Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Målet rör tullklassificering av en som bärstol för barn betecknad vara. Den nationella domstolen önskar i synnerhet få klarhet i om uttrycket liknande artiklar i KN-nr 4202 i Gemensamma tulltaxan skall tolkas så att det omfattar den som bärstol för barn betecknade varan eller om denna enligt den allmänna bestämmelsen 3 b skall klassificeras som en konfektionerad artikel av annat textilmaterial enligt KN-nr 6307 eller enligt ett annat KN-nr, nämligen KN-nr 9401 eller 7616.

I — Tillämpliga bestämmelser

2. Enligt den nationella domstolens uppfattning återfinns den gemensamma tulltaxans relevanta bestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 1359/95 av den 13 juni 1995 om ändring av bilagorna I och II till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (Kombinerade nomenklaturen, nedan kallad KN) och om upphävande av förordning (EEG) nr 802/86 (EGT L 142, s. 1).

3. De tulltaxenummer som har beaktats av den nationella domstolen är, såvitt nu är av betydelse, följande:

4. KN-nr 4202

5. KN-nr 6307

6. KN-nr 7616

7. KN-nr 9401

8. I de i föreliggande mål tillämpliga allmänna bestämmelserna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen, vilka återfinns i del 1 avsnitt I A, föreskrivs:

9. Vidare är följande anmärkningar till avsnitten och kapitlen i KN i den i föreliggande fall gällande avfattningen av betydelse för besvarandet av den hänskjutna frågan:

10. I anmärkning 7 till avdelning XI Textilvaror föreskrivs:

11. I anmärkning 1 till kapitel 63 Andra konfektionerade textilvaror; handarbetssatser; begagnade kläder och andra begagnade textilvaror; lump, som hör till KN:s avdelning XI, klargörs:

12. I anmärkning 2 till kapitel 94 KN Möbler; sängkläder, madrasser, resårbottnar till sängar, kuddar och liknande stoppade inredningsartiklar; belysningsarmatur och andra belysningsartiklar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; ljusskyltar, namnplåtar med belysning o.d.; monterade eller monteringsfärdiga byggna-der som hör till avdelning XX Diverse varor sägs:

13. Några av de förklarande anmärkningarna till systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallade förklarande anmärkningar till HS), utgivna av Tullsamarbetsrådet, kan åberopas för att besvara den fråga som har förelagts domstolen. Därvid är främst följande kommentarer av intresse.

14. Den allmänna regeln 3 a i de förklarande anmärkningarna till HS punkt VI b:

15. Den allmänna regeln 3 b i de förklarande anmärkningarna till HS punkt VIII:

16. Enligt de allmänna anvisningarna i de förklarande anmärkningarna till HS som avser kapitel 42 KN omfattar detta kapitel

17. Enligt punkt 17 i de förklarande anmärkningarna till HS som avser tulltaxenummer 6307 hör till detta nummer:

18. Enligt de allmänna anvisningarna i de förklarande anmärkningarna till HS som avser kapitel 94 KN avses med möbler i detta kapitel:

19. Enligt de förklarande anmärkningarna till HS som avser tulltaxenummer 9401 omfattar detta bland annat barnsitsar, inklusive särskilda barnsitsar för bilar.

20. Kommissionens förordning (EG) nr 1529/1999 av den 13 juli 1999 om klassificeringen av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EGT L 178, s. 10) antogs sedan förfarandet inletts vid den nationella domstolen.

21. I denna förordning föreskrivs:

22. Förordningen offentliggjordes den 14 juli 1999.

23. Förordningens bilaga ser ut på följande sätt i de relevanta delarna:

II — Bakgrund och förfarande

A — Bakgrund och tolkningsfrågan

24. Enligt handlingarna begärde sökanden vid den nationella domstolen (VauDe Sport GmbH & Co KG, nedan kallad sökanden) en bindande tulltaxeupplysning hos den behöriga tyska tullmyndigheten beträffande en vara som beskrevs på följande sätt:

25. Genom bindande tulltaxeupplysning av den 20 september 1995 klassificerade Oberfinanzdirektion Koblenz, ZuVA-Außenstelle Frankfurt am Main (nedan kallad Oberfinanzdirektion) varan med följande beskrivning enligt tulltaxenummer 6307 9099 0990:

26. Som grund för klassificeringsbeslutet hänvisades till olika förklarande anmärkningar och till den allmänna tolkningsbestämmelsen 3 b. Vidare angavs att varan inte kan klassificeras enligt KN-nummer 4202, som sökanden hade anfört, eftersom den inte kan anses utgöra en ryggsäck och eftersom detta nummer endast omfattar de där uttryckligen nämnda varorna. Bärstolar nämns emellertid inte under KN-nummer 4202. Som ytterligare klassificeringsmöjlighet nämndes KN-nummer 7326 9097.

27. I sitt klagomål mot den bindande tulltaxeupplysningen upprepade sökanden sin uppfattning att bärstolen skulle klassificeras enligt tulltaxenummer 4202, då dess användning och kännetecken är jämförbara med en ryggsäck. I båda fallen handlar det om att bära en börda på ryggen så bekvämt och säkert som möjligt.

28. I sitt beslut av den 17 juni 1996 vidhöll Oberfinanzdirektion sin ursprungliga uppfattning. Varan kan inte klassificeras enligt tulltaxenummer 4202, eftersom detta skulle leda till en otillåten utvidgning av detta nummers faktiska giltighetsområde.

29. Sökanden väckte talan mot detta beslut den 17 juli 1996. Hessisches Finanzgerichts beslut om hänskjutande innehåller en ingående redogörelse för parternas ståndpunkter och de grunder som föranlåtit den att hänskjuta följande fråga till domstolen:

30. Skall begreppet liknande artiklar i KN-nummer 4202 i Gemensamma tulltaxans kombinerade nomenklatur tolkas på så sätt att det även omfattar en vara som betecknas som en bärstol för barn, som i huvudsak består av en stödram av aluminiumrör och en ihopsydd duk av syntetfiber och som kan användas för att på ryggen transportera ett barn sittande i upprätt ställning och i vilken det är möjligt att förvara mindre föremål under sätet, eller skall en sådan vara, enligt den allmänna bestämmelsen 3 b, klassificeras som en konfektionerad artikel av annat textilmaterial enligt KN-nummer 6307 9099 0990, eller skall den klassificeras enligt ett annat KN-nummer?

B — Förfarandet vid den nationella domstolen

31. Sökanden har anfört att enligt den allmänna bestämmelsen 3 a skall det tulltaxenummer som har den mest specificerade varubeskrivningen tillämpas framför tulltaxenummer som har en mera allmän varubeskrivning. Då en beskrivning med hänsyn till användningssättet alltid är mera exakt än den som görs med hänsyn till materialet, skall i föreliggande mål prövas om den omtvistade varan har de objektiva kännetecken och egenskaper som anges i tulltaxenummer 4202 eller tulltaxenummer 9401. Endast om så inte är fallet kan en klassificering med hänsyn till materialets beskaffenhet komma i fråga.

32. Bärstolen skulle enligt sökanden mycket väl kunna betraktas som en ryggsäcksliknande artikel. Gemensamma tulltaxan innehåller inte någon definition av ordet artikel. Handelsbruk inom den berörda branschen måste därför användas för tolkning i föreliggande mål. Bärstolen kan absolut jämföras med en ryggsäck om man utgår från dess karakteristiska kännetecken, nämligen den påkostade bäranordningen, som även används i speciella ryggsäckar för vandringsturer. Det är just bäranordningen som gör artikeln till en ryggsäck och det spelar ingen roll att inte bara föremål utan även personer kan bäras i den. Detta talar för klassificering under tulltaxenummer 4202.

33. Bärstolen kan emellertid även klassificeras som en barnsits som kan placeras på golvet eller bäras på ryggen. Därigenom kan bärstolen jämställas med en bilbarnsits även om den skiljer sig från en sådan på grund av den speciella bäranordningen och huvudsyftet, att en vuxen skall kunna bära ett barn på ryggen under vandring eller liknande. Att bärställningen är försedd med en utfällbar bygel så att bärstolen kan placeras säkert på golvet, talar för att klassificera den som barnsits under tulltaxenummer 9401.

34. Om man skulle klassificera den omtvistade bärstolen på grundval av det material som använts, skall enligt sökanden varje materials värde och funktion beaktas. I detta sammanhang är aluminiumramen särskilt viktig, eftersom den utgör en karaktärsbestämmande beståndsdel. De enskilda delarnas värde i förhållande till varandra har inte någon avgörande betydelse. Vid klassificering på grundval av materialets beskaffenhet skall bärstolen därför klassificeras enligt KN-nummer 7616 (andra varor av aluminium).

35. Oberfinanzdirektion har yrkat att talan skall ogillas och har vidhållit sin uppfattning i klassificeringsfrågan. Oberfinanzdirektion gör särskilt gällande att det inte rör sig om just en bärutrustning för transport av föremål, utan att undersökningen visar att det är fråga om ett säkert sätt att transportera småbarn. Tulltaxenummer 4202 är inte tillämpligt, eftersom bärstolar inte nämns i detta tulltaxenummer.

36. Då Oberfinanzdirektion hänskjutit klassificeringsproblemet beträffande bärstolarna till kommissionens kommitté för tulltaxe- och statistiknomenklaturen, vilandeförklarades målet. Frågan behandlades därefter i kommittén vid det 171:a mötet den 12 och 13 november 1998. Enligt protokollet uttalade sig sex av de nio representerade medlemsstaterna för en klassificering enligt tulltaxenummer 6307. Sedan förfarandet återupptagits genom beslut av den 17 december 1998, meddelade Oberfinanzdirektion den anhängig-gjorda domstolen att kommittén för tullnomenklaturen vid sitt 187:e möte (textilområdet) den 29 och 30 april 1999 i Bryssel, med fjorton röster mot en, hade antagit ett utkast till grundförordning om klassificering av bärstolar. Enligt denna skall varan, enligt de allmänna bestämmelserna 1 och 6, den allmänna bestämmelsen 3 b samt enligt andra anförda anmärkningar, klassificeras enligt KN-nummer 6307 9099.

37. Den hänskjutande domstolen har fastställt att den ifrågavarande varan inte uttryckligen nämns i varubeskrivningen vid tulltaxenummer 4202. Bärstolen kan således endast klassificeras enligt det numret om det rör sig om en artikel som liknar de uttryckligen nämnda varorna. I de förklarande anmärkningarna till HS nämns varor som skall betraktas som liknande artiklar i den mening som avses i den andra delen av detta tulltaxenummer. Uppräkningen däri är inte uttömmande, som framgår av det tillagda etc.

38. Den nationella domstolen har utgått från likheterna och skillnaderna mellan ryggsäckar och bärstolar och konstaterat att de faktiska likheterna mellan de två varorna kan tala för den av sökanden yrkade klassificeringen. Mot detta talar dock de inte oväsentliga skillnaderna mellan de två varorna, liksom det faktum att det enligt numrens ordalydelse och med beaktande av vilka varor som i de förklarande anmärkningarna betecknats som liknande, genomgående rör sig om förslutna eller i varje fall förslutningsbara föremål, samtliga avsedda för förvaring av föremål. Utvidgningen av begreppet liknande artiklar till att även avse den omtvistade bärstolen innebär därför möjligen en otillåten utvidgning av numret.

39. Att klassificera bärstolen under tulltaxenummer 9401 väcker enligt den nationella domstolen betänkligheter. I anmärkning 2 till kapitel 94 och de förklarande anmärkningarna till HS avseende detta kapitel, hänvisas till att det här rör sig om varor som måste vara avsedda att placeras på golvet och användas huvudsakligen för nyttoändamål för inredning av bostäder, bilar och liknande transportmedel.

40. Om klassificering under tulltaxenummer 4202 eller 9401 inte kommer i fråga skall den omtvistade bärstolen behandlas enligt den allmänna bestämmelsen 2 b, varvid man, med hänsyn till att varan är sammansatt av olika material, skall tilllämpa principerna i den allmänna bestämmelsen 3.

41. Enligt denna allmänna bestämmelse skall man bedöma huruvida det genast framgår att de delar av bärstolen som består av textil ger den dess huvudsakliga karaktär, så att varan skall klassificeras enligt tulltaxenummer 6307, som avser andra konfektionerade artiklar. Dessutom framgår det av de förklarande anmärkningarna till HS avseende tulltaxenummer 6307 att väskor att bära barn i, bärbara vaggor och liknande artiklar skall omfattas av detta nummer.

42. A andra sidan måste man enligt den nationella domstolen beakta att denna allmänna bestämmelse erbjuder tre klassificeringsmetoder för varor för vilka flera tulltaxenummer inledningsvis kan komma i fråga. I detta sammanhang har den hänvisat till de förklarande anmärkningarna till HS avseende den allmänna regeln 3 b.

43. Under hänvisning till domen i målet Sportex har den hänskjutande domstolen sedan prövat vilket av de material som ingår i bärstolen som ger den dess huvudsakliga karaktär. Den har dragit slutsatsen att varken de delar som består av textil eller aluminiumstödramen är avgörande för bärstolens karakteristiska egenskaper. Då härav följer att beståndsdelarna är likvärdiga, pekar detta mot att klassificering skall göras enligt tulltaxenummer 761690990900 enligt den allmänna bestämmelsen 3 c.

III — Argument som framförts vid domstolen

44. Sökanden vid den nationella domstolen och kommissionen har ingivit skriftliga yttranden. De har yttrat sig muntligen vid förhandlingen den 16 november 2000.

45. Sökanden har i huvudsak vidhållit den uppfattning som den framfört gentemot Oberfinanzdirektion inför den hänskjutande domstolen. Enligt sökandens uppfattning framgår det av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande regel 3 a att den varubeskrivning som beskriver den ifrågavarande varan tydligare och fullständigare alltid skall anses som mera specificerad. Då klassificering av varan efter användningssättet därvid är tydligare än klassificering efter materialet, skall det först prövas om den omtvistade bärstolen kan klassificeras enligt tulltaxenummer 4202 eller tulltaxenummer 9401, innan prövning sker av huruvida det är möjligt att klassificera varan efter beskaffenheten av det material som den består av, enligt den allmänna bestämmelsen 3 b.

46. Sökanden har samma uppfattning som den hänskjutande domstolen beträffande bärstolens likhet med artiklarna i tulltaxenummer 4202. Sökanden delar dock inte den hänskjutande domstolens farhågor beträffande en otillåten utvidgning av omfattningen av detta tulltaxenummer. I överensstämmelse med de allmänna anvisningarna i kapitel 42 tillhör sökanden i egenskap av tillverkare av ryggsäckar en bransch som står nära läderbranschen. Den omtvistade bärstolen har utvecklats av sökandens avdelning för ryggsäckstillverkning just på grundval av ett under många år beprövat bärsystem för ryggsäckar. Bärstolens användningsområde är huvudsakligen att på ryggen transportera småbarn, men den är också avsedd för transport av föremål i det ryggsäcksfack som ingår i stolen.

47. Beträffande tulltaxenummer 9401 har sökanden, i motsats till den hänskjutande domstolens uppfattning, anfört att den omtvistade bärstolen objektivt kan betraktas som en barnstol. Dels kan stolar enligt anmärkning 2 andra stycket b i kapitel 94 KN klassificeras under tulltaxenummer 9401—9403 även om de är avsedda att hängas upp. Dels, och i motsats till den hänskjutande domstolens uppfattning, framgår det av ordalydelsen i de förklarande anmärkningarna till HS, som avser kapitel 94, att möbler som avses i kapitlet, inklusive stolar som avses i tulltaxenummer 9402, endast skall användas huvudsakligen för nyttoändamål för inredning av bostäder, motorfordon och liknande transportmedel.

48. Endast om klassificering av bärstolen enligt dess avsedda användning är utesluten kan klassificering under tulltaxenummer 6307 eller tulltaxenummer 7616 komma i fråga. Med tillämpning av den allmänna bestämmelsen 3 b är det de dyra stängerna av aluminiumrör som ger bärstolen dess huvudsakliga karaktär. Därför kan endast klassificering under tulltaxenummer 7616 komma i fråga. Då den hänskjutande domstolen med tillämpning av den allmänna bestämmelsen 3 c kommit till samma resultat ansluter sig sökanden till de överväganden som i det avseendet redovisas i beslutet om hänskjutande.

49. Vidare har sökanden hänvisat till att den i en inlaga av den 26 juli 1999 till den hänskjutande domstolen föreslagit att man skulle hänskjuta en tilläggsfråga beträffande giltigheten av kommissionens förordning (EG) nr 1529/1999 av den 13 juli 1999. Beslutet om hänskjutande nämner uttryckligen denna förordning på sidan 11. Om domstolen skulle vara av den åsikten att den andra delen av den hänskjutna frågan skall besvaras nekande föreslår sökanden att domstolen skall fastställa att förordningen är ogiltig såvitt avser de i bilaga 3 beskrivna artiklarna.

50. Enligt kommissionens uppfattning kan i princip de fyra tulltaxenumren 4202, 9401, 7616 och 6307 komma i fråga för klassificering av den omtvistade varan.

51. Klassificering enligt tulltaxenummer 4202 är enligt kommissionen utesluten. Först och främst nämns inte anordningar att bära barn i i tulltaxenummer 4202, om man inte betraktar dem som liknande artiklar i den mening som avses i detta tulltaxenummer. Av domstolens fasta rättspraxis framgår att av hänsyn till rättssäkerheten och för att underlätta kontroll skall en varas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de angivits i formuleringen av det aktuella tulltaxenumret, i princip vara det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor. Därmed stämmer inte bärstolen med kriterierna i tulltaxenummer 4202. Även om den bärs på ryggen som en ryggsäck skiljer den sig ändå från en ryggsäck därigenom att den framstår som en öppen stol, vars enda användningsområde är att transportera barn. Det förhållandet att det finns en förslutningsbar förvaringsmöjlighet för mindre föremål under sitsen kan man bortse från. Tulltaxenummer 4202 omfattar artiklar som är avsedda för transport av gods. Dessutom är alla artiklar som räknas upp under detta tulltaxenummer förslutna eller möjliga att försluta. Ingetdera är fallet beträffande bärstolen.

52. Klassificering enligt tulltaxenummer 9401 kommer inte heller i fråga enligt kommissionen. För det första skall bärstolen bäras på ryggen, i strid med anmärkning 2 första stycket till kapitel 94, även om den som varje annat föremål kan ställas på golvet. Den hopfällbara bygeln fyller bara en hjälpfunktion. Den skall underlätta när man sätter ned barnet i bärstolen och hindra att den faller omkull. För det andra brister det beträffande den andra, ytterligare förutsättningen i denna anmärkning, då bärstolen inte är avsedd att användas för inredning av något av de i denna anmärkning nämnda utrymmena eller transportmedlen.

53. Då det inte finns något särskilt tulltaxenummer för bärstolen måste den klassificeras med beaktande av den allmänna bestämmelsen 2 b. Den allmänna bestämmelsen 2 b hänvisar till den allmänna bestämmelsen 3, eftersom bärstolen är en vara som består av olika beståndsdelar, nämligen huvudsakligen textil och aluminiumrör. Då den allmänna bestämmelsen 3 a inte kan användas skall man följa den allmänna bestämmelsen 3 b, enligt vilken den ifrågavarande varan, här bärstolen, skall klassificeras efter det material eller den beståndsdel som ger den dess huvudsakliga karaktär. Som avgörande kriterier kommer därvid i fråga materialets art och beskaffenhet, volym, vikt, värde eller betydelse i förhållande till varans användning. För att fastställa vilket av de material som en vara består av som ger den dess huvudsakliga karaktär, skall man enligt domstolens rättspraxis vidare pröva om bärstolen skulle behålla sina karakteristiska egenskaper också utan den ena eller den andra av sina beståndsdelar.

54. Vid första anblicken ligger det enligt kommissionen nära till hands att anta att det är aluminiumramen som ger bärstolen dess huvudsakliga karaktär, eftersom den ger den ett stabilt stöd. Emellertid kan man faktiskt transportera ett litet barn på ryggen redan med hjälp endast av själva väven. Aluminiumställningen skall ge stabilitet, stöd och komfort men är inte oundgängligen nödvändig för att transportera barn. Vad beträffar kriterierna volym, vikt och värde av de olika beståndsdelarna utgör, enligt kommissionen, textilmaterialet och inte aluminiumställningen det väsentliga kriteriet.

55. Även om kommissionen har klart för sig att dess uppfattning avviker från den hänskjutande domstolens, som är att tilllämpningen av den allmänna bestämmelsen 3 c närmast leder till att klassificera bärstolen enligt tulltaxenummer 7616, anser kommissionen ändå att denna vara enligt den allmänna bestämmelsen 3 b skall klassificeras enligt tulltaxenummer 6307, eftersom textilmaterialet, med hänsyn till varans användning, har en dominerande betydelse.

56. Denna klassificering stöds dessutom av punkt 17 i de förklarande anmärkningarna till HS, som avser tulltaxenummer 6307, enligt vilken även väskor för att bära barn i, bärbara vaggor och liknande artiklar hör till detta tulltaxenummer.

57. En liknande bedömning ligger till grund för förordning nr 1529/1999, enligt vilken en produkt, som är identisk med den vid den nationella domstolen omtvistade, just enligt den allmänna bestämmelsen 3 b klassificerades under tulltaxenummer 6307.

58. Kommissionen är för övrigt medveten om att en förordning som bestämmer förutsättningarna för klassificering av en vara enligt ett visst tulltaxenummer är av konstitutiv karaktär och inte kan tillämpas retroaktivt.

59. Eftersom endast tulltaxenummer 6307 och 7616 kan komma i fråga blir den avgörande frågan, enligt kommissionen, när det gäller att bestämma vilket av dessa båda tulltaxenummer som är det riktiga, huruvida ett barn kan transporteras även i en bärstol som inte är försedd med en bärställning av metall. Mot bakgrund av förordning nr 1529/1999, som grundar sig på de 14 medlemsstaternas prövning av kommissionens överväganden i ett förfarande enligt artikel 10.1 i förordning nr 2658/87 och med hänsyn till punkt 17 i de förklarande anmärkningarna till HS som avser tulltaxenummer 6307, skall denna fråga besvaras jakande.

60. Kommissionen är medveten om att den hänskjutande domstolen är benägen att besvara den nyssnämnda frågan nekande.

61. Kommissionen har föreslagit att den hänskjutna frågan skall besvaras på följande sätt:

IV — Bedömning

62. Skall en bärstol, som den beskrivits i den nationella domstolens beslut om hänskjutande, klassificeras enligt sina objektiva kännetecken och egenskaper eller skall klassificeringen göras med hänsyn till det material eller den beståndsdel som ger den dess huvudsakliga karaktär, för så vitt detta material eller denna beståndsdel kan utrönas?

63. Parterna vid den nationella domstolen tvistar om denna fråga. Sökanden anser att den omtvistade varans objektiva kännetecken och egenskaper tyder på att den skall klassificeras enligt tulltaxenummer 4202 eller — i andra hand — tulltaxenummer 9401. Oberfinanzdirektion däremot har vidhållit uppfattningen att varans objektiva egenskaper och kännetecken hindrar denna klassificering, då de inte motsvarar varubeskrivningarna i tulltaxenummer 4202 och 9401. Klassificering på grundval av det material eller den beståndsdel som ger varan dess huvudsakliga karaktär skulle leda till användning av tulltaxenummer 6307.

64. I sin tydliga motivering till beslutet om hänskjutande förklarar den nationella domstolen ingående varför den anser att det föreligger berättigat tvivel om att det skulle vara rätt att klassificera bärstolen under tulltaxenummer 4202 eller tulltaxenummer 9401. Uppenbarligen anser den att de argument som talar emot klassificering enligt tulltaxenummer 9401 är så starka att den första delen av den fråga som förelagts domstolen begränsas till en möjlig klassificering av den omtvistade varan enligt tulltaxenummer 4202.

65. Om man ansluter sig till den hänskjutande domstolens uppfattning och i första hand begränsar sig till möjligheten att klassificera enligt tulltaxenummer 4202 måste det slås fast att varan bärstol inte uttryckligen nämns bland de varor som räknas upp under detta nummer.

66. Frågan blir då om orden liknande artiklar i slutet av varubeskrivningen kan anses omfatta en sådan bärstol som den omtvistade. Endast om så är fallet kan den klassificeras enligt tulltaxenummer 4202, som en artikel som liknar de där uttryckligen nämnda.

67. Innan jag tar upp frågan huruvida bärstolen kan anses som en liknande artikel, måste några allmänna anmärkningar göras om tolkningen av begrepp som på ett ospecificerat sätt kan utvidga en uppräkning av ett större antal heterogena artiklar.

68. Om begreppet liknande skulle avse de särskilda kännetecknen hos enskilda varor i uppräkningen eller hos vissa grupper av varor i denna uppräkning, riskerar man att urvattna de objektiva egenskaper och kännetecken som alla varor i denna uppräkning i princip har gemensamt.

69. Mot detta talar domstolens fasta rättspraxis, till exempel domen i målet Rank Xerox, i vilken uttalas att av hänsyn till rättssäkerheten och kontrollmöjligheterna [skall] det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor på ett allmänt sätt sökas i varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom dessa anges i lydelsen av numren och anvisningarna till avsnitten eller kapitlen i Gemensamma tulltaxan.

70. Det skall alltså prövas vilka objektiva egenskaper och kännetecken som är gemensamma för de i tulltaxenummer 4202 nämnda varorna. Med ledning av dem kan man sedan utröna vad som faktiskt skall förstås med uttrycket liknande artiklar.

71. Gemensamt för de under tulltaxenummer 4202 uppräknade varorna är att de nästan samtliga är förslutna eller kan förslutas och att de är avsedda för förvaring och/eller transport av föremål.

72. De förklarande anmärkningarna till HS avseende begreppet liknande artiklar går i samma riktning. Även de utgår nästan uteslutande från varor som är förslutna eller kan förslutas och som är avsedda för förvaring och/eller transport av föremål. Enligt domstolens fasta rättspraxis är dessa förklaringar viktiga hjälpmedel när det gäller att garantera en enhetlig tillämpning av tulltaxan och de kan därför anses som giltiga medel för att tolka denna.

73. I likhet med kommissionen drar jag härav slutsatsen att bärstolar, som den vid den nationella domstolen omtvistade, inte kan klassificeras enligt tulltaxenummer 4202. Denna vara är enligt sina objektiva kännetecken öppen och avsedd för transport av småbarn. Att klassificera den under tulltaxenummer 4202 skulle därför leda till en otillåten utvidgning av detta nummer.

74. Med hänsyn till detta är även sökandens argument ohållbara, enligt vilka likheterna mellan den ifrågavarande bärstolen och ryggsäckar avsedda för vandringsturer likväl skulle göra det möjligt att klassificera bärstolen enligt tulltaxenummer 4202.

75. För det första förbises med denna argumentering att man, för att besvara frågan om en vara är en liknande artikel, i den mening som avses i varubeskrivningen till tulltaxenummer 4202, inte skall anknyta till de särskilda kännetecknen hos de enskilda artiklar som nämns i detta tulltaxenummer utan till de objektiva kännetecken som är gemensamma för alla där nämnda varor.

76. För det andra uppfyller bärstolen med denna argumentering inte de krav som måste ställas på en ryggsäck som en liknande artikel, eftersom bärstolen inte går att försluta och inte heller är avsedd för transport av föremål.

77. Att den omtvistade bärstolen även har ett förvaringsutrymme under sitsen, i vilket man kan förvara mindre föremål, spelar ingen roll för kvalifikationen och klassificeringen av densamma. Med hänsyn till dess dominerande objektiva kännetecken är den till för att bära barn i och skall också klassificeras så.

78. Jag kommer till det resultatet att den första delen av den fråga som hänskjutits till domstolen skall besvaras på följande sätt:

79. I målet vid den nationella domstolen har även ställts frågan om bärstolen kan klassificeras som stol under tulltaxenummer 9401.

80. Med samma motivering finner den nationella domstolen och kommissionen att det är tvivelaktigt eller till och med omöjligt att klassificera bärstolen enligt detta tulltaxenummer. De har rätt.

81. Såväl anmärkning 2 till kapitel 94 som de förklarande anmärkningarna till HS, som avser detta kapitel, talar uttryckligen mot en sådan klassificering. De varor som omfattas av tulltaxenummer 9401 måste i princip vara avsedda att placeras på golvet och att huvudsakligen för nyttoändamål användas för inredning av bostäder, motorfordon och liknande transportmedel.

82. Eftersom bärstolar inte är avsedda just att ställas på golvet och inte heller tjänar till att inreda bostäder och motorfordon eller liknande transportmedel, kan klassificering enligt tulltaxenummer 9401 inte komma i fråga.

83. I enlighet därmed är även sökandens uppfattning, att bärstolen enligt sina objektiva kännetecken har ett dubbelt användningsområde och därför skulle kunna klassificeras enligt tulltaxenummer 9401, ohållbar. Att den är försedd med en nedfällbar bygel, som gör det möjligt att ställa den på golvet, ändrar inte det faktum att bärstolen är tänkt att bäras på ryggen vilket är dess karakteristiska, huvudsakliga användningsområde. I enlighet därmed hindrar även den andra ytterligare förutsättningen, nämligen att den ifrågavarande stolen huvudsakligen skall användas för inredning av bostäder och motorfordon eller liknande transportmedel, att bärstolen klassificeras enligt tulltaxenummer 9401.

84. Eftersom den hänskjutande domstolen mer eller mindre har uteslutit klassificering under tulltaxenummer 9401 och inte heller uttryckligen frågar därefter kräver denna punkt inget yttrande av domstolen.

85. Den omständigheten att endast tulltaxenummer 4202 och tulltaxenummer 9401 kan komma i fråga för klassificering av bärstolen på grundval av dess objektiva kännetecken och dess användning och det faktum att såväl sökanden vid den nationella domstolen som kommissionen i sina skriftliga — och muntliga — yttranden uttryckligen övervägt en möjlig klassificering under tulltaxenummer 9401, talar emellertid för att detta nummer uttryckligen skall nämnas i domen.

86. Min slutsats i det avseendet lyder som följer:

87. Då det följaktligen saknas ett specifikt tulltaxenummer, enligt vilket bärstolen kan klassificeras måste man vid klassificeringen vidare utgå från de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN.

88. Beträffande produkter som i likhet med den ifrågavarande produkten består av olika beståndsdelar hänvisar den allmänna bestämmelsen 2 b till den allmänna bestämmelsen 3. Den allmänna bestämmelsen 3 a är inte användbar här då den rör klassificering enligt tulltaxenummer med noggrann varubeskrivning. Därför måste man pröva huruvida klassificering med tillämpning av den allmänna bestämmelsen 3 b är möjlig.

89. Enligt denna allmänna tolkningsregel skall man för klassificering av en vara ta reda på vilket av de material som ingår i varan som ger den dess huvudsakliga karaktär. Härvid skall prövas om varan skulle behålla sina karakteristiska egenskaper även om en eller flera beståndsdelar avlägsnades (jämför domen i det i fotnot 1 nämnda målet Sportex, punkt 8).

90. Sökanden, kommissionen och den hänskjutande domstolen har olika uppfattningar om svaret på frågan vilket av materialen som ger bärstolen dess huvudsakliga karaktär.

91. Under hänvisning till att textilmaterialet ger bärstolen dess huvudsakliga karaktär anser kommissionen att klassificering skall ske under tulltaxenummer 6307. Enligt sökandens uppfattning är aluminiumställningen utslagsgivande. Sökanden har därför uttalat sig till förmån för tulltaxenummer 7616. Den hänskjutande domstolen anser att varken textilmaterialet eller ställningen är avgörande. Med tillämpning av den allmänna bestämmelsen 3 c är den benägen att klassificera bärstolen enligt tulltaxenummer 7616.

92. Svaret på frågan vilket enskilt material som ger den omtvistade bärstolen dess huvudsakliga karaktär beror slutligen på en faktisk bedömning, som kommissionen så riktigt har påpekat. För detta måste dock, om än abstrakt, anges närmare hållpunkter.

93. I sina yttranden har såväl sökanden som kommissionen grundligt utrett aluminiumställningens betydelse för bärstolen. Sökanden har betonat att denna ställning är avgörande för stolens viktigaste egenskaper. Kommissionen däremot menar att ett litet barn kan transporteras på ryggen även i en bäranordning helt och hållet av väv, utan en sådan ställning.

94. Uppenbarligen har parterna därvid tänkt på domstolens tidigare nämnda uttalande i domen i målet Sportex: Dessutom måste prövas huruvida varan även om en eller flera av dess beståndsdelar avlägsnades skulle behålla sina karakteristiska egenskaper. Det rättesnöre som domstolen därmed har givit måste enligt min uppfattning kunna tillämpas tillsammans med ordalydelsen och varubeteckningen i KN.

95. Vid bedömning av huruvida en vara kan komma i fråga för klassificering enligt något av tulltaxenumren i kapitel 63 KN måste man beakta sambandet mellan anmärkning 1 till detta kapitel — Underavdelning I skall tillämpas endast för konfektionerade artiklar av alla slags textilvaror — och varubeskrivningarna vid de tulltaxenummer som hör till denna underavdelning I, nämligen tulltaxenummer 6301—6307.

96. I dessa tulltaxenummer beskrivs olika varor, vilkas viktigaste beståndsdel är den väv som de huvudsakligen består av, men som ändå för sin användning — som stöd eller för att sträcka ut väven — som regel behöver en ställning av metall, trä eller plast, som till exempel de under tulltaxenummer 6303 nämnda rullgardinerna eller de under tulltaxenummer 6306 nämnda markiserna, tälten och campingartiklarna.

97. Enligt de förklarande anmärkningarna till HS avseende tulltaxenummer 6307 omfattas därav varor, som visserligen övervägande består av väv som ger dem deras karakteristiska egenskaper men vars användning i praktiken underlättas av en ställning av ett annat material, såsom väskor för att bära barn i, bärbara vaggor och liknande artiklar.

98. Om stödmaterialet i dessa varor anses åtminstone lika viktigt för varans karaktär betyder det att de inte kan klassificeras under tulltaxenummer 6307. Detta harmonierar emellertid inte med systematiken och ordalydelsen i kapitel 63, särskilt inte i fråga om tulltaxenummer 6307, såsom de framgår av den nämnda anmärkningen och de förklarande anmärkningarna till HS.

99. Följaktligen kommer jag till följande slutsats:

100. Slutligen även en kommentar beträffande förordning nr 1529/99, som sökanden och kommissionen har åberopat. I bilagan till denna förordning föreskrivs att bärstolar skall klassificeras enligt KN-nr 6307.

101. Kommissionen har åberopat denna förordnings förarbeten till stöd för sin uppfattning om hur den omtvistade bärstolen skall klassificeras. Sökanden har begärt att domstolen skall fastställa att denna förordning inte gäller.

102. Förordningen trädde i kraft efter det att de händelser som ligger till grund för förfarandet i den nationella domstolen ägde rum. Den nationella domstolen har inte åberopat den i sin hänskjutna fråga.

103. Därför kan inte denna förordning, vilken, som kommissionen själv har anmärkt, endast har konstitutiv och inte retroaktiv verkan, ligga till grund för svaret på den fråga som har hänskjutits till domstolen.

104. Yrkandet att domstolen skall uttala sig om förordningens giltighet går utanför de ramar som följer av den hänskjutna frågan. Enligt domstolens fasta rättspraxis skall det därför avvisas.

V — Förslag till avgörande

Med hänsyn till mina tidigare överväganden föreslår jag att domstolen skall besvara Hessisches Finanzgerichts hänskjutna fråga på följande sätt:

1 Originalspråk: nederländska.

2 Dom av den 21 juni 1988 i mål 253/87, Sportex (REG 1988, s. 3351).

3 Dom av den 9 oktober 1997 i mål C-67/95, Rank Xerox (REG 1997, s. I-5401), punkt 17, och av den 9 februari 1999 i mål C-280/97, ROSE Elektrotechnik (REG 1999, s. 689), punkt 16.

4 Se bland annat domen i målet ROSE Elektrotechnik (ovan fotnot 3), punkt 16, och dom av den 10 december 1998 i mål C-328/97, Glob-Sped (REG 1998, s. I-8357), punkt 26.

5 Jämför dom av den 28 mars 1979 i mål 158/78, Biegi (REG 1979, s. 1103), punkt 11.

6 Jämför dom av den 2 juni 1994 i mål C-30/93, AC-ATEL Electronics Vertriebs (REG 1994, s. I-2305), punkt 16, av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytheron International (REG 1997, s. I-1729), punkt 11, av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998, s. I-4531) punkterna 25 och 26, och av den 28 januari 1999 i mal C-77/97, Unilever (REG 1999, s. I-431), punkt 22.