Domstolens dom (andra avdelningen) den 10 maj 2001

I mål C-288/99, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Hessisches Finanzgericht, Kassel (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden V. Skouris samt domarna R. Schintgen (referent) och N. Colneric, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: vauDe Sport GmbH & Co KG, genom H. Glashoff, Steuerberater, och U. Reimer, Außenwirtschaftsberater, Europeiska gemenskapernas kommission, genom J.C. Schieferer, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 16 november 2000 av: vauDe Sport GmbH & Co. KG och kommissionen,

och efter att den 23 januari 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Gemenskapsbestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1. Hessisches Finanzgericht i Kassel har genom beslut av den 11 mars 1999, som inkom till domstolens kansli den 2 augusti samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1359/95 av den 13 juni 1995 om ändring av bilagorna I och II till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan och om upphävande av förordning (EEG) nr 802/80 (EGT L 142, s. 1),

2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan företaget vauDe Sport GmbH & Co. KG (nedan kallat vauDe Sport) och Oberfinanzdirektion Koblenz (nedan kallat Oberfinanzdirektion) angående tullklassificering av en produkt med beteckningen bärstol för barn i Kombinerade nomenklaturen.

3. De tulltaxenummer i KN som kan komma i beaktande i målet vid den nationella domstolen är följande:

4. De allmänna bestämmelser för tolkning av KN (nedan kallade de allmänna bestämmelserna) som förekommer i dess första avsnitt föreskriver bland annat i avsnitt I A:

5. Genom ansökan av den 16 augusti 1995 begärde vauDe Sport, som utvecklar, tillverkar och saluför bland annat ryggsäckar, en bindande tulltaxeupplysning avseende en av sina varor, som beskrivs som en ihopfällbar bekväm bärstol för barn med Tergoform bärsystem som kan ställas in i höjdled och med inbyggd ryggsäck. Enligt bolaget skall denna vara hänföras till undernummer 4202 92 98 0900.

6. Den 20 september 1995 klassificerade Oberfinanzdirektion den ifrågavarande produkten enligt undernummer 630790990990, genom att beskriva den på följande sätt:

7. Oberfinanzdirektion angav som grund för detta beslut att det i förevarande fall rör sig om en produkt bestående av olika material, där de delar som är tillverkade av tyg ger produkten dess huvudsakliga egenskaper i den mening som avses i den allmänna bestämmelsen 3 b. Däremot är den av vauDe Sport förordade klassificeringen enligt nummer 4202 av den nämnda varan inte möjlig, på grund av att en bärstol för barn inte kan jämställas med en ryggsäck, som är gjord för att bära föremål och inte personer.

8. Till följd av att klagomålet avseende nämnda klassificeringsbeslut avslogs, väckte vauDe Sport den 17 juli 1996 talan vid Hessisches Finanzgericht.

9. Den nationella domstolen, som inte övertygats om att nummer 4202, eller nummer 9401, vilket åberopats av vauDe Sport i andra hand, kan tillämpas i förevarande fall, överväger i stället att tillämpa nummer 6307 eller 7616 KN. Den nationella domstolen förordar därvid en tullklassificering av den bärbara barnstolen enligt det senare numret med tillämpning av den allmänna bestämmelsen 3 c då, enligt domstolen, stödramen av aluminium och tygdelarna är lika viktiga och då produkten skulle förlora sina karaktäristiska egenskaper om någon av dessa delar togs bort.

10. Under dessa omständigheter har Hessisches Finanzgericht i Kassel beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

11. Det framgår av handlingarna i målet att den nationella domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i om en produkt som betecknas bärstol för barn, som är avsedd för att på en vuxen persons rygg transportera ett barn sittande i upprätt ställning, och i huvudsak består av en stödram av aluminiumrör och ett barnsäte av ihopsydd duk av syntetfiber, med vaddering på sidorna och i huvudhöjd, utrustad med ett säkerhetsbälte i textil, med vadderade bärselar och en midjerem av textil, och som har ett utrymme under sätet i vilket mindre saker kan förvaras, kan klassificeras under tulltaxenummer 4202, som huvudsakligen avser reseffekter och liknande artiklar, om den skall hänföras till undernummer 94017100, som avser andra sittmöbler, med metallstomme: — Med stoppning, eller om den omfattas av nummer 6307, som avser Andra konfektionerade artiklar, eller nummer 7616, rörande Andra varor av aluminium.

12. Inledningsvis skall det påpekas att det av domstolens fasta rättspraxis framgår att, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för klassificering av varor i allmänhet skall vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i rubriken till numret i KN (se särskilt dom av den 26 september 2000 i mål C-42/99, Eru Portuguesa, REG 2000, s. I-7691, punkt 13).

13. Dessutom utgör de förklarande anmärkningar som har utarbetats av kommissionen (vad beträffar KN) och Tullsamarbetsrådet (vad beträffar systemet med harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, nedan kallat HSEN) viktiga tolkningsdata vid bedömningen av vad som inbegrips under olika tulltaxenummer, likväl utan att vara rättsligt bindande (se särskilt dom av den 28 mars 2000 i mål C-309/98, Holz Geenen, REG 2000, s. I-1975, punkt 14).

14. Vad först beträffar nummer 4202 KN konstaterar domstolen först att en sådan bärstol avsedd för barn som är i fråga vid den nationella domstolen inte nämns uttryckligen i detta nummer, varför den endast kan klassificeras enligt det numret om den, med stöd av begreppet liknande artiklar, likställs med en vara som uttryckligen avses i numret.

15. För att avgöra huruvida nämnda bärstol för barn utgör en sådan artikel som analogt kan jämställas med en ryggsäck, vilket vauDe Sport hävdar, skall det påpekas att dessa två produkter visserligen har det gemensamt att de bärs på ryggen medelst bärselar och en midjerem, och att stödramen av aluminium som stabiliserar barnsätet för övrigt kan jämföras med bärsystemet för särskilda ryggsäckar som används för vandring. Icke desto mindre är en ryggsäck, i likhet med andra produkter som uppräknas i nummer 4202, ett redskap som är avsett för att bära föremål, medan en bärstol för barn utgörs av ett öppet säte avsett för att bära ett barn. Vad gäller utrymmet under barnsätet, som kan stängas med blixtlås, ger inte detta bärstolen dess avgörande objektiva kännetecken, utan har endast en underordnad funktion som saknar betydelse för tullklassificeringen.

16. Under dessa omständigheter kan en sådan bärstol för barn som nu är i fråga inte klassificeras enligt nummer 4202 KN.

17. För det andra kan inte heller det åberopade tulltaxenumret 9401 tillämpas i målet vid den nationella domstolen.

18. I det hänseendet räcker det nämligen att konstatera att, i enlighet med punkt 2 i anmärkningarna till kapitel 94 KN och de allmänna anvisningarna i HSEN som avser nämnda kapitel, skall de varor som avses under nummer 9401 vara avsedda att placeras på golvet eller marken och huvudsakligen användas för nyttoändamål, framför allt i lägenheter, motorfordon samt i liknande transportmedel.

19. Även om en bärstol för barn, liksom varje annat föremål, kan placeras på golvet eller på marken är en sådan bärstol inte avsedd för detta ändamål och det är obestridligen så att den inte heller uppfyller den andra kumulativa förutsättningen som anges i kapitel 94 HSEN.

20. Denna slutsats påverkas inte på något sätt av den av vauDe Sport åberopade omständigheten att produkten som är i fråga vid den nationella domstolen är försedd med en utfällbar ställning som gör det möjligt att placera den på golvet eller på marken.

21. Eftersom det således inte finns något specifikt tulltaxenummer för klassificeringen av nämnda produkt, skall det för det tredje avgöras huruvida den enligt de allmänna bestämmelserna omfattas av nummer 6307 eller nummer 7616.

22. Eftersom produkten som är i fråga vid den nationella domstolen består av ett flertal olika komponenter, nämligen i huvudsak aluminiumrör och en ihopsydd duk av syntetfiber, vilket får den att framstå som en blandning eller som en sammansatt vara i den mening som avses i den allmänna bestämmelsen 2 b, blir hänvisningen till den allmänna bestämmelsen 3 tillämplig.

23. I förevarande fall kan klassificeringen inte ske med stöd av den allmänna bestämmelsen 3 a då det, såsom anges under punkt 21 i denna dom, inte finns något specifikt tulltaxenummer enligt vilket bärstolar för barn kan klassificeras.

24. Enligt den allmänna bestämmelsen 3 b klassificeras sådana blandningar som inte kan klassificeras med stöd av den allmänna bestämmelsen 3 a såvitt möjligt efter det material eller den beståndsdel som ger varorna deras huvudsakliga karaktär.

25. I detta hänseende följer av fast rättspraxis att det, för att bestämma vilken av produktens beståndsdelar som ger den dess huvudsakliga karaktär, är nödvändigt att bedöma huruvida produkten behåller sina karaktäristiska egenskaper om en eller flera av dess beståndsdelar avlägsnas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 1988 i mål C-253/87 Sportex, REG s. 3351, punkt 8).

26. Vad beträffar en sådan bärstol för barn som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, skall det noteras att när det handlar om att en vuxen person bär ett barn är den ihopsydda duken i sig tillräcklig för att möjliggöra en sådan handling. Stödramen av aluminium är däremot på intet sätt nödvändig för att bära barnet, utan denna medför endast att barnet kan bäras på ett såväl för bäraren som för barnet bekvämare sätt.

27. I motsats till vad vauDe Sport har gjort gällande kan stödramen av aluminium således inte anses utgöra det material eller den beståndsdel som ger bärstolen för barn dess huvudsakliga karaktär.

28. Under dessa omständigheter utgör de beståndsdelar som är av tyg det väsentliga inslaget i en sådan bärstol för barn som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, och de ger den dess huvudsakliga karaktär i den mening som avses i den allmänna bestämmelsen 3 b.

29. Härav följer att nämnda bärstol för barn omfattas av nummer 6307 KN, vilket, mot bakgrund av punkt 1 i anmärkningarna till kapitel 63 KN, avser konfektionerade artiklar av alla slags textilvaror. Likväl finns det inte något som hindrar att dessa varor förses med en stödram av ett annat material, en stödram som är ägnad att underlätta användandet av varorna.

30. Denna tolkning stöds för övrigt av punkt 17 HSEN som avser nummer 6307, enligt vilken detta nummer omfattar väskor för att bära barn i, bärbara vaggor och liknande artiklar. För dessa produkter gäller, liksom för bärstolar för barn, att textilen utgör den karaktäristiska beståndsdelen i produkten, men att användningen av den kan underlättas med hjälp av en stödram av ett annat material.

31. Mot bakgrund av vad som anförts ovan bör svaret på frågan bli att KN skall tolkas så att en produkt som betecknas bärstol för barn, som är avsedd för att på en vuxen persons rygg transportera ett barn sittande i upprätt ställning, och som i huvudsak består av en stödram av aluminiumrör och ett barnsäte av ihopsydd duk av syntetfiber, med vaddering på sidorna och i huvudhöjd, utrustad med ett säkerhetsbälte i textil, med vadderade bärselar och en midjerem av textil, och som har ett utrymme under sätet i vilket mindre saker kan förvaras, omfattas av tulltaxenummer 6307.

32. De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (andra avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 11 mars 1999 har ställts av Hessisches Finanzgericht, Kassel — följande dom:

1 Rättegångssprak: tyska.