Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 20 september 2001

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, s. 1, svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43, nedan kallad förordningen).

3 GBl, s. 586, nedan kallat dekretet eller det omtvistade dekretet.

4 Nedan kallad myndigheten.

5 Rådets direktiv av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39, svensk specialutgåva område 15, volym 1, s. 238, nedan kallat direktivet).

6 EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66.

7 Rådets direktiv av den 6 december 1984 om övervakning och kontroll inom Europeiska gemenskapen av gränsöverskridande transporter av farligt avfall (EGT L 326, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 200).

8 Med syfte att underlätta återvinning och säkerställa att avfall bortskaffas på ett miljövänligt sätt (Kreislaufwirtscharts- und Abfallgesetz, BGBl I, s. 2705, nedan kallad förbundslagen av den 27 september 1994).

9 Delstatens avfallslag (nedan kallad LAbfG).

10 GBl, s. 617.

11 GBl, s. 422.

12 GBl, s. 73.

13 Nedan kallat företaget SBW.

14 Se punkterna 23 och 24 i detta förslag.

15 Nedan kallat företaget AVG.

16 Nedan kallat avtalet.

17 Artikel 2.2 i avtalet.

18 Artikel 3.1 och 3.3 i avtalet.

19 Nedan kallat DaimlerChrysler.

20 Revision

21 Rådets direktiv av den 20 mars 1978 (EGT L 84, s. 43, svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 85).

22 Begäran om förhandsavgörande, s. 9.

23 Se punkt 23 i detta förslag.

24 Det vill säga principerna om närhet, prioritering av återvinning och tillräcklig egenkapacitet (se i det avseendet begäran om förhandsavgörande (s. 12—16).

25 Begäran om förhandsavgörande, s. 10.

26 Ibidem, s. 9.

27 Ibidem.

28 Se särskilt dom av den 22 juni 2000 i mål C-318/98, Fornasar m.fl. (REG 2000, s. I-4785).

29 Se särskilt dom av den 18 december 1986 i mål 10/86 VAG France (REG 1986, s. 4071).

30 Se särskilt dom av den 9 juli 1992 i mål C-2/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-4431; svensk specialutgåva, volym 13, s. 31), dom av den 17 mars 1993 i mål C-155/91, kommissionen mot rådet (REG 1993, s. I-939; svensk specialutgåva, tillägg, s. 67), och dom av den 10 maj 1995 i mål C-422/92, kommissionen mot Tyskland, (REG 1995, s. I-1097).

31 Den nationella domstolen har yttrat att tolkningen av de relevanta gemenskapsbestämmelserna inte leder till ert så otvetydigt resultat att det inte finns utrymme för rimligt rvivef (begäran om förhandsavgörande, s. 8.

32 Begäran om förhandsavgörande, s. 15.

33 Mål C-37/92, Vanacker och Lesage (REG 1993, s. I-4947).

34 Rådets direktiv av den 16 juni 1975 (EGT L 194, s. 23; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 229).

35 Domen i det ovannämnda målet Vanacker och Lesage, punkt 9.

36 Mål C-187/93, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2857, punkt 26; svensk specialutgåva, volym 15, s. 249).

37 Se särskilt domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkterna 21, 22 och 26.

38 Den artikeln utgör en särskild rättslig grund för gemenskapens behörighet på miljöområdet.

39 Se domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkt 26.

40 Domen i målet kommissionen mot Belgien, punkt 28.

41 Artikel 174 EG begränsar det materiella tillämpningsområdet för gemenskapens behörighet på miljöområdet. Enligt artikeln skall politiken följa ett antal mål (punkt 1), principer (punkt 2) och kriterier (punkt 3). Bland principerna återfinns principen att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan, av domstolen även benämnda principerna om tillräcklig egenkapacitet och närhet.

42 Punkt 34.

43 Ibidem, punkt 32.

44 Se även dom av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099, punkt 68 och följande punkter), där domstolen fann att det var förenligt med artikel 28 EG att tvinga elleverantörer att köpa el producerad av förnyelsebara energikällor eftersom tvånget grundades på miljöskyddshänsyn. Den målsättning som en ifrågasatta nationella lagstiftningen hade följt syftade, i enlighet med artikel 174.1 EG, till att säkerställa ett omsorgsfullt och rationellt bruk av resurserna som gav företräde åt el producerad av förnyelsebara energikällor såsom vattenkraft, vindkraft, solkraft, gas från sopstationer och reningsverk eller produkter eller rester och biologiskt avfall från jord- och skogsbruk.

45 Se härtill domen i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet, punkt 13. Enligt ordalydelsen fann domstolen att tvingande hänsyn vad gäller miljöskydd motiverar undantag från den fria rörligheten för avfall.

46 Se punkterna 34 och 35 i detta förslag.

47 Mål C-203/96, Dusseldorp m.fl. (REG 1998, s. I-4075, punkt 39).

48 Artikel 4.3 a i och 4.3 b i i förordningen.

49 Artikel 4.3 b ii i förordningen.

50 Artikel 4.3 b iii.

51 Artikel 4.3 c första strecksatsen.

52 Artikel 4.3 c tredje strecksatsen.

53 Artikel 4.3 c andra strecksatsen.

54 Se härtill domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland (punkterna 40 och 41).

55 Se punkt 55 i detta förslag.

56 Ibidem.

57 Artikel 3.1—3.8.