C-4/96, NIFPO (REG 1998, s. I-681), punkt 42; av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (nämnt ovan fotnot 37), punkt 18, och av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette mot rådet (REG 1980, s. 3333), punkt 25.

60 Se tredje övervägandet i förordning nr 1972/87.

61 I dess lydelse då första stycket ersatts av artikel 1 punkt 5 i förordning nr 1566/93.

62 Se fjärde övervägandet i rådets förordning nr 1566/93.

63 Det är fråga om de ovan (i fotnot 4) nämnda förordningarna nr 1325/90, nr 1734/91, nr 1756/92 och nr 1566/93.

64 Den nationella domstolen har talat om åsidosättande av skälighetsprincipen.

65 Jämför dom av den 27 juni 1989 i mål 113/88, Leukhardt (REG 1989, s. 1991), punkterna 19—21. Detta mål rörde bland annat möjligheten för en mjölkproducent att välja en annan referensperiod än den som fastställts av gemenskapslagstiftaren inom ramen för bestämmelserna om det kompletterande uttaget av mjölk.

66 Domstolen har ett flertal gånger [se domen i målet Crispoltoni m.fl. (nämnd ovan fotnot 55, punkt 52, avseende frågan huruvida det föteligger diskriminerande behandling om man utsträcker de ogynnsamma konsekvenserna av ett produktionsöverskott till alla producenter utan att ta reda på om de bidragit till detta överskridande och i vilken utsträckning); av den 24 januari 1991 i mål C-27/90, Sitpa (REG 1991, s. I-133). punkt 20, och av den 26 mars 1998 i mål C-324/96, Petridi (REG 1998, s. I-1333), punkt 35] funnit attprincipen om ickediskriminering inte står i strid med en gemenskapsreglering som inrättat ett system med tröskelvärden för hela gemenskapsmarknaden som medför en minskning av stödet för de ekonomiska aktörerna i fråga i alla medlemsstaterna, även om överskridandet av dessa tröskelvärden inte beror på en ökning av produktionen i alla dessa stater... . För övrigt gäller inom ramen för målet med sanering av marknaden för vin att samtliga gemenskapsproducentet, oavsett i vilken medlemsstat de är etablerade, på ett solidariskt och jämlikt sätt [skall] ta konsekvenserna av de beslut som gemenskapsinstitutionerna har att fatta inom ramen för sin behörighet för att undanröja risken för att det uppkommer obalans på marknaden mellan produktionen och möjligheterna till avsättning (domen i målet Zaninotto, punkt 47).

67 Detta trots den omständigheten att det, i syfte att sanera marknaden för vin genom att ta bort överskottet till följd av obligatorisk destillation, betecknat vissa produktionsår som referensproduktionsår och att medlemsstaternas produktion inte skall överskrida produktionen under de tre referensproduktionsåren för vin.

68 Se fjärde övervägandet i rådets förordning nr 1566/93.

69 Jag erinrar om att den omständigheten att antagandet av en åtgärd inom ramen för en gemensam marknadsorganisation enligt domstolens rättspraxis inte skall anses som diskriminering om denna åtgärd är grundad på objektiva kriterier som antagits för behovet av den gemensamma marknadsorganisationens globala funktion. Se exempelvis dom av den 9 juli 1985 i mål 179/84, Bozzetti (REG 1985, s. 2301), där det var fråga om inrättande av ett medansvarsuttag inom ramen för mjölkprodukter (punkt 34).

70 Se till exempel dom av den 5 maj 1998 i mål C-157/96, National Farmers' Union m.fl. (REG 1998, s. I-2211), punkt 60, och målet Crispoltoni (nämnt ovan fotnot 55, punkt 41).

71 Se till exempel domen i mil C-280/93, Tyskland mot rådet, nämnt ovan fotnot 55, punkterna 89 och 90.

72 Se till exempel domen i målet Crispoltoni m.fl. (nämnt ovan fotnot 55, punkt 42).

73 Se punkt 123 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i domen i målet Zaninotto (nämnt ovan fotnot i).

74 I domen i målet Zaninotto har domstolen kontrollerat proportionaliteten av valet av hektaravkastningskravet som avses i artikel 39.4 för fastställandet av den procentandel som skall tillämpas för varje producents produktion i syfte att uppnå en kvantitet som skall destilleras motsvarande varje område. Denna kvantitet är nödvändig för sanering av marknaden för vin. Vad beträffar domstolskontrollen av de villkor som uppställts för att proportionalietsprincipen skall anses iakttagen, har domstolen uttalat följande (punkt 65): Valet att fördela skyldigheterna mellan vinproducenterna inom ett och samma område efter hektaravkastning [är] inte behäftat med ett allvarligt fel, eftersom det syftar till att låta de producenter bära den större delen av bördan av obligatorisk destillation som huvudsakligen är ansvariga för överskottsproduktionen på marknaden för bordsvin, medan de producenter som nar låg avkastning inte bestraffas. Denna åtgärd kan således inte anses vara oproportionerlig i förhållande till syftet med att undanröja överskotten av bordsvin på marknaden, såsom detta framgår av fyrtiofjärde Övervägandet till förordning nr 822/87.

75 Såsom är tillåtet enligt artikel 39.11 andra stycket b i förordning nr 822/87.

76 Såsom rådet har understrukit (punkt 33 i dess skriftliga yttrande), är det endast om procentandelen om 85 procent minskat till under SS procent som den kvantitet som Italien skall leverera tifi obligatorisk destillation skulle vara lägre.

77 Se upplysningsvis dom av den 7 februari 1973 i mål 40/72, Schröder (REG 1973, s. 125), punkt 14, och domen i målet Crispoltoni m.fl. (nämnt ovan fotnot SS), punkt 43.

78 Se exempelvis domen i målet Crispoltoni m.fl. (nämnt ovan fotnot 55), punkt 43.

79 Se dom i målet National Farmers' Union m.fl. (nämnt ovan fotnot 69), punkt 43, och av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Storbritannien mot rådet (REG 1996, s. I-5755), punkt 69.

80 Se upplysningsvis dom av den 12 juni 1958 i mål 2/57, Compagnie des hauts fourneaux de Chasse mot Haute Autorité (REG 1958, s. 131), och av den 21 juni 1988 i de förenade malen 32/87, 52/87 och 57/87, ISA m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 3305), punkt 19.

81 Rådet och kommissionen har understrukit (i punkterna 47 respektive 48 i sina skriftliga yttranden) att förfarandet för kommittén (inrättat genom artiklarna 82 och 83 i förordning nr 822/87, erkänns i EG-fördraget och kan leda till ett beslut av rådet. Av detta skäl är den tes enligt vilken ett sådant förfarande skulle leda till en okontrollerad omvälvning av systemet för destillation såsom kommissionen önskar ogrundad.