Domstolens dom (femte avdelningen) den 9 november 2000

I mål C-207/99 P,

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. La Pergola samt domarna M. Wathelet (referent), D.A.O. Edward, R Jann och L. Sévon, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 15 juni 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund

Den överklagade domen

Överklagandet

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 31 maj 1999, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen, överklagat en dom meddelad den 25 mars 1999 av förstainstansrätten (fjärde avdelningen) i mål T-76/98, Hamptaux mot kommissionen (REGP 1999, s. I-A-59 och II-303, nedan kallad den överklagade domen), vari förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut att inte befordra Claudine Hamptaux till lönegrad B 2 under befordringsförfarandet år 1997 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2. I artikel 45.1 första stycket i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:

3. Bakgrunden till överklagandet beskrivs i den överklagade domen enligt följande:

4. I sin talan vid förstainstansrätten yrkade Claudine Hamptaux för det första ogiltigförklaring av det omstridda beslutet och, för det andra, att kommissionen skulle förpliktas betala ett skadestånd om 833000 BEF för den lidna skadan.

5. Till stöd för sin talan åberopade Claudine Hamptaux två grunder, dels att den person som skrivit under tillsättningsmyndighetens beslut av den 30 januari 1998 om avslag på hennes klagomål saknade behörighet, dels att artiklarna 5.3 och 45.1 i tjänsteföreskrifterna hade åsidosatts. Den andra grunden bestod av två delar. Som första delgrund anförde sökanden i första instans att kommissionen underlåtit att göra en jämförelse av befordringsbara tjänstemäns kvalifikationer. Som andra delgrund invände hon i första hand att kommissionen använt sig av andra kriterier än förtjänst och i andra hand att kommissionen diskriminerat tjänstemän som tjänstgjort en del av sin karriär i en lägre tjänstekategori än den de tillhör nu, till förmån för andra tjänstemän.

6. Förstainstansrätten underkände först den första grunden och biföll sedan talan på den andra grundens första del enligt följande:

7. Mot bakgrund av dessa omständigheter ogiltigförklarade förstainstansrätten det omstridda beslutet utan att skäl fanns att pröva de övriga grunder som Claudine Hamptaux åberopat till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring, samt ogillade hennes yrkande om skadestånd.

8. Kommissionen har i sitt överklagande yrkat att den överklagade domen skall upphävas samt att Claudine Hamptaux' talan om ogiltigförklaring skall ogillas. I andra hand har kommissionen yrkat att målet skall återförvisas till förstainstansrätten.

9. Till stöd för sitt överklagande har kommissionen åberopat en enda grund om en motsägelse i motiveringen av den överklagade domen och en felaktig rättstilllämpning.

10. Kommissionen har gjort gällande att det föreligger en motsägelse mellan påståendet i punkt 44 i den överklagade domen att det av kommissionen inrättade förfarandet inte uppfyller kravet på en jämförelse av befordringsbara tjänstemäns kvalifikationer och konstaterandet i punkt 37 att tjänstemän som fanns uppförda på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän föregående år och som inte befordrats, med stöd av detta förfarande upptas på samma förteckning för följande år endast under förutsättning att de inte blivit mindre förtjänstfulla.

11. Att en tjänsteman blivit mindre förtjänstfull innebär enligt kommissionen att det inte längre vore berättigat att vederbörande, vid påföljande befordringsförfarande, förs upp på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän. En sådan bedömning förutsätter en jämförelse med kvalifikationerna hos övriga befordringsbara kandidater. På så vis påminner prövningen av huruvida en tjänsteman blivit mindre förtjänstfull om en jämförelse av kvalifikationerna i den mening som följer av artikel 45.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

12. Kommissionen har tillagt att tjänstemän som varit uppförda på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän men som inte befordrats åtnjuter en presumtion som kan hävas vad gäller deras återuppförande på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän vid nästkommande befordringsförfarande. I merparten fall har tjänstemän, enligt kommissionen, en relativt jämn prestationsnivå under åren och det är ovanligt att en kandidat som ansetts mer förtjänstfull än en annan vid ett befordringsförfarande plötsligt blir mindre förtjänstfull påföljande år. En befordringsbar kandidats kvalifikationer kan dessutom inte bedömas enbart avseende ett år, utan måste bedömas under en längre period för att inte otillbörligen gynna tjänstemän som endast gör punktvisa ansträngningar under de befordringsförfaranden då de kan hoppas på att bli befordrade.

13. Kommissionen har påpekat att den omständigheten att en tjänsteman inte befordrats vid ett befordringsförfarande, trots att han fanns med på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän, följer av budgetrestriktioner vilka begränsar antalet disponibla tjänster i den högre lönegraden.

14. Det vore således motiverat, och till och med nödvändigt, att tillsättningsmyndigheten, då den jämför kvalifikationer i enlighet med artikel 45.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna, beaktar att en kandidat i föregående befordringsförfarande redan varit uppförd på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän. Kommissionen har härvid hänvisat till fast rättspraxis enligt vilken tillsättningsmyndigheten, då den bedömer kvalifikationer, inte är skyldig att enbart stödja sig på kandidaternas betygsrapporter, utan även kan grunda sin bedömning på andra aspekter av kandidaternas kvalifikationer såsom information om deras administrativa och personliga situation för att sätta den bedömning som enbart gjorts genom betygsrapporterna i sitt sammanhang (se särskilt förstainstansrättens dom av den 25 november 1993 i de förenade målen T-89/91, T-21/92 och T-89/92, X mot kommissionen, REG 1993, s. II-1235, punkterna 49 och 50).

15. Claudine Hamptaux har påstått att kommissionens resonemang vilar på ett felaktigt antagande om att prövningen av huruvida en tjänsteman, som varit uppförd på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän under föregående befordringsförfarande blivit mindre förtjänstfull medför en bedömning av huruvida en sådan tjänsteman fortfarande skall stå uppförd på förteckningen över befordringsbara tjänsteman i samma prioritetsordning. Konstaterandet att en tjänsteman blivit mindre förtjänstfull, kräver endast en individuell bedömning av dennes yrkesmässiga kompetens under åren och är inte alls följden av en jämförelse mellan vederbörandes prestationer och den yrkesmässiga kompetensen hos övriga befordringsbara kandidater.

16. Enbart den omständigheten att en tjänsteman varit mest förtjänstfull under ett befordringsförfarande och att han inte blivit mindre förtjänstfull — vilket innebär att dennes personliga yrkesmässiga kompetens inte minskat under tiden — medför enligt Claudine Hamptaux på intet vis att vederbörande, under ett påföljande befordringsförfarande, fortfarande är mest förtjänstfull vid en jämförelse med yrkeskompetensen hos övriga befordringsbara kandidater, vilka eventuellt inte var befordringsbara vid det föregående befordringsförfarandet.

17. Tillsättningsmyndigheten kan, då den upprättar förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän, förvisso beakta att en tjänsteman redan varit uppförd på föregående års förteckning, men befrias inte från skyldigheten att göra en jämförelse mellan den berörda partens kvalifikationer och kompetensen hos samtliga befordringsbara kandidater i det innevarande befordringsförfarandet. Claudine Hamptaux ifrågasätter just att tillsättningsmyndigheten automatiskt återuppför föregående års restkandidater på innevarande års förteckning över mest förtjänstfulla tjänstemän.

18. Tillsättningsmyndigheten har enligt artikel 45.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna en skyldighet att i varje befordringsförfarande göra en jämförelse av befordringsbara tjänstemäns kvalifikationer och rapporterna om dessa.

19. Även om kravet på en jämförelse av kvalifikationerna, såsom kommissionen korrekt påpekat, inte utesluter att tillsättningsmyndigheten beaktar att en kandidat redan varit uppförd på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän i ett tidigare befordringsförfarande, förutsätts emellertid att varje kandidats kvalifikationer bedöms i förhållande till kvalifikationerna hos övriga befordringsbara kandidater inklusive de tjänstemän som tidigare inte var upptagna på förteckningen över mest förtjänstfulla tjänstemän.

20. I punkt 44 i den överklagade domen fastställde emellertid förstainstansrätten härvid följande:

21. Förstainstansrätten fastställde även i punkt 46 att [k]ommissionen [inte heller] har... påvisat att sökandens kvalifikationer vid befordringsförfarandet år 1996 jämförts med kvalifikationerna för 1996 års mest förtjänstfulla tjänstemän.

22. Det kan konstateras att kommissionen inför domstolen endast upprepat den argumentation som anförts inför förstainstansrätten, vilken avser visa att då kommissionen prövar om en tjänsteman som var uppförd på föregående års förteckning över mest förtjänstfulla tjänstemän eventuellt blivit mindre förtjänstfull, gör tillsättningsmyndigheten en jämförelse av kvalifikationerna hos samtliga befordringsbara tjänstemän samt av deras rapporter. Kommissionen har emellertid inte visat att den överklagade domens motivering och den slutsats förstainstansrätten drar härav är motstridiga.

23. Det är inte motstridigt att, å ena sidan, fastställa att de tjänstemän i ifrågavarande befordringsförfarande som redan varit uppförda på föregående års förteckning över mest förtjänstfulla tjänstemän endast uppförs på innevarande års förteckning under förutsättning att de inte har blivit mindre förtjänstfulla och, å andra sidan, att tillsättningsmyndigheten härigenom underlåtit att göra en jämförelse av kvalifikationerna hos de befordringsbara kandidaterna, i enlighet med kraven i artikel 45.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna. Bedömningen av om en kandidat eventuellt blivit mindre förtjänstfull, vilken är av rent individuell karaktär, medför inte att en riktig jämförelse av samtliga befordringsbara tjänstemäns kvalifikationer har gjorts.

24. Av samma skäl anser domstolen att förstainstansrätten inte gjort sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning genom att anse att prövningen av huruvida en befordringsbar tjänsteman eventuellt blivit mindre förtjänstfull inte är detsamma som en jämförelse av kvalifikationerna vilket krävs enligt artikel 45.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

25. Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall på den enda grund kommissionen åberopat till stöd härför, skall överklagandet ogillas.

26. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 skall tillämpas i mål om överklagande, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Claudine Hamptaux har yrkat att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, skall den förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) följande dom:

1) Överklagandet ogillas.

2) Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: franska.