Förslag till avgörande av generaladvokat Leendert A. Geelhoed föredraget den 31 januari 2002

1 Originalspråk: nederländska.

2 EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

3 Se dom av den 19 september 1996 i mål C-236/95, kommissionen mot Grekland (REG 1996, s. I-4459), punkt 13.

4 Se artikel 1.1 och andra skälet första meningen.

5 Se femte och åttonde skälet.

6 Dom av den 30 januari 1985 i mål 143/83, kommissionen mot Danmark (REG 1985, s. 427; svensk specialutgåva, volym 8, s. 31), punkt 11.

7 Kommissionen har hänvisat till Norstedts juridiska Handbok, 16:e upplagan 1997, s. 6 och 11.

8 Se femtonde och sextonde skälen i direktivet.

9 Se exempelvis artiklarna 6:236 och 6:237 i Nederlands Burgerlijk Wetboek (nederländska civillagen).

10 I doktrinen kallas även listan i bilagan för den blå (europeiska) listan [blauwe (Europese) lijst].

11 Det faktum att räckvidden ibland illustreras på ett anmärkningsvärt detaljerat sätt framgår av en läsning av exempelvis punkt 1 g, punkt 2 a och 2 c i bilagan. Därav följer att villkor som syftar eller leder till att tillåta näringsidkaren — utom då viktiga skäl föreligger - att utan rimligt varsel säga upp ett avtal med obestämd varaktighet räknas till de villkor som omtalas i artikel 3.3 (punkt 1 g). Detta gäller dock inte vissa särskilt angivna avtalsvillkor och vissa transaktioner. Punkt 1 g påverkar inte heller villkor genom vilka en leverantör av finansiella tjänster förbehåller sig rätten att säga upp ett avtal med obestämd varaktighet ensidigt och, om det finns giltigt skäl, utan varsel; detta förutsätter dock att näringsidkaren är förpliktad att omgående informera motparten och eventuella övriga avtalsparter (punkt 2 a).

12 Se rådets förslag till direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal som kommissionen presenterade den 24 juli 1990 (EGT C 243, s. 2).

13 EGT C 73, 1992, s. 7. Se artikel 3.3 i det ändrade förslaget.

14 Vid den första behandlingen begärde parlamentet en bindande men inte uttömmande lista över typer av oskäliga villkor. Se ändring nr 11 (EGT C 326, 1991, s. 111).

15 Dom av den 27 juni 2000 i de förenade målen C-240/98—C-244/98, Océano Grupo Editorial SA (REG 2000, s. I-4941 ), punkterna 22 och 24.

16 Se särskilt dom av den 10 april 1984 i mål 14/83, Von Colson och Kamann (REG 1984, s. 1891; svensk specialutgåva, volym 7, s. 577), punkt 15.

17 Se exempelvis dom av den 22 april 1999 i mål C-340/96, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1999, s. I-2023), punkt 27.

18 Se exempelvis dom av den 23 mars 1995 i mål C-365/93, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-499), punkt 9, och dom av den 10 maj 2001 i mål C-144/99, kommissionen mot Nederländerna (REG 2001, s. I-3541), punkterna 17 och 18.

19 Se exempelvis dom av den 23 maj 1985 i mål 29/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1985, s. 1661; svensk specialutgåva, volym 8, s. 221), punkt 23, och dom av den 20 maj 1992 i mål C-190/90, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-3265), punkt 17.

20 Se sjätte skälet i direktivet. Se även domen i målet kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 18), punkt 18.

21 Se i detta avseende domen i målet kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 1 Si, som behandlade genomförandet av artikel 4.2 och artikel 5 i direktivet. Domstolen slog fast att genomförandet av dessa bestämmelser i den nederländska rätten var otillräckligt. Den nederländska regeringen hade gjort gällande att de eftersträvade syftena hade uppnåtts genom de nationella domstolarnas svsteniatiska tolkning av nederländska Burgerlijke Wetboek (civillagen).

22 Listans utförliga karaktär, och särskilt preciseringarna i Eunkt 2 i bilagan angående räckvidden av vissa villkor, an av detta skäl inte heller leda till slutsatsen att alla villkor som uppfyller de uppräknade villkoren skall anses som oskäliga och därmed som ogiltiga.

23 I detta avseende anser jag att den svenska regeringens argument att en återgivning av listan i lagstiftningen riskerar att leda till e contrario-tolkningar, genom att villkor som inte anges normalt sett inte kan anses som oskäliga, saknar relevans. Detta argument utgör i själva verket ett ifrågasättande av värdet av listan i bilagan, eller med andra ord direktivets innehåll, vilket inte hör hemma inom ramen för en talan om fördragsbrott.

24 Som jämförelse kan nämnas den metod som används i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande reklam så att detta omfattar jämförande reklam (EGT L 290, s. 18). Genom direktivet tillåts jämförande reklam om den uppfyller en kumulativ lista över villkor. Denna bindande och uttömmande lista är inte placerad i en bilaga utan i artikel 3a i direktivet.

25 Se Interinstitutionellt avtal av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet (EGT C 73, 1999, s. 1). Se särskilt punkt 2 (vid utformningen skall hänsyn tas till aktens art och särskilt till om den är bindande eller ej), punkt 12 (en bindande rättsakts normativa del skall inte innehålla några bestämmelser som saknar normativ karaktär) och punkt 17 (om önskemålet är att hela eller en del av den ickebindande rättsakten skall bli bindande, bör den texten i möjligaste mån återges som en del av den bindande rättsakten).

26 I den rapport om tillämpningen av direktivet som offentliggjordes av kommissionen år 2000 nämns att fem medlemsstater har infört svarta listor över villkor i sina respektive lagstiftningar. Fyra medlemsstater har antagit svarta och grå listor, medan tre har valt en vägledande lista som det i direktivet (KOM(2000) 248 slutlig, s. 171.

27 Den finska regeringen har som belysning hänvisat till kommissionens rapport (ovan fotnot 26). Det verkar som om databasen CLAB, som sammanställer beslut från domstolar och myndigheter i medlemsstaterna angående oskäliga avtalsvillkor, vid den tidpunkt dä rapporten utarbetades innehöll 7649 fall. Av dessa behandlade 41 procent villkor som inte förekom i listan i direktivet (se figuren i bilaga III, punkt 8).

28 Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78).

29 Domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 6), punkt 10.

30 Proposition 1994/95:17.

31 Se, särskilt, proposition 1994/95:17, s. 92—94.

32 Kommissionen har gjort gällande att förarbetenas betydelse har minskat till följd av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, men den svenska regeringen har bestritt detta påstående. Det är möjligt att en lags förarbeten fortfarande är en viktig rättskälla i de nordiska länderna.

33 Man kan fråga sig om inte informationen till konsumenterna om deras rättigheter garanteras bättre av en sådan metod än av att den vägledande listan enbart återges i lagtexten.